li

DEMOSTHE NI S

ORATIO DE SYMMORIIS

GRJECB ET SVETHICE

CUJUS PARTICULAM TERTIAM

VENIA A MPL, ORDINIS PHILOS. ÜPS.

PROPONUNT

G U ST A rUS K N å SLITTERÄR. GRiECAR. ET ORIENTAL. ADJUNCTUS ORDINÄR.

SOC, REG. SCIENT. GOTTING. LITTERAR. COMMERC. CONJUNCTUS

ET -

EDVARDUS GABR. RUNEBERGSTOCKHOLMIENS1S

IN AUBIT. GUSTAVIANO DIE VI BEC. MDCCCIX.

H. A. M. S.

UP S A LI iE

TYPIS EDMANNIANIS.

VIRO

IN

SACRAM REGLAJM MAJESTATEMSPECTATiE FIDEI-

PROFESSORI PHIL. MOR. REG. ET OtlDIN.

ECCLES. DANMARK PASTORI ET PRASPOSITO

S. S. THEOL. DOCTORI

SUMME REVERENDO AC CELEBERRIMO

DOMINO

i>APATRUO SUO INDULGENTISSIMO

Ob plurima in se colJata beneficia, quae gratissima recoiuntur memoria alumni juvenis, has studiorum primitias dicatas voluit

EDVARDUS G. RUNEBERG.

F It U

SOPHIA CATHAR. WESTMANfödd SONDEL

MIN VÖRDAnA MORMOR!

För att bereda åt värnlösa Barnbarn tillfallen till bildning, haf-ven I till en icke obetydlig del uppoffrat Edert lugn och nästanglömt knappheten af Edra -tillgångar: Min Bror och jag hafvaupvåxt under Edra ögon — och skulle jag vål kunna glömma,huru mildt Edra lårdomar ingjotos i våra barnsliga sinnen! Innomden bana vi börjat, har Eder hulda omsorg och osparda möda be¬främjat våra framsteg. — Och i Forsynens skydd öfver vår ungdomskulle jag ej igenkänna frukten af den trogna moderliga ömhetensvälsignelser! Båsta Mormor! Det tacksamma minnet af Edergodhet och af Edra vålgerningar skall icke allenast följa migunder min lefnads skiften , utan åfven påminna mig, att jag säkertbereder min verkliga välgång, då jag förtjenar att kallas min

VORDABA MORMODERS

lydige Dotterson

EVERT.

AHMO20ENOTS

O, IIEPi SXMMOPIJ2N AOTOS i>

O; fxsv iTfcetvsvres, oo clvoqes ocByjvotlot, rås Tiqoyovusvjxoov, Koycv sIttsIv (aot ßoxSat 7rgoutge7<&cct ksyftqurfjievcv, å (ay\vvu[A<pé(3ovTM y sxslvots, ås iyKcofAio&feai, 7Tcis7v ' j- 7tsßt yccQ7.ifccyfAocrcov i7n%e^8yres Aéyetv, w åcf ctv its cifctoos icfiixé&ocjåvvutro r<% Keya) i), ccvrei ph rå (7ovmv ev Keyetv $c£otv iittpégcv-rott ' rrtv o' inehoov xqerpv ■ sKcérroo rr,s v7reiKpfA[Asvps TTccgcc ro7s

C v cck8'

r) Ed. Reiß. Vol. I. pag. 178» — Recenfionem textus GrseciReifkianam cum omnibus ubicumque adpofids figtiis repetendam cura-vifT.us. Ha;c vero quid fibi velint in ipfo limine explicare fas eft. Con-t tri erat vi i1- irrdefesfua quinque Codices manu feriptos, Auguftse Vindeli-corum fervatos, quorum principem vocat /'iuguflanum primurn, u-t umque Monacbio ei misfum, quem Bavaricum appellat. lilum irrprsefatione fua defcribens p. 64: Faragrophis, inquit, diflinffce erantorationes . , plerumque tion male difirtbutce erant hes paragraphi,interdum tamen etiam admodnm ab/nrde, in media Jententia; cre-btce alias, alias rares; breves qucedam, alice longiusculce, ut fce-pe nulld ratio appareret hujus in dividendo inconftantice. Ego ta¬men ut de veterum ratione libros Demoßh. ^diftinguendi nobis con•ftarety fervandas atque reprcefentandas hac editione mea duxi il-las dißinffiones. Itaque paragraphorum initia, quce erant in codiceAngußano, defignat editio noflra »J* appofita, ut paragraphos Bava-rici $ quce funt Ulis multö rariores. Ubi uterque codex con/entiebatin eadem diflinäions, ibi ambo ißoec ßgna fic copulavi / Pergitidem ibid. p. 79. docendo, fe quicquid in texto Parifirsae editionismutaverit, femper ex antiquis Iibris, five editis, five manuferiptis, pe-tisfe, nec de fuo arbitrio quicquam de vetufta leftione mutasfe, nifiaffixa in ipfo textu ejusmodi locis ftellula; quarum nos mutationumReiikianarum, afterifcis infignitarum, ubiaue in notis rationem redde-mus. Praeterea interdum vocabula quaedatn uncis inclufit Reiße, ficutmox vocabula ivvxäui et ol /uiKXevrts, cum illius loco Seovvws vel ogSwSf.hujus ioco el KtyovTss melius convenire jndicaret.

Ig Tis q) itu pfÅO Qicav.

cCK&sat (ßcclvsobcti 7roi8<riv. f eyw S\ L/mvw y.h> sTfaivov rovvov riy8fA.cu fxkyißov s]vai, é ttoAå» ysyevrnuéiu, fAsl^oo roov vis'sksIvocv 7rqct%bhr<xv éSsvsa ä\Xoi 7.7x,v<xoe!i~occ&cu åsovvqvrat. j" ccvrcaJe 7rei<?ccaouxi rev tqottov slns7v. ov div uet Somrs utxXi^ot f"Jvva-r\ -i ' Q N \ c/ »/ ,,vc^c/u

c&att J 7iaqsaY.svu£Jxi' -,<&j yoc% 8Tms s%si f si fA?v ypisia U7totvrss[c; psXXovrsa] XsysiV Ssivoi (pxvelpfAsv cvrsa, &Jev av rot vpisrsqxsv oTJ' er; ßsXrtov tr%oh\. t e< Je 7taqsXbå>v sia cßtrSv Svf airo St'odfcott kW 7rslaxi, r'ia 7txouoksv?,,. kpV 7tdop ^ kW wé&ev tto^-<&s7o-a, %^r\(TtfAos e?at vvv rp TroXsf, 7tda o 7rctfcov (plßoa XsXv-r«;. ey«; de tTt', «V äq olös rs o>, 7rsi^d<rcfAat 7totr,cxt, puxqa7lgosi7roov vju7v, da syjo yvcS/Apa 7tsiy ro:v 7tf>cs ßctoiXsa. -f" sycovofAi^oo tictvcv sybqcv ditdvrav rdv eXtpvoov slvoti ßctctXeco 3)• é (ay\vSid TUvTc6 7ta^atvsaaifA ccv yovcia rdv ccXXuy S[a7v 7icXsfAov

2) In laude veterum heroum Athtnienfium quam faepisfime verfa-bantur Oratores Attici et qui fequioribus temporibus Attici haberi vo-luerunt. Ideo apud Ltjcianum (in dialogo, qui Ilhetorum Prceceptorinferibitur, edit. Reitzii Tom. III. p.;g. 20. Ed. Bip. T. VII. pag.238) Rbetor difeipulum, quem deeet artem fe cito ad famam et lau-dem evehendi, vehementisfime monet, ante omni a ne oblivifeatur,ubivis Marathone et res ibi geftas ponere; r.ocv rripi vßgisx nvos. inquit,V y-oiyß Xiyps 'ASyvyffi, r« sv 'ivJo/V, yg) r« h üxßxrxvais \tyé&w* é/ti•xuai dV o M«f«5d>y, yg) o Kvvxlysifcs , w in «y ri äviv ysvono. 'Xg.) uii o "KTtuiSnXtldw, yg) 0 'EXXiIj-xovtqs 7tsCsviäu, yg) J yXios vno tuv IIfpeixulv ßfXwy axs-?rfåco, ygj üig^tjs (psvyfroo, ygj 0 Atto'jtäus Srxvy.v.^fäiv, ygj tx OSpv.otfx ygxg-(Aura ötvxyiyvudcrxéåu, ygj y "ExXx.tus, yg) ro 'Aprtjuiatov, yg) &,l YlXccrcuoif,«•»XX« rattJr« yg) 1tvxvü. Et Ji de ßupratore aiiquo ant adullera dicas Atiu-nis, quee apud Indjs aguntur et Ecbatanis, dieantur : praeter omniavero Marathon et Cyncegirus, fine quibas nihil fiat: et femper navi-getur Alhos, et pedibus tranfeatur Hellefpontus, tegaturque Jol afagittis Perßcis, et fugiat Xerxes et Leonidas in admiratione ßt, etlegantur fanguin^ce Othryadis litterce, et audiantur Salamis, et Arte-mißum, ac Platceoe. Multa haec funto et crebra.

3) Ob continua disfidia, quse poffc bellum Xerxis inter Hel-lenes et Perfas fuerunt, et ob bsereditate aeeeptum odium, quod hosduo Populos divifit, Demofthenes regem Perfarum jure prsedteare po-tuit hoftem Graecorum , etiamfi forte -nullum ei in promtu esfet faftumconflrrnans, Disfidia Grsecarum civitatum, quse fibi utilia puttbat,

«9

DEMO S THE NI S

TAL OM SY MM ORTERNA I).De, fom berömma edra förfader, Athenare, välja väl ett

ämne foni behagar; w/éw efter min tanka, vmwa ej desfe hjeltarvid deras lof Ty om ock äran att anfes hafva talat väl till¬faller dem fjelfva, dä de foretaga fig att fkildra bragder, demintet uttryck nägonßn kan värdigt üpnä 2); fä förringa de lik¬val hos ähorarne bilden af hjeltarnes dygd. jfag häller fore,att desfas forfla lof är den länga tid, under hvilken ännu ingenupfätt mäktig att framvifa någonting florre, än hvad de gjort.

Dereniot vill jag for min del /åka vifa, huru /, eftermin tanka, baß kunnen rufia er. Ty faken är den: Om viock alle Jkulle fynas vara utomordentlige vältalare; fä fer jagtydligen, att eder fak ej derigenom blefve det ringafle bättre;0111 deremot en, eho det vore, upträdde, Jbm förmådde lära ochofvertyga er, hurudan och huru for den rufning borde vara,jbm ßiulle nu Jkyada ßaden och hvar tillgängar funnes dertill,fä vore hela den närvarande fruktan häfven. Detta vill jag fSrJokaatt gora, om jag formär, men förut i korthet fäga min tankahvad Konungen af Perfen beträffar.

flfag häller denna Konung for alla Helleners gemenfamma fen-äe jJ • likväl ville jag ej rada er, att enfamme bland alla börja krig

C 2 med

alere ftuduit Rex Perfise, neque hse uliam prsetermiferunt occafionemRegi in fuo regno moleitiam facesfendi. Quod Perfia fub beilo Pele-ponefiaco cum Sparta iniit foedus ilii politicae debebatur, non tamenämpedivit, quominus Agefilaus periculoGsfimam Satraparum Afise mi-noris et Syriae conjurationem fublevaret; Thebanique ipfi, Perfis o-tnnium diutifisme et fidisfime adhaerentes, fcedera cum Artaxerxe Ochojunxerunt. Haec utriusque partis prava fides fatis indicabat, omtietnconjunftionem Hellenum et Perfarum non nifi prsefenti cuidam necesfi-tati deberi , inimicum vero animum ei fubesfe, qui inox apparuit»cum omni a in juftum redirent ftatum.

*

2o liegt rvg [t og toov,

7tgOS DiVTOV clgOi<Bcil * 8$S ydg 4) CCVT8S OgO* T8S SAAvjVCCS K01V8SdAAvfAots ovrcts <piA8S' ccXh' evlas fJolAAcv inskot) ki^svcvtocs > vjrtcriv ciVToov. f ex, $Y) r&rwv, roiéroov ovtoov , fofjl^oo rvjjCpegetv vfj.lvTvjv C6g%riv T8 7toAe/J8 TYlgelv y e7t00s OtXC&IoC yevmSTCCt ' 7tUgOOaxeVCO-ge(BoCl CO 7tg07V\XSl ^ 7TCCVTCC 1 Hg} T8& V7tCXelt&Xl Tij yvoogtj'yysfjcct ydg, u ävöges dBrjvotlot, T8S eAAijvccs, et gev evocgyes rtyévoiro Hg} rocQes, oos ßocnAevs oovtols eTtiyßigsl, Hgj avp/jct-*xj\rjetv, Hg} fJeydAqv %ef'f/v ej~etv reis 7tgb ccvroov, ngf peruvrwv exelvov dgvvofjevots. j" el $ en cc$t\A8 T8T8 xocBe^rixoros>7tgoci7texBrjrogeBct ygels, $e$tco , u dv$ges dBrjvccloi, grj tütoisfjter exelv8 7roAegelv dvccyxoc&v/jev, V7teg oov TtgcvoéfJsBoo' f o fjevydg tttivyßv civ, oov oog/JYjxev , et dg ey%eigeiv eyvooxe rols eaay\-<ti , xgiigctroo $ooret rtatv ccvroov, Hgf (piAlctv 7tgorevelrcci 5) * f ci$e rgs* i$i8S 7tcAefJ8s e7tccvogBooaoiéåoct ßsAogevot, Hgj t8tcv rbvygv gyevres, rvjv xctvrjv dytdvroov coortiplccv 7.rccgcxLcvrcct. eis $e

\ \ / " * ' / ~ * Q.rv\v rotgocyy\v tccvthv Hg! tw otyvoo/Joauvt]v 7tcigoctvoo gvj 7tgcxoctj-slvctt tyjv 7toa.iv tjfjtoov. j" 8$e ydg dii foyjs egoo reis r dAAotssAAtjert , t(gj yglv, 7tf^ roov Ttgos rov ßotcriAeco rrjv ßüAyjv teretv'dAA' sxeivoov fjev TtoAAols evkéxe&oä got $oksl, roV iJVe» r;<pegevroov $101x8fjevots, roov dAAocv ■ iAAvjvoov cc/jeArcrcct' \vfjlv d rojj' d$ik8(j£vots, Ttccgd roov dotx8vto)v xccAov tv< Actßelv rotvrtjvn}v $lx}]v, sccffool iivoos covroov v7to tu ßcogßdgoo yeve&ott. § | öre $8t00 t06vt exet, <Txe7irécv Itt)v , cr/toos fjfö r,fjsls iv ttoae^u ye-vtjrofjeBoo 8x itu , (jv]t exenos, ov 6) vj/jels s7tiß8Aevetv yyåfjeBotrols exarjat, rrjv r8 (p'tAcs covrols* [$oxelv\ ehut, 7thiv ay'xjjercct.■}* 7toos 8v ruvr efoct; dv y\ /jsv $vvccjjts rrjs TtcAeoos e^t«crywg! r\,Hgj TtccgeemevoccrfJiévvi 7tcortv q (ßccvegd, (puhrjroti $e dlxatoo s7t)rctvryj (pgovelv uig8fjhrj' f rols $e Bgcorvvofjsvots Hg} o(pc$goc irclfjoos7toAsfjelv xeAev8rtv, ixeli 0 Asyoo, ort 8x est %«a£7rov, 8&\ oretv

ß8-

4) Ed. Reifk. Vol. I, pag. 179.

5) Hoc inprimis in bello Peleponnefiaco fublevandis Spartanis fa¬ctum erat,

I. ÖM SYMMORIERNA.

med honom; riå jag'fef L\), att Héllenerne fjelfve ej innan fig orovänner, utan att nagte hafva mer fortroende till Konungen cm.till vufa affitt folk. Dä nu fä dr, häller jag for tjenligt, att Iåren betänkte pä en rättvis början till kriget, men for Sfrigtgoren alla nådiga tilruftningar och läten faken komma underq/ver läggning. Ty jag menar , I Athehfke mån, att om Ko¬nungen jkulle gåva ett uppenbart och icke tvetydigt fieg emotHellenenia, fä fkulle desfe firax förena fig till motßänd ochanfe med mycken tackjamhet, om > ägon fore dem och tillika meddem f'ätter ßg emot fienden. Men vilje vi börja fientligheter,innan hans affigier dro tilrdckeligen klara, fä fruktar jag, Athe¬nare, att vi ej blott fä krig med honom, utan ock till ock medmed dem, hvilkas bäßa vi foke. Ty om han verkligen tänkerangripa Hellenerna, fä upfkjuter han utförandet af fitt fårehaf-vande, gifver ät några af dem penningar och erbjuder demvän/kap j); men de äjidofätta allas gemenfamma väl for attafgora ßna er/fhilta tvifter, fom ligga dem mäfi gm hjertat. ffagråder derfåre, att ej fårta vär ßad i denna fara och fårvir-ring. Ty jag finner aldeles icke, att de éfriga Hellenernas tan-kefatt i affeende pä Konungen likna edra; utan det fynes migfafimer, att mängt af dem kunde vara i /länd, får fin egenvinnings fkullj- ßtt lämna de andra Hellenervia i flicket; I der-emot fkullen anfe får en Jkam, äfven om I blijvit förolämpade,att taga en fädan hämd pä edra fårolämpare och lata dem fallai barbarernas händer. Under desfa omfiändigheier mäße vi akta ofsfor att invecklas i ett orimligt krig, eller gifva Konungen 6), hvil-ken vi tiltro fiendteliga tänkefätt emot Hellenerna, hos dem an-

feende af välvilliga affgter. Huru fkall detta fke? Derigenom ,att fiaten offenteligen fätter fin rnagt i bepråfvadt och redbartfand, och likväl i denna fårfattning vijar rättvifa iänkefätt.Men dem, fom fä djerft bjuda att firax, gripa till vapen, vare

det

6) Ed. Reifk. Vol. I. pag. igo.— Steilula adpofica rnonet Re ifke,fe fuo de arbitrio fuperfluum vocabalum hxuv uncis inclufisfe.

aa Tieft trv y yo q tuv.

$8Åevet&xi hv\, $c£xv dvåflxs Kxßeiv, a3\ trav kvvovvos nsiyyvS y\ j (WoV ellt'eiv (pCCVWCCf XÅÅ SKeivO y&j yXÅSTSCV J H&JTrgcatjnov, ex) yev roov xtvduvtov tji v dv&flav éxbekvvtBut' b Sereo crvyßaheveiv (pfcvtyoorefx rdv xååcov etxeiv eyetv. f eycc d , codi>$qes d§i]Vuioi, vcylgoo, rov yev WoÅeycv rov 7ifos ßxatAexyxÅe7sdv rij TsoÅet' rov <T xyocvx rev sa ra TTcÅéya fooålov dvavyßxvrx'' $td rl; ert ras yev XoÅéyas uvravras xvxynxloosyyayxt rftyfdv h&{ yfnydroov xytj roTfoov deiiBxi. j- tccvtcc ds7txvrx dcpBovooTsfX be7vov eyovrx vjydv evfby.co' ras d° dyuvetsa$eves aroc roov xÅÅoov cfoo öeoyévas9 ds xyxSctv xivfojv raras§' rjyiv, x&f reis ye& rjyoov y.tvdvvsvari, 7;Åttas vxxfyetv vo-yigoo 7 )• f rov yev drj TXoÅeyov <W ruvrx Tixfxtvoo yri<T e£éves rf0718 7tforefas xveÅé&xt* £7r) de rov^ xydv ofSas (ptjyt7txfe<j.y.evxcryévas vxxfyetv yfyvxt. j" et yev av erefos ijv rts Tfo-7!os dvvxtASOos, a ras ßxfßdfas dtov re rjv dyvvxSxt' eref os Je rfs,a> ras eAA tjvets; ekoroos dv boos (puvefo) 't:fes heivov eytyvoye&xvrtrxrroyevot' exe) Je Éxrrjs xafxo-y.evijs e'?<v o avres rfoxes,Xgj Je< rd xvrd ekat y.e(pxÅxtx ryjs Svvxyecos, ras eyßfas B)xyvvx$xt Jui xSxt} rois art avyyxypts ßcij&eiv, rd t)xdf%o\rxyxhx aoogetv rl, ras oyoÅcyavrxs i%Sf8s eyjc\res 9 ), erbfas fyraysv; xåå" a Wxfxryevx&yeSa yev 7.jfos raras, xyv-vcyeSx de y.dxeivov, edv nyds ddy.eiv e7riyjtff 5 f y&j vuv yh

ys

7) Decnifc Hellenem , decuit Detnofthenem, fpernere vim in pos-fesfione inertium diviiiarum fitam , prse vi, quse t x ideis orta, in animofiindata tft. Libertate digni funt hi fenfus, non fiupens illa admiratioexercituum innumerabiiium, et clasfium potentium, magnarumque di-vitiarum, qua cognofcimus barbaras gentes, prse fplendore tbronumDomini cingente, ipfarum oblitas ignominiee et fervitutis. Quod vero

poteftatem Hellenutn et prsefertim Athenienfium tam cito evexit, iddemum fuit, quo deprinai debere videretur, difcebarit enim in bellisPerficis, Decs animo nobiii prsemia advertere, quae vis major putatfe extorturam. At baec peifvafio t-fl-, quae parvos populos magnos red-dit atque tremendos. Prseterea Demofthenes eo majori jure Hellenuro,

I. OM SYMMORIESNA, -3

detta fagt: Svårt år ej, når det galler ait råda, att gifvafig anfeende af mod, eller, när faran nalkas, af en Jkicklig tala¬re; men det år både fvårt och tillbörligt, att i faror vifci modoch vid öfver läggningar veta att råda klokare än andre.

ffag är af den tanken, Athenare, att ett krig mot Ko-mingen fknlle falla faten fvårt , men den af kriget ut¬kommande friden lätt. Hvarfore det? Hvarje krig fordrarnödvändigtvis jkepp, penningar och platfer; allt detta fårhonom rikeligare till buds än Er; men ftriderne fordra fram¬for allt tappra män, och desfa äge vi och vare medfridarei förre antal pj. Derföre väder jag er, att på intet vis förfbörja kriget, men på det läfla förbereda er till kampen. Omdet nu behöfdes en annan fags makt till frid mot Barbarer,en annan mot Hellener, få jkutle det naturligtvis blijva bekant,att vi väpne ofs mot Konungen; men då alla rufningar i fättetlikna kvarandra, emedan det altid kommer an på famma hufvud-ändamål, att bekämpa fienderna g), hjelpa bundsförvanterna ochförfvara hvad man äger; hvad behöfve vi, då det ej felas ojsbekanta fiender 9);, att föka nya? hvarfore Jkole vi ej rufa ofsemot de förra, och göra dtnna fenare metfånd, i fa'1 han an¬griper ofs? Antagen att I nu upf'ordraden Hellenerna; när I

im

prse Perfarum, virtutem laudavit, quo certius conftet, horum Regem 9

quibuscunque inftruétum prsefidiis et ornamentis, a longo inde temporenu'lum gertre bellum, m^lam coercere feditionem potuisfe, nifi adhi-brtis in auxiiium exercitibus Grsecis, qui foli vaiuere inerti et fterilimoli ghzarum et terrarum ejus vigorem addere,

8) Ed. Reisk. p. 181»

9) Thebanos in primis dieit eorumque focios contra Pho-eseos Äthenis junttos.

20) Particuiam infitiantem de fno addidit Reife.

24 n ? £j <tv plfAO g 160 v.

ye nakslrs 7S(ds vpds ccvt8S 'rés skkyvas' soov Se, a K&ÅevxviyIre;, furj komts, 8% ySéoos eviotv vfj.lv s%ovtoov} 7Toos 7rqcoSo-xaw tivcc v7tciK.é(teabott; oti vr, Sf ccr.éo-ovrat 71 aq bpioov, dose7F$8kevet ßcccrtkevs avrcls; ccvrås <t 8 7rgocgav § 00 7rqcs tööios cieaSe t8to ; ty00 usv yeep 8X cioucti 10). dkk" 87Soo usldoovf v r\> C ./o J x> < ^ > \ >. . /. ,

ar.os eo$ o (polios toov tt^os vpias, x&f 7t$cs akkyk8S evicisStx(pofwv. äjev 8v oika' y gaypaSycWMV 11) 0; rrgecrßeis 7rsquovrss,rörs Se, ccv aqct, a vvv dops& yuels, blßarTyrdi 12), öJé^s1JV7JTéf ra>v ci7Tccvrccv skkyvcov tvAiy.Stcv e<x) savröo (ppovycrsi.C/ t fv> C . / X > f / c \ ^osts-, OPOOV VfJ.IV %tkl8S I^) (JLSV 17C71S0CS , OTCklTOiS OS, C78S OCVi$éky Tis, f vem- de rPiuKcalccs 14), 0% ^ Ssyaerar,fjsrcc T8T00V cc<r(pcckésctT av yyépeves avSyvai. f 8Y8v bo psv

ii) (jovlsfh'iffxtrt, fimiles erunt cantoribus circumfnrands feupfodis, qui carmina memoriae mandata ubique recitant, quan vis anemine attentiotie qnadam honorentur. Ita hoc vocahukim in glosfaexplicat SuiD as C Jx-J/uibtjffoct Jé effrt TO (pkvKgHaui ij ra un Aus kukfivXfiogis sgyx rms. Pott vanos Toupii conatus extrema haec ver-ba mutandi, cel. F"r. Jacobs feliciter «jtXwj in ti A x w s rnutandp,ea fic expücat: tlXkws XxktTv k. t. A. fruflra loqui ßine ejfcffiu aiiquo,Emendationis veritas patet tum ex hoc loco, tum ex Or. c, Ari-ßogit. T. I. p. 770. fn.brt]v vkÖtxs. SifTiile ett, quod in Ada-g;ium abiit, illud tiXKoos Séåeiv (pro /uüryv Atys.v xxt AtjgiTv), quod RuHiX-itENius explicat ad Timas. p. 199. Obfervandum quoque, Rha-ffodos, antea honoratos ma^nique faftos, aevo noftri Oratoris coxTtemtos nihiiique aettitnatos fuisfe.

12) Vulgaris leftio ett; UV tlfx, S. VVV oioy.t$K v/u.us, irgxTTyrs.RetSice Apparat. Crit. Vol. II. pag. 37g. prcetuti, ioquit, partimde meo fenfn, oiousT tj/uits, (in prima perfona) rtgämrrcu (in pasftvo),haec tibi fiant, vel eveniant, quee nunc fufpicamur. Poßerius hoc, pas-fevum, Judicium meum, prius, iipiis, Codices adminißt abant.

13) Cum lapidibus obfita terra Atticae alendis equis minus aptaesfet, equitatus Athenienfium numquam valde magnus fuit. In primobello Petttco Athense prorfus .nullum habuere equitatum, unde Perfisexercitus hujus civitatis turba hominum mente captorum esfe videba«tur, quippe qui tam equitibus quam fagittariis careret. ( Herodot.