”

Ett livsfarligt yrkeEstash, Kongo-Kinshasa

Gruvarbetarnas höga pris för vår billiga elektronik

DELA MEDEN TIDNING FRÅN DIAKONIA NUMMER 1 2016

MÄNNISKORÄTTSAKTIVISTEN AUNG MYO MIN • ELDSJÄLSFESTEN

BO FORSBERG, GENERALSEKRETERARE

Hallå där …

Till Diakonias givarservice kan du ringa om du har frågor kring gåvor, autogiro, adressändringar med mera. Hit kan du också ringa in din minnes- och hyllningsgåva.

Ring 08-453 69 31. Telefonen är bemannad måndag– torsdag 9–15, fredag 9–12. Du kan också ge din minnes- eller högtidsgåva på diakonia.se eller genom att e-posta till gavor@diakonia.se.

Nummer 1 2016

Frans Frejdestedt, månadsgivare

Vad betyder Diakonia för dig? – Jag håller Diakonia väldigt

högt bland biståndsorganisationer eftersom jag genom personliga kontakter och erfarenheter sett att arbetet bedrivs både engagerat och professionellt. Genom Diakonia kan jag kanalisera min vilja att förändra världen.

Varför är Diakonia en viktig aktör? – Därför att Diakonia har ambitionen att åstadkomma

långsiktigt hållbar förändring för de allra fattigaste i värl-den och ni har insett att en sådan förändring börjar i civil-samhället.

Varför är du månadsgivare? – Som priviligierad svensk tycker jag det är självklart att

bidra med det jag har. Jag valde för några år sedan att avstå fem procent av min inkomst efter skatt, och genom månadsgivande till Diakonia blir det lättare att konsekvent göra det varje månad innan pengarna används till annat.

jag brukar säga att allt jag har på mig och använder är kopp-lat till en annan människa. Mina jeans är förmodligen sydda i Vietnam, skjortan i Bangladesh och mina kängor i Etiopien. De som tror att vi kan stänga våra gränser och bygga in Sverige bakom murar inser nog inte att allt hänger samman. Överallt exploateras människor för att jag ska kunna köpa billiga saker. Det är samma sak med min mobiltelefon. Det krävs två kompo-nenter för att den ska fungera: mineralen coltan som sitter i ett datachip och mineralen kobolt som sitter i batteriet. Kongo-Kinshasa, som det handlar om i detta nummer, är en av få platser i världen där dessa båda mineraler finns. Och de vidriga arbets-villkoren för de unga män som gräver fram mineralerna är direkt kopplade till mig och min mobiltelefon.

Naturligtvis behöver de här männen ett arbete, men de behö-ver också arbetsvillkor och löner som är humana. Det är därför Diakonia och våra samarbetsorganisationer arbetar med att stärka människors kapacitet att kämpa för sina rättigheter och rimliga, värdiga löner.

Men vi ser också hur viktigt det är att Diakonia arbetar ihop med de företag som är involverade i den här handeln, oavsett bransch. Ofta är företagen stora uppköpare och kan därmed ställa mycket högre krav än vi kan göra och på så sätt påverka arbetar-nas villkor. Diakonia kan stärka människors organisering och väcka opinion, men vi har inte samma direkta inflytande över de ekonomiska möjligheterna. De senaste åren har vi sett att många stora svenska företag som är internationellt verksamma vill göra rätt för sig. Men det finns många faktorer, exempelvis korrupta regeringar och frånvaron av regelverk, som komplicerar den vil-jan. Dessa företag efterfrågar nu den kompetens Diakonia har. Flera företagsledare har sagt till mig: Vi behöver Diakonia för ni har örat mot marken!

Vår långa närvaro i många länder gör att vi vet vilka utma-ningar lokalbefolkningen ser i samband med investeringar, vi har kunskapen som de här företagen behöver och vi delar med oss av den för att förändra. Samtidigt sätter våra samarbetsorganisatio-ner press på regeringen på plats för att reglera villkor och löner på ett rättvist sätt, till priset av stort risktagande.

Här i Sverige har vi också ett ansvar som konsumenter att ställa frågor om hur våra mobiler har tillverkats. Genom att efterfråga konfliktfria mobiler och schyssta textilier sätter vi tryck på företagen. Genom att vara på plats i länder där svenska företag investerar och arbeta tillsam-mans med dem, och samtidigt påverka hemma – genom den kombi-nationen kan vi förändra människors villkor.

Information och nyheter från

Redaktör Viktoria Myrén Ansvarig utgivare Bo Forsberg Adress Box 140 38, 167 14 Bromma Tel 08-453 69 00 E-post diakonia@diakonia.se Webb diakonia.seGåvoplusgiro 90 33 04-4 • 90 33 03-6 (OCR)

Diakonia är en biståndsorganisation som bärs av kristna värderingar och arbetar tillsammans med lokala samarbetsorganisationer för en varaktig förändring för de mest utsatta människorna i världen.

Tryck Edita Bobergs, på miljövänligt papper Layout Blue media Dela med utkommer under 2016 med fyra nummer och distribueras i Diakonias kanaler.

ISSN-nr 0281-4404 Första sidan: Estash är 30 år. Hans fyra barn utgör hans pensionsförsäkring när han inte kan arbeta vidare i gruvorna. Foto: Maria Bard, PMU.

3041 0359

Alltinghänger ihop”

Diakonias givarservice

2 • DELA MED

Hur lyckas man stoppa handeln med konfliktmineraler och sam tidigt hjälpa gruvarbetare utvinna mineraler lagligt och säkert? Det är ett komplicerat dilemma som Diakonia arbetar med i flera länder.

”

På jaktefter ett rikare liv

Kan man bryta länken mellan utvinningen av naturresurser och våld? Det är knäckfrågan i Diakonias arbete med konfliktmineraler. Nyligen reste Diakonias Joakim Wohlfeil tillsammans med IT-företaget Atea till Kongo-Kinshasa för att se om det går att bedriva laglig handel med mineraler.

TEXT: VIKTORIA MYRÉN FOTO: JEPPE SCHILDER

DELA MED • 3

Kongo – ett paradis på ytan, men under jord döljs ofta familjetragedier.

Intensivt gröna, mjuka kullar bre-der ut sig under en stålgrå himmel. Landskapet som genomskärs av glitt-rande vattendrag är bedövande vack-ert, men det är en skönhet som döljer

skräckscenarion och familjetragedier. – Det är svår att få ihop det storslagna land-

skapet med vad som händer här, under jord, säger Joakim Wohlfeil och pekar på bilderna från sin resa.

Kongo är ett land med enorma naturresur-ser i form av mineraler, vatten, bördig mark. Men för lokalbefolkningen har tillgångarna snarast varit en förbannelse.

– Man brukar kalla Kongo för ett av värl-dens rikaste länder med ett av världens fatti-gaste folk, säger Joakim Wohlfeil.

Över jord – träd, grönska, vidsträckta vyer.

Under jord – ett skitigt, otäckt och livsfarligt arbete. Människor som utan någon skyddsut-rustning alls, iklädda t-shirts och bomulls-byxor, gummistövlar eller barfota med flip-flops och en enkel lampa står och gräver med en simpel hacka.

Joakim Wohlfeil har besökt landet många gånger och är en av Sveriges främsta experter på så kallade konfliktmineraler: mineraler så värdefulla att de plundras och bidrar till väp-nade konflikter och hindrar utvecklingen mot fungerande samhällen. De mest omdebatte-rade konfliktmineralerna är tenn, tungsten/volfram, tantalit/coltan och guld. Och alla dessa mineraler finns i Kongo-Kinshasa.

– Det är en stark drivkraft för mig, att berätta om de otroliga möjligheter som finns till ett bra liv i det här landet och hur dessa

4 • DELA MED

förstörs av jakten på rikedomar, säger Joakim Wohlfeil och pekar på bilderna med unga män, alla gruvarbetare.

En av dem som arbetar i gruvorna är 30-åriga Estash. Att vara 30 år i en kongole-sisk gruva innebär att man är gammal, många av männen är bara pojkar när de börjar arbeta i gruvorna. Och de vet att deras kroppar kom-mer att vara utslitna efter cirka tio år, om de inte redan skadats eller dött av olyckor eller våld. På frågan om hur Estash ska försörja sig när han inte längre kan arbeta i gruvan, svarar han:

– Jag har mina fyra barn. Den senaste resan till Kongo-Kinshasa var

speciell eftersom den var ett samarbete mellan Diakonia och PMU, Pingstmissionens Utvecklingssamarbete, på uppdrag av organi-

sationen Swedwatch (där Diakonia är med-lem) och IT-företaget Atea. Målet med resan var att Swedwatch och Atea skulle lära sig mer om handeln med konfliktmineraler samtidigt som Diakonia och PMU fick möjlighet att stu-dera hur försöken att bedriva laglig handel med mineraler fungerar i praktiken.

andreas rydell, kvalitets- och miljöchef på IT-företaget Atea, berättar att företaget de senaste 18 månaderna uppmärksammat pro-blemet med konfliktmineraler och bland annat startat ett upprop mot användningen av konfliktmineraler som över 300 företag hittills har skrivit på.

Det här var dock första gången han var på plats i Kongo och besökte gruvor.

– Det är något helt annat att uppleva det på

• De mest omdebatterade konfliktminera-lerna är tenn, tungsten/volfram, tantalit/coltan och guld. Typiska länder där illegal plundring av konfliktmineraler bidragit till våld och övergrepp är Kongo-Kinshasa (DRC), Myanmar/Burma och Colombia.

• USA och tolv afrikanska länder har redan åtgärder på plats för att få företag att köpa mineraler på ett ansvarsfullt sätt. Även om det finns kritik mot utformningen av dessa program så ger de ändå vissa möjligheter att förebygga plundring.

• I maj 2015 röstade EU-parlamentet för att alla europeiska företag som importerar tenn, tantal, volfram eller guld för konsu-mentprodukter ska certifieras för att se till att de inte bidrar till konflikter eller brott mot de mänskliga rättigheterna. Tidigare har dock EU-kommissionen motsatt sig en bindande lag. Just nu pågår förhandlingar inom EU för att enas om ett förslag. En bred allians av människorättsorganisatio-ner och biståndsorganisationer i Europa, USA och länder i syd arbetar för att EU skall anta en obligatorisk lagstiftning. Lagen skulle omfatta redovisning vid import av konfliktmineraler oavsett ursprungsland.

Konfliktmineraler

Barak Sastifa är en av de yngre gruvarbetarna som med livet som insats arbetar längst ner i låga gruvgångar dit man måste krypa och klättra på de hala bergs-sidorna. Och där enkla pinnar håller upp många ton med sten rakt över hans huvud.

DELA MED • 5

”De här arbetarna måste få villkor så att de kan tjäna en vettig lön och låta sina barn gå i skolan. Men det kommer inte att hända om vi inte ställer krav på företagen.”

AN DR EAS RYDE LL, ATEA

Diakonias Joakim Wohlfeil träffar gruvarbetare under en fältstudie i södra Kivuprovinsen i Kongo-Kinshasa december 2015. Frågan om konfliktmineraler är avgörande för utvecklingen i många länder. Diakonia jobbar med andra människorätts organisationer för att EU skall anta en bindande reglering som gör att konfliktmineralernas intäkter går till befolkningen och inte till väpnade grupper. Läs gärna mer om vårt arbete med konfliktmineraler på vår hemsida.

liga gruvor, till mycket enkla gruvor och beskriver hur besöket i den ”värsta” gruvan först krävde en flera timmar lång bilfärd på i stort sett obefintliga vägar.

– När vi sedan kom fram fick vi promenera uppför ett berg i nästan två timmar på en smal, slingrande stig och jag tror att vi var uppe på cirka 2000 meters höjd över havet. Det är en väg som gruvarbetarna går varje dag! Vi befann oss på ett berg mitt ute i ingen stans och där fanns ett hål rätt ner i berget. I hålet står en en ensam person och knackar loss mineraler.

andreas rydell hade sett bilder och läst om arbetet i gruvorna som drivs traditio-nellt, ändå blev det en nästan overklig upp-levelse att befinna sig på plats och se män i bara flip-flops gå ner i hålrummen.

– Bara att ta sig dit är farligt, och sedan ska de bära säckar med mineraler därifrån på branta stigar. Ofta är det kvinnor som bär säckarna. Hur hittade de ens dit från första början?

Ett av de problem han blev medveten om på plats var att många gruvarbetare har en provi-sionsbaserad lön, vilket innebär att om de inte hittar så mycket mineraler en dag får de inte ut tillräckligt med pengar för att försörja sin familj. Vad många gruvarbetare då gör är att de lånar pengar av mineralhandlaren.

– Det innebär att de lätt kan hamna i en knepig beroendesituation, säger Andreas Rydell.

Han pratar om vilket monotont och farligt arbete det handlar om. Att timme ut och timme in stå och hacka ett hål i berget. Ljudet av metall mot sten när mineralerna hamras fram.

– Jag bara kände att det kan inte få vara så här. De här arbetarna måste få villkor så att de kan tjäna en vettig lön och låta sina barn gå i skolan. Men det kommer inte att hända om vi inte ställer krav på företagen.

joakim wohlfeil betonar också absur-diteten i det hela.

– Att stå där och se människor som utför ett otäckt arbete och ofta far illa, och inse att det är en del av vår högteknologiska vardag.

Han skakar på huvudet. – När jag pratar om konfliktmineraler i för-

samlingar och när jag föreläser för olika före-tag vill jag förmedla att det finns ett mänskligt pris någonstans, och att vi har ett ansvar för de här människorna.

Frågan är hur man bryter länkarna mellan utvinningen av mineraler och våld. Går det

plats, än att bara läsa om det som jag hade gjort tidigare. Vi ville få en bättre förståelse för hur konflikt mineraler utvinns och vi träf-fade såväl representanter för gruvbolagen, som intresseorganisationer, och enskilda gruvarbetare, säger han och tillägger:

– Det som veckan i Kongo gav oss var att bil-den av gruvnäringen blev mycket mer komplex, på gott och ont.

Ett exempel var när de ena dagen träffade ett gruvbolag som betonade nyttan av att de etablerat sig just där, en etablering som för med sig viktiga investeringar, såsom vägar. Men nästa dag träffade de intresseorganisatio-ner som berättade att det var högst osäkert om företagen överhuvudtaget betalade skatt i Kongo.

– Å ena sidan såg vi att det finns fördelar med bolag som skapar en infrastruktur kring samhällena, å andra sidan är det ju viktigt att pengarna som mineralutvinningen ger stan-nar i Kongo, säger Andreas Rydell.

Tillsammans med Joakim Wohlfeil och de övriga i gruppen besökte han allt från storska-

Casseritmalm som skall bli till tenn, en av de klassiska konfliktmineralerna. Det är den metall som används för att foga ihop all modern elektronik.

6 • DELA MED

I jakten på de värdefulla mineralerna har krig brutit ut. Under åren 1994–2004 pågick det inbördeskrig som brukar kallas för Afrikas världskrig då uppskattningsvis fyra till sex miljoner människor miste livet.

Théophile och Mashaure. Arbetet med att utvinna mineraler för våra elektronikprodukter är riskfyllt och monotont, många är utslitna efter tio år i gruvorna.

När vägen tar slut återstår en nästan två timmar lång promenad på slingrande stigar för att nå fram till gruvan.

DELA MED • 7

att förbättra arbetarnas situation genom att företagen genomför noggrannare upphand-lingar? Kommer det att ge effekt?

– Vi vill ju att det ska vara konfliktfritt inte Kongofritt, vi vill inte att företag ska sluta handla med Kongo utan med konfliktminera-ler, konstaterar Joakim Wohlfeil och betonar att många företag i dag anser att deras leve-rantörer ska ha regler för att mineraler upp-handlas på ett sjyst sätt.

sedan några år tillbaka försöker lokala nätverk säkra att utvinningen av mineraler sker på ett lagligt sätt, att hanteringen hålls fri från militärens inflytande och att vinsterna går tillbaka till befolkningen.

– Det är hoppfullt att det här systemet finns för det innebär att det är möjligt att bedriva laglig handel med dessa mineraler. Men sam-tidigt var det många som berättade om omfat-tande fusk i handeln och att fusket har kopp-lingar högt upp i hierarkin, till politiker, militären och beväpnade grupper. Det här är krafter som nästan är omöjliga för en gruv-arbetare eller företagare att utmana, säger Joakim Wohlfeil.

Ben är chef inom ett av de företag som arbe-tar med laglig utvinning av tantalit (coltan) i Kongo. Han vet att en stor del av deras pro-duktion stjäls och smugglas ut ur landet. Och

han säger att det är svårt att konkurrera med kriminella som kan sälja billigare genom att strunta i skatter, avgifter och rimliga villkor för de anställda. Samtidigt betonar han att de inblandade i den illegala handeln är farliga per-soner med vapen och högt uppsatta kontakter.

– Ni i EU måste ta ert ansvar och införa lagar som kräver urspungsredovisning av de mineraler ni importerar. Ni måste hjälpa oss att minska marknaden för illegala mineraler, säger Ben.

Just nu finns det ett förslag till EU att anta bindande regler om ursprungsredovisning.

Joakim Wohlfeil säger att motståndarna till

förslaget ibland får det att framstå som om företagen är emot detta.

– Men på plats var exempelvis de som job-bar med laglig mineralhandel tydliga med att de vill ha en obligatorisk lagstiftning från EU, säger Joakim Wohlfeil.

Andreas Rydell på Atea tycker att det handlar om att öka medvetenheten hos kunder och all-mänheten och få dem att ställa krav på företagen.

– Vårt upprop mot konfliktmineraler hand-lade om att uppmärksamma problemen. Om fler ställer tuffa krav på sina produkter, både våra egna kunder, allmänheten och branschen i stort, så får det följdeffekter i leverantörskedjan.

Många drömmer om att bli rika på utvinningen och handeln med konfliktmineraler. I det här dagbrottet utvinns coltan/tantalit och vissa dagar samlas upp till 6000 arbetare. För de flesta slutar dock drömmen om rikedom med skador, handikapp och ibland en för tidig död.

Andreas Rydell, kvalitets- och miljöchef på IT-företaget Atea betonar att gruvarbetarna i Kongo måste få en vettig lön och vettiga arbetsvillkor.

FO

TO

GR

AF

JO

AK

IM W

OH

LF

EIL

8 • DELA MED

har ordetAung Myo Min

VAD BETYDER DIAKONIA FÖR DIG?

Jag är inte ensam längre, svarar människo-rättsaktivisten Aung Myo Min med tårar i ögonen på frågan hur han fortfarande kan le.

När kom ditt politiska uppvaknande?– Jag visste att någonting var fel i landet,

men jag visste inte vad. Det var först med stu-dentupproren 1988, när jag såg hur en student sköts till döds och media rapporterade det som en olyckshändelse, som jag insåg att myndig-heterna i Myanmar/Burma kontrollerade allting och målade upp en falsk bild.

Vad hände?– Jag ledde den första studentprotesten i

min hemstad den åttonde augusti 1988. Mina vänner förstod inte hur jag kunde ta den rol-len, jag som var en så blyg och tyst student. Och min familj ville inte att jag skulle engagera mig. Det var olagligt och många aktivister greps och försvann bara spårlöst. Men jag hade en stark vilja att slåss för rättvisa.

Strax efter studenprotesterna skedde en statskupp. Militären tog makten och började söka efter studentledare.

– Jag och många andra flydde till djungeln

och gränsen mot Thailand där jag gick med i All Burma Student Democratic Front, ABSDF, en gerillarörelse som bestod av cirka 6 000 unga människor – studenter och andra.

Vad lärde du dig av tiden i gerillan?– Jag var rädd för att åka till djungeln och

gränsområdet där många etniska minoriteter levde. Jag hade bara myndigheternas bild av dessa grupper – att de var beväpnade krimi-nella rebeller. Men verkligheten var den mot-satta. Jag insåg att jag hade blivit hjärntvättad. Dessa grupper ville inte splittra landet, de vill ha sin självständighet men samtidigt ingå i en federal stat. Och de levde i en otrolig utsatthet.

– Det blev en lektion i empati. Det kändes som om jag tog examen från livets universitet och förstod varför mänskliga rättigheter är viktiga för människor i allmänhet och för etniska minoriteter i synnerhet. Mänskliga rättigheter är inte något som kommer från FN, det kommer från våra hjärtan.

Men det var svårt. Allt Aung Myo Min hade lärt sig på universitetet handlade om Shakespeare, och fungerade inte i djungeln, säger han med ett skratt.

Du levde i Thailand och arbetade för den burme-siska exilregeringen, men grundade sen Equality Myanmar som Diakonia stödjer. Varför?

– I flera år hade jag dokumenterat burme-siska flyktingars situation. Det var så depri-merande och svårt. Jag visste inte hur jag skulle kunna ge något tillbaka. Så jag grundade Human Rights Education Institute of Burma, HREIB (i dag Equality Myanmar), för att utbilda människor i deras rättigheter och stärka deras möjligheter att ställa makthavare till svars. Jag grundade HREIB på min födel-sedag, då var jag den enda medlemmen. Det var 15 år sedan. I dag har vi 42 anställda, två kontor och 150 utbildare.

Vad har Diakonias stöd betytt?– Det har varit viktigt. Jag uppskattar

verkligen att Diakonia inkluderade HBTQ-frågorna i sitt stöd. Det var de nästan ensamma om i början.

Hur ser din egen situation ut i dag?– Jag lever som öppet homosexuell i Yangon

med min sambo och min son. Det är något jag är stolt över, att jag lever öppet i dag, att min homosexualitet inte längre är en hemlighet.

Han har levt i djungeln med den burmesiska gerillan, tvingats i exil under tjugotre år, förskjutits av sin mamma och trakasserats för sin homosexualitet. Människor som hör den dramatiska berättelsen om hans liv frågar hur han fortfarande kan le.

Aung Myo Min besökte Diakonias huvudkontor för att delta i olika evenemang kring mänskliga rättigheter. Bland annat visades doku-mentärfilmen om hans liv, »This Kind of Love«.

TEXT: VI KTOR IA MYRÉN FOTO: MARTI NA HOLM B E RG

DELA MED • 9

NY GLOBAL MILJÖPOLICY

Diakonia har fått en ny miljöpolicy. Policyn är en del av vårt miljöarbete och omfattar flera områden. Exempelvis att stötta lokala organisationer som arbetar med miljö och klimatfrågor, att integrera miljöanalys i vårt arbete och att systematiskt följa upp på organisa-tionens egen miljöpåverkan. Det nya med den här miljö-policyn är att den omfattar hela organisationen, det vill säga alla länder Diakonia arbetar i.

– Det närmaste året ska vi integrera vårt system för uppföljning och rapportering av miljöfrågor i organisa-tionen. Samtidigt fortsätter arbetet med klimaträttvisa och hållbar utveckling i de länder vi verkar i, säger Mina Jhowry, tematisk rådgivare.

När Karenbyn i Thailand förvandlades till nationalpark 2009 tilläts byborna inte längre bruka sin jord. Men tack vare Diakonias samarbetsorganisation SDSU har de nu fått tillbaka sin mark.

– Nu behöver jag inte vara rädd för att gå till min åker och skörda, jag har papper på att marken tillhör min familj, säger en 60-årig kvinna.

Liksom de andra i byn tillhör hon urfolket Karen. Byn som hon bor i grundades 1930 och består av knappt 200 hushåll. På områ-det som 2009 blev nationalpark ligger totalt tio Karenbyar. Deras åkrar förvandlades till skogsreservat och fick inte längre brukas. Det var förödande för befolkningen som i decennier levt på sitt jordbruk. Istället tvingades de bli lönearbetare. SDSU tog in experter som lärde byborna att mäta och staka ut sin mark. Nästan 5 000 människor i tio byar har nu fått tillbaka sin mark och kan försörja sig.

– Vi tackar Gud för att SDSU hjälpte oss att ta striden mot myndigheterna. Idag har vår by vunnit erkännande i media och bland politiker. Vi har blivit en förebild, säger 31-åriga Sin som är lärare i byn.

Reshaw, 45, och hennes man Kalee, 48, drabbades när deras mark skulle bli nationalpark. Tack vare Diakonias samarbetsorganisation SDSU har relationen mellan bönderna och myndigheterna blivit bättre.

Urfolk ficktillbaka sin mark

BO FORSBERG PREDIKAR PÅ KONFERENSGUDSTJÄNST

Under Kristi himmelsfärdshelgen kommer Diakonia att synas och höras vid samfundens årskonferenser. Bland annat kommer Bo Forsberg att predika vid Equmeniakyrkans konferensgudstjänst den 5 maj och flera körer som sjunger Diakonias Körprojekt ”Sånger som förändrar” kommer att medverka under konferensen.

FO

TO

: S

US

AN

NE

KR

ON

HO

LM

VAD RÄKNAS SOM BISTÅND?

Att Sverige räknar av allt mer från biståndsbudgeten för att finansiera flyktingmottagandet vänder sig Diakonia mot, eftersom det ställer utsatta grupper mot varandra. Redan nu ger Sverige mer bistånd till sig själva än till något enskilt utvecklingsland.

OECD:s biståndskommitté, bestående av givarlän-der, definierar vad som får räknas som bistånd. När kommittén nyligen samlades ville flera länder luckra upp biståndsbegreppet ytterligare och exempelvis kunna räkna in vissa militära insatser.

Sveriges regering lyckades stoppa de mest långtgående förändringarna. Men mötet enades tyvärr om en olycklig uppluckring av biståndsbegreppet där bistånd och mili-tära insatser riskerar att sammanblandas ännu mer. Diakonia anser att bistånd ska användas till fattigdoms-bekämpning, stöd av demokrati och mänskliga rättig-heter samt konfliktförebyggande arbete. Diakonia vill se ett skärpt regelverk som exkluderar kostnader som inte ger utvecklingseffekter.

10 • DELA MED

11,8 miljMÅNADSGIVARE

PRIVATPERSONER

MINNES- OCH HÖGTIDSGÅVOR

4,2 milj

0,2 milj

1,2 milj

1,4 milj

1,4 milj

ÖVRIGT

1,2 milj

MÅ

L 20

15 2

1 M

ILJO

NE

R

INSAMLAT 2015-12-3123,1 MILJONER

ULF FRÖDIN

ELDSJÄLSFESTEN – DIAKONIA 50 ÅR!

Diakonia fyller 50 år i år. Boka redan nu in Eldsjälsfesten och 50-årsfirandet lördagen 22 oktober i Immanuel-kyrkan, Stockholm.

– Det blir en fest för alla sinnen. Naturligtvis vill vi fånga Diakonias själ och fira alla eldsjälar som under de gångna åren och än idag förändrar världen. Jag tror att det blir en oför-glömlig fest full av värme, vänskap och hopp, säger projektledaren Sven Jansson.

Förutom fest blir det folkbildning. Under lördagen arrangerar Diakonia seminarier och workshops om Diakonias kärnfrågor med särskild betoning på människor på flykt. På kvällen delas bland annat Diakonias Changemakers Award ut och det blir musik, film, buffé och inslag från hela världen.

Under det senaste året har många människor och många försam-lingar engagerat sig för att välkomna nyanlända flyktingar i Sverige. Diakonia vill under 2016 berätta om orsakerna till varför människor flyr och lyfta fram vårt arbete för att komma åt dessa orsaker. Det handlar om konflikter, klimatförändringar, brist på demokrati, brist på ekonomisk rättvisa, kvinnors särskilda utsatthet och brist på mänskliga rättigheter. Vi vill också skapa förståelse för de människor som tvingats fly och kunskap om vad man kan göra åt det. Under våren kommer material för folkbildning och gudstjänster att presen-teras tillsammans med Equmeniakyrkan och Svenska Allians-missionen.

CITATKORTEN – EN SUCCÉ!

Med stolthet och glädje kan vi berätta att Diakonias kampanj ”Ge Bort en Rättighet” blivit en succé.

Citatkorten utnämndes till ”Bästa julklapp” av tidningen Metro och flera livsstilsmagasin skrev om korten med hurrarop och påhejningar. Men bäst av allt var att många av er valde att köpa dem.

Allt detta sammantaget gör ”Ge bort en rättighet” till vår hittills mest framgångsrika kampanj. Tack för ert stöd! Och vi kan meddela att i skri-vande stund håller ett par illustratörer och konstnärer på att formge version 2.0 av citatkorten. Vi lovar att under-rätta er när de är klara.

Människor på flykt

FO

TO

: L

INA

MA

LE

RS

1,7 miljFONDSPARANDE

TESTAMENTEN

FÖRSAMLINGS- GÅVOR

FÖRETAG OCHFÖRENINGAR

CR

ED

: TA

CK

TIL

L E

MIL

JE

NS

EN

!

DELA MED • 11

PG 90 33-04-4 GÅVOTELEFON 08 453 69 31WEBB WWW.DIAKONIA.SE

GÖR VÄRLDEN LITE VACKRAREVärlden är full av modiga människor som kämpar för sina grundläggande rättigheter. Ofta i det tysta, ibland med fara för sina liv, alltid långt från vår fria och demokratiska vardag. De behöver vår hjälp. Ett sätt att stödja dem är att köpa ett eller flera rättighetskort i vår gåvoshop gavoshop.diakonia.se