December 2000 Nummer 89 Pris 40 kr - Fjällbacka...

December 2000 Nummer 89 Pris 40 kr

• Tidskrift för Föreningen för Fjällbacka •

• Bland sillpatroner och schartauaner i Fjällbackaskärgården• Ett annat Fjällbacka• Ny VD på Inventing• Doldis på Veddö, en av De Aderton• Fjällbacka Kid Master Society

• Råskinn och journalister• Tanums Innovationscentrum• Världs- och vandringshus i väst• Kavaddalt var ordet• Kandidaten som började bada• ... och mycket mer

2 • Fjällbacka-Bladet • December 2000 • Nr 89 •

Föreningen för Fjällbacka450 71 Fjällbacka

Pg 41 03 18-0 Bg 514-7228www.fjallbacka.com/fffFÖRENINGENS SYFTEN:

Främja näringslivet på orten och värna omFjällbackas miljö och natur.

Tillvarata medlemmarnas intressen vad gäl-ler deras tillvaro i Fjällbacka.

Arbeta för fortsatt bibehållande och vård avtraditioner och den kultur, som utgör en oer-sättlig tillgång för orten.

Genom kontakt och påverkan hos kommunalaorgan och andra beslutsfattare söka stöd förföreningens strävan till insatser.

Föreningen utger en tidning ”Fjällbacka-Bla-det”, som utkommer två gånger om året. Med-lemmarna får tidningen hemskickad.

FFF:s STYRELSEARBETSÅRET 2000-2001

ORDFÖRANDEAnders Järund, Mörhult 37450 71 Fjällbacka tel. 0525/319 16

SEKRETERAREHans Odin, Mörhult450 71 Fjällbacka tel. 0525/322 06

KASSÖRJohn I Johansson, Mörhult450 71 Fjällbacka tel. 0525/317 56

ÖVRIGA LEDAMÖTERBo Reichenberg, Brandgatan 2450 71 Fjällbacka tel. 0525/313 93

Inger Rudberg, Persikevägen 81223 55 Lund tel. 046/14 45 35Sommaradress: Box 57450 71 Fjällbacka tel. 0525/353 77

Karin Isaksson, Kvarnbergsvägen 45 A141 45 Huddinge tel. 08/774 67 30Sommaradress: Norra Hamngatan 1A450 71 Fjällbacka tel. 0525/310 64

Eva Björving, Masmästaregatan 31771 31 Ludvika tel. 0240/807 05Sommaradress: Allégatan 23450 71 Fjällbacka tel. 0525/315 31

Tomas Forser, Västergatan 2411 23 Göteborg tel. 031/13 81 04Sommaradress: Långsjövägen 39450 71 Fjällbacka tel. 0525/327 30

Annelie Torstensson, Badvägen 5450 71 Fjällbacka tel. 0525/316 84

Hans Schub, Bräcke 2693450 71 Fjällbacka tel: 0525/326 46

Anders Torevi, Dinglevägen 12450 71 Fjällbacka tel. 0525/310 39

REDAKTIONAnders JärundTomas Forser, [email protected] Schub, [email protected] Torevi, [email protected] Odin

ANNONSER OCH FÖRSÄLJNINGAnnelie Torstensson

MEDLEMSREGISTRERINGJohn Johansson

SÄTTNING OCH LAYOUTTorevi & Schub

Ledare

Nästan bara kvirr...Urtrist det här med sommarvädret, med fastighetsskatten, med sommarstängd vårdcentral,med svettiga sommarköer i affärer och på posten, med utsiktsskymmande plank på bryggoroch framför bodar (kan man inte tänka sig att planken skall kunna lyftas ned under årstider,när det är tomt på folk innanför). Ja, så kan kvirret fortsätta i all oändlighet men två sakertränger sig på just nu fast de har varit uppe till diskussion många gånger. Den ena gällermänniskor i livsfara och den andra av att man mår mindre bra av att se eländet.

Livsfara, utan överdrift, råkar den ut för som går eller cyklar på väg 163 och då särskilt ikurvan vid Långsjövägen 39. Den gående eller cyklisten har där minimalt utrymme dåkörbanan har en mur tätt inpå på ena sidan och en grov avbärarbalk med en häck på denandra. Det är alltså mycket trångt när en buss och en långtradare möts i kurvan eller när denorrut körande bilarna slickar muren på höger sida som de bör göra eftersom den mötandetrafiken är skymd. I väntan på att vägen byggs om med gångbana - vilket tycks dröja mycketlänge - måste något göras omedelbart, t ex sätta upp varningskyltar med texten ”Skymdkurva med gående”, trafikspegel, maxhastighet 30 km/tim året om. Vägverket och kommu-nen måste agera snarast!

Den andra frågan rör miljö- eller returstationen vid Stallarna (brandstationen). Stationen ärhelt enkelt himsket ful, med de stora osnygga containerna i lång rad längs kyrkogården.Anläggningen är ofta det första besökaren möter i Fjällbacka. Städningen har blivit mycketbättre än i fjol sommar men många har tydligen problem med de tömda plastpåsarna. Detfinns ingenstans att lägga dem så de hamnar på marken eller i plåtcylindrar avsedda förtrucklyft. Helst bör hela rasket flyttas eller, om inte detta går, kan containerna flyttas omoch gärna inhägnas. Kommunen kan göra det snyggt, se t ex returstationen i Tanumshede!Parkeringstorget intill miljöstationen kan också förskönas med stensättning och enstakaträd, se Grebbestad.

Det är snart tacksägelsedagen när detta skrivs. Dagen betyder just ingenting för det storaflertalet men det skadar inte att tänka efter ibland. Vi kan vara tacksamma mot dem somihärdigt arbetar med gamla och sjuka. Vi är tacksamma för utvecklingsgruppernas arbete iSamhällsföreningen, för rondellen, nya gångbanor och nyasfalterade gator och för övergångs-stället vid macken (den senare tar det litet tid för en del bilförare att uppfatta). Tack vareden nya motorvägen är restiden med bil och buss till Göteborg nu nere i en timme och enkvart. Lite tacksamhet blev det i alla fall - läs också gärna Maj Gustafsons kåseri i dettanummer.

Hans Odin

Omslagsbild:Vintermotiv av John Lundström (1899-1950), verksam som yrkesmålare i Fjällbacka. Var troligensjälvlärd som konstnär. Son till Johan och Augusta Lundström. Tavlan ägdes av Aurora Lundström.Hennes man Charley och John var kusiner och båda hade konstnärliga anlag.

• Fjällbacka-Bladet • December 2000 • Nr 89• 3

I år fick vi sommarväder i maj och septem-ber som båda slog rekord vad gäller värmeoch antalet soltimmar. De egentliga sommar-månaderna dämpade badlusten men sattesprätt på vegetations-, svamp- och bär-produktionen. Lite mer sprätt på FFF:s sty-relse blir det kanske också sedan årsmötetvalt Annelie Torstensson för två år i styrelsenoch Anders Torevi och Hans Schub somadjungerande styrelsemedlemmar under ettår. Anders Järund omvaldes till föreningensordförande. Han ledde också föredömligtårets årsmöte. Karin Isaksson, Hans Odin ochInger Rudberg omvaldes för två år. Årsmötethölls i Församlingshemmet i sedvanligvärme, +29 C och omkring 55 personer varnärvarande. Föreningens planerade sommar-aktiviteter presenterades d.v.s. tre kultur-vandringar ledda av Inger Rudberg, krabb-metetävlingen organiserad och ledd av EvaBjörving och Karin Isaksson samt förening-ens ”Fjällbackakväll” där Rune Johnsson,Hästvomb, berättar om fiskare och sjöfolk.

Bland övriga frågor beslöt årsmötet att upp-dra åt styrelsen att föreslå kommunen attgator och platser får namn efter Johan Mjöl-ner och Sverker Stubelius. Vidare fick styrel-sen i uppdrag att verka för attgatubeläggninen förbättras på Allégatan ochpå Långbacken från Ingrid Bergmans torgoch ända till Stallarna. Meddelades attmidsommarfirandet i FIK:s regi förhopp-ningsvis flyttas till Badholmen nästa år. Detgäller ”bara” att se till att ingen drullar i sjön.Styrelsen och Anders Järund avtackades tillsist för ett väl utfört jobb.

Efter mötet och kaffe med bulle informe-rade Lennart Fredlund och Rosita Jansson omFjällbacka Frivilliga Brandkår. Hans Schubvisade ett vackert bildspel från Fjällbackamed bl.a. många gamla bilder, vilka kom-menterades av Inger Rudberg.

Hans OdinSekreterare

Liksom tidigare år har en stor del av fören-ingens arbete bestått i att utge två nummerav Fjällbacka-Bladet. Därutöver har följandeverksamhet bedrivits:

1. En krabbfisketävling anordnades onsda-gen den 14 juli och samlade 99 deltagare,som drog upp 977 krabbor. Nytt för året varinförande av en vuxenklass.

2. En Fjällbackakväll anordnades lördagenden 24 juli. Församlingshemmet var fullsatttill bristningsgränsen av folk, som kommitför att lyssna när Holger Benettsson berättadeom Mörhult.

3. Tre guidade ”kultur-vandringar” anord-nades under Inger Rudbergs ledning, där densista ingick i Tanums kulturvecka. C:a 10personer per gång deltog.

4. Föreningen har sedan i fjol, engagerat sigi att anlägga vandringsled på Veddebergetoch att utforma skyltar på äldre hus, somkan ge upplysningar om när de är byggda,

Föreningen för FjällbackaVerksamhetsberättelse 1999-2000

ev. användning ,ägare etc. Arbetet med dessaprojekt har fortsatt under verksamhetsåret.

5. Föreningen har i år givit ekonomiska bi-drag till millenniumfirandet i Fjällbacka, nyaflaggor vid torg och infart, Turist-informationen, turistbroschyrer om kultur-minnesmärken och om skärgården i Fjäll-backa, bryggdansen och protestlistor motfastighetsskatten.

6. Julnumret delades ut gratis till hushåll iFjällbacka, med en uppmaning att gå med iföreningen. Ett flertal personer hörsammadeuppmaningen.

7. Tre styrelsemöten har hållits under året.

Föreningen hade den 6 juni 2000 761 med-lemmar, en ökning med 23 medlemmar.

Föreningens ekonomi är god.

Fjällbacka den 4 juli 2000.Styrelsen

Från årsmötet

Ny layout på Fjällbacka-Bladet, nu sätter vi tidningen själva.Vi hoppas ni tycker om förändringen. Hör gärna av er med synpunkter.


LEGALA NOTISER

Födda28 sept 1999 Emma, dotter till Lennart och Annika Söderberg16 dec William, son till Niklas Karlsson och Jessica Olsson20 dec Maja, dotter till Pär-Olof Berg och Valentina Stevanovska3 juni Mathilda, dotter till Charles Konradsson och Heléne Johansson28 juni Oliver, son till Daniel Uttgren och Bettina Bäcklin17 juli Ebba, dotter till Lennart och Ingrid Caroline Juliusson30 sept Elin, dotter till Hans-Peter Olsson och Karin Danielsson

Avlidna7 dec Greta Ahlsén 86 år30 dec Kerstin Kroona 82 år15 jan Astrid Wimmer 86 år30 jan Eric Pihlqvist 93 år17 febr Sonja Järund 88 år

Vigda10 juni Klas Järund och Ann-Louise Svensson17 juni Ove Leandersson och Anna Pettersson

17 febr Olof Olsson 80 år2 mars Torbjörn Larsson 57 år7 mars Laura Johansson 97 år22 mars Olof Nygren 80 år25 mars Evert Lindström 94 år16 maj Thyra Weisaeth 85 år

4 juni Said Kennerland 72 år22 juni Aurora Lundström 93 år22 aug Kjell Sandegren 63 år22 sept Bertil Jonasson 90 år19 okt Wilhelm Persson 84 år

1 november 1999 – 1 november 2000

Änglautställningen i Fjällbacka kyrka på S:t Mikaels dag Foto: Hod

Ida GranqvistIda går i åttonde klass på Ham-burgsundskolan. Hon idrottargärna med simning och skidåk-ning som favoriter. På fritidenumgås hon med kompisarna ochlyssnar på musik. Musiksmaken ärvarierande men för tillfället liggerDestinys Child högt upp.

Foto: Willys Foto


FRÅN KYRKTRAPPAN

Foto: Hans Schub

Från min horisont

Det godaNyckeln till framgång är samarbete eller till-sammans är vi starka som det hette vid sam-hällsföreningens årsmöte. Framgång – vadmenar jag med det? Ordet finns inte i bi-beln, men om FRAMTIDEN talas detmycket. Om en framtid och ett hopp somkan bli lika för alla, så då behöver jag intevara så duktig. Ibland känner jag att det blirinte så mycket uträttat av prästen Margare-tha och då blir jag lite dyster och tänker till-baka på alla år som jag varit i farten.

Hösten 1959 började jag på Uddevallavarvetskontor och sedan har mycket hänt, medsång, spelning, studier och många andrauppgifter. Krafterna räcker nog lite till, omGud vill och jag får leva. Tack vare både”gamla” och nya medhjälpare i församlings-arbetet och alla ni som troget inspirerar ochhjälper till så klarar vi mycket.

Några axplock från höstenÄNGLAUTSTÄLLNINGEN i Fjällbackakyrka vid Mikaelshelgen blev fantastiskt sti-lig. Små och stora människobarn letade därhemma efter änglar i alla storlekar och olikamaterial och kom med glädje och lånade ut

dem. Efter gudstjänsten var alla framme ikoret och tittade och samtalade.

PYSSLINGARNA samlas i församlings-hemmet på söndag eftermiddag med ledareoch lyssnar till spännande bibelberättelseroch hittar på roliga saker. Kyrkligaarbetskretsens medlemmar har många olikauppgifter. Videoklubben samlas iförsamlingshemmets källare och efter det visett en bra film så pratar vi om det vi upp-levt. Kyrkokören över med väldig fart ochlåter bra. ”Vi kan inte sjunga-kören” sjungerhögt och bra. Jag hör dem redan när jag kom-mer utanför församlingshemmet för att hälsapå. Det här är nyttigt och befriande bådeför kropp och själ att släppa loss sina röstre-surser. Du som inte börjat ännu – Välkom-men du med! I mitten av november hadekyrkliga arbetsgruppen och Röda korset eninsamling till Världens barn-kampanjen,Margaretha Johansson och konfirmandernasjöng och spelade. Återigen samverkademånga goda krafter med bra insamlings-resultat.

SOMMARKONFIRMANDERJuli 2001

Några platser kvar,anmäl dig snarast!

Jag har fått många frågor om jag märkt nå-got efter kyrkans skiljande från staten. Inteännu, men varje gång vi kanske i massme-dia eller genom egen erfarenhet möts av olikaformer av ”översitteri”, så blir jag funder-sam och orolig inför småsinthet och petites-ser. Låt oss i stället mötas i generositet ochöppenhet i vår gemensamma kyrka. Efter alltregnande – där kom det med – så har vi fåttstora bekymmer med fukt och vattenskadori kyrkan – men – framtiden väntar!

Missa inte JULSPELET 3:e söndagen i ad-vent om du är i trakterna. OCH, så är detJULHÖGTIDEN. Försök att ge Jesus, värl-dens Frälsare, en chans i ditt liv mitt i alltytligt firande. Det är lätt att känslan av tom-het och var-det-inte-mer-känslan kommernär helgerna är över. Välkommen också tillNYÅRSFIRANDE med sång och musik ikyrkan. Vi startar med fackeltåg.

Herren vänder sitt ansiktetill dig och ger dig sin frid

Margaretha Berndtsson


Det är inne att vara ute, i alla fall på Fjäll-backa skola. Alla klasser har utedag minsten gång i veckan. Det finns gott om lekplat-ser runt om i vår natur, men framför allthåller vi till på vårt exotiska Vetteberg. Därfinns allt som barnen vill upptäcka och upp-leva. Föräldrarna i klass 4 har gjort ett fan-tastiskt jobb att bygga upp en fin lägerplatsmed vindskydd, grillplats, lianer och t.o.m.kompost.

Vi har en grupp strövare i klassen, där för-äldrarna är lika aktiva som barnen. Vi cyk-lar, klättrar, vandrar, tältar, seglar, paddlar,grillar m.m. Det är viktigt för klassens sam-manhållning att träffas på helgerna emellanåtoch ströva tillsammans. Vad gör vi föräldrarsedan när barnen hellre väljer disco? Jo, visitter nog själva däruppe i Mulleskogen ochgrillar. Så kul har vi!

Hälsningar!Föräldrar och ledare i Friluftsfrämjandet

Annelie Torstensson

Fjällbacka skola harett aktivt friluftsliv

Foto: Annelie Torstensson


Vi minns väl alla Olles glada nuna och hansfotograferande så fort det var något på gångi byn. Han startade redan 1940 och framtill hans död i februari i år har samlats ettenormt stort material. Det är alltså flera ge-nerationer fjällbackabor och också en delsommarboende och turister som förevigats.

Olle fick uppleva och hängde med i densnabba fototekniska utvecklingen efter kri-get. Samlingen omfattar hela 73 000 nega-tiv, både i svartvitt och i färg, och ca 30 000diabilder. Just den snabba utvecklingen -tänk t ex på hur olika diabilderna behand-lats under årtiondenas lopp - ställer höga kravpå bildbehandling och katalogisering.

En grupp eldsjälar har tagit sig an jättearbetetatt först systematiskt ordna (Olle hade ord-nat en hel del bilder periodvis) och så små-

Olle i Bräckes storafotosamling placeradpå hembygdsarkivet

ningom med datorns hjälp katalogisera sam-lingen. Ett tiotal personer, huvudsakligenfrån pensionärsföreningen Tanumskusten,har anmält sitt intresse. Flera behövs! Arbe-tet sker i en studiecirkel, med Karin Gus-tavsson som cirkelledare, i hembygdarkivetslokaler på Fjällbacka-Service.

Cirkeln har besökt Bohusläns föreningsar-kiv på Bohusläns Museum och fått kloka råd.Man är där mycket imponerad av samlingenoch har inte träffat på något jämförbart ti-digare. Fortsatt hjälp, datorprogram bl a, harutlovats därifrån och från Kulturvårds-centrum, också detta ligger i Uddevalla.

Vill du vara med? Kontakta Vuxenskolaneller Hans Ahlsén.

Hod

Årets tävling gick av stapeln onsdagen den19 juli mellan klockan 14 och 15 på efter-middagen. Trots att det i år tidvis föll ett lättduggregn, så blev det nytt rekord i antaletdeltagare: 129. Det gamla rekordet från 1998låg på 128 personer. Man metade liggandepå mage vid bryggkanter, men också kry-pande under bryggorna. Stilarna och meto-derna var många. Men som vanligt i dennatävling, så tilläts ingen att använda håv, föratt få de krälande djuren ner i spannen. NärSSN:s representant sköt slutskottet, så bil-dades snabbt en lång ringlande kö avförväntansfyllda deltagare, som väntade på”inräkning” hos de fyra krabbräknarna. Detvisade sig, att trots att man hade lyckats fåupp hela 1160 st stora och små djur, så stodsig rekordet från 1997, då man fick hela1242 djur. Liksom förra året såldes en gan-ska stor del av fångsten till en restaurang,som ville använda dem som dekoration påskaldjursrätter. (FFF tackar för en utmärktextrainkomst.) Resten av krabborna fick åkatillbaka ut i sjön igen, för att kanske fiskasupp vid nästa års mete. Som vanligt var in-tresset för tävlingen mycket stort både blandpåhejande släktingar och bland turisterna icentrum. Flera av deltagarna kom från våragrannländer Danmark och Norge, vilket varglädjande. I år hade tävlingsledningen fåttlåna ett s.k. partytält, vilket underlättadearbetet.

Karin Isaksson och Eva Björving i tävlings-ledningen vill här som representanter förFFF’s styrelse framföra ETT VARMTTACK till alla de sponsorer, som även i år sågivmilt ställde upp och skänkte så mångafina priser eller tjänster. Det var mycket gläd-jande, att vi även i år hade möjlighet att delaut priser till samtliga deltagare, fastän de varså många. Detta uppskattades mycket avbåde de tävlande och av FFF. Tack även tillBjörn Berg, som förtjänstfullt hjälpte till atträkna alla krabborna, till Göran Björving,som hjälpte till att hålla ordning på proto-kollet och till Nils Isaksson, som övervakadeatt allt gick rätt till vid metet.

Nästa sommar blir det preliminärt krabb-mete onsdagen den 18 juli.

Eva Björving

Nytt deltagar-rekord ikrabbmete-tävlingen!

De bästa resultaten i varje klass:

Klass 1 (för barn upp t.o.m. 11 år ) –74 deltagare1:a Nathalie Aronsson, 39 krabbor2:a Sarah Håkansson, 383:e Jesper Karlsson, 30

Klass 2 (för ungdomar 12 - 17 år) –24 deltagare1:a Wilma Hemgren, 35 krabbor2:a Lise Nilesen, 263:e Lene Jacobsen, 24

Klass 3 (för barn med vuxens hjälp) –18 deltagare1:a Pontus Videfors, 22 krabbor2:a Felix Carlsson, 153:e Henrik Abrahamsson, 13

Klass 4 (för vuxna) –13 deltagare1:a Magnus Persson, 29 krabbor1:a Johan Mattsson, 293:e Reid Pettersson, 24

Från vänster: Margit Kennerland, Karin Gustavsson,Ing-Britt Engberg och Hans Ahlsén.

Foto: Hod


Alla vet, hoppas jag, om inte så se på bildenhär ovan, att en äkta, livslevande ångbåt ärstationerad i Fjällbacka. En vacker septem-berdag fick ett antal lyckliga personer en he-derlig ångbåtstur med detta flytetyg tillGrebbestad tur och retur. Alla njöt; av skär-gården sedd i fem knops fart, av den lugnagången, opåverkad av svall och avångmaskinens mjuka tickande gång.

S/S Svanen - s/s står för ”steamship” - hartidigare glimtvis presenterats i Fjällbacka-Bladet och är Roy Sahlins skapelse i allt. Hanhar från ett utbränt vrak skapat en skönhet,löst avancerade tekniska problem, tillverkatmaskindelar i brons och mässing . Myckethar hämtats på ”skroten” eller skänkts av in-tresserade. Roy har t.ex. till sin större com-poundmaskin monterat en liten brons-ångmaskin som en gång suttit i pansarskep-pet ”Sverige”. Roys stora tekniska och kul-turhistoriska bedrift har uppmärksammats itekniska tidskrifter och större drakar änFjällbacka-Bladet.

Vi önskar god seglats ”på de sju haven” ochFjällbacka som hemmahamn i många år till!

Hod

På färd medS/S Svanen

Maskinist Thomas Nilsson,t.f. eldare John Johanssonsamt skeppare Roy Sahlin.

Foto: Hod

Bli medlem iFöreningen för Fjällbacka


I samband med sommarsemestern i år läm-nade Erik Järund över chefskapet för JärundInventing till sin efterträdare. Han heter JanMauritzson och har senast arbetat på Tetra-Pak i Lund. Han är nyss fyllda 40 år och harunder sin tid skaffat sig en ingående kun-skap om Tetra-koncernens olika delar.

Civilingenjör med flera år iTetra-koncernenJan blev färdig civilingenjör på Lunds Tek-niska Högskola 1985 och fick anställningpå Perstorps AB. 1987 började han på Te-tra-Pak. Den första tiden fick han gå somen sorts ”lärling” och fick bekanta sig medolika delar av koncernen. Därefter hamnadehan i Forshaga som produktionsingenjör.Denna fabrik tillverkar förpackningsmate-rial genom att trycka en dekor på utsidan,samt belägga kartongen med ett tunt plast-skikt på båda sidor. Därefter skärs karton-gen upp i mindre rullar och är så färdig attanvändas i förpackningsmaskinerna. Jan harpå så sätt blivit väl insatt i koncernens hu-vudsakliga problemställning: Hur skapa tätaförpackningar, av alla typer och varianter,överallt och alltid, med en säkerhet, som lig-ger så nära 100% som möjligt? Han har

Ny chef för InventingJärund Inventing AB har betytt mycket för Fjällbacka alltsedan starten 1956.Idag ägs det fd familjeföretaget av Tetra-koncernen och i somras fick företa-get en ny vd.

red

också hunnit se sig om i världen. På en fa-brik i Korea var han produktionschef, och iTaiwan blev han fabrikschef för en enhet,innan han blev chef för två fabriker i Fin-land i Helsingfors och Imatra.

Under den korta tid han arbetat på Inventinghar han kunnat konstatera att företaget haren kompetent och lojal arbetsstyrka. Hanhar också märkt av en känsla av lojalitet frånsamhället Fjällbackas sida.

Unika maskinerDen plastremsa, som är Inventings produktoch som används för att göra förpackning-arna absolut täta, kommer att finnas kvarunder överskådlig framtid. Det finns i nulä-get inget som helst intresse från koncernenssida, att lägga ner pengar på att utveckla ettsystem med fast remsa, när man har ett välfungerande system. Remsan ser enkel ut,men är i själva verket mycket komplicerad.Detta har beskrivits i tidigare nummer. Jantalar om att de stora plastfilmmaskinerna ärstandardmaskiner, som har köpts in utifrån,medan skärmaskinerna är unika skapelser avInventing, som kräver det kunnande, somfinns här. Han meddelar också att Järund

Inventing snart kommer att byta namn tillTetra-Pak Inventing. Roligt att Inventing fårvara kvar i namnet.

Framtiden ser ljus ut. Man kommer snartatt anställa fler ingenjörer och arbetare i pro-duktionen. Eventuellt kommer ett störreprojekt igång, som kräver en utbyggnad.

Familjen flyttar hit?Jan veckopendlar för närvarande mellanFjällbacka och Ängelholm, där hans familjbor. Han måste också ibland befinna sig påfabriken i Hjörring i Danmark. Han kon-staterar att han varken seglar eller spelar golf,som är typiska aktiviteter här. Men hitintillshar han haft så mycket att göra att han ändåinte skulle haft tid med sådant. Däremotälskar han havet. Kanske flyttar familjen medhit, om det ordnar sig med jobb åt hustrun,bostad mm. Låt oss hoppas på det.

Anders Järund

Jan Mauritzson visarupp en av Tetra Paksnyaste förpackningar, en hybrid mellan denmoderna ”brick”-förpackningen och denursprungliga tetraedern.

Foto: Anders Järund


När någon presenteras som ”kändis” har ut-nämningen en bismak av ytlighet. Kändisaroch skvallerpress hör ihop. Det är inte i för-sta hand duglighet och nytänkande som gerutslag på kändisbarometern. Tvärtom kanman ofta fråga sig om kändisen inte bara ären som just är känd från tidningar och TVmen vars kvaliteter och samhälleliga insat-ser är tämligen obetydliga. Och en klassiskakademisk humanist som kändis är väl intelängre att tänka på. Ser man saken så, blirman mer nyfiken på den som av massmediakallas ”doldis”. Beteckningen berättar om nå-gon som gjort viktiga insatser men gjort detlitet vid sidan av allfartsvägarna och på om-råden som inte badar i offentlighetens strål-kastarljus. En sådan doldis i massmedia ärförstås en kändis i sina egna mer slutna ochmindre kretsar.

I Weibulls andaEn av de mest kända doldisar som sommar-bor i - eller skall vi säga strax intill - Fjäll-backa är akademiledamoten och historie-professorn Erik Lönnroth. Bland svenska1900-talshistoriker hör han till de yppersta,skolad i den historisk-kritiska metod sombröderna Weibull utvecklade i Lund i bör-jan av seklet. Den som förändrade synen påvad som kunde kallas vetenskaplig historie-skrivning och som innebar en hälsosam till-nyktring från de nationalromantiska myteroch sagor om Sveriges historia som dittillsberättats. Invald i akademien blev han re-dan 1962 då han efterträdde Fredrik Böök.

När sommaren gick mot sitt slut fyllde ErikLönnroth 90 år men festen kunde inte hål-las på Veddö. Där har han annars haft sinsommaradress i många decennier nu. Han

Doldis på Veddö och en av DeAderton i Svenska akademien

Tomas Forser skriver här om en av Svenska akademiens ledamöter en mansom levt 50 av sina somrar på Veddö norr om Fjällbacka. Vet du vem han är?

red

köpte torp där redan 1953 och där har helafamiljen Lönnroth sin tillflyktsort. Jag in-troducerades på platsen mot slutet av 60-talet av sonen Jo-han - numera mermedialt uppmärk-sammad än fadernmen lika auktorita-tivt lågmäld somdenne.

Vår FruI en nyskriven upp-sats om ”Fru-bergoch bergfruar i Bo-huslän”, som ingåri en festskrift till so-nen Lars vid den-nes pensioneringsom professor i lit-teraturvetenskap,skriver Erik Lönn-roth bl a omVeddö. Studiendiskuterar hed-niska kultplatser iBohuslän och reso-nerar om de nuva-rande bohuslän-ingarnas förfäder,föreställningar ochfolktro. Det handlar mest om bergvarelseroch om åkallan av ett gudomligt bergväsen,en ”fru”. I en ortnamnsuppteckning gjordför utarbetande av ett sjökort 1917 kallasängen vid bergsudden på Veddös havssidaför ”Vafruhålet”, d v s Vår-fru-hålet, med-delar Lönnroth. Denna Vår Fru av Veddöpresenterar han på det här stimulerande sät-tet: ”På sommardagar, då solen lyser, blir

spelet av ljus och skuggor sådant, att klockan15.00 - 15.30 en jättelik kvinnokropp medväldiga lår och bröst kommer fram ur bergs-udden. Man kan se den från stranden straxnorr om udden. Det är lätt att tänka sig vil-ket intryck denna uppenbarelse skall ha gjortpå Nordbohusläns förhistoriska invånare.Det att den idylliska lilla ängen har ansettssom gudinnans ´hål´ vittnar om att hon haransetts ägna sig åt ett behagligt liv. Platsenhar inte varit lämpad för organiserad kultoch folksamlingar - den är lättast tillgängligfrån sjösidan. Det är möjligt att den har va-

rit skyddad av nå-got slags tabu.Men att namnet´Vår Fru´ har be-varats så seglivatvisar, att tusen årskristen förkun-nelse inte har för-mått utplåna med-vetandet om enäldre, övernaturlighärskarinna.”

En historiker taraldrig semester.Hans kunskaper,tidsperspektiv ochlänkar bakåt i detförgångna har hanmed sig var hangår. Om så äventill en badvik vidVeddö. Jag trorhan suttit där påängen mångagånger genomåren och så plöts-

ligt en eftermiddagkan han kombinera nuet med historien ochrötterna löper ända bort i förkristna före-ställningar. Det blir aldrig ensamt för en his-toriker. Han har fullt med förbindelser ocksåom han som kändis hör till de mer dolda ivår historielösa samtid.

Tomas Forser

Foto: Hans Schub


...när Inger Rudberg överlämnade registretför samtliga Fjällbacka-Bladet till FFF-ord-föranden Anders Järund.

De som är intresserade av Fjällbackas histo-ria och utveckling har mycket att hämta iregistret. Där redovisas, uppdelat på olikaämnen och i rubrikform, alla artiklar ochnotiser som publicerats i tidningen alltifrånstarten 1956 och fram till år 2000. Listornapå platser och personer är mycket omfat-tande. Registret, tillsammans med en kom-plett serie av Fjällbacka-Bladet finns, dockinte till hemlån, på biblioteket och påhembygdsarkivet.

Registret kan också beställas hos FFF. Omvi får minst hundra beställningar kan dettryckas och bindas in i enkel pärm för ca100 kronor. Om antalet beställningar un-derstiger hundra, kopieras registret (143 si-dor) på tryckeriet för ca 250 kronor/ex. Por-tokostnad tillkommer i båda fallen.

Registret kan beställas hos Hans Odin ellerJohn Johansson, Fyrmästaregatan, 450 71Fjällbacka, tel. 0525/32206 resp. 31756.

Hod

En stor dag iFjällbacka-Bladetshistoria

Inger Rudberg överlämnarförsta exemplaret av registrettill ordf. Anders Järund.

Foto: Hod

Gynna våraannonsörer


Idag bor jag i Fjällbacka och i juni 1998 de-buterade jag som författare med en bok omjust Väderöarna utgiven av Bohusläns mu-seums förlag. På min fars sida har lotsyrketgått i arv i minst 10 generationer ochunder hundratals år har de bott ocharbetat här i trakten. Från början påSlottet söder om Hamburgsund, sedanpå Hamburgö och Jakobsö, och efterdet på Väderöarna. I skärgården lycka-des de överleva tack vare sina kunska-per om naturen och dess villkor. Debodde på de vackra nästan kala öarutanför Fjällbacka och Hamburgsundsom för inte så länge sedan i allmän-het betraktades som fula, odugliga ochillaluktande, i enkla och dåligt isole-rade hus som idag betingar höga vär-den. Med hjälp av små båtar hämtadede sin försörjning från havet; genomledsagning, fiske och transporter avgods och folk. De odlade små tegarbland bergen, samlade hö bland skre-vorna och höll en ko, några får, getteroch höns.

Inspiration från havetDetta var människor som varkänslosamma och råbarkade, roman-tiska och inskränkta, religiösa ochhädiska, tystlåtna mot främlingar ochtalträngda i trygghet. Hårt arbete ochnyttighet var en ledstjärna liksom den in-tuitiva kunskapen att stress var livsfarligt ochenbart av ondo. Mina tidigaste barndoms-minnen och känslor smakar och doftar avhav och grå berg. Liksom mina förfäder häm-tar jag inspiration från ljuset över havet ochden obrutna horisonten, från ljudet av långdyning som bryter mot de yttersta skärenoch från samtalen mellan människor, frånberättelserna. Men nu har jag kommit nå-got förbi ämnet i överskriften, varför jag tarmig förbi Väderöarnas stormpiskade vattenoch mina poetiska utläggningar, in till Fjäll-backaskärgården, en övärld som av så många,bland andra Evert Taube, anses som en avde vackraste skärgårdarna i världen: Mäng-der av öar i röd granit med en rad av små

Jag växte upp på Väderöarna, den mest isolerade ögruppen på västkusten,där min pappa var lots i fjärde generationen. Att ha fått tillbringa min barn-dom på en sådan plats är en stor ynnest, och jag hävdar bestämt att Väder-öarna är jordens centrum.

samhällen bakom ryggen: Hamburgsund,Fjällbacka, Kämpersvik och Grebbestad. Tät-orter som består mestadels av vita trähus medröda tegeltak som klänger likt kubbongar på

bergen. De är alla till lands förbundna avden krokiga, smala kustvägen.

Segel och sillFjällbacka skärgård är en mil djup i öst-väst-lig riktning. Djupt vatten intill öarna. Lättatt lägga till, och alltid lä någonstans. Destörre öarna med odlingsbar mark blev förstbefolkade. Det var här vrakning under enlång period var det enklaste sättet att tjänasitt levebröd. Under segelepoken gick mångafartyg i kvav under höstarnas stormar ochskärgårdsbefolkningen tog av dessa gåvorsom drev i land. Men vrak var av förståeligaskäl inte något man kunde räkna med somen tillförlitlig och jämn inkomst, varför ar-modet och svälten alltid var en nära granne.

Sillfisket var också en ojämn näring: Perio-der med ungefär åttio års intervall när sillengick till och översvämmade kustvattnen avorsaker som var obegripliga och magiska.Folk kunde bli rika över en natt. När sillensedan gåtfullt försvann, på samma sällsammasätt som den kom, fanns armodet och sväl-ten där. Lätt att skylla eländet på det okända.På tattare eller idioter, på oljud eller dåliglukt, på synd, häxor, trollkarlar eller vad somhelst. Överflöd och misär, rikedom och svält,svart eller vitt. Ingen beredskap fanns införslutet på en sillperiod, och bara några fålyckades bygga upp en bestående välfärd.Mycket har tidvis stått och fallit med till-

gången på sill och makrill, men trotsallt har vrak, fisk, sjöfart och odlings-bar jord ändå varit grunden och detman gick tillbaka till mellan topparoch bottnar.

Många legendariska öarI Fjällbackaskärgården finns legenda-riska och mytomspunna öar somFlorö, Dyngö, Fläskö, Kalvö, Korsö,Valö, Hästvam och Hjärterö. Längebodde ett fåtal fiskare och tullare, sjö-män och lotsar ute på de öarna. Devar säkerligen fiskebönder med ex-traknäck. Fruarna och barnen sköttegård och hushåll när mannen varborta på sjön. Så hade det varit se-dan tidernas början. Men på 1800-talet började invånarantalet öka, ochvid sekelskiftet vimlade det plötsligtav folk, och till slut var de så mångaatt alla inte klarade sin försörjning.Under andra hälften av seklet stegbefolkningsmängden dramatiskt ochmånga sökte sig till USA och Norge,där de flesta blev kvar, medan andrakom tillbaka med eller utan bespa-ringar. (Är det inte märkligt att alladessa människor inte utgjorde någothot mot miljön i skärgården? Ingaföroreningar eller hemska byggnader

har de lämnat efter sig. Idag verkar det varanästan tvärtom: att helårsboende i skärgår-den oftast ses som ett hot och inte en möj-lighet. Ett sällsamt faktum som onekligenstämmer till eftertanke.)

Dåtidens transporterMånga tycker att 1900-talet varit vårt mestbetydelsefulla och omvälvande århundrade,men jag säger att 1800-talet var dess moderoch det som fick allt att hända. Låt oss där-för gå tillbaka drygt hundra år och se hurdåtidens transportvägar fungerade: Innan bi-len och riktiga vägar fanns forslades som be-kant det mesta per båt och havet var det somband människor samman. Skutor seglade ikustfart och distribuerade varor och män-

Illustration: KAN

Bland sillpatroneroch schartauaner iFjällbackaskärgården

Del 1


niskor mellan de olika hamnarna längs kus-ten. Större fartyg seglade över större hav ochmellan kontinenter. De fartyg som kom sö-derifrån kom över de värsta farvattnen påvästkusten, Soten, och seglade in mellanHästvam och Florö. Vidare mellan Fläsköoch Dyngö gick farleden in till Fjällbacka.En trygg trafikled för dåtiden segelfartyg, därde ofta tog sig fram i dagsetapper med siktepå goda hamnar. Ön Hästvam blev tidigttullpostering tack vare att den låg strategisktmed tanke på sillfisket, stenexporten ochhavresändningar till England, som Fjällbackavar centrum för. Även på grund av de mångaförlisningarna, som tullen var ansvarig attta hand om och bevaka i den här delen avskärgården, var Hästvam en idealisk plats.Där kom under många år tullare och fiskareatt bo sida vid sida.

Florö krogPå Florö fanns krog vilken fungerade somett havets gästgiveri. Florökrögaren hadeskjutsplikt för dem som gick av båtar ochskulle vidare lokalt. Florö låg som en sistaanhalt innan Soten, eller som rastplats eftervedermödorna på Soten. Ön ligger också iden största skärgården i Norra Bohuslän medalla sina hemman, med handelssamhälletFjällbacka, fiskelägena längs Hamburgsunds-

kanalen och hela Kvillebygden i inlandet.Vid Florö låg man och lossade och lastadesill. Fiskare sålde till uppköpare med skutoroch till krögaren som hade eget sillsalteri,ett stort magasin med många anställda. TillFlorö skaffade sig många skärgårdsborärende, då krogen var dåtidens systembolag.Brännvin behövs ju som alla vet till allt möj-ligt; om det är kallt, för att bjuda på vidaffärsuppgörelser, som medicin och desin-fektion, och som tröst och glädje. Vid storm-dagar blev Florö en samlingsplats för fiskareoch uppköpare av fisk. Innan passlig väder-lek eller rätt ljusförhållanden tog sig gärnafiskare ”väntetårar” på Florö, vilka iblandblev så kraftiga att fisket kom av sig. På insi-dan Florö lär stundtals ha legat armador medsmåbåtar från Fjällbacka och Hamburgsund,vilkas besättningar fyllde på sina brännvins-dunkar, kaggar, eller krukor vid krogens ut-minutering. Ett exempel på detta var en av-lägsen släkting till mig, en kvinna vid namnKatrina som bodde på Slottet söder omHamburgsund. Hon kallades klok gummaoch ansågs trollkunnig. Katrina levde delvisav att ta upp beställningar på brännvin hosbönderna i trakten och sedan ro till Floröoch köpa sprit vilken hon sedan gick runt i

Forts på sid 31


VM i MakrillMete –familjefesten fortsätter

Ingenting tycks längre kunna störa dettajättearrangemang. Vädret var som vanligtstrålande, kanske den bästa sommardagenpå hela året, och humöret var på topp.Deltagarkurvan har inte heller stagnerat utanfortsätter uppåt till årets antal om 590 del-tagare. Det roligaste med denna siffra är attfördelningen seniorer/juniorer börjar ändrasig. 64 juniorer eller 11% är ett tydligt bevisför att det är just en familjefest. Lägg tilldetta att vi faktiskt är en av Europas störstahavsfisketävlingar. I Helsingborg finns denstörsta med 700 deltagare på tre dagar, vi är600 på två timmar!?!

En av Europas största havsfisketävlingar – det är vad vårt eget årliga VM iMakrillMete faktiskt är. Succé i år igen.

Slumpen?Skicklighet, tur eller vad är det då som gören segrare i denna tävling? Tja, om man tit-tar på resultatlistorna förr om åren så hittarman ofta samma namn. Stefan Gustavssonhar till exempel serien 3:a, 1:a och 3:a desenaste åren. Lägg därtill att han och kam-raterna från Posten i Uddevalla oftast place-rar två av lagen bland de tre första. Åretssegrare Magnus Andersen var i fjol bästa ut-länning. Nu är denne före detta norrmanbosatt i närheten av Tanumshede, arbetarpå Vasco i Fjällbacka och räknas därför somsvensk. Är det en slump att dessa ofta ham-nar i prislistan? Nej, självklart beror det på

något som vi andra inte (s)nappat ännu.Magnus berättade att han testar djup helatiden för att hitta var fisken går just för stun-den. I år fick han sina fiskar på ett djup avrunt tre famnar medan de flesta av oss an-dra ligger mellan sex och tio famnar. Nästintill alla pristagare låg i ytterkant av fältetså kanske är det dags att inte stressa ut föratt få en ”bra” plats utan ta det lugnt, kommaut sist och hamna ytterst?

10 år nästa gångSå var det i år, vad månde hända nästa år?Många som kommer för första gången sä-ger: – ”Det här var fantastiskt, nästa år kom-mer vi ett stort gäng, Var så säkra!” eller somen norsk deltagare sa på kvällens fest: –”Störst i Europa? Inte bara störst, ni ärBÄST”. Visst värmer det och får oss att fort-sätta ett tag till, speciellt som Lena på SAShar lovat att till 10-års-jubileet 2001 skallförsta priset bli en ”långlinje”, d v s utanförEuropa. Årets överskott fördelades på Sjö-räddningen och Fjällbacka Samhällsföreningsom med detta bidrag klarar årets verksam-het. Ett sätt att se till att Makrill VM kom-mer alla i samhället till del.

Scomber Scombrusis/Anders Torevi

Foto: Victor BogesjöLångt över hundra båtar fyllde ”Sköln” denna dag. Här syns en del.

Segraren MagnusAndersen tar emotsegerchecken av SAS Lena Sade-Persson.

Foto: Berith Torevi

Stora klassen:Magnus Andersen, Tanumshede 14 stFörsta fisk:Yvonne Hansson, FjällbackaStörsta fisk:Margot Mayer, Hamburg TysklandMinsta fisk:Ulf Karlqvist, FjällbackaBästa Dam:Katarina Kristiansson, FjällbackaBästa Junior:Delad förstaplats mellan Klas Kjellberg,Trollhättan och Linus Bogesjö, FjällbackaBästa utländska deltagare:Atle Andreassen, NorgeBästa yrkesfiskare:Björn Hugosson, FjällbackaBästa tremannalag:Lag Lättmetat, Uddevalla


Var och varannan jag talat med klagade påden gångna sommaren, men själv vill jag interiktigt hålla med. Vi får inte glömma att vibor långt uppe i kalla Norden. Allt kan manju inte få här i livet och alla svenskasomrar kan omöjligt bjuda på pang-väder. Vi har ändå mycket att varaglada och tacksamma för. Detär bara att se sig omkring ivärlden för att lätt insedetta. Framför allt, vihar fred i vårt landmed allt vad deninnebär, mendet är intemin avsikt, attkomma med nå-gon predikan, så jagåterkommer till somma-ren, som jag ändå tycker harvarit någotsånär hygglig.

Synd bara, att det dröjde så länge innanvattnet blev varmt, så att man kunde badapå riktigt och ta långa simturer i havet. Detär väl inte möjligt, att någon klåfingrig fi-gur mixtrat med Golfströmmen? Helt säkerkan man inte vara i dessa tider, då det mestaverkar vara upp och nervänt.

I Fjällbacka behövde i sanningens namningen sitta inne och deppa och reta sig pådåligt väder. Det fanns massor att göra, omman bara ville. Enbart att strosa omkringoch njuta av liv och rusch på gator, torg ochi hamnen var ju ett nöje och dessutom all-deles gratis. Varje onsdagskväll var det brygg-dans. En dag var det krabbmetetävling, enannan Makrill VM. Vårt lilla hembygdsmu-seum är också värt ett besök. Kyrkan bjöd

Sommaren som gått

flera kvällar i veckan på underbar musik.Även konsten fick sin beskärda del.

Tennis kunde man spela, liksom golf ochminigolf. I två lottkiosker kunde man för-

söka sin lycka. Ja, nog fannsdet alltid något att hitta

på att roa sigmed.

Trots min ålderär jag barnsligt för-tjust av allt vad lotteri heter. Sedan får folktycka vad de vill om gamla tokiga tanter.Många kvällar vandrade jag ner till vårtvackra torg, för att ta lotter hos Röda Korsetoch i Lions räklotteri. Min frys är nu väl-fylld med räkor och vinterförrådet av tvålarfrån RK är också okej.

Jag hoppas och önskar, att våra fasta affäreroch sommardito har haft en hygglig omsätt-ning. Mysiga sommaraffärer har Fjällbackaalltid haft gott om. Särskilt en tänker jag påmed ett leende. Nämligen kinesaffären, som

höll till i Falckegården där Evas Livs nu lig-ger. Att stiga in där för cirka 50 år sedan,var att plötsligt befinna sig i en helt främ-mande värld och kultur, med alla dess exo-tiska prylar, som fanns till salu. Bland mycketannat fascinerades jag oerhört av underbarasolfjädrar och små vita händer på långa skaft,att klia sig på ryggen med. Pappa ochmamma kines vakade med falkögon över sinadomäner och så snart pappa kines avlägs-nade sig från kassaapparaten ropade mammakines ängsligt: ”Passa kassan , pappa!” Ja, detvar då det.

Våra restauranger hoppas jag har haft en brasommar. Själv har jag njutit flera gånger avatt sitta och bli uppassad av vänliga och trev-liga människor. Ett par gånger har till och

med solen lyst på mig och mittsällskap.

Visst var sommaren förkort. Det är den ju, å an-dra sidan, alltid. Men, hardu lagt märke till vad na-turen har mått gott? Grö-nare kunde det väl knap-past ha blivit och ymni-gare blomning har manväl sällan skådat.

Några vackra höstdagarhar väl också, i någon mån,

kompenserat sommaren. Ochnär upplevde vi senast ett sådant

skördeår, som just i höstas? Äpplen,päron och plommon i överflöd. Det fullkom-ligt drällde av frukt i alla trädgårdar. Sko-garna har också varit givmilda med bär imassor, för att inte tala om den omåttligaförekomsten av svamp.

Nu återstår det bara att optimistiskt hoppaspå nästa sommar och att inte de glödanderöda och rikligt förekommande rönnbärenvarslar om en sträng vargavinter.

Maj Gustafson

” Rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor”och en sommar är en sommar även i regn och rusk.Illustration: Håkan Järund

Bli medlem i FFF

Årsavgift: 100krinklusive två nummer av

Fjällbacka-Bladet i brevlådan

Anmälan till: John Johansson

Fyrmästargatan 10450 71 Fjällbacka

Tel: 0525- 317 56E-post: [email protected]


T ex bilden på hur Skee IF:s och FjällbackaIK:s grabbar byter byxor mitt på plan. Detfotot hör till de mer uppseendeväckande iklippböckerna. Domaren hade haft svårt atthålla ordning på spelarna och därför kom-menderat byte på underdelen. ”Damernamåste gömma huvudet i händerna och någrafick vända sig bort”, står det under bilden.Men man skall som bekant inte tro på alltsom står i tidningarna... Materialet innehål-ler åtminstone ytterligare ett exempel på densaken.

Det är nog rätt så svårslaget i sin oblyga vink-ling av det som den gången 1951 utspeladesig i en match mellan Rabbalshede och Fjäll-backa. I tidningen Kurirens referat frånmatchen berättas, att Rabbalshedes målvaktfick sin högerarm bruten efter att ha blivitsparkad av Fjällbackas centerforwardCarlqvist. Skribenten talar om uppsåtligtvåld. Det sägs att Carlqvist sparkade med”all kraft” och helt ”hänsynslöst, trots attmålvakten hade hela armen om bollen”. Ien personlig reflektion undrar så journalis-

Råskinn och journalisterJag sitter och bläddrar i min gamle vän och klasskamrat Bertil Hellbergsomfattande klippsamlingar om Fjällbackas idrott från 1950-talet och framåt.Bland alla tabeller och matchreferat finns där en del godbitar som kan intres-sera också andra än de hängivna kalenderbitarna.

ten om det inte är dags för domarna att ta imed hårdhandskarna ”mot denne erkänthårde och hänsynslöse spelare”. På annanplats i tidningen skriver man, att nu måstedet sättas stopp för fotbollsvåldet som dennagång utövats så ”rått och brutalt” och sombidrar till ”uppluckringen av lagarna”.

Busen får ordetJag vet mig inte någonsin ha sett ett referatfrån en fotbollsmatch som på detta vis heltoch hållet har gjorts om till en skampåle.Texten är helt enkelt ärerörig. Men efter-spelet är inte mindre intressant. Under av-delningen ”Idrottens fria ord” kommente-rar den utpekade busen själv, Sten Carlqvist,vad som stått i Kuriren och ger sin versionav vad som skedde under matchen. Han kandär meddela att tidningens referat hade läm-nats in av ordföranden i Rabbalshede IK,Karl Edgren. Redan det är naturligtvis upp-seendeväckande i en yrkesbransch där detgärna talas om saklighet och opartiskhet.Men som läsare höjer man ytterligare påögonbrynen, när Carlqvist också berättar att

målvakten är son till lagledaren och uppgifts-lämnaren. Vidare påstår Carlqvist, att hanaldrig träffade målvakten med sin fot menväl bollen som i sin tur träffade keepern. Haninformerar också om att målvakten efter 5minuters vila och tröjbyte kom tillbaka påplan som utespelare och att han då bl. a.utförde ett inkast. Om skadan skriverCarlqvist, att målvakten tidigare hade fåtten spricka i armen och varit borta ett parmatcher. Det var den skadan som nu hadegått upp. Därtill fogar Carlqvist den inteoväsentliga uppgiften, att han som råskinnoch ruffgubbe måste ha tillhört de mestosynliga, eftersom han under 15 år somseriefotbollsspelare inte hade fått någon endavarning för ojuste spel.

Det var en förödande replik som han åstad-kom, Carlqvist. Välskriven och bitsk menlikväl gjord med glimten i ögat. Dess reto-riska höjdpunkt är när han frågar lagledarenEdgren, om hur det kan komma sig att ”enspelare med bruten arm, kan utföra ett in-kast”. Som lagledare vet väl Edgren att detmåste utföras med båda händerna... Det län-der Kuriren till viss heder att Carlqvists in-sändare publicerades och följdes av ettredaktionellt beklagande över att tidningen”missletts av de lämnade uppgifterna”. Mendet ger väl också ett försonande drag åt detvinklade matchreferat, att man får veta attbakom det klappade ett fadershjärta för enson som råkade illa ut.

Han som kastade bollenJag har nog tänkt någon gång, när jag settSten Carlqvist i samhället, att gå fram ochfråga honom hur det var med den där mat-chen, sparken och armen för ett halvt sekelsedan. För litar på det som står i tidning-arna, det gör man ju inte. Inte ens om detsom publiceras är en korrigerande replikunder avdelningen ”fria ord”. Men det haraldrig blivit av. Visserligen vill jag gärna vetasanningen. Men inte alltid hela sanningenoch inte alltid till priset av en god historia.Därför har jag nöjt mig med att tala med enav dem som spelade med i den där matcheni september 1951. Efter det samtalet kan jagväl säga så mycket som att den anklagadecenterforwardens version tycks stämmabättre än lagledarens och tidningens. Mendet där inkastet gjorde han nog aldrig, mål-vakten. Han lämnade över bollen till minsagesman, som kastade i hans ställe. Detmindes han tydligt.

Verkligheten är mera sällan en helt igenomgod historia.

Tomas Forser(bl a journalist och f d centerforward)


Det är Ulf Bergsten som driver verksamhe-ten. Vi känner honom från de åren han varkrögare på Kustnära, fd Gröna Lid. Ulf harjobbat i branschen i många år, t ex var han

Café Oscar II – ny rörelsei gammal fastighet

I mitten av mars öppnade Café Oscar II – bistro, pensionat, antikt – som un-derrubriken lyder, i Fjällbacka. Ingen har väl kunnat undgå att se det triv-samma lilla cafét beläget mitt i samhället.

hotellchef några år i Göteborg, enerfarenhet han kan ha användningför nu då caféet ju också rymmer ettpensionat. Han tröttnade på sena ar-betstider och lyckades förverkliga engammal dröm om att driva antikcafédå Vezzla AB flyttade ut ur fastighe-ten vid årsskiftet. Ulf lade tre måna-der på att bygga om och inreda tilldet vi ser idag.

Den första säsongen för Oscar II harvarit bra, alla bäddar i pensionatetvar uthyrda under sommarmåna-derna och en bit in på hösten. Cafétär mysigt inrett med diverse antikinredning, trendiga modetidningar

och självklart en riktig kaffemaskin. Utöverolika sorters kaffe med dopp serverar Ulf lun-cher och andra smårätter, fisksoppan har re-dan hunnit bli en klassiker.

Clary, Karin, Gunda, Elsa,Ester och AlgotUlf har också som Stora Hotellet och Kap-ten Falck valt att låta verksamheten i husetha ett tema. Namnet Oscar II är ju lätt attförstå. Över den gamla stoppade soffanhänger också två stora porträtt, det ena vi-sar Oscar själv och det andra drottning So-fia. Sedan har Ulf tagit upp husets ursprunggenom att döpa de fem rummen i pensio-natet efter de första ägarnas döttrar. Vid densjätte dörren hänger namnet Algot, vilketbrodern i syskonskaran Wenander hette.Dörren leder upp till Ulfs lägenhet på tredjevåningen.

Wenander byggde husetDet var Axel och Josefina Wenander som lätuppföra huset år 1904 och det var i famil-jens ägo till 1946. Under dessa år var under-våningen speceriaffär, något som sedanFossum och senare Claesson fortsatte medin på sjuttiotalet. Fastigheten blev sedanblomsteraffär, många kallar fortfarande hu-set för Kärrabys, senare pizzeria, klädaffäroch senast kontor. Nuvarande ägare är fa-miljen Tangen. Annika Tangen har i en min-dre del av huset ett mäklarkontor, resten hyrUlf.

Oscar II har öppet året runt. Det gör att detnu lyser inbjudande i ytterligare ett hus i deannars vintermörka centrala delarna av Fjäll-backa.

Hans Schub

Uffe Bergsten, naturaliseraddalmas, på Café Oscar II.

Foto: Hans Schub

Under överinseende avOscar II och Sofia tarKarl-Henrik Gustavsson och PeterClarqvist en söndarsfika.

Foto: Hans Schub


Tanums kommun och en arbetsgrupp inomFjällbacka 2000 arbetar på ett projekt somgår under namnet Tanums Innovations-centrum. Det är tänkt att lokaliseras till Fjäll-backa.

Tanums Innovationscentrum skall:

• vara ett stöd för nyföretagande.

• identifiera ej utnyttjade projektidéer ochbidra till utvecklingen av dessa.

• erbjuda en teknik- och företagspark försmåföretagare.

Tanums Innovationscentrum vänder sig tillsamtliga företagare och innovatörer inomTanums kommun. Centret vänder sig äventill deltidsboende, sommarboende, företagaresom vill kunna förlänga sin vistelse inomkommunen eller överväger att flytta hela el-ler delar av sin verksamhet hit.

Avsikten är att använda Håkebackenskolani Fjällbacka, som är väl lämpad för dettaändamål. Här finns redan förberedda ettantal kontorsrum med ISDN-kopplingaroch telefonlinjer framdragna till samtligaarbetsplatser.

FöretagsparkI en första etapp kommer företagsparken attutvecklas. Här kan vi kunna erbjuda:

• kontorsrum.

Fjällbacka – ett centrumför innovationer!?!

Olle Paulson har under ett år lett arbetet inom Näringslivsgruppen, en av tregrupper som inom ramen för Samhällsföreningens utvecklingsarbete Fjäll-backa 2000 startade sitt arbete på nyåret. Denna grupp har som uppgift attstärka den lokala företagsamheten, men också att komma med kreativanytänkanden som gynnar vår kommun och Fjällbacka. Här presenterar hanoch Kerstin Danielsson ett sådant projekt.

red

• kontorsservice i form av enklareredovisnings- och skrivarbeten samt till-gång till kopiator, fax, skrivare mm.

• reception med växel som tar hand om Dinatelefonsamtal och tar emot meddelandennär Du själv inte är på plats.

• tillgång till ett stort fullt utrustat konfe-rensrum för 10-12 personer.

• i ett senare skede finns även tankar på attskaffa enklare verkstadslokaler.

Genom att ”bo ihop” med andra företagarekommer företagen att ingå i en social ge-menskap. Erfarenhet från andra liknade pro-jekt visar att detta leder till nya impulser,nya samarbetsformer och nya affärs-möjligheter. Detta skall vi utnyttja!

NyföretagandeTanums Innovationscentrum skall även bi-dra till utveckling av nyföretagande. I sam-arbete med bl a grundskolan i Tanum ochTanums Komvux skall vi verka för ökad kun-skap om företagande och entreprenörskap.Även Folkhögskolan verkar i denna riktning.Projektidéer från dessa och från andrainnovatörer skall tas till vara och vidareut-vecklas med hjälp av mentorer, med stor er-farenhet från näringslivet, och kompetensinom centret med målsättning att utvecklanya bärkraftiga företag.

Gömda affärsidéerAv erfarenhet vet vi att det finns en mängdgoda idéer, inom befintliga företag, som inteutvecklats p g a att det inte rymts inom fö-retagets primära affärsidé eller behöver yt-terligare insatser av teknikutveckling. Avsik-ten är att identifiera dessa och finna utveck-lingsmöjligheter för dessa antingen i kom-panjonskap med andra företag eller genomavknoppning till nya företag. Insatser av tek-nikutveckling kan exempelvis ske genom-samverkan med någon av industri-forskningsinstituten.

Företag utanför innovationscentretÄven företag lokaliserade utanför företags-parken skall kunna ingå i centrets verksam-het vad gäller teknik- och företagsutveckling,kontorsservice, telefonbevakning mm.

Unika möjligheter!Vi som arbetar med projektet ser mycketpositivt på projektets möjligheter att skapatillväxt i vår kommun. Det finns positivaerfarenheter av liknande projekt i andra re-gioner som bekräftar detta. Det är dock inteså vanligt att man skapar en gemensam ku-vös för nyföretagande, outvecklade affärs-idéer och utveckling av verksamma företag.Detta ger projektet en ny dimension.

Vår kommun har unika möjligheter förföretagsutveckling i ett nytt perspektiv. Vihar bland oss många personer med erfaren-het från företagande, såväl helårs- som del-årsboende, med intresse för företags-utveckling och villiga att medverka sommentorer. Vi har en unik livsmiljö med ut-präglat kustliv och ett utpräglat vildmarks-liv inom 45 minuters bilavstånd. Vem kanerbjuda detta?

Vi har förutsättningar att skapa något nytthär i Tanum och Fjällbacka. Vill Du varamed, antingen som företagare eller sommentor? Kontakta då någon av underteck-nade:

Kerstin DanielssonNäringslivssekreterare

Tanums kommunTfn: 0525- 181 35

Olle PaulsonFjällbacka 2000NäringslivsgruppenTfn: 0525 – 31 314

Har du en bra bild,ett kåseri, en artikeleller något annat attbidra med? Skicka

in det till oss påFjällbacka-Bladet!


Det hela började sommaren 1999 då fleraav klubbens medlemmar provkörde dennalilla farkost, som likt en Go-cart kanske inte

går så rysligt fort, men tack vare att mansitter så nära vattnet känns snabb och direkt-manövrerad. En helkul upplevelse med an-dra ord. Hösten kom och frågan växte sigstarkare –”Skall vi inte starta en klubb därvi kör lite tävlingar, åker eskaderresor ochhar roliga fester”. Sagt och gjort. En fören-ing bildades, Fjällbacka Kid Master Society.Båten konstruerades om till en tålig variantmed mycket stor flytkraft. En kraftig fen-der, tillverkad av samma firma som förserSjöräddningens båtar, blev en perfekt lös-

Fjällbacka Kid Master Society– att bejaka en ålderskris?

Vissa skaffar en Harley-Davidsson, andra en Ford Mustang. Bor man i fjäll-områdena har man en snöskoter, men vad hör då till Fjällbackas män? Varförinte en Kid Master? Frågan som för vissa av oss är självklar kräver säkert enförklaring för de flesta. Vad är en Kid Master och hur kom detta sig i Fjäll-backa?

ning. Gemensamma inköp av motorer ochövrig utrustning gjordes för våra tjugofyramedlemmar, vilket ger alla båtar samma

egenskaper och prestanda.8 april började vi gemen-samt att bygga vidundren,och på Sjöräddningensdag 3 juni sjösattes denförsta båten. Det finnsalltså inga Kid Mastermed den karaktäristiskagula fendern som inte ärmedlemmar i FKMS menväl båtar och medlemmarbåde i Uddevalla och Vän-ersborg.

TävlingarAlla som under dennasommar kört en Kid Mas-ter kan intyga att så fortman är några båtar på

vattnet så växer det ut horn i pannan. Manvill köra om, köra fortare, hoppa längre mmän de andra. Tävlingsmomentet är på någotsätt naturligt. Vi har under sommaren haftnågra tävlingar där vi prövat oss fram medolika former. Heat med flera båtar per gång,tidskörning och ”parallell slalom”. Den se-naste är vi nog eniga om är bäst att vidare-utveckla. Vi arrangerade ett ”Ladys race” förvåra respektive och om vi grabbar får småhorn i pannan när vi tävlar fick tjejerna så-dana där halvmetershorn som den skotska

höglandsboskapen har. Har männentävlingsinstinkt så har kvinnorna mördar-instinkt. Snacka om race! Anna Falkenbergvann. Vår ambition inför 2001 är att på våroch sensommar ordna ett par race där pu-bliken kan följa med från land, men merom detta till våren. Säsongens största racevar Fjällbacka Kid Master Race, som i år gick5 augusti i Musöfjorden. Alla tjugofyra bå-tar var med och vann gjorde Olle Svenssonföre Kalle Kahlman och Anders Torevi. Enrolig tävling som avslutades med stor bal.

Foto: Eje BorreMorgan Falkenberg ochOlle Svensson i duell.

Segraren i Fjällbacka KidMaster Race, Olle Svensson.

Foto: Eje Borre

TrivselJust detta med stora trevliga fester är en be-tydande del av helheten. Som Kid Master-broder trivs man klädd i enhetlig klubblazereller smoking då medlemmarna är i åldern35-55 år med något enstaka undantag. För-eningens devis är ju ”Deliciis puerorum”,latin och betyder ”Till grabbars nöje”. Visstkan det finnas invändningar i form av ”Herr-klubb”, ”Gubbdagis” och liknande men vilåter alltid våra kvinnor vara med. Ja, nästani alla fall. Och vad är det för fel att accepteraen fyrtio- eller femtioårskris? I stället för attgå omkring, begrunda och tycka att livet ärtristare än förut känns det för oss bättre attbejaka, leva ut krisen och ha skitkul…

Anders Torevi


Ett annat Fjällbacka

Det Fjäll-backa vi ser idag –ljusa, välskötta tvåvå-ningshus med tegeltak, storafönster och gavlarna vända mot ha-vet – allt detta tycker vi är typiskt förett bohuslänskt fiskeläge. Men så har ju Fjäll-backa inte sett ut så länge. Man behöver baragå till sekelskiftet 1900 för att finna en heltannan bild. Gatorna var mera gångstigar,medan en del redan var lagda med kuller-sten, som man kan se av gamla foton. Såkom stenläggningen med knott, vilket nogansågs som en stor förbättring - för ärligttalat är det rätt besvärligt att vandra på kul-lerstenarna, även om man håller sig till destörre flata gåstenarna i mitten. På vykortetfrån ”Ränna” ser vi knotten upplagd för sten-läggning. Asfalteringen började 1965. Ochvackert är det inte. I de flesta städer jag kän-ner till håller man nu som bäst på att åter-ställa stenläggningen, t ex i hela gamla stani Lund. Fjällbacka har börjat med torget ochman får hoppas att arbetet fortsätter uppåtGalärbacken (Långbacken) och Hamn-gatorna.

Torv eller vass på taketGår vi 200 år bakåt, till slutet av 1700-talet,ser Fjällbacka helt annorlunda ut än idag.Husen var små och låga, många med torveller vass på taket. De var gråa, helt omåladeeller indränkta med tjära eller tran, vilketnaturligtvis var mycket eldfarligt. Husen sågut ungefär som sjöboden Alene. När Falurödfärg gjorde sitt intåg i mitten av 1800-talet, blev det billigt att måla och den färgendröjde sig kvar på sjöbodarna, när man vidsekelskiftet 1900 fick ännu bättre råd ochbörjade måla med ljusa linoljefärger. Vi harinte många röda hus kvar, jag erinrar migf d Wahlbergs affär överst i Galärbacken.Både Gamla skolan och Prästgården, byggd1894, var från början rödmålade, vilket syns

på gamla foton ochsom jag själv har konstaterat.Tänk om de fick bli röda igen. Detgamla rivna Folkets Hus var också rött.Andra röda är: Basehuset, några hus i

Mörhult, ett i Sälvik.

De äldsta husen låg nästan direkt på mar-ken eller hade en låg grund av natursten somman ännu kan se i Mörhult eller på Oxnäs.I slutet av 1800-talet och sedan under 1900började man med de höga stengrunderna avhuggna block, där man fick en bra källare.Så t ex min morfar Carl Lundströms hus iMajorbacken, byggt ca 1880. Då ersattesockså utvändiga trätrappor med stentrappor.Husens takskägg blev starkt utskjutande ochpryddes med s k snickarglädje liksom fönster-inramningarna – svårt att underhålla.

Enkelhus blir dubbelhusMånga hus som nu är tvåvåningshus medtre rum och kök nere och inredda andra vå-ning har från början varit s k enkelhus dvsbara haft ett rum och kök. Det är litet olikameningar bland forskare om hur dessa enkel-hus övergick till dubbelhus. En teori är, attman vid bakre långväggen byggde till ettskjul med snedtak. Det kunde timras ihopmed huset och ge två nya rum. Takåsen flyt-tades till mitten och man fick ett dubbel-hus. I boken Tolv hus av F Werne sägs omdenna typ att den visserligen är vanligast iBohuslän men typen finns runt hela Katte-gatt, Skagerack och Nordsjöområdet. I Ber-gen finns den redan i början av 1700-talet. IBohuslän uppträder dubbelhuset några de-cennier inpå 1800-talet. I samband medhögkonjunkturerna vid sillperioderna bör-jade man ”bygga dubbelt”, när man byggdeom eller byggde nytt. Husens stomme be-står av tretums liggande sågad plank. Tidi-gare hade man använt bilat och skrätt (dvsavbarkat) fyrtums timmer till husbygge men

skogsbristen gjorde att detta byggsätt togslut. Denna stomme av timmerstockar dreva-des med remsor av gamla kläder och säckareller t o m tång eller mossa. I början varhusen helt oklädda men snart började manefter influenser från Norge att klä med lock-panel, vilket redan Per Kalm noterar på sinresa 1742. Här i Bohuslän är stående plankregel, medan den norska stilen har liggandeplank, vilket man kan se här och där i Fjäll-backa.

Enstaka högre husOm vi går tillbaka till början och mitten av1800-talet, fanns här några enstaka högatvåvåningshus, som höjde sig över mängdenav låga stugor. Ett sådant var förstås GamlaTelegrafhuset, byggt 1807 för den förmögnekaptenen Christian Hansson. Ett annat somförsvann i branden 1928 var Philippa Lind-roths stora hus med bageri, som finns beva-rat på foto. Också det hus som på senare tidhar kallats ”Dahlgrens hus” vid S. Hamnga-tan är ett ståtligt hus som kom till på 1850-

talet. Som vi vet var det ont om virke i störredelen av Bohuslän, då så mycket hade gåttåt till skeppsbygge och till eldning av Skagensfyr, har jag hört sägas. Genom muntlig tra-dition vet jag att min morfars hus i Major-backen, byggt ca 1880, byggdes av virke somfraktades från Lur. Det var vanligt att husentimrades upp på platsen, märktes, fick torka,togs ner och sattes upp på sina tomter (seMjölner).

Bondby och fiskelägeEn intressant bild av Fjällbacka från slutetav 1700-talet får man i en opublicerad upp-sats av Johan Mjölner (finns i pärmen påHembygdsarkivet), där han talar om attmånga hade husdjur i det gamla Fjällbacka,där man inte levde bara på fiske. Jag har gjorten inventering av vilka hus som nämns i till-gängliga bouppteckningar. Jag refererar förstMjölners uppsats. Mjölner säger att Fjäll-

Johan Mjölner skrev en uppsats som han kallade ”Bondby och fiskeläge”.Inger Rudberg bygger på den och har sett i bouppteckningarna att mångaägde fähus under 1700- talet. Husen såg helt annorlunda ut och våra gatorvar mest stigar.


Forts på sid 31

backa egentligen var en blandning av bondbyoch fiskeläge. Södra Hamngatan, var baraen stig utefter den öppna stranden. Dessahus hade rätt stora tomter uppåt Håke-backen, som var obebyggd. Kor, får, ankoroch gäss släpptes på bete på ängarna där, menäven utåt Sälvik och inåt land vid Udda ochHäggene. De mer bemedlade hade 1-2 koroch gäss. De fattigaste hade ankor och kan-ske någon get. Egendomligt nog säger Mjöl-ner att grisar, får och höns inte förekom på1700-talet. På 1800-talet däremot fanns detmycket får och höns, särskilt på Oxnäs ochMörhult. Hällesporten har ju sitt namn avatt det där fanns en port eller grind som hin-drade husdjuren att ge sig iväg bort motBacken.

Säv till vinterfoderJoredfjorden söder om Sälvik sträckte siglängre in, så att man ca 1800 faktiskt kundeta sig fram med båt vid högvatten runt Säl-vikslandet. I den här grunda viken, nu kal-lad ”Storemyr”, växte säv som skars om som-rarna, torkades och användes till vinterfo-der. (Jag vet också att min mormor Chris-tina Lundström f 1865 vävde mattor av säv.)En stor del av både får, getter och kalvar sat-tes på försommaren ut på bete på holmar-na, där djuren gick till långt fram på hös-ten. Troligen har Kalvö fått sitt namn justför att man släppt dit kalvar. Så långt Mjöl-ner.

Bouppteckningar berättarFör att ge en bild av det lantliga inslaget iFjällbacka har jag gjort en lista påbouppteckningar från slutet av 1700-talet.Jag går efter de avskrifter som finns iHembygdsarkivet, där bara årtal och arvingarmen också i många fall de befintliga husennämns. Fähus nämns mycket ofta för demsom överhuvud taget har ett eget hus. Dessaavskrifter täcker kanske inte alla befintligafrån Fjällbacka och tyvärr nämns inte iavskriften vilka husdjur som fanns. För attgå igenom detta skulle krävas några veckorsarbete på landsarkivet i Göteborg. Det kankanske bli någon gång. Där inga hus nämnstar jag för givet att den döde inte var husä-gare. Naturligtvis låter jag den vildvuxnastavningen stå som den skrevs. Det finnst ex många sätt att stava till sjöbod. Jag näm-ner den dödes namn för att göra listan merpersonlig, som nog är litet enformig mendock ger en sorts bild, om än ofullständigav bebyggelsen. (Jag ger här exempel på deäldsta där fähus nämns.)

1761 Hos enklingen och styrmannenwälbefarne Peter Fielström på Fjellbackastrand efter hustrun Brita Rasmusdotter. Enloftsbyggning med stufva, cammare och kiök

300 Daler. 1 lada med fähus tillsamman-byggt 30 Dr.

1769 Efter strandsittaren salig Jonas Bohlin.1 gammal manbyggning med loft öfver samtstuga och kiök 80 dr. 1 gammal sjiöbod 3Daler, 1 gammalt fähus 3 Daler 5 Dr.

1772 Efter framlidne strandsittaren och fis-karen Olof Nilsson. 1 manbyggning med loftöfver samt stuga och kiök 150 Dr. 1 litensiöbod med torfhus 10dr, 1 litet fähus 4 Dr14 Dr

1775 Hos änkemannen och tunnbindarengesällen Petter Rungren. 1 manbyggning be-stående af stuga och kiök med loft öfver50 dr. 1 fähus 4 Dr, 1 torfhus 2 Dr och 1sjöbod 4 Dr 10 Dr. Man lägger märke tilltorfhus - inte vedbod. Man eldar med torvdå ved inte finns annat än vrakgods.

1792 Efter avskedade enrolleringskarlenJohannes Asmundsson. Änkan Marian Hans-dotter. 1 stugebyggning bestående av stugaoch kiök med loft öfver samt tegeltak 50 Rd.1 gammal siöbod 1 Rd, 1 gammalt fähus 1Rd

1797 Efter Johanna Johansdotter. ÄnkemanNils Andersson. 1 liten ryggåsstuga med kiökoch daglig stuga 10 Rd. 1 liten sköbod till-taget (trol = tillbyggd) odugelig och väggarnatill en del ruttna 1.32 Rd

Coopwardiekapten –Kofferdikapten Olof BruseSom kontrast tar jag en bouppteckning 1777efter en välbärgad kapten efter kofferdi-kaptenen Olof Christoffersson Bruse, vars bo-uppteckning Mjölner beskriver från 1777.Kofferdikapten kan stavas på många sätt.”Coopwardie-skepparen” var befälhavare påett handelsfartyg. Ordet är lånat frånholländskan. Beskrivningen lyder:

Manbyggning bestående af stuga, cammareoch kiök, täckt med torf, näfver och tegelsamt på den östra gafveln tillbyggt med ettlitet tegeltäckt hus jämte en förstuga vidhagen. Är i godt och förwarligt stånd, för-

sedd med god lifvning af bräder 33 dlr Spe-cie. En lada af timmer med fähus undertorftäckt tak 1 Dlr Sp 32 sk. Hälften af enkölna, byggd af sten med träröst 24 sk. 4lass hö 1 Dlr Sp. I fähuset 1 ko 2 dlr sp 32sk och en kviga 1 Dlr Sp 16 sk

Vad man använde kölnan till vågar jag intesäga. Enl uppslagsboken är det ett hus förtorkning av lin eller säd.

Man förstår att detta var en välbärgad man.Det är första gången jag ser tegel nämnassom tak, här omväxlande med torv och nä-ver. Lifvning är klädsel med plank. Omdenne Olof Bruse säger Mjölner i sin släkt-utredning, att han var gift 2 ggr och andrafrun kallas ”madame”, vilket tyder på s khögrestånd. Hans sex barn finns intenämnda sedan i Fjällbacka, utan de tycks halämnat Fjällbacka med modern, och därförär Mjölner osäker på deras släktskap medföljande Brucar. Detta hus stod på sammatomt, mitt emot Gamla Telegrafen, där dets k Strömstens-Odhelius hus, byggt 1804av kapten Andreas Falck, nu står. Se nedan.

1779 Efter Lars Falck. 1 manbyggning be-stående af stuga, cammare och kiök ochspannemålsloft, som allt är med tegeltakförsedt 25 Rd, 1 siöbod som äfvenwäl ärtäckt med tegel 8 Rd 16 sk, 1 lada med ettfähus, likaledes täckt med tegel.

Det är tydligt att tegel räknas som särskiltvärdefullt och noteras som en relativ nyhet.Här har värderingssummorna angetts i riks-daler i stället för i Daler Specie. Man läggermärke till att spannmålsloft finns ovanförboningshuset.

1832 Efter Andreas Falck som ju ägde delarav gården Ödsmål, dit ju en del av Fjäll-backa räknades. Följande byggnader redovi-sas: 1 större sjöbod indelad i fem bodar. Stall,lada med vindar samt särskild ladugårdsbygg-nad. Hus på stranden med sjöbod och gam-mal ladugård. Här har funnits både hästaroch kor.


Det var under min pryoperiod i åttonde klassjag hörde ordet för första gången. Jag hadelyckats övertala mina lärare om nödvändig-heten i att genomföra denna viktiga veckaav praktisk yrkesorientering tillsammansmed min farfar som var sillfiskare utanförFjällbacka mitt i vintern. Ett beslut som jagflera gånger fick anledning att ångra – inteminst när temperaturen kröp ned till minustolv och en strid nordan på tretton sekund-meter blåste igenom alla skyddskläder.Sillgarnen stod spända som cellosträngar ien av vinden orsakad vid båge från Porsflunanorr ut mot Florös södra udde. Den tunnanylonsenan i garnen skar in i handflatorna,trots de med två tummar specialstickade van-tarna, som när de blev våta kunde vändasom, och de tjocka gummihandskarna. Vidrog och slet och snäckan lade sig hela ti-

Kavaddalt var ordetBjörn Sandmarks erinran av hur hans farfar uttryckte sin besvikelse ingick(27.6 -00) i en liten sommarserie på GP:s kultursida som hade vinjetten”Utrotningshotat ord”.

red

den på tvären i vinden och det enda vi drogin i båten var en tunn film av grågrön leraoch två fjärsingar. På sista tampen, innan vifick upp draglinan, satt det tre halvt ihjäl-skrämda sillar av ettans storlek. Det var dåhan sade det: ”Fytte fanken, ida va dekavaddalt.” Kavaddalt alltså. Jag glömmer detaldrig. Kavaddalt borrade sig in i mitt med-vetande som en fjärsingstagg i en rödmanetoch har skvimpat omkring där inne sedandess. Kav – ett förstärkande prefix eller i-bland använt som del av ett stående uttrycki till exempel kav lugnt. Addalt som starktnegativt laddat adjektiv beskrivande någotriktigt uselt, för mig sedan dess evigt för-bundet med iskyla, ryggsmärtor och kros-sade förhoppningar. På väg ut ur mitt språksedan farfar försvann.

Björn Sandmark


Jan sätter ihop specialverktyg för att dra åtbultar vid biltillverkning. Själva bultdraga-ren är en rörformig elektrisk motor, som kandra upp till 700 Newton (ca 70kg). De leve-reras av Scanrotor i Kville, medan Jan sätterihop ett antal sådana, så att lika många bultareller muttrar kan dras åt samtidigt. Stativetmåste ha rätt dimensioner och hållfasthet,så att verktyget håller för de stora krafterna.Varje tillverkningsmoment och varje ny bil-typ kräver sitt eget verktyg. Just när dettaskrevs arbetade han på ett verktyg för nyaSAAB 9.3.

Företaget heter Thoréns Maskiner AB ef-ter Jans svärfar Olof Thorén, som drev Fjäll-backa Mekaniska i samma hus som Jant.o.m. 1970. Det ligger intill väg 163 vidsödra utfarten. Huset var sedan uthyrt i16 år, varefter Olof Thorén flyttade till-baka, för att använda övervåningen sombostad. Genast fick han frågor om han villegöra diverse jobb. ”Ja kanske”, svarade han”om jag kan få hjälp av min svärson.” Job-ben strömmade in och bisysslan blev hel-tidsjobb.

Thoréns Maskiner ABEtt år för sent gratulerar vi Jan Karlsson till utnämningen av årets företagarei Tanums kommun. På diplomet står det 1998, men kungörelsen skedde förståret därpå.

Tack för en mycket trevlig tidning. Någrarader till frågan om namnet Oxnäs förefal-ler nog så viktiga. I den lilla introduktionenav I Rudberg nämns Oxnäset, namnet harofta förundrat mig. Enligt de sakkunninga(Ortnamnen i Gbg och Bohus län, Kvillehärad) skulle man ha fört ut oxar här – påexport? Visserligen skedde transporter av nöt-djur med ångbåtarna till Kristiania/Oslo,men analogin är långsökt, men kan ha före-svävat någon i sammanhanget. Mera sanno-likt är att namnet ursprungligen varit Öxnäs.Detta kan vara bohuslänska respektivenorska: på svenska yx-. Näset kan mycketväl anses ha (haft) formen av en halvyxa(enkelyxa) innan man lagt igen en del avområdet framför vadberget, eggen motsva-ras än idag av yttersidan med de nyaresjöbodarna.

Hur har då öx- blivit ox-? I dagligt tal kandet ha hetat Öxnäs med med norsk stavningØxnäs. Antag att ”strecket” tas bort så är vipå Oxnäs. Ett krux kan vara att stavningenOxnäs skall vara känd från norsk/danska ti-den (1630-talet). Hur detta förhåller sig lå-ter jag vara osagt för närvarande. Hur somhelst finns i Norge någonstans orten Øxnäs.Topografin är där för undertecknad okänd.

En liten landtunga med formen av en yxa(öx) vore något att kanske ha som märke (se-gel-) och innanför låg ju en utmärkt hamn.

Hur gammalt är namnet?

Kjell ErikssonPrenumerant

Öxnäs -Øxnäs -Oxnäs?

Jan Karlssonvid ritbordet.


Jan är uppväxt i Mollösund, och flyttadehit 1980, då han träffade sin hustru Ker-stin.

Anders Järund


Fjällbacka-kvällen i år den 25 juli var en varmkväll. Alltför varm inne i Församlings-hemmet för alla de intresserade som fylldelokalen till bristningsgränsen. Släktminnen,fiskeminnen, historier visar sig vara det somdrar mest. FFF:s sekreterare Hans Odin häl-sade Rune Johnsson född på Hästvomb 1927välkommen. Tyvärr hade vi ingen fun-gerande mikrofon annat än för bandinspel-ning, varför många hade svårt att höra. Jagförsöker därför ge några glimtar av alla demustiga historier och intressanta minnensom Rune hade att ösa ur sitt rika förråd.Han visade sig vara en värdig efterträdaretill Johan Mjölner. Att få höra äkta muntligtradition är alltid värdefullt – minnen somförmedlats mellan generationerna.

Fem generationer på HästvamRune talade om att han arbetat hela sitt livmed fisket på olika sätt. Som liten pojk från13 års ålder i 10 år, sen på Fjällbacka-Fisk i10 år och på Fiskeriföreningen i Uddevalla i30 år. Han tog fram historier ur släktenSandmarks liv som utspelas på Väderöarna

Fjällbackakväll medRune från Hästvam

Inger Rudberg ger här några glimtar ur Rune Johnssons uppskattadeberättarkväll. Hela föredraget finns ordagrant utskrivet och kan fås pådiskett eller på papper.

red

och Hästvam. Alltifrån den förste kände”bödkaren” (tunnbindaren) Lars, lotsen Ga-briel och hans ättlingar. Gabriel var 74 årnär han 1871 var med och räddade besätt-ningen på en fransk brigg. Kaptenen förstfrån ett skär. Han fick lägga sig i ”morfarsvarma säng” men dog sedan. Prosten Holm-qvist ville först inte begrava kaptenen påKville kyrkogård, då han befarades vara ka-tolik – men han fick ge sig för protester frånfolket. Dock förbjöd prosten de tre överle-vande besättningsmännen att vara med vidbegravningen. Rune hade också hört sin farJohn Juliusson berätta om det hårda makrill-fisket på Nordsjön med engelska kuttrar, dåmännen slet från kl 1 på natten till ½ 10 påkvällen och drog makrill tills man såg ben-piporna på fingrarna. Sen skulle de läggamakrillen i saltlake. Det kändes. Men mantjänade kanske 800 kr på en säsong – därförstod man ut.

Kommentar till berättelserna ovan.• Om släkten Sandmark och Runes pappa,John Juliusson kan man läsa i Bladet nr 58:

• Fem generationer på Hästvomb. nr 60: avI Rudberg• Björn Sandmark: Flyttbestyr förr (med bildav alla husen på Hästvomb).• Om rättegången med Westbäck: Se K-ANordblom: Väderöarna.• Wilhelm Hansson: Norra Bohusläns övärld.Från Svinesund till Smögen.• Om skeppsbrottet med den franska briggenläser man i Reiners Sörensson: Skeppsbrott, sid135-36. Här sägs att Gabriel Sandmark varnära 80 år. Han var 74 år enligt Kville död-bok. När han dog var han 83 år och 9 mån.Den franske kaptenen kallas i boken ”Leljere”.I Kville dödsbok, vilket torde vara det rätta,heter han René le Gac. Händelsen finns åter-given i en notis och en insändare i StrömstadsTidning 1871.

Inger Rudberg

En röst från SeattleEn dag ringde en helsvensk röst, presente-rade sig som Inger Göransson från Seattle iCalifornien och som just var på besök i sittnyrenoverade hus i Mörhult. Hon ville tackaför artiklar i Bladet som hon brukar läsahemma i Seattle och dessutom bjuda på te.Mycket angenämt. Min man och jag fick seen härlig villa på höjden med ett hänförandepanorama över fjorden.

Följande söndag den 10 okt mötte Inger ochUlf Göransson upp i kyrkan och hade skänkten vacker bukett till dopfunten till minneav Ulfs mor Esther Josefina som döptes därför 100 år sen. Ester var född just den 10oktober 1900, som dotter till fiskare AlbinJohannisson, f 1861 och Charlotta August-dotter, f 1871 i Mörhult 2. Ester blev giftmed John Göransson och var bosatt i Stock-holm. Kyrkan fick en minnesgåva på 1000kr. John Johansson har gjort en intervju medhenne som återges i bladet nr 65 ( dec 1988)med värdefulla minnen.

Inger Rudberg

www.fjallbacka.com— Din kajplats på internet —


• Kommunen sade nej till uppförande avvindkraft vid Ejgde norr om Kämpersvik,då det strider mot kommunens vindkrafts-policy.• Olika alternativ prövas för att lösa proble-met med det minskande elevunderlaget iFjällbacka. Eventuellt kan barn i Långsjö ochKämpersvik komma att få gå i Fjällbackasskola.• Fem tandsköterskor, varav tre är ifrån Fjäll-backa, har utbildats hos ”Fjällbackatand-läkarna” under tandläkare Anna von Elernsledning.• Bottenfärg med koppar får i fortsättningenanvändas för träbåtar, om färgen följer denya bestämmelserna från Kemikalie-inspektionen. Om kopparfärg inte får an-vändas, äter trämasken in sig i båtens trä.• Nedskräpningen till havs kostar miljarderkronor för kommunerna runt hela Nordsjönvisar KIMO (Kommunernas InternationellaMiljö-Organisation).• Miljögifterna längs Bohuskusten minskarför första gången på många år. Renings-åtgärder och förbud börjar ge resultat.• Vårdcentralen i Tanum har svårt att få tagi läkare. Eventuellt kan en nedläggning avFjällbackas vårdcentral bli aktuell. Samhälls-föreningen protesterar mot planerna.• Brandstationen i Hamburgsund har dömtsut av yrkesinspektionen.

• Namninsamlingen mot de höga fastighets-skatterna, som startades av Stig Tore Bergoch som kom att omfatta bohuskusten frånKoster till Käringön, resulterade i över 9000namnunderskrifter.• Kammarkollegiet godkände förändringarav gåvobrevet från 1977, där villkoren förkommunens övertagande av Åldersro är ned-skrivna. Fastigheten kan därmed säljas.95% av köpeskillingen skall tillfallaInsamlingsstiftelsen för Äldreboende.• Kommunen säger nej till att låta en sjöbod-tomt förvandlas till sommarstugetomt. Ären-det har överklagats. Förlorar kommunen, blirdet ännu svårare att förhindra att sjöbodarblir sommarstugor. • Tre Konsum-butiker i Tanums kommunfick Svenska Naturskyddsföreningens dip-lom för bra miljöval. Föreståndare Kurt Bör-jesson tog emot diplomet för Fjällbackas bu-tik.• Kommunens skattekraft har ökat, främstberoende på att arbetslösheten har minskat.• Antalet gästnätter i båthamnarna blev förFjällbacka 5230 mot 5229 i fjol, för Grebbe-stad 5854 och 340 i nya hamnen, mot 5162och för Hamburgsund 1925 mot 1919 i fjol.Ökningen i Grebbestad kan bero på att mantill sist upptäckt systembutiken. Men denhar ju funnits ett tag.• Vägen ner till Fjällbackas idrottsplats har

asfalterats.• Kommunerna i norra Bohuslän samarbe-tar för att installera bredband.• Den 11 november öppnades motorvägs-sträckan mellan Håby och Rabbalshede avnäringsminister Björn Rosengren. Men förstfick 800 löpare, rullskridsko- ochrullskideåkare inviga asfalten med ett lång-lopp arrangerat av Dingle IF.• Första delen av arbetet med att göra väg163 säker för gående är avslutad, och om-fattar sträckan från Föreningsgatan till Tipef.d. brandstationen. Nästa etapp påbörjassåsnart medel tilldelas. När detta sker, vetman inte.

Från grannorterna• Länsstyrelsen gick med på att en ordentligbåthamn byggs i Veddökilen (Långsjö), menantalet platser måste minskas från nuvarande300 till 115. Båthamnen inkräktar annarspå naturreservatet.• Ännu en succé för ”Scen på Bônn” iHamburgsund blev det då man i somras gav”Min Skattkammare”, som byggde på olikabarnsagor.• Den 1 juli invigde Bengt Mattsson dennya privata båthamnen i Grebbestad med140 fasta platser och 40 gästplatser.• Grebbestads Folkhögskola fyller 125 år.GRATTIS!

Anders Järund

FRÅN KOMMUNEN


Sorgen varade dock inte särskilt länge. Re-dan efter några veckor gjordes en rekonstruk-tion där Mats Johansson gick in som ägaretill 60 % och Mikael Karlsson och TommySpindel till 20 % var-dera. Företaget har nuåteranställt 11 perso-ner. Den förre ägarenLeif Norin försöker nustarta ett EU-projektför långtidsutbildning idata.

Ny inriktningNyttodatas nya inrikt-ning är datorinstalla-tioner på företag ochsärskilt hela nätverk avdatorer. I detta liggerockså fortlöpande ser-vice på både maskineroch program, och ut-bildning av personal ihandhavandet av deprogram man säljer.Man går alltså in för enheltäckande service tillkunden. Cad-program-mering är en specialitet, och man är aukto-riserat företag för Cad Autodesk i västraSverige. Försäljning av datorer till privat-kunder blir man dessvärre tvungen attlämna. Man har dock kvar lite försäljningav bläckpatroner och dylikt och kan ocksåställa upp med service åt gamla kunder. Ioch med att verksamheten har krympt, ochman inte längre har bruk för de ytor manbehövde för undervisning, hyr man nu en-dast 240 m2 i gamla Håkebackenskolans hu-vudbyggnad. Det finns plats för ytterligareverksamhet.

Bredband och hotellFöretaget har också installerat ett ”web-ho-tell”, där företag kan sätta upp sina hem-sidor. I det sammanhanget blir det allt vikti-gare med snabba förbindelser, då mycketdatortrafik skall kunna förmedlas samtidigt.Behovet av bredband blir akut. I sambandmed byggandet av nya E6:an har bredbands-kablar lagts ner, men anslutningar måste fi-nansieras lokalt. Just nu har Nyttodata till-gång till en sk. ”lina” på 256 KB, men inomsnar framtid behöver de en på 2 MB. Telefon-kablar kan ta 128 till 512 KB men fungerar

Nya ägare till Nyttodata

Ett företag med 33 heltidsanställda är ett stort företag i Fjällbacka. När dettagick i konkurs i maj i år, blev det kännbart för ett litet samhälle som vårt.

bara för privatkunder, då signaler måstekunna gå i två riktningar samtidigt.

Flyttade hit 1990Mats och han hustru Maria flyttade hit

1990, då Mats fickanställning påNyttodata. Tidigarehade han arbetatsom ingenjör påSKF, där han fickdesigna special-kullager för de mestskilda tillämp-ningar. Här fickhan också lära sigcad-ritning. Mats ärson till Bengt ochMaj Johansson, ochhan har tillbringatalla barn- ochungdomssomrar iFjällbacka. På friti-den åker han gärnapå sjön eller rider dehästar, som han ochMaria håller där debor strax utanförFjällbacka. Att bli

egen företagare hade Mats egentligen intetänkt sig, men när nu allt blev som det blev,kändes det ändå rätt att försöka. Vi hoppasoch tror att det skall gå vägen.

Anders Järund

Skärgårdensdag 7 juliVi inbjuder alla Fjällbackavänner att med-verka till att göra lördagen den 7 juli tillSkärgårdens Dag.

Med egna båtar och med hjälp av sjö-räddningen skall vi göra strandhugg på in-tressanta mål i skärgården, där guider skallinformera om förr och nu: Väderöarna,Dyngö, Florö, Fläskö, Dannholmen, Stens-holmen m.fl.

Fjällbacka skärgård är en enorm tillgång förFjällbacka som ort. Låt oss tillsammans upp-leva den en sommardag. Kanske kan det blien svängom på någon brygga, en konstut-ställning i någon sjöbod eller en musikstundpå någon ö.

Vi som gör detta uppropet är: Lars Schmidt,Curt-Erik Holmqvist, Janne och Isa Gunnérpå Galleri Artisten, Sjöräddningen i Fjäll-backa, Föreningen för Fjällbacka samt un-dertecknad. Skriv gärna en rad till Fjällback-Bladet c/o Anders Järund, Mörhult 37,45071 Fjällbacka, om du har någon idé, sompassar en sådan dag.

VÄL MÖTT DEN 7 JULILasse Lundberg

Nyttodatas nyehuvudägare MatsJohansson.


N YTTO D ATA VÄST ABUddevalla 0522-999 30, Fjällbacka 0525-644 [email protected],www.nyttodata.se

N YTTO D ATA -IT-leverantören m ed helhets-lösningen i Västra Götaland!

Vi har:* Försäljning* Service* Support* Installation* Anpassningar* Konsultation* U tveckling* U tbildning

Inom:* PC* N ätverk &kom m unika-

tion* CAD* Ekonom i &A ffärssystem

* Internet, Intra& Extranet


När lotsstationen på Väderöarna lades nerår 1967, hyrdes bostadshusen av f.d. lotsar,brandmän, dykare och av hemvärnet. Detvar dessa och deras familjer, som då hademöjlighet att övernatta i husen därute. Menfr.o.m. förra året har alla som vill, i mån avplats, chans att få mat och logi på Storön.Då startade Karl-Allan Nordblom, välkändFjällbackabo, tillsammans med AndersSchönbeck, också välkänd miljökämpe i kom-munen, ett vandrarhem och värdshus där.

30 bäddar och bastuKarl-Allan fick idén medan han skrev sin bok”Väderöarna” 1998 att börja planera för ettvandrarhem. Han och Anders lyckades över-tyga alla myndigheter och att göra ett bytemed hemvärnet, så att de fick överta önsstörsta hus, ”Litt B”, (se Karl-Allans bok si-dorna 53-54) ett rejält byggt tvåfamiljshus.Detta har byggts om, så att det i första vå-ningen inryms matrum, restaurangkök, re-ception och personalutrymmen. I andra vå-ningen finns det sju rum med plats för ca30 bäddar. Rummen är ljusa och trevligamed infällda kojer och djupa fönsternischer.(Huset är byggt i armerad betong.) I källa-ren finns avsaltningsanläggning, som kom-penserar sötvattenbristen på ön. Kapacite-ten är ett par, tre kubikmeter per dygn. Enny sjöbod och en rejäl brygga är anlagd. Därinryms kök för självhushållande gäster, bastuoch toaletter. Bryggdäcket är rymligt medplats för bord och bänkar. På loftet i sjöbo-den finns plats för konstutställningar. Detsom återstår att bygga är en samlingssal och

Värds- och vandringshus i västBosse Reichenberg har gjort ett besök på en utpost som idag gjorts mertillgänglig än vad den tidigare varit. Två eldsjälar har där startat en verksam-het som nu är etablerad, något som kanske inte alla för några år sedan troddeskulle kunna vara möjligt …

red

ateljé på ca 40 m² Den skall ligga norr omhuset och byggs förhoppningsvis under nästaår.

Ingen reklamFinansieringen av projektet har naturligtvisvarit jobbig och likaså underhandlingarnamed olika myndigheter. Men många godakrafter har ställt upp och tack vare den godabeläggningen börjar det att gå runt. Karl-Allan framhåller att det är ett kommersielltprojekt med stor idealitet. Det är också ettpilotfall, som i framtiden kan få efterföljarepå obebodda öar i Bohuslän. Han är förvå-nad över att beläggningen är såpass god trotsmycket få marknadsföringsåtgärder. En finbroschyr är i alla fall tryckt med härliga bil-der, bra text och besöksadress: 58° 34,5´nord, 11° 04´ ost. Många konferenser harhållits här ute, bl.a. en den 25-27 augusti iår för 24 kvinnor från hela världen. De be-handlade ”hur man ser på världen genomkvinnors ögon”. Karl-Allan var ciceron ochföredragshållare. Naturligtvis hölls konferen-sen på engelska. Antalet anställda underdenna sommar har varit ca 15 personer.Många ställer upp mot mat och husrum. Serman på årsbasis blir det 3 – 4 personer. Likamånga som när lotsstationen fanns, menarKarl-Allan. Nu under hösten och vinternkommer Inger Utgård, som i vanliga fall ärTV-redigerare i Göteborg, att tjänstgöra somvärdinna. För att förbättra infrastrukturenpå Storön har regionen satsat närmare 100000 kr. Bl a har nya lyktstolpar satts upplängs stigen från vandrarhemmet upp till

lotsutkiken och även nya ledstänger dit upp.

KonstutställningarÄven andra åtgärder har vidtagits för attunderlätta framkomligheten på ön och föratt ”öppna” ön kulturhistoriskt. Det är all-deles för få människor som utnyttjar ön förfrilufts- och kulturliv, anser Karl-Allan. Dethärliga badvattnet runt ön är svårt att kunnanjuta av. Det vore önskvärt att trappor sat-tes upp lite varstans. Karl-Allan har lovatbättre badmöjligheter vid deras brygga! Ettviktigt inslag för verksamheten är att satsapå kulturutställningar, främst då naturligt-vis konst. Karl-Allan är ansvarig för dessautbud gentemot Bohusläns museum. Somett led i detta ordnade han tillsammans mednästa generation Nordblom, Julia, Axel ochOscar en utställning på loftet i sjöboden den23-24 september. Den hette ”Farmor ochvi”, där flera av Therese Nordbloms tavlor, somhon målat på ön fick återvända. Den varvälbesökt.

Eget rederiTransporterna ut till ön sker bl a med VäderöMarin AB:s båt ”Westfjord”. Det är femägare till bolaget, som sponsras av SE-ban-ken i Kungshamn. Under högsäsong utgårturer från Hamburgsund via Fjällbacka, omdet finns resande därifrån, ut till vandrar-hemmet varje dag. På andra tider gäller be-ställningstrafik. Från Fjällbacka utgår dess-utom tre liknande båtar under sommaren.Då ingår även sälsafari till de yttersta öarnainnan Storön anlöps. Båtarna är välutrus-tade mot hårt väder, men blir det riktigt hårt,ställer sjöräddningskryssaren ”Tanum” upp.Sammanfattningsvis kan konstateras, attdenna satsning på Väderöarna är mycket lov-värd och lyckad. För oss Fjällbackabor, häroch i förskingringen, bör det vara en själv-klarhet att göra ett besök på Storön ochVärdshuset och kanske även övernatta. Endrink i aftonsolens glans över Västerhavetskulle säkert sitta fint för många!

Bo Reichenberg

Foto: Bo ReichenbergVandrarhemmet, sjöboden med bastu och båten.


SAMHÄLLSFÖRENINGEN

Årsmöteti sammandragDen 21 nov höll samhällsföreningen sittårsmöte. Cirka 80 personer mötte upp. AlfJonasson valdes att leda mötet som dennagång hölls på Stora Hotellet.

Under de inledande formella punkternaskedde val av styrelsen. Den består idag av:Monika Hellberg, Berith Torevi, KalleKahlman, Örjan Torstensson, HansBjerklinger (samtliga omval) samt Knut Hag-man (nyval). Undertecknad valdes till ord-förande.

Sedan vidtog Stiftelsen för äldreboende.Gunnar Isaksson föredrog verksamhetsberät-telsen och aviserade samtidigt sin avgång.Bengt Richardsson valdes av mötet till ny ord-förande. Till övriga styrelseledamöter om-valdes Berndt Hansson, Karin Nordblom,Bengt Olofsson och Kerstin Persson.

Nytt från kommunenBengt Mattsson, Clas-Åke Sörkvist, MatsTillander och Anders Eklund informerade.

Utbyggnaden av E6:an fortskrider och kvar-varande etapper är planerade och kommeratt startas inom de tidsplaner som angivits.Clas-Åke informerade om arbetet att beredatillgång till bredbandskommunikation inomTanums Kommun.

I budgeten är medel avsatta för Planarna (senedan), småbåtshamn i Sälvik och Vette-bergets exploatering. Man diskuterar ocksåatt eventuellt försälja det kommunala fast-ighetsbolaget.

Olle Paulson redovisade de planer som finnsbeträffande hjälp till nyetableringar (se sär-skild artikel s 18). Anders E berättade att enfritidsgård åter kommer att starta i Fjäll-backa. Behovet av en samlingsplats för ung-domar är stort. Frågan om Sälviks campingvar också uppe till diskussion.

Reningsverkets utlastningsrutiner kommeratt ses över, detta med anledning av proble-met med lukt. Anders E redovisade arbetetatt få Blå flagg på fler platser. Intentionen äratt man vill satsa på detta och att övrigaserviceanläggningar upphöjs till en bättrestandard.

Behov av fler småbåtsplatser är stort. Ett al-

ternativ är användandet av Planarna som ut-gångsläge för pontonbryggor. Sylve Bräck fö-reslog då att man istället bör se över möjlig-heten att förlänga stenpiren i Källvik motKråkholmen. Han var också tveksam till attkommunens enda kvarvarande djuphamnförsvinner, så som skulle bli fallet om Plana-rna utnyttjades enligt förslaget.

Fjällbacka 2000I detta arbete har under året tre grupper ar-betat med olika utvecklingsområden. Engrupp arbetar med företagsutveckling, engrupp har inlämnat en remiss ang kommu-nens översiktsplaner och redovisat möjligafortsatta platser att bebygga, en tredje grupparbetar med information om Fjällbacka.Detta lovar gott inför fortsättningen.

Vårdsituationen i Tanums kommunHans Bjerklinger redogjorde för de mötensom hållits i frågan där nästan samtliga sam-hällsföreningar varit representerade. Fråganhar berört och engagerat i stort sett samt-liga boende i området. Det har inte fram-kommit något som i dag skulle betyda atten permanent nedläggning är förestående.

Fjällbacka Frivilliga BrandkårLennart Fredlund redogjorde för den gångnaperioden som haft ett skarpt läge. Ny kom-munal räddningschef har tillsatts ochsamordningsövningar är planerade. Lennartframförde också ett stort tack för den dona-tion som erhållits från det Philqvistskadödsboet.

Hur firar vi nyår?Många vill att några av inslagen från förrafirandet blir tradition i Fjällbacka. Därförär förslaget att vi återupprepar fackeltågetoch musikgudstjänsten. Säkert kommer endel utskänkningsställen att servera sugna ochhugade tidigare under eftermiddagen. Hållögonen öppna efter mer information. An-slag sätts upp i affärerna.

Rosita avtackadesAlf avslutade mötet och tackade de inbjudnaoch de fjällbackabor som deltagit i mötet.Undertecknad tackade avslutningsvis RositaJansson för 14 års arbete, varav de senastefyra åren som ordförande i samhälls-föreningen, för en utomordentlig insats samtöverlämnade en gåva.

Hans Schub

Protokollet i sin helhet finns att läsa t ex påwww.fjallbacka.com. Klicka på ”samhälls-föreningen” under rubriken ”Samhällsinfo”.


Vi som startade upp kalaset bestämde redanfrån början att det skulle vara en familjefestför alla åldrar. Kalaset arrangeras första lör-dagen efter midsommarhelgen och är ettsamarbete mellan Fjällbacka IK, köpmän-nen och våra restauranger, där vi alla drarvårt strå till stacken

Varför just detta datum och inte längre inpå sommaren när turisterna har kommit?Dels får vi en fest för alla ortsbor och delshar varken köpmännen eller restaurangernatid för detta när säsongen väl är igång. Både1999 och 2000 har Fjällbackakalaset variten jättesuccé med över 1500 besökare somhar ätit färska räkor vid långbord, spelat fem-kamp och lyssnat på våra fantastiska lokalaspelmän och orkestrar som underhållit mel-lan 16.00 och 21.00.

År 2001 kommer Fjällbackakalaset att ägarum lördag den 30/6 med många trevligaöveraskningar.

Lars-Göran Olsson, FIK

Fjällbackakalaset

Långbord och festligt värre på Torget under Fjällbackakalaset. Foto: Hans Schub

FIK-fotbollOm det nu inte varit någon speciellt fram-gångsrik säsong för A-laget så har ungdoms-lagen haft desto större framgångar. Bl a slu-tade pojkar 14 år etta och pojkar 16 år tvåai sitt respektive seriespel. Förutom dessa lag

har vi tre pojklag och tre flicklag i träningoch matcher. För pojkar och flickor arbetarmånga föräldrar och andra intresserade heltideellt för att ungdomarna i Fjällbacka skallfå något meningsfullt att göra på fritiden.På sikt hoppas vi att detta också kommer attge resultat på seniornivå.

Lars-Göran Olsson, FIK

”Pojkar nio”, 2000 års upplaga.Längst bak ledarna Peter Brandt och Caroline Juliusson.Bakre raden: Oscar Bräck, Jonas Plate, Anton Eklund,Andreas Ekström, Jacob Larén, Jens Plate (supporter).Främre raden: Terje Hugosson, Tina Fjällström, Rasmus Brandt,Anton Torevi, Erika Plate (supporter). Liggande Alexander Ekström.

Foto: Sefo sportfoto

FjGKKlubbmästare2000H-Seniorer, Tomas Järund

D-Seniorer, Ann Sandersson

H-Juniorer, Stefan Salomonsson

D-Juniorer, Jenny Ohlsson

H35, John Sandersson

H45, Ulf Ericsson

H55, Hans Lundberg

H65, Åke Hugosson

H75, Göte Lundblad

D40, Karin Thorell

D50, Inger Lundberg

D60, Kerstin Ellioth

Foursome HerrarMarcus Erkenstam, Patrik Främme.

Foursome DamerJenny Olsson, Nina Kilbrink


Det handlar om en Henrik Lovén och detsom står om honom i gamla Svensk upp-slagsbok är följande: ”ämbetsman (1827-1908), fil d:r i Uppsala 1851, jur utriusquekand 1856, docent i nationalekonomi, eko-nomi- och finansrätt 1858, jur hedersd:r1877, v häradshövding 1859, adjungeradesL 1860 i Svea hovrätt, där han 1866 blevassessor och var 1864 - 74 exp chef iFinansdep, 1874- 89 konsultativt statsråd,1889-92 president i Kammarrätten.” En nogså imponerande bana, men hans liv har de-finierats av titlar och hängts upp på det oscar-ianska Ämbetssveriges karriärstege.

Kandidaten som började badaHör här vad som kan bli kvar av en människa när han presenteras i ett upp-slagsverk som ämbetsman. Och lyssna sedan till mannen själv.

För några år sedan fick jag veta litet om denmannens kött och blod och kropp. Bohus-läns museum hade i en av sina årsböckerpublicerat två brev från unge Henrik till hanspappa Lars. Jag kom att tänka på ett av demnär jag i somras på en kultursida fick läsa,att när det gällde att prisa utomhusbadet vardet som vanligt Strindberg som var först medsin penna. Men den som läst Henrik Lovénsbrev vet att han i augusti 1851 seglade u-tanför Fjällbacka tillsammans med någravänner och att han ankrade i en avVäderöarnas skyddade vikar och där njöt avanblicken av blommande nyponbuskar och

mjukt gräs mellan granitens djärva formeroch kala klippor. Och dessutom badade.

Kallsup och porterDen unge kandidaten berättar för sin far hurhan ligger i gräset och läser några timmaren förmiddag ”till dess tiden närmade sig 1,då jag steg upp för att eftersöka något pas-sande badställe.” Så fortsätter han: ”Slutli-gen fann jag ett emellan tvenne hala bergs-hällar och der en fin sandbotten tydligt gläns-te igenom det klara vattnet. Utanföre lågoen mängd maneter af det röda slaget menhindrades från att inkomma af ett tätt tång-band. Här afklädde jag mig, hoppade i ochsimmade en stund fram och tillbaka. Vatt-net var dock djupare än jag trott ty jag kundeingenstädes nå botten ehuru jag tydligt sågden. Men hör nu hvad som hände mig. Dåjag skulle stiga upp ur badet fann jag detbetydligt svårare än jag beräknat ty detomgifvande klippstränderna voro så hala attjag ingenstädes kunde få ett tag hvarken medhänder eller fötter. För hvarenda gång jagförsökte halkade jag åter tillbaka ref sönderskinnet på de många /.../ snäckor som sutofästade på stenarena och erhöll vanligen enganska salt kallsup.”

Fram ur uppslagsbokens meritlista stiger enung människa och jag ser framför mig ennaken 24-årig nationalekonom som torkar isolen på Väderöarna en augustidag för 150år sedan. För en liten stund sedan och förett kort ögonblick hade skräcken gripit ho-nom: skulle han kunna ta sig upp? Snart skallhan återställa sina krafter med ett glas por-ter tillsammans med kamraterna i det kaxigaferieseglande säljaktslaget. Brevet har ännufrisk sälta. Strindberg var vid det laget två årgammal och Väderöarna troligen för förstagången rapporterad från västkusten till Upp-sala som en lika tjusig som farofylld bad-plats.

Tomas Forser

Tetra Pak Inventing


gårdarna och levererade. I samband medavlämnandet brukade hon även få allmosori form av mat. Till krogen på Florö köptesår 1881 alkohol för 20 000 kr, vilket skullekunna motsvara 29 411 liter konjak eller75 757 liter dubbelrenat brännvin med da-gens penningvärde. Med andra ord såldesoch konsumerades otroliga mängder spritunder den sista sillperioden. Man kan undravilka ställen i Sverige som sålde mer sprit änFlorökrogen under slutet av 1800-talet.

Fläskö och DyngöPå nästa ö vid farleden, Fläskö, bodde fis-kare och lotsar, samt storredaren Leon Lars-son. Han byggde upp ett imperium av far-tyg som trafikerade all jordens hamnar. Fel-satsning på segel istället för ånga gjorde dockbrutalt slut på de affärerna. Fläskö lägger sinbredsida mot väster, vilket ger skydd åt ettvackert långt och smalt sund som bildas motsjälva hjärtat i skärgården, Dyngö, med sinnedlagda lotsplats och tullstation. 1665 be-boddes enligt jordeboken Dyngö av lotsaroch fiskare, och 1703 tillsattes den förstekronolotsen. Den lilla utkiken uppe på det48 meter höga kraftiga berget – ett sådantberg kallas ”dygn” på norska, därav namnetDyngö – syns vida i skärgården. Däruppehar man storslagen utsikt över hela den säll-samma labyrinten av öar, över Getryggenmed Vita fruns grav, och långt ut till Sotens

Bland sillpatroner och schartauaner... forts från sid 12

och Väderöarnas fruktade stormsvepta far-vatten, över det lilla fiskeläget på västsidanön med den trygga Dyngöhamnen, vilkenvarit välkänd nödhamn för sjöfarten i år-hundraden. När lots- och tullstationerna la-des ner på trettio och fyrtiotalet försvannaffär och skola på Dyngö. Idag bor här min-dre än tio personer året runt och livet ärbetydligt lugnare vintertid än för sjuttio årsedan när befolkningen var bortemot hundrapersoner. Från Dyngö kunde man när detgick som hetast till, se massor av skutor liggaförtöjda sida vid sida och höra skrålet frånkrogen på Florö. Den bedrövliga synden somsillperioderna förde med sig slog över i fana-tisk renlevnad: schartauanism. En religionsom idag anses stå för färglöst, glädjelöst ochlivsfientligt. Livet skulle bestå av arbete ochåter arbete. Supandet, horeriet och slösan-det, dvs synden skulle tas i kragen och slängasut. Hårda levnadsregler och enkelhet. Dess-utom uppmanades man diskret att sköta detdär med sex och känslor i tystnad.

Karl-Allan Nordblom

Detta var den första av två delar i Karl-Allanskärleksfulla beskrivning av Fjällbackaskär-gårdens människor och deras levnadsvillkor ien svunnen tid. I sommarnumret fortsätterKarl-Allan berätta och då handlar det omschartauanismens betydelse för kust- ochskärgårdsbefolkningen.

Det blir anledning att återkomma till huseni fortsättningen. Jag skall inte trötta läsarnamed en fullständig uppräkning av de följandebouppteckningarna jag sett igenom. Framtill ca 1845 har jag hittat ett 50-tal där fä-hus nämns bland byggnaderna. Därefter för-svinner fähusen i bouppteckningarna.Standardhuset tycks vara ”manbyggningmed 2ne rum och loft öfver” eller ”man-byggning med stuga, kiök samt loft”.

Taktäckningen varierar mellan tegel, bräder,torv och tång. Det var ett betydligt enklareFjällbacka, där en del rikemanshus stack uppbland de låga grå husen. Man får användafantasin och tänka bort dagens välhållnahusbestånd och tänka sig många hus gråa,förfallna och ganska ruffiga, utan alla be-kvämligheter förstås. Tänk också att det luk-tade gödsel av alla djuren som fanns ifähusen. Alla ljuden av råmande kor, gnägg-ande hästar, kacklande höns och gäss. Ochallt avfall som slängdes i sjön. I slutet av1700-talet får vi räkna med lukten fråntrankokerierna, där den överflödiga sillenkokades och sedan slängdes igrumsedammarna. Men det var liv och fulltav folk i alla stugor och fullt med barn. Flerakonstnärer har ju fångat en del av miljönfrån slutet av 1800-talet. Tavlor som vi harkunnat se avbildade som omslag på våraBlad. Det ser pittoreskt ut men det är svårtatt helt leva sig in i den verklighet som gällde.

Inger Rudberg

Ett annat Fjällbacka... forts från sid 21

Tryck: Munkreklam AB, Munkedal 2000

Lilli Anderson 89 år ung lyckades med uppgiften att hala hem en makrill på 8 hg + 26 st mindre dito.Fiskekompisen Eivor Elmsäter kom upp i 28 st denna vackra sensommardag i år. Vänner och be-kanta fick dela på fångsten som var av bästa kvalité.

Karin Gustavsson

Foto: Herman Nydqvist, Trollhättan (22 st makrillar).

December 2000 Nummer 89 Pris 40 kr - Fjällbacka...

Documents

Transcript of December 2000 Nummer 89 Pris 40 kr - Fjällbacka...