Dags att skrota de och dem!

Diskussion om en åtskillnad mellan de och dem i skriftspråk är i grund och botten en

diskussion om vad är viktigare: talspråk eller skriftspråk? Människans språket har utvecklats och

formerats genom en revolution i tänkandet, men det hände före upptäckten av skrift. Ola Karlberg

är medveten om talspråkets betydelse, därför argumenterade han till förmån för att sluta använda de

och dem i skriftspråk. Kanske är det inte så uppenbarligen i hans text, men jag tror att det är faktiskt

hans synpunkt. Grekisk filosof Platon skrev om samma ämne i hans dialog/myt Timaois. Han påstår

genom dialogformen att vår syn på skrift som någonting minnelämplig är nästan helt felaktig.

Skriften förstärker inte vårt minnet – skriften försvagar det. Jag har för mig att det kanske är en av

grunläggande fundament av texten. Naturlig följd av det är följande: "Att vårda språket är att

gradvis anpassa skriftspråket till talspråket. Blir glappet för stort får vi ett skriftspråk som bara en

elit kan använda" 1 Kan vi låta skriftlig kommunikation bli viktigare än muntlig? Vi får absolut inte

göra det, men vi får också inte göra tvärtom. Det betyder att vi bör hitta en balans mellan

skriftspråket och talspråket – talspråket bör vara fri i relativt breda gränser, och å andra sidan av

relation bör skriftspråket vara en bra regleringsprincip som inte är begränsande.

1 Karlberg, Ola: Dags att skrota de och dem