1

Historien om BerlinmurenEN FAKTABOK FÖR VETGIRIGA

av Nora Weintraub & Erika Svanängen

2

3

4

Bild inlaga: Berlinmuren.

Illustration av Måd Olsson-Wannefors.

Förlag

Webbadress

Copyrighträttigheter

År

Upplaga

Rättigheterna i skrift

Text : Nora Weintraub, Erika Svanängen

Foto

Illustationer/teckningar: Måd Olsson-Wannefors,

Grafisk form : Erika Svanängen, Including Me

Bildreporo

Tryck

ISBN

All copyrigt © served by Weintraub&Svanängen

5

Tack

6

Innehåll

Vad är en mur? •1Berlin - en glittrande stad •2Nazisterna kommer till makten •3Krigets fasor •4 Staden delas •5Livet i öst och väst •6Konflikten trappas upp •713 augusti 1961 •8Husen som försvann •9Muren •10Flyktförsöken •11I murens skugga - Livet i öst •12I murens skugga - Livet i väst •13Kulturlivet •14Det kalla kriget •15Glastnost & Perestrojka •169 Nov 1989 •17Ossis & Vässis •18

Sök mer fakta / Länkar

7

Bilden: Berlinmurens sträckning vid Branden-burger Tor. I övre kanten ligger idag Judiska monu-mentet och Holocousmuseet. Nederst till höger delar av Treptow-parken.

8

1. Vad är en mur ?

9

Människor har i alla tider byggt murar för att markera en gräns

eller att avgränsa ett område. Muren har alltid lockat till

nyfikenhet – vad kan det ligga på andra sidan?

Murar kan byggas av jord och staplade stenar, av tegel och murbruk eller av

betong. Det kan finnas olika orsaker till varför människor bygger en mur.

En hög mur kan vara en del av ett slags försvar, för att stänga ute fienden, eller

markera en gräns. Sådana murar byggdes exempelvis runt städerna i Europa för

flera hundra år sedan, under medeltiden. Men när man stänger in något bety-

der det samtidigt att man stänger ute annat eller andra. Syftet med att bygga

en stadsmur kan vara att stänga inne en befolkning eller att låsa ute dem som

inte har rätt att komma in i staden eller landet. Och de som är innestängda av

muren är ofta nyfikna på vad som finns utanför – och de som inte får komma

in utmanas av det höga hindret och gör allt för att komma in. Ofta för att ta

över området innanför murarna genom att förstöra muren eller på annat sätt

överlista de makter som byggde den.

Fängelsemurar är ett exempel på murar vars uppgift är att stänga inne männi-

skor som ett samhälle vill skydda sig från. Även om många är nyfikna över hur

det ser ut bakom fängelsemuren är det knappast någon som försöker klättra över

för att få komma in. Men det är många fångar som försöker nå friheten genom

att rymma över murarna.

Militära strateger världen över tvistar nu för tiden om en mur verkligen kan

stoppa fienden eller inte. Ändå byggs det nya murar eller försvarsbarriärer i olika

delar av världen. Exempelvis den saudiarabiska försvarsmuren som byggs mellan

dem och Kuwait.

På fotbollsplanen är muren fortfarande en ofta använd, framgångsrik taktik.

Vid frispark ställer sig några spelare tätt bredvid varandra så att de täcker en del

av målet. På så sätt försvårar de för motståndarna att skjuta bollen i mål.

10

Murar kan också vara ett stöd, till exempel för odlingar. På många håll i världen

och i alla tider har människor byggt murar för att hålla jorden på plats så att

man kan odla även på bergsluttningar. Man kan säga att dessa murar är ett slags

försvar mot en ogästvänlig natur. Murarna är ofta relativt låga och är byggda

av jord och stenar. Bäst kan man se dem från långt håll, till exempel från dalen

eller från andra bergstoppar eller flygplan.

I dagligt tal kan vi också använda muren som en bild eller symbol när vi vill

berätta om svårigheten att kommunicera eller förstå andra. Kulturella, religiösa

eller sociala orsaker kan leda till att människor bygger murar i sina tankar som

ett skydd mot idéer som man inte tycker om. En sådan mur hindrar nyfiken-

heten på hur andra tänker eller lever. På så sätt får tankar och föreställningar

svårt att spridas. Det leder till att människor som har olika vanor, erfarenheter

eller kunskaper får svårt att förstå varandra. De mentala murarna är många

gånger svårare att riva än de som är byggda av sten eller betong.

Den här boken handlar om Berlinmuren. Det var en mur som byggdes för att

väl synligt och noggrant dela staden Berlin – landet Tyskland och världsdelen

Europa.

Muren hindrade människor från att flytta vart de ville, att fritt välja hur de

ville leva sina liv. Men nyfikenheten för hur det är att leva på andra sidan satte

sin prägel på den delade staden.

Murar av sten, tegel eller betong går att förstöra. Berlinmuren delade

grundligt och hotfullt staden i 28 år. Den revs under några omvälvande timmar

1989 av modiga och nyfikna människor som längtade efter frihet.

11

Överst: kinesiska muren. Byggt på 600-talet. 600 meter lång försvarsmur.Mellan 1: terrassodlingar i Norra Kina. Terrassodlingar under lättar i länder där maken är näringsfattig. Med terassodlingar kan man odla på hög höjd.Mellan 2: Försvarsmur i fotboll.Nederst: Popgruppen Pink Floyds album "The Wall" kom 1979.

12

SPÄNNANDE V E T A N D E• Den kinesiska muren, är det längsta byggnadsverk som skapats av männis-

kohänder, den är nästan 9 000 kilometer lång och började byggas för över 2 200

år sedan. Det tog flera hundra år, innan muren blev klar.

• Ringmuren runt Visby på Gotland är en av Sveriges mest berömda murar. Den

är elva meter hög och nästan 3,5 kilometer lång som började byggas på 1200-ta-

let.

• Berättelsen om Jerikos murar finns i Bibeln

• Försvarsmurar byggs fortfarande i våra dagar.

• En byggs mellan Israel och Västbanken. Israel hoppas att den 720 km långa

barriären ska förhindra terrorattentat mot civila i Israel. Muren eller barriären

har blivit en symbol för ockupation och ovilja att förstå och samtala med andra.

• En annan mur byggs mellan USA och Mexiko. Den formas av tätt ställda

tjocka betongrör fyllda med cement. Muren ska hindra illegala immigranter från

Mexiko att ta sig in i USA.

• The Wall heter ett konceptalbum och rockopera av popbandet Pink Floyd som

släpptes 1979. Albumet berättar om hur mentala murar kan leda till utanförskap.

13

Bilden: Berlinensemble, Känt landmärke i Berlin.

14

2. Berlin - en glittrande stad

15

Berlin grundades vid en gammal handelsväg vid floden Spree i början

av 1200-talet – och är alltså omkring 800 år gammal! Berlins äldsta

delar ligger på ön Spreeinsel – som i gamla skrifter benämns som

staden Cölln. När Berlin, en bebyggelse på andra sidan floden, växte sig stor och

stark slogs städerna samman under namnet Berlin.

Varför heter staden Berlin? Det vet man inte. Kanske kommer namnet från

ordet berl som på slaviska språk betyder träskmark, sådant fanns det gott om

längs med Spree. Kanske kommer namnet från ordet Berloga som på slaviska

betyder björnide.

Slaviska är ett språk men också ett folkslag. I området Brandenburg, som

området där Berlin växte fram heter, har bebotts av folk som talade slaviska

språk under historiskt tid, och kom först runt år 1000 under tyskt – eller

germanskt – inflytande. Stadens symbol eller stadsvapen är och har alltid varit

en björn, Der Berliner Bär. Den äldsta Berlinbjörnen man känner till är från

1280 och finns på ett sigill.

Berlin har alltid varit en viktig stad – faktiskt var huvudstad i flera historiska

tyska stater. För området som i dag är Tyskland bestod under historiens lopp av

flera självständiga, eller suveräna, stater. Brandenburg var ett av dessa.

Staterna enades 1871 och Tyska riket, på tyska Deutsches Reich, bildades. Ber-

lin blev det Tyska rikets huvudstad.

Under 1800-talets andra hälft, till följd av den industriella revolutionen,

fördubblades stadens befolkning bara under några årtionden. Berlin lockade till

sig ungdomar från hela riket för att arbeta i de nya fabrikerna. Men början av

1900-talet var en tung tid för många i Tyskland.

Efter att Tyskland har förlorat första världskriget abdikerade kejsar Wilhelm

II och Tyskland blev 1919 för första gången en demokrati. Denna period i den

tyska historien kallas för Weimarrepubliken, efter staden Weimar, där den nya

16

författningen undertecknades. Weimarrepubliken började inte bra för den nya

republiken och inte heller för staden Berlin. Den ekonomiska situationen var

mycket svår. En av orsakerna var att Tyskland som förlorare av kriget hade stora

krigsskadestånd att betala. Skadestånd, som landet valde att betala med nytry-

ckta pengar. Det ledde till att landets grundläggande finansiella system kollap-

sade, riksbanken tryckte nya sedlar i allt större valörer – det fanns sedlar på en

biljon mark! Det är tolv nollor efter en etta!

Tyskland befann sig under 15 månader i ett tillstånd som kallas hyperinfla-

tion, och inträffar väldigt sällan i världen. Tänk dig en skottkärra fylld med

pengar, där skottkärran är mer värd än alla pengar på den!

Priserna steg, nästan från timme till timme, men lönerna hann inte med. När

det var som värst, fick många fabriksarbetare lön tre gånger om dagen – så att

deras fruar eller andra anhöriga kunde så fort som möjligt byta pengarna mot

varor. Om det fanns några varor i affärerna, vill säga. För att affärsägarna inte

heller hade råd att fylla hyllorna med saker vars värde sjönk och sjönk och sjönk

… Fabriker tvingades att stänga, då fabriksägarna varken kunde betala för

material att tillverka varor av eller löner till arbetarna, vilket ledde till att arbet-

slösheten blev allt högre, människor hungrade.

Bönderna vägrade komma till staden för att sälja sina produkter, frukt, grön-

saker, kött och annat, de tyckte att det lönade sig dåligt att byta till sig värdelösa

pappersbitar. Och när det är brist på något som människor trots allt vill ha eller

behöver, som mat till exempel, stiger priserna. En limpa bröd kunde kosta 201

miljarder mark hösten 1923. Stadsborna sålde allt de ägde, sina smycken, kläder,

möbler, allt för att kunna köpa en bit bröd.

Hyperinflationen hejdades 1924 genom att staten införde en ny valuta, Rent-

enmark. En biljon mark hade då samma värde som en Rentenmark. Regeringen

satte också stopp för att trycka nya sedlar utan täckning. Så småningom byttes

17

övergångsvalutan till Reichsmark. Staden Berlin började inte bara återhämta sig

utan utvecklades till en glittrande metropol. Tiden fram till 1933 brukar kallas

för Berlins gyllene tid.

På 1920-talet var Berlin Europas näst största stad, bara London var större.

I Berlin finns världens första motorväg, den blev klar 1921 och var nästan 20

mil lång. Vägen, som fortfarande används, byggdes först som en racerbana, där

de två parallella körbanorna knöts samman med två kurvor i var sin ände av

raksträckorna. Vägen – eller racerbanan – är känd under namnet AVUS, och

användes som racerbana i perioder fram till 1998! I dag är vägen i del av den

stora motorvägen som går runt de inre delarna av staden.

Men Berlin var inte bara näst störst till antalet invånare, staden blev något av

Europas kulturella huvudstad. Här växte det moderna stadslivet fram, snabbare

än någon annanstans. Staden badade i neonljus, trafiken var livlig, affärerna

dignade av varor, nöjeslivet med jazzklubbar, kabaréer och teatrar blomstrade.

Musiken flödade ur det nya mediet radion eller man lyssnade på grammofon-

skivor. Författare, skådespelare, musiker och arkitekter men också filosofer sökte

nya sätt att uttrycka sig på. Berlin var under denna tid en kosmopolitisk stad.

Det betyder att människor med olika nationaliteter och religioner, livsstil och

ideologier levde och verkade sida vid sida i staden. Men det som lockade vissa

uppfattades av andra som farligt och obegripligt.

Trots det till ytan glittrande och kreativa livet i storstaden Berlin var Tyska

rikets politiska och ekonomiska situation mycket svår, även under Berlins gyl-

lene ålder. Börskrascher, där värdet av företag, industrier och banker åkte berg-

och-dalbana och ständigt nya regeringar förstärkte motsättningarna i landet.

Berlins uppgång slutade 1929 med den stora depressionen, som i början av

1930-talet drabbade förmodligen Tyskland hårdare än något annat europeiskt

land. Väldigt många människor förlorade sina jobb och allt de ägde.

18

Många förlorade också sitt förtroende för de politiska partierna och deras möj-

ligheter att styra landet.

19

Överst 1: När kraschen inföll på 1920-talet och valutan förlorade värde, gick det åt många sedlar som betalningsmedel. Förvaring var ett begymmer. I kakelugnen var ett av exemplen.Överst 2: Berln-björnen omfamnar staden. En typisk bild från tidigt 1900-tal.Mitten:: När den stora ekonomiska kraschen var, följdes den av stor arbetslöshet och många förlorade sina hem.Nederst 1: Rentenfpenning, så hette valutan.Nederst 2: Människor som köar utanför synagogan.

20

3. Nazisterna kommer till makten

21

Så gott som hela världen led under en djup lågkonjunktur un-

der 1920-talet. De allvarliga ekonomiska bekymren ledde till att

demokratin blev allt svagare i Tyskland. Människor sökte nya ideolo-

gier. Många såg kommunismen som en lösning, och Sovjetunionen som förebild

för hur ett samhälle ska byggas. Kommunisterna ansåg att den ekonomiska kris-

en berodde på det kapitalistiska systemet och att arbetarna har haft för lite att

säga till om i arbetslivet. Kommunisterna ville att arbetarna skulle ta makten i

en revolution, vilket skulle leda till att landets rikedomar fördelades på ett mer

rättvist sätt. Socialdemokraterna ville ha en lugnare utveckling medan kommu-

nisterna talade för en snabb och total omvandling av samhället. Samtidigt fick

det högerextrema, nationalsocialistiska arbetarpartiet (NSDAP) med dess ledare

Adolf Hitler, allt större inflytande. Partiet var emot det demokratiska styrelses-

kicket med flerpartisystem utan ville införa en stark stat med en ledare som

hade oinskränkt makt. Nationalsocialisterna – eller nazisterna – hävdade vikten

av det ”tyska folkets rasrenhet” och bekämpade alla som de inte ansåg tillhöra

den ”rena tyska rasen”. Dessa var framför allt judar och romer, handikappade,

utvecklingsstörda och homosexuella.

Inte heller idémotståndare skonades, även människor som engagerade sig i den

marxistiska arbetarrörelsen (kommunismen) förföljdes. Antisemitismen, eller

judehatet, var central i den nazistiska ideologin. Judarna ansågs vara ansvariga

för all världens olyckor och man hävdade att det är de som styrde världen, både

kommunismen och kapitalismen. De många arbetslösa, men också medelklas-

sen som två gånger på relativt kort tid har förlorat inte bara sina pengar utan

också sin ställning i samhället, röstade på nazisterna. De trodde på deras löften

om en ny framtid. Med hjälp av olika vilseledande kampanjer och våld blev

nazisterna det största partiet i det tyska parlamentet 1932. Den 30 januari 1933

utnämndes Adolf Hitler till rikskansler i Tyskland, med högkvarter i Berlin.

22

Hitler blev Tysklands diktator under tiden 1933-1945. Han tog titeln Führer

1934 – som betyder ”ledaren” eller ”anföraren”.

I den nazistiska propagandan kallades Tyskland för Tredje riket, men namnet

gjordes aldrig officiellt och användes inte efter att nazisterna kom till makten.

Benämningen Tredje riket blev ändå världen över synonymt med Nazityskland.

Fast Hitler lär inte ha tyckt om Berlin, fascinerades han av stadens intensitet.

Hitler hade planer på att riva stora delar av Berlin för att förvandla staden till

världshuvudstaden Germania.

Bygget har också påbörjats, men bara en åttafilig boulevard, Öst-väst-axeln

blev klar. Boulevarden, som är sju kilometer lång, användes vid stora militärpa-

rader innan och under kriget. Hitler ville skapa ett Stortyskland och återerövra

de territorier landet förlorade efter första världskriget. På så sätt ville han förena

alla tysktalande folk i ett rike. Militären rustades därför och paraderade på

gatorna, på så vis stärktes allmänhetens förtroende.

Efter att Hitler kom till makten, började judarna i Tyskland att diskrimineras

och förföljas. Nazisternas politik syftade till att skapa ett judefritt Tyskland.

Judar förbjöds att arbeta inom olika yrkesområden under 1930-talet, de förbjöds

att studera vid universiteten. Judars situation i staden blev allt svårare. När Ber-

lin var värd för sommarolympiaden 1936 förbjöds judiska och romska idrottare

att delta. I flera länder har man diskuterat att bojkotta spelen, men det var bara

Spanien som gjorde det. De olympiska spelen i Berlin blev en stor propagan-

daseger för Hitlers regim, inte minst för att arrangemangen filmades och därför

nådde många fler än de som kunde vara på plats.

Förföljelserna av judar blev allt våldsammare. Under den så kallade Kristall-

natten mellan den 9 och 10 november 1938 förstördes och plundrades judiska

hem, affärer och egendom i en samlad aktion över hela Tyskland. Skyltfönstren

till affärer som ägdes av judar krossades – glassplitter låg överallt på gatorna –

23

därför kallas natten till den 10 november för Kristallnatten. I Berlin brändes

flera av stadens 14 synagogor ner den natten.

24

SPÄNNANDE VETANDE• Nazisterna tog i början på 1920-talet en urgammal och lyckobringande

symbol - hakkorset - som sin symbol. Hakkorset - eller svastikan, som betyder

lyckobringande tecken på sankrit - är ett mycket gammal tecken. Det är ett

liksidigt kors som finns i många olika kulturer världen över och oftast anses

föreställa solen. Korsets vinklar kan vara vända medurs eller moturs.

Överst: Nazistsymbolen. Den uråldriga svaztikan som på sanskrit betyder lyckobringare eller sol. Denna symbol återfanns på all offentliga informa-tionsarenor. Allt ifrån bilar, kläder, informations-material, filmer till flaggor. Överst 1 efterföljande sida: När nazizterna hade tagit makten, visade de maktanspråket på en mängd sätt. Införandet av diskriminerande lagar gentemot andra folkslag var vanligt. Att tycka illa om judar, romer, homosexuella m fl var normalt.Överst 2 efterföljande sida: När kristallnatten hade ägd rum, var samtliga judiskägda butiken sönder-

slagna. En av nazizternas alla påfund för att utrota den judiska rasen.Mellan efterföljande sida: Judarna skulle bära Da-vidsstjärna. Här en samling judiska män tillsam-mans med några SS-officerare .Nederst efterföljande sida: Synagogan brinner! Ett verk iscensatt av Nazisterna. Synagogan i Kreuts-berg brann vid ett flertal tillfällen. Allt för att sätta skräck i befolkningen.

25

26

4. Krigets fasor

27

Bilden: Tacheles, berömt konstnärskollektiv som bor i ett av de hus som står kvar sedan andra värld-skriget. Ligger i stadsdelen Kreutzberg Berlin.

28

Tyskland rustade för krig. Hitler ville utvidga landets gränser och in-

nefattade också de tyskdominerade områdena runt Tyskland.

Områden, som tillföll andra länder vid fredsuppgörelsen efter Första

världskriget. Militären tränade hårt, staten investerade i modern krigsmateriel

som bombflygplan och stridsvagnar. Man hade stora militärparader för att visa

upp den militära kraften – och folket jublade.

När Österrike ockuperades 1938 och tyska trupper marscherade in i de tyskta-

lande delarna av Tjeckoslovakien, höll världen visserligen andan, men Tyskland

lät hållas. Men Storbritannien och Frankrike lovade Polen, som också hade en

stor tysktalande minoritet, att hjälpa till i motståndet mot Hitler-Tyskland om

landet skulle bli angripet.

Tyskland anföll Polen den 1 september 1939. Det var början till det andra

världskriget. Några dagar senare förklarade Storbritannien och Frankrike krig

mot Tyskland och storkriget var ett faktum. Tyskland var mycket välrustat och

erövrade land efter land i en rasande fart. Danmark, Norge, Nederländerna,

Belgien och Frankrike ockuperades – bara under 1940.

Det tyska flygvapnet var överlägset andra länders, bara Storbritannien hade

bättre flygplan och ett radarsystem som kunde avslöja de tyska planen. Storbri-

tannien blev aldrig erövrat av Tyskland.

Trots att Tyskland hade varit allierad med Sovjetunionen, hade Hitler andra

planer, och anföll Sovjetunionen i juni 1941.

Och när Japan angrep Pearl Harbor, en amerikansk marinbas utanför Hawaii,

förklarade USA krig mot Japan vilket resulterade i landets inträde i andra värld-

skriget. På så sätt spred sig kriget, snart var även de västeuropeiska kolonierna i

Afrika indragna. Länder så gott som från världens samtliga kontinenter deltog i

kriget. På den ena sidan kämpade de Allierade med Storbritannien, Frankrike,

USA och så småningom Sovjetunionen i spetsen. Vid Tysklands sida,

29

de så kallade Axelmakterna, krigade bland andra Italien och Japan.

Och hur var livet i Berlin under denna tid? Mörkt. All gatubelysning släcktes,

inget ljus fick sippra ut och vägleda fiendernas bombflygplan. Man fick inte

tända ljuset i sina lägenheter innan tunga mörkläggnings

-gardiner drogs för fönstren. Ljuset i affärerna fick dämpas, billyktorna släcktes,

spårvagnarnas, bussarnas lyktor likaså, till och med cyklisterna fick sätta rött

tyg eller papper för sina lampor. Trappor och trottoarkanter målades med ljusre-

flekterande färg, för att hjälpa människor att hitta.

Staden var full av nya ljud. Stadens judiska befolkning samlades ihop och

fördes till speciella kvarter för att senare transporteras till koncentrationsläger.

Tyskland skulle göras ”judenfrei” – Förintelsen av judar planerades noggrant av

nazisterna och genomfördes minutiöst. När Hitler kom till makten bodde om-

kring 172 000 judar i staden. Efter kriget och Förintelsen var så gott som hela

den judiska befolkningen utplånad.

Under krigets första år var livet i staden som ”vanligt”. Människorna gick på

bio och roade sig på sin lediga tid. Var det vackert väder, åkte man kanske att

bada, till exempel i Müggelsee, som är Berlins största insjö. Som om ingenting

hade hänt. Men livet förändrades när de allierades bombflygningar blev fler.

Sirenerna. Berlinarna, liksom andra stadsbor runt om i Europa, var tvungna

att lära sig att leva med flyglarmssirener. De hade ett genomträngande ljud som

påkallade allmänhetens uppmärksamhet på fientliga flyganfall. När sirenerna

ljöd, sprang människorna till skyddsrum eller bunkrar som skulle skydda dem

från flygbomberna. Nazisterna byggde stora bunkrar för att skydda sig själva

och stadens befolkning. Vissa av dessa står fortfarande kvar, då de är omöjliga

att spränga. Till exempel står en fem våningar hög bunker intill järnvägssta-

tionen Friedrichstrasse, mitt i stadens östra del. Den hade plats för cirka 3 000

personer.

30

Hungern. Det fanns mycket lite mat att köpa i staden. Ju längre kriget pågick,

desto svårare blev det att skaffa mat. Människor planterade kål och andra grön-

saker till och med i stadens rondeller. Även Hitler hade sin bunker, Führerbun-

kern, som byggdes i etapper, djupt under det gamla rikskansliet. Hitler flyttade

in i bunkern under senare delen av kriget och tillsammans med andra höga

befattningshavare styrde han Tyskland och ledde kriget härifrån.

Rädslan. Nazisterna styrde landet – och Berlin – med våld och bestraffning

och hot om bestraffning. Reglerna för vad som var förbjudet – till exempel att

lyssna på utländska radiosändningar – var många, och blev ständigt fler.

Det utvecklades en omfattande anmälarsystem, där människor angav varan-

dra till den hemliga polisen, Gestapo. Ingen gick säker. Även om Berlin klarade

sig länge utan flygattacker, bombades staden under 1944 och framför allt 1945

i princip under hela dygnet. Nattetid flög de brittiska, på dagarna de amerikan-

ska bombplanen. Bomberna föll exakt, man förstörde husen gata för gata.

De som har överlevt de intensiva bombningarna av Berlin har berättat att de

kunde nästan exakt beräkna vilket hus som skulle bombas nästa gång. Förödels-

en var enorm, när kriget var slut låg nästan hälften av innerstadens byggnader i

ruiner.

Slaget om Berlin under våren 1945 var den sista stora striden i kampen mot

nazismen. De allierade, framför allt Storbritannien och USA å ena sidan och

Sovjetunionen å andra, tävlade om att först nå Berlin och erövra den tyska

huvudstaden. Den ryska Röda armén var närmare, de intog Berlin efter blodiga

gatustrider och den 2 maj 1945 kapitulerade staden. Hitler begick självmord i

sin bunker redan två dagar innan, men striderna fortsatte några dagar till.

Tyskland kapitulerade den 8 maj 1945, ett datum som sedan dess firas som

Segerdagen i hela Europa.

31

Överst: Ryska ockupationen av Berlin. Här delar av en målning över slaget om Berlin. Andra värld-skriget ändade 1945.Mellan 1: Brandenburger Tor lät byggas av HItler. En del av Det nya Germania. men under krigsåren fram till 1945, bombades allt. Ite ens nationealsym-bolen fick stå orörda.Mellan 2: Under rkiget var Berlin en fasansfull plats att befinna sig i. Eftersom staden var indelad i zoner, styrda av Sovjetunionen, de allierade eller USA, kunde inte människorna röra sig fritt hur de ville. Överallt fanns det checkpoints med rigorösa säkerhetskontroller. Och ändå frösökte människor-na leva på som vanligt trots att bombningarna var massiva periodvis.Nederst: Löpsedel från Dagens Nyheter. "Kapitula-tion av 1 miljon tyskar i Italien och Österike berlin och Lybeck tagna" "Självmord av Goebbles och Hitler". 1945 kapitulerade så ändligen Sovjetun-ionen och Nazisterna förlorade makten. Överallt jublade man över segern.

32

5.Stadens delas

33

Bilden: Efter krigsslutet delades Berlin i en östlig del och en västlig del. Den östlig delen alierade sig med Warsawapakten, och den västliga med USA. Bilden visar en av alla checkpoints, dvs gränskon-trollstationer. Säkerhetskontrollerna fanns mellan 1961 då buren byggdes fram till 1989 då muren föll.

34

I och med att Tyskland kapitulerade, blev det fred i Europa. (Även om

kriget rasade i Asien och Afrika fram till den 2 september 1945, då Japan

kapitulerade) Nazismen var besegrad, de Allierade vann kriget.

Men blev det verklig fred i Europa efter historiens dittills blodigaste och grym-

maste krig?

Vapnen tystnade. Men ideologiernas kamp fortsatte. Även om de allierade

vann kriget mot nazismen, var de splittrade. Fram trädde två stormakter – USA

och Sovjetunionen. Europas karta ritades om, nya stater bildades, andra förlo-

rade stora delar av sitt forna territorium. Vid konferensen i Jalta i februari 1945

hölls det avgörande toppmötet mellan USA, Storbritannien och Sovjetunionen,

där det nya Europas gränser bestämdes. Det bildades två intressesfärer – en Väs-

teuropeisk och en Östeuropeisk, med olika statsskick och olika sätt att organis-

era samhället.

De Västeuropeiska länderna, som var påverkade av USA, bekände sig till ett

demokratiskt och kapitalistiskt styrelseskick. Den östra delen av Europa, som

befriades från tysk ockupation huvudsakligen med stöd av Sovjetunionens Röda

armé, stannade inom Sovjetunionens intressesfär. Man brukar säga att andra

världskriget avlöstes av det kalla kriget, där de olika ideologierna tävlade om in-

flytande över så många länder som möjligt. Europa, men också världen, delades

in i två konkurrerande intressesfärer, med olika ideologier och olika styrelses-

kick.

Och staden Berlin blev en symbol för segern över nazismen. Staden delades

vid Jaltakonferensen i fyra sektorer. De allierade delade staden på samma sätt

som man delar en stor pizza. Staden besegrades visserligen av Sovjetunionens

Röda armé men skulle styras gemensamt av de fyra segrarmakterna (USA, Stor-

britannien, Frankrike och Sovjetunionen). Sovjetunionen drog sig tillbaka till

den östra sidan av staden och USA, Storbritannien och Frankrike, styrde över

35

var sin ”pizza-bit” i den västra.

Från början var det tänkt att hela staden skulle styras gemensamt av de fyra

allierade, men snart kom det till slitningar mellan Sovjetunionen och västmak-

terna. Kampen om makten över staden hårdnade, egentligen utan att männi-

skorna som bodde där kom till tals. Båda stormakterna ville vinna.

Det besegrade Tyskland delades i två delar, i två intressesfärer: Förbundsrepub-

liken Tyskland, eller Västtyskland (Bundesrepublik Deutschland, BRD) som

grundades i maj 1949 tillhörde den Västeuropeiska, USA-influerade sfären.

Den Tyska demokratiska republiken DDR (Deutsche Demokratische Republik),

eller Östtyskland, bildades den 7 oktober 1949 i den tidigare sovjetiska ockupa-

tionszonen. DDR blev en enpartistat, som leddes av det kommunistiska partiet

och följde Sovjetunionens visioner om att bygga ett socialistiskt samhälle.

Staden blev en isolerad ö, helt omringad av östtyskt territorium. Vid bildandet

av Östtyskland utropades den sovjetiska delen av Berlin till landets huvudstad.

Västmakterna svarade med att gå samman och av sina sektorer bilda Västberlin.

Västtyskland i sin tur ville räkna Västberlin som en av dess delstater, även om

staden formellt stod under de allierades styre. Människorna i Västberlin hade

västtyskt medborgarskap men lydde under speciallagar och förordningar.

Västtysklands huvudstad blev Bonn, en gammal residensstad för Kölns kur-

furstar.

Så som alla krig, även det andra världskriget ledde till enorma förstörelser,

inte bara till mänskliga tragedier. Tyskland stod, på samma sätt som efter första

världskriget, igen inför en ekonomisk kris. Risken för en ny hyperinflation var

stor. Man var ännu en gång tvungen att omvärdera pengarnas värde. Det kallas

valutareform. Ockupationsmakterna tyckte att lösningen var att ersätta krigs-

tidens riksmark, Reichsmark, med nya pengar. De tyska politikerna i västsek-

torn höll med, och i stor hemlighet en ny valuta trycktes i USA.

36

Den kallades för Deutsche Mark, eller D-mark och förkortades DM. De nya

pengarna infördes plötsligt och bara i de västliga ockupationszonerna, alltså

även i Västberlin, den 20 juni 1948. Människorna fick veta om det kommande

bytet av pengar bara två dagar i förväg. Nyheten spreds genom radio och

tidningar. Men för att vara säker på att alla kände till reformen, åkte bilar med

högtalare på taket runt och berättade om den förestående förändringen.

Hemlighetsmakeriet lyckades, den ryska zonen blev överraskad av valutarefor-

men. För att förhindra att de gamla och allt mer värdelösa riksmarken skulle

användas i öst, bytte man bara tre dagar senare pengar också i den ryska ocku-

pationszonen.

Valutareformen förstärkte konflikten mellan Sovjetunionen och västmakterna

och blev en av orsakerna till att i juni 1948 stängde Sovjetunionen alla infarts-

vägar till Västberlin. På så sätt hoppades man att få makten över hela staden.

Man blockerade all trafik på vägarna, på järnvägen till och med på floden Spree

och på andra vattendrag. Det enda sättet att ta sig till Västberlin eller skicka va-

ror dit blev med flyg. Denna blockad varade i nästan ett år. USA och västmak-

terna svarade på blockaden med att försörja Västberlin med oavbrutna flygtrans-

porter. Det blev som en luftbro – allt som stadens befolkning behövde flögs in

från Västtyskland. Mat, kläder, bensin till bilarna, kol till husens uppvärmning,

material till fabrikerna – och de färdiga produkterna från fabrikerna – all trans-

port till och från Västberlin skedde med flyg. Vissa perioder landade ett plan i

minuten, dygnet runt på Västberlins flygplats, Tempelhof.

En amerikansk pilot, Gail Halvorsen, tyckte synd om barnen i Berlin.

Han började göra små fallskärmförsedda paket fyllda med russin och choklad

som han släppte ner från sitt flygplan. Idén spred sig och så småningom fick sju

amerikanska plan i uppdrag att släppa de små fallskärmarna som packades av

frivilliga i Västtyskland. Barnen kallade planen för Russinbombare, som släppte

37

omkring 6 000 godispaket dagligen över staden. Det var efter nästan ett års

blockad som stormakterna kom överens om att öppna speciella transportvägar

till Västberlin. Berlins västra del styrdes formellt fortfarande av de allierade men

i praktiken tillhörde den och administrerades av Västtyskland.

Att bo i Västberlin blev speciellt, staden hade en särställning i Förbundsrepub-

liken. Först ville många flytta ifrån staden, inte minst på grund av det geografis-

ka läget. Människorna kände sig osäkra att bo där. Men snart fick Västberlin

speciella regler och förordningar som gjorde staden lockande inte minst för un-

gdomar. Människorna som bodde i Västberlin hade västtyskt medborgarskap,

men hade inte rösträtt i de västtyska valen, trots att de kunde väljas in i det

västtyska parlamentet. Till exempel var en av Västtysklands mest inflytelserika

förbundskansler, Willy Brandt, Berlins borgmästare under nästan tio år.

Västberlin hade fått många privilegier, till exempel Västberlinare behövde inte

göra värnplikten, och för att underlätta livet i den omringade staden, har myn-

digheterna tillåtit att restauranger och barer, teatrar och biosalonger skulle hålla

öppet så länge de ville. Västberlin blev återigen en nöjesmetropol.

38

Överst 1: Under 1930-talet när Nazisteran tog makten, ville man visa sina muskler genom att bland annat ordna med OS i Berlin 1936. Det var ett propagandaspel av stora mått. Beskuren affisch.Överst 2: På Olympiaden tävlade vita och svarta idrottsmän sida vid sida. Nederst 1: Russinbombare kallades de amerikanska flygplanen som under ockupationen flög in mat och förnödenheter till människorna som bodde i Västberlin.Ndederst 2: Under 1900-talets början fram till

1929 var Berlin en världsmetropol. Med stort ut-bud av teater och cabareter. Detta en plansch från en sådan cabaretföreställning. Teaterdistriktet låg i stadsdelen Charlottenburg längs paradgatan Kur-fustendamm.

39

6. Livet i Väst

och Öst

40

Ideologiernas kamp blev allt mer tydlig i den delade staden Berlin.

Konflikten handlade i grunden om vilket synsätt som skulle vara värld-

sledande, det kommunistiska eller det kapitalistiska. Det handlade också

om olika ekonomiska system, den kommunistiska planekonomin eller den

kapitalistiska marknadsekonomin.

Sovjetunionen ville skapa ett socialistiskt samhälle, där all makt utgick från

folket. Staten styrdes av ett parti, det kommunistiska partiet. Målet var att

bygga ett solidariskt samhälle, där marken, fabrikerna, sjukhusen, skolorna,

affärerna och bankerna och allt annat skulle ägas gemensamt av folket, det vill

säga av staten. Alla skulle arbeta för det gemensamma och producera de varor

och tjänster som man har beslutat om långt i förväg. På så sätt ville de styrande

utjämna skillnaderna mellan rika och fattiga. Men det innebar också att män-

niskornas frihet begränsades, det var staten och dess ledning det kommunistiska

partiet, som bestämde över många sidor av livet. Människorna fick inte resa fritt

och de som tyckte annat än det de styrande ansåg vara det rätta, blev statens

eller systemets, fiende och bestraffades.

USA och västmakterna förespråkade ett kapitalistiskt samhälle. Staterna i

ett sådant samhälle styrs som demokratier, där flera partier i fria val kämpar

om makten. Staten äger bara en liten andel av företagen. Privat ägande och fri

konkurrens är den helt dominerande ideologin och samhällssynen i ett kapitalis-

tiskt samhälle. Företagen producerar de varor som kunderna vill köpa. Priserna

sätts på en marknad, och beror på hur mycket kunderna vill betala.

Den fria företagsamheten och konkurrensen leder till stora skillnader mellan

fattiga och rika. Staten eller de styrande partierna lägger sig vanligen inte i hur

människor tänker eller tycker. Folket får säga sin mening om hur landet ska sty-

ras i allmänna val. Sovjetunionens inflytande över Östeuropa var mycket stor,

de självständiga staterna blev i praktiken beroende av stormakten.

41

De kallades satellitstater till Sovjetunionen. Dessa stater, däribland Östtyskland,

styrdes av var sitt kommunistiska parti, men de styrande kommunistpartierna

kontrollerades i sin tur av Sovjetunionen.

Husen, industrierna, skolorna, vägarna – ja, stora delar av Europa – låg mer

eller mindre i ruiner efter kriget. Uppbyggandet kostade enorma summor.

De Västeuropeiska länderna hade fått hjälp till återuppbyggnaden från USA.

Den så kallade Marschallplanen som pågick i ungefär två år var ett ekonomiskt

bidrag som skulle användas framför allt till att återuppbygga Europa. En del

av pengarna gavs som lån, men merparten som gåvor för att hjälpa länderna att

återbygga sina industrier.

Östtyskland blev en av de mest hängivna satellitstaterna till Sovjetunionen

men också en av de mest beroende av sovjetisk hjälp för sin uppbyggnad.

Därför kom Berlin med sin särställning så mycket i fokus för maktkampen

mellan stormakterna. Staden blev platsen där allt ställdes på sin spets.

Både Väst- och Östberlin återuppbyggdes i rasande fart.

I Östberlin skapades ett nytt stadscentrum, med breda alléer och höga hus.

Men staden, liksom resten av Östtyskland, kämpade för att samtidigt bygga ett

nytt statsskick, och resurserna var mycket begränsade.

Västberlin, som har fått mycket stöd, inte minst genom Marshallhjälpen, blev

allt rikare. Västberlin var en lockande och strålande stad, med biografer och tea-

trar, jazzklubbar och konserthallar. Många och välavlönade arbeten med stora

karriärmöjligheter lockade till sig ungdomar och välutbildad arbetskraft.

Det var mer än Östberlin kunde erbjuda.

Gränsen mellan Berlins båda delar gick igenom byggnader, längs husfasa-

der och mitt i gator. Gränsen delade grannar, vänner och släktingar, men den

var till en början mer eller mindre öppen. Många från Östberlin åkte till väst

inte bara för att roa sig utan också för att de hade sina jobb där. Berlins gamla

42

universitet hamnade i Östberlin, men studenter både från väst och öst fortsatte

sina studier där. Efter avslutade studier ville många studenter flytta till Västber-

lin, och möjligen söka sig sedan vidare till Förbundsrepubliken eller till andra

länder i Västeuropa.

Inte bara intellektuella eller studenter utan också hantverkare och människor

med alla möjliga andra yrken ville hellre leva i Väst. Samtidigt trodde väldigt

många människor på och ville vara med att bygga det nya kommunistiska

samhället. Målet för deras förhoppningar var ett samhälle där alla människor

är lika, ingen lider nöd, alla har samma möjligheter till utbildning och rätt till

ett arbete. Även om det skulle ta lång tid att uppfylla alla förhoppningar och

innebar stora uppoffringar.

Ändå, från 1949 till 1961 flydde 2,7 miljoner människor till väst via Berlin.

Detta var inte bara en stor prestigeförlust för Östtyskland och Sovjetunionen,

utan innebar också en allvarlig förlust av välutbildad arbetskraft.

Ledarna i Sovjetunionen och Östtyskland var bestämda att sätta stopp för

massflykten.

universitet hamnade i Östberlin, men studenter både från väst och öst fort-

satte sina studier där. Efter avslutade studier ville många studenter flytta till

Västberlin, och möjligen söka sig sedan vidare till Förbundsrepubliken eller till

andra länder i Västeuropa.

Inte bara intellektuella eller studenter utan också hantverkare och människor

med alla möjliga andra yrken ville hellre leva i Väst. Samtidigt trodde väldigt

många människor på och ville vara med att bygga det nya kommunistiska

samhället. Målet för deras förhoppningar var ett samhälle där alla människor

är lika, ingen lider nöd, alla har samma möjligheter till utbildning och rätt till

ett arbete. Även om det skulle ta lång tid att uppfylla alla förhoppningar och

innebar stora uppoffringar.

43

Ändå, från 1949 till 1961 flydde 2,7 miljoner människor till väst via Berlin.

Detta var inte bara en stor prestigeförlust för Östtyskland och Sovjetunionen,

utan innebar också en allvarlig förlust av välutbildad arbetskraft.

Ledarna i Sovjetunionen och Östtyskland var bestämda att sätta stopp för

massflykten.

44

Överst: Bombade kyrkan vid Kurfustendamm. Idag delvis renoverad och tillbyggt en modern kyrka i brutalistisk stil. Här i hjärtat av Berlin ligger inom gångavstånd KaDeWe, Berlins stora varuhus. Mellan 1: Att beskåda bygget av Berlinmuren kunde man göra under tiden den byggdes.Mellan 2: Berlinmuren beståd egentligen av två murar på vardera sida. Mellan låg dödsremsan. Ett hundra meter brett område fyllt av taggtråd och mi-nor. Allt för att försvåra flykt mellan öst och väst. Nederst: Stadsbild från ett Berlin i vinterskrud.

45

7. Konflikten

trappas upp

46

De två stormakterna, USA och Sovjetunionen, var övertygade om

att det egna sättet att organisera samhället var det absolut bästa.

De andra skulle därför bekämpas och besegras. Både USA och

Sovjetunionen ville bevisa för världen att de var starkast, rikast och hade störst

inflytande över flest länder. De tävlade om allt – att ha flest och mest effektiva

vapnen, att vara ledande i teknisk utveckling både på jorden och i rymden,

att ha de duktigaste idrottsmännen. Alla medel för att uppnå målet användes.

Båda sidorna spionerade på varandra för att vara säkra på att vara den första,

starkaste, mest inflytelserika.

Stormakterna skaffade sig inflytande över andra stater genom ekonomiskt

bistånd och löfte om att hjälpa till med att försvara länderna vid ett eventuellt

nytt krig. Människorna övertygades med hjälp av omfattande kampanjer, där

de styrande framhöll det egna samhällssystemets förträfflighet och beskrev de

andra som farliga, konstiga, hotfulla.

I Östeuropa, inte minst i DDR, har statsmakterna straffat dem som inte

trodde på budskapet om det egna systemets överlägsenhet. Många människor

spionerade på sina grannar, släktingar, arbetskamrater och anmälde dem som de

misstänkte tyckte annorlunda till den hemliga polisen Stasi. Vissa gjorde så av

politisk övertygelse, men det fanns många som utpressades av Stasi med lögnak-

tiga påståenden och på så sätt tvingades till angiveri.

Missnöjet med livet i DDR växte bland människorna. Många ville flytta till

Väst, men det blev förbjudet 1952 då gränserna spärrades mellan Östtyskland

och Västtyskland. Men tågtrafiken inom DDR gick ofta igenom Berlin, så det

gick att ”hoppa av”, eller fly otillåtet till väst, om man steg av tåget i Västberlin.

Därför byggde Östtyskland en järnvägsring runt Västberlin, så att tågen inte

skulle passera den delen av staden. På så sätt hoppades de östtyska myndigheter-

na stoppa flykten till väst genom Västberlin. Den nya järnvägen blev klar 1961.

47

Sovjetunionen ville gå ännu längre för att stoppa flykten från öst till väst.

När de inte kunde få Västberlin att försvinna ”från det socialistiska Europas

hjärta”, ville de att alla övergångar i Berlin förseglas. Och det skulle ske med en

mur runt staden.

Allt detta var superhemligt – ledarna för Östtyskland har till och med

förnekat all kännedom om planerna för att bygga en mur.

Men antalet människor som flydde från Östtyskland ökade alarmerande

under sommarmånaderna 1961, ansåg myndigheterna. Tiden var inne.

48

Överst: Marshallhjälpen var de allierade stadsmak-terna tillsammans med USA:s sätt att återuppbygga ett sargat Berlin efter kriget. Om de som antog hjälpen allierade sig med USA och väst, fick man hjälp av Marhallhjläpen för uppbyggnad av hus och infrastruktur.Nederst 1: Långt efter att andra världskriget hade tagit slut fanns det ruiner kvar av bombade hus. Uppbyggandet gick sakta. När så Berlinmuren byg-gdes 1961, revs många byggnader som låg i vägen för murens frafart.Nederst 2: Andra världskriget dödade i officiella sifror uppemot 20 miljoner människor, var av det

sägs 6 miljoner var judar, romer, homosexuella och funktionshindrade som dödades i koncentra-tionsläger. Bilden visar efter en bombraid. Utbom-bade husskelett och sönderbombade bilar. Total förödelse.

49

SPÄNNANDEV E T A N D E• Grep makten 1933 levde nära en halv miljon judar i Tyskland. Omkring 170

000 judar bodde i Berlin. Ungefär hälften av den judiska befolkningen hann fly

landet innan nazisterna tog ifrån dem egendom och mänskliga rättigheter och

tvingade dem till arbets- och koncentrationsläger. Omkring 200 000 tyska judar

mördades under det systematiska mördandet av Europas judar som man kallar

Förintelsen. Endast några tiotusen överlevde.

• Strax innan de olympiska spelen arrangerades i Berlin 1936, samlades stadens

romer och föstes ihop i ett interneringsläger. Omkring 600 romer fördes till lä-

gret som fanns kvar till våren 1943, då alla deporterades till förintelselägret Aus-

chwitz. Ytterst få av Berlins romer överlevde kriget.

50

Bilden: Tyska D-markssedlar och D-markmynt från dåtid till nutid. Efter 1929 när rentenmarken tap-pade i valutavärde, bytte man till D-mark.

51

8. 13 augusti 1961

52

Även om Berlin var en delad stad, var kommunikationerna relativt

goda mellan Öst- och Västberlin. Tunnelbanan U-Bahn och pen-

deltåget S-Bahn trafikerade i båda delarna. Det fanns 81 grän-

sövergångar mellan Öst och Väst.

Lördagen den 12 augusti 1961 var en varm sommardag. Berlins invånare –

både i Öst och i Väst – gjorde det de brukar göra på en lördag. Fest och glam,

bio, teater, konserter, barer och restauranger, besök av gamla grannar och släk-

tingar som hamnade i Västberlin när staden delades, lockade många Östberlin-

are till Väst. Ingen anade …

Tidigt på morgonen natten mot söndagen den 13 augusti 1961 stängdes

plötsligt samtliga övergångar mellan Östberlin och Västberlin av den östtyska

militären och gränspolisen. Det var en överraskning. Bara en månad tidigare

förnekade ju den östtyske regeringschefen att man hade planer på att bygga en

mur i och runt Berlin för att stoppa flykten från öst till väst. Men det var just

en mur de utkommenderade stenläggarna började bygga den där augustinatten.

Omkring 10 000 beväpnade östtyska gränsvakter, poliser och soldater i flera

hundra pansarvagnar övervakade arbetet. Gator som ledde till väst grävdes upp,

taggtrådsstängsel rullades ut och barrikader byggdes av de uppgrävda gatstenar-

na. Även trafiken med tunnelbanan U-Bahn, och pendeltågen S-Bahn, stop-

pades vid gränsövergångarna.

Ingen släpptes igenom från Öst till Väst. De som var på hemväg från Västber-

lin ställdes inför valet att fortsätta resa hem till Östberlin och Östtyskland och

veta att de hade ingen möjlighet att besöka Västberlin igen eller att stanna kvar

och lämna släkt, familj och vänner i Öst. Många familjer, ibland av en slump,

splittrades den natten. Det skulle dröja många år innan de kunde träffas igen.

Taggtrådsstängslen och de andra barrikaderna restes på östtyskt territorium,

därför kunde inte västtysk polis eller västmakternas militärer hindra vad som

53

skedde.

De östtyska myndigheterna förklarade att det var nödvändigt att bygga en

”antifascistisk skyddsvall” i försvar mot inkräktare från väst som hotade det nya

samhällsbygget.

54

SPÄNNANDE V E T A N D E• Olika valutor i Berlin som kunde användas under några månader.

• Ostmark, som infördes i den Sovjetkontrollerade sektorn kunde användas i

hela staden, men man kunde inte betala med West Mark i den östra delen av

staden.

• Efter Östtysklands bildande var Ostmark inte längre en giltig valuta i Västber-

lin.

• ”Russinbomberna” gjordes av frivilliga i Västtyskland. Näsdukar användes till

fallskärm och skolbarn hjälpte till att binda fast godiset i dem.

• Flygplatsen Tempelhof var världens äldsta flygplats för linjetrafik. Tempelhof

var i bruk fram till 2008.

55

Överst: Allierade och USA skrev på fredsavtalet 1946. Så gjorde även Sovjetunionen och de länder som valde att ansluta sig till Warsawapakten. Man gjorde även upp vem som skulle styra över vilka de-lar av Tyskland och Berlin. Vid gränsen till Polen bygdes järnridån. En kollossal mur som markerade västimperiets slut. På andra sidan järnridån fanns öststaterna. Man delade upp staden Berlin mellan sig i "pizzaslicer". Ytterligare delning skedde sedan senare när öst välde att bygga muren 1961.Mellan: Spionutveckling skedde oftast nattetid. När det var folktomt och utegångsförbud för alla utom

de millitärer som var i tjänst. Denna bild visar fårn en sådan växling.

56

9. Husen som försvann

57

Muren, eller rättare sagt hela gränsområdet, byggdes och förstärk-

tes under årens lopp. Sommaren 1989 hade befästningen runt

Västberlin en total längd av 155 kilometer! 106 kilometer

bestod av murar med runda rör på toppen, det fanns 302 vakttorn, 20 bunk-

rar och 259 banor där hundar löpte fritt. Den så kallade dödsremsan innanför

muren var i innerstaden upp till 150 meter bred.

Men alla dessa konstruktioner skulle byggas mitt i en storstad! Hur fick allt

plats? Många hus fick helt enkelt rivas. De som stod i vägen eller stod närmare

än hundra meter från muren revs och människorna fick flytta någon annan-

stans. En kyrka som låg alldeles för nära raserades också.

Men man rev husen också av ett annat skäl. Många var högre än murens

översta krön och myndigheterna ville förhindra att människor skulle lockas till

att fly när de såg över till andra sidan.

Allt som skymde sikten mot gränsen jämnades med marken, så att området

lätt skulle kunna övervakas.

58

Överst 1: 1961 , på natten mellan den 13-14 sep-tember började man att bygga muren som skulle dela öst och väst åt i 28 år.Överst 2: Östtyskland köpte mark av Västtyskland eller mutande in områden som man ansåg vara mer eller mindre rymnningssäkra.Mellan 1: Under jorden gick tunnelbana och pen-deltågstrafik. Mellan stationerna som var på var sidan om muren åkte tågen med tomma vagnar, el-ler så vände tågen vid stationerna som var på endera sida om muren.Mellan 2: Att byta tåg var ett helt företag när muren fanns. De som bodde på endera sidan om muren fick sluta sina arbeten när muren byggdes. Grän-

skontroller och passstationer fanns även inne på perrongerna och i stattionshusenNederst: Ett pass måste man ha med sig var man än skulle ngånstans. Att resa mellan öt och västberlin var inte det lättaste. Alla fick dessutom inte resa. Om man var pensionär var det lättare att resa. Man ansågs inte vara en värdefull arbetsinvestering som inte kunde avvaras. Östtyskland byggde muren för att stoppa massutvandringen.

59

Bilden: Hålet i muren. När så muren föll hände allt mycket snabbt. Kvällen den 9 november 1989, fick ett befäl fel information, vilket ledde till att muren beslöts att rivas. Alla gränskontroller skulle öpp-nas för allmänheten. Resehand och visum skulle inte längre behövas för att resa fritt mellan de båda stadsdelarna. Den slutliga kollapsen av Sovjetun-ionen och Warsawapakten skedde så med införan-det av glastnost och perstroijka 1991.

60

10. Muren

61

Under de närmaste dagarna och månaderna kompletterades tag-

gtråden med en mur av stora betongblock. Men i vissa områden

gick ju gränsen längs med husen eller mitt i gatan. På Bernauer

Strasse till exempel hamnade själva husen på östsidan, men trottoaren utanför

låg i den västra delen. Det löstes med att de östtyska myndigheterna stängde

portarna. Människorna som bodde i husen fick använda portarna på bakgård-

arna, som låg på östsidan av gränsen.

Fönstren murades också igen och på så sätt blev byggnaderna en del av muren.

Ganska snart tvingades husens invånare att flytta. Människor stod på var sin

sida av gränsen och den växande muren och kunde bara titta på varandra.

Myndigheterna i öst tillät inte ens att de ropade eller vinkade till varandra.

Muren påverkade stora områden i den delade staden. 62 gator och vägar mellan

Östberlin och Västberlin stängdes helt, men totalt berördes 193 gator av muren.

Gränsen gick också längs med floden Spree. Vattnet tillhörde Östtyskland men

flodens västra strand hörde till Västberlin. Broarna över Spree, som bombades

under kriget men återuppbyggdes på sina gamla pelare, blev en del av Berlinmu-

rens konstruktion och fungerade som gränspassager.

När gator stängs, påverkas också trafiken. Busslinjerna fick ny sträckning – i

var sin del av staden. Tunnelbanans och pendeltågens sträckning kunde inte

ändras, tunnlarna och spåren låg ju där de låg, så tågen fick i stället vända vid

gränsen. I Östberlin stängdes 13 U-Bahn-stationer, men spåren revs inte upp

utan fortsatte in i den andra zonen. De stängda stationerna blev riktiga ”spök-

stationer” – ingen, förutom beväpnade gränsvakter och soldater, fick gå ner i

tunnlarna.

Också i Västberlin fortsatte man att använda U-Bahn- linjerna, men även

dessa tåg vände vid gränsen till Öst. Åtta S-Bahn-linjer som tidigare hade kört

mellan de olika zonerna delades också och tågen trafikerade bara var sin del av

62

staden. 69 av gränsövergångarna stängdes omedelbart den 13 augusti och yt-

terligare fem stängdes under augusti månad 1961. Det innebär att det återstod

endast sju platser, eller portar, där man kunde åka mellan Väst- och Östberlin.

Besökare från Väst kunde endast genom dessa särskilda gränsstationer eller

portar resa till Östberlin. Gränsövergången tog lång tid, då vakterna undersökte

alla fordon och allt bagage mycket noggrant. Östtyska medborgare eller män-

niskor med medborgarskap i andra länder som tillhörde den sovjetiska intress-

ezonen, hade mycket svårt att få tillstånd att resa västerut.

Alla resenärer från väst fick inte heller passera igenom vilken port som helst.

Varje port var reserverad för vissa speciella grupper. Till exempel övergången

vid Friedrichstrasse – som fick smeknamnet Checkpoint Charlie – fick endast

diplomater, representanter för de allierade styrkorna och utländska besökare resa

igenom. Två andra gränsövergångar var förbehållna västtyska medborgare, åter-

igen andra användes av långtradare som levererade varor mellan Väst- och Öst-

berlin samt resten av Östtyskland. Människor som bodde i Västberlin behövde

från och med augusti 1961 ett speciellt pass för att kunna åka över till den östra

delen av staden. Men passen utfärdades inte på flera år. Först 1963 kunde Väst-

berlinarna få sina pass och besöka Östberlin. Redan från början byggdes höga

vakttorn i anslutning till muren, därifrån kunde soldaterna och gränspolisen

övervaka området. 32 av dessa restes utmed gränsen inne i staden.

Men Berlinmuren var inte bara en enda hög mur som syntes från väst.

”Muren” var vanligen två parallella murar på var sin sida av ett bevakat område,

som kunde vara upp till 150 meter brett. Dit fick ingen gå. Husen längs gränsen

revs, muren byggdes om och förstärktes ständigt. Innanför den höga muren

låg djupa diken, stridsvagnshinder, krattade gångar, minerade gräsbevuxna

områden, larmanordningar, självutlösande vapen. Starka strålkastare belyste

området som övervakades av gränsvakter med skarpladdade vapen.

63

De hade order att skjuta för att döda om de upptäckte någon inom det förb-

judna området. Vakterna spanade inte bara från tornen utan de patrullerade

på asfalterade vägar med speciella bilar eller motorcyklar. Vissa delar av denna

dödsbarriär övervakades också med hjälp av hundar. På västsidan kunde män-

niskorna gå fram till muren – även om det inte var tillrådligt, då soldaterna på

andra sidan gränsen riktade sina vapen mot de alltför närgångna. Det kändes

obehagligt. Ändå blev västsidan av Berlinmuren under årens lopp en gigantisk

vägg för graffitimålningar.

64

SPÄNNANDEV E T A N D E• Hel cirkel runt den västra sidan av staden

• Den 13 augusti 1961 började 14 500 östtyska soldater, poliser och arbetare

uppföra muren genom de centrala delarna av Berlin. Först lade man ut taggtråd

och grävde upp vägarna mellan de östra och västra delarna av staden så att de blev

omöjliga att passera.

• Muren bestod egentligen av en yttre och en inre mur. I utrymmet mellan mu-

rarna fanns minfält, taggtråd och höga bevakningstorn.

• Muren var totalt 155 kilometer lång

• Den yttre betongmuren var mellan 3,5 och 4,5 meter hög

• 106 kilometer bestod av betongmurar med tjocka rör på toppen som gjorde det

omöjligt att klättra över dem, resten bestod av metallstängsel

• Det fanns 302 höga vakttorn att spana ifrån

• Mellan den yttre och inre muren fanns mellan 15 och 150 meter breda ”död-

sremsor” som ingen fick beträda.

• I dessa ”dödsremsor” fanns många olika slags hinder, fällor och självutlösande

larmanordningar för att avslöja och förhindra flyktförsök.

• Finkrattad sand – upp till 15 meter breda områden som underlättade att spåra

den som försökte ta sig igenom.

• Gropar och stridsvagnshinder – Mellan 3 och 5 meter brett område var täckt

med stridsvagnshinder och djupa gropar som skulle förhindra att bilar eller andra

fordon passerar.

• Strålkastare – fem meter höga lyktstolpar med starka strålkastare belyste om-

rådet.

• Bred asfalterad väg – som patrullerades av gränsvakter. Dessa vägar kunde vara

65

fyra meter breda, nästan som en tvåfilig ”vanlig” väg.

•Gränsvakterna som vaktade Muren hade 2 300 fordon att använda i sin patrul-

lering.

• Två meter höga larmade stängsel som reagerade på rörelse eller värme. De kunde

larma tyst, bara till vakterna eller högt så att också de som var inom det förbjudna

området kunde höra.

• Det bakre stängslet var ett två meter högt metallstängsel. Mellan den asfal-

terade patrullvägen och det bakre stängslet stod vakttornen, bunkrar, lössläppta

hundar och andra signalsystem. Gränsvakterna hade 992 spår- och vakthundar i

tjänst dagligen.

• Omkring 10 000 soldater vaktade gränsen utefter muren samtidigt.

Varje soldat var i tjänst mellan sex och tio timmar per pass. 320 meter var avs-

tåndet mellan vakterna dagtid och 260 meter under natten. Men mitt i stan stod

soldaterna tätare, bara 150 meter från varandra nattetid.

• Dödsremsan var, trots all denna bevakning bebodd! Miljontals harar och

kaniner byggde sina bon i hålor under marken. De betade gräset och stortrivdes,

då de var för lätta för att utlösa minor och andra larmanordningar.

66

Överst: Checkpoint Charlie är den mest kända gränskontrollen. Det låg mellan den sovjetiska och den amerikanska zonen. Kontrollen låg på Fre-drischstrasse. Idag ligger här Murenmuseet. För 2 euro kan man bli fotograferad tillsammansmed en utklädd gränsvakt. 2 kilometer väster om enna gränskontroll ligger East Side Gallery, den del av muren som fortfarande är sparad. På den kiometer som är sparad kan man beskåda en del av alla de kostnärer som kom att sätta sin prägel på muren.

Nederst: Berlinmuren vaktades av 12000 östtyska soldater dygnet runt i 28 år. Torn var byggda vart hundrade meter med utsikt i fyra vädersträck. trots denna massiva säkerhetskontroll, lyckades ett tuse-ntals människor ta sig över muren och över till väst.

67

Potzdamer platds 1965. Muren delar öst och väst.

68

Berlinmuren i genomskärning

1

4

78

9

1. Mur 2. Vakttorn 3. Taggtrådsstängsel4. Elstängsel 5.Gräsbevuxen markyta

10

69

1. Mur 2. Vakttorn 3. Taggtrådsstängsel4. Elstängsel 5.Gräsbevuxen markyta 6. Vakttorn 7. Strålkastare

Berlinmuren i genomskärning

3

2

6. Sand.7. Taggtrådsbockar8. Mininerad mark med låg vegetation9. Asfaltsväg för fordon10. Stark gatubelysning. 11. Elstängsel byggd med stål och ståltrådsnät. lodrätt, 2,50 högt,

6

11

70

11. Flyktförsöken

71

Östtyskland bestraffade alla som försökte fly landet. Också de som

var med och planerade en flykt och upptäcktes fick långa fäng-

elsestraff. Ändå lyckades 5 075 människor ta sig över muren till

Västberlin. Hur många försök som misslyckades vet man inte, men mellan den

13 augusti 1961 och 9 november 1989 – så länge Berlinmuren stod – dödades

136 personer när de försökte ta sig över dödszonen i Berlin.

Sättet att försöka fly från Öst till Väst var många, och fantasifulla. Bland de

mest påhittiga var de som försökte flyga ballong, eller gömma sig i hemmabyg-

gda båtar. Någon försökte flyta på luftmadrass över floden Spree och andra

vattenvägar.

Så länge husen vid gränsen stod kvar, försökte många att hoppa från fönstren.

Andra grävde tunnlar under muren. Man känner till ungefär 40 sådana tunn-

lar. Flertalet tunnlar grävdes av människor i väst som ville hjälpa sina släktingar

och vänner att fly till väst, men tunnlar grävdes även från östsidan. Det var

farliga projekt, grävarna upptäcktes lätt, eller tunnlarna blev förrådda och flykt-

försöken stoppade. Många dödades i samband med att tunnlarna avslöjades, de

som överlevde, dömdes till långa fängelsestraff.

En av tunnlarna kallas för Tunnel 57, för 57 människor lyckades ta sig från

Östberlin till Väst, genom den innan tunneln avslöjades. Tunneln grävdes från

väst till öst, och var 145 meter lång och 12 meter djup. Den startade i källaren

till ett rivningshus i Västberlin och ledde till ett övergivet hus på öst-sidan.

För att inte bli avslöjade, kunde tunnelgrävarna inte bära jorden ut från huset,

utan nästan hela källaren och första våningen fyllde de med grävmassorna.

Det tog nästan ett halvår att gräva tunneln, som avslöjades redan andra dagen

den användes.

Andra – mestadels yngre män - försökte ta sig över muren och dödszonen

genom att klättra, springa, krypa. De flesta nådde aldrig till Västberlin utan

72

fångades eller dödades under flyktförsöken.

Många försökte gömma sig i bilar, lade sig under lastbilar som transporterade

varor från öst till väst, eller i olika lådor eller andra större föremål som skulle

levereras till stadens västra del.

Vid ett flyktförsök kördes en bepansrad bulldozer, som vanligen rensade ogräs

i dödszonen, genom de larmade stängslen och andra hinder. För att maskinen

skulle skyddas från minorna i dödszonen var också hytten täckt av tjock plåt.

Föraren hade bara ett litet titthål att se igenom och körde bulldozern rakt på

ett träd – lyckligtvis på västsidan av gränsen.

73

SPÄNNANDEV E T A N D E • Att människor försökte fly från öst till väst.

• Endast omkring 5 000 personer lyckades rymma till väst efter 1961, och av

dessa var 574 gränsvakter.

• 136 personer mördades under flyktförsök, de flesta under murens första fem år.

• Många försökte fly genom att bygga om bilar och gömma sig i utrymmen där

de trodde att vakterna inte skulle söka.

Bilden överst 1 efterföljande sida: Att fly var i mån-ga östtyskar den hösta drömmen. Man ville fly till friheten i väst. Därför byggde man tunnlar under jorden. Tunnlarna fick olika namn med olika num-mer. En av de mest kända kom att bli tunnel 57. Ofta grävdes tunnlarna mellan två hus. Men denna slags flyktväg var inst lika farlig som någon annan. Risken att bli upptäckt var stor. Gatorna patruller-ades varje timme på dygnet. Överst 2 efterföljande sida: Olika flyktsätt. I baga-get på bilen eller under passagerarsäten. Idéerna var många. En del lyckades andra inte. Vid gränskon-trollerna blev man skjuten på direkten om det up-pdagades att man hade fripassagerare med sig.Mellan efterföljande sida: Att muran igen fönstren gjorde man därför att man trodde att man kunde miniminera risken att fly över till väst. De hus som låg närmare än 100 meter från muren revs eller mu-rades igen. De som bodde i husen fick helt enkelt flytta.Nederst efterföljande sida: En flyktväg på fasaden

till ett hus. Så här kunde det se ut. Oftare fanns ändearna på tunnlarna inne husen, risken att bli upptäckt var mindre då.

74

75

12. I murens skugga

- Livets i Öst

76

Muren blev så småningom en del av vardagen. Staden förändrades

och anpassade sig till Muren och gränsövergångarna. Nya hus

byggdes och nya bostadsområden växte fram. Breda gator och

vägar, torg och parker anlades. Till och med ett nytt zoo, Tierpark Berlin, ska-

pades för att det gamla och världsberömda Berlin Zoo hamnade i Västberlin.

Tävlingen mellan öst- och västblocket syntes mer än väl i Berlins stadsbild.

De nya husen blev allt högre och mäktigare, framför allt om de byggdes så att

människorna kunde se dem från Västberlin. Det östtyska TV-tornet, Berliner

Fernsehturm, med sin mäktiga silverkula kunde ses från hela staden och är fort-

farande Tysklands högsta byggnad!

Tyska Demokratiska Republiken (DDR) eller Östtyskland var en diktatur,

där det kommunistiska partiet gjorde allt för att förhindra att invånarna läm-

nade landet och flyttade någon annanstans. Det såg inte minst hemliga polisen,

Stasi (Ministerium für Staatssicherheit), till. Stasi var den östtyska hemliga

säkerhetstjänsten som inte var så värst hemlig, då väldigt många människor

rapporterade till dem. Stasis högkvarter låg i Berlin, och spionerade såväl mot

främmande makter, som på den egna befolkningen. Människorna var rädda för

att hamna i säkerhetstjänstens register. Rädda för att göra fel, att uttrycka en

annorlunda åsikt än den som kommunistpartiet ansåg vara lämplig, eller att på

minsta vis dra misstankar till sig. Stasi var intresserad av allt som medborgarna

gjorde. Det kunde vara om någon hade besök från väst, om man lyssnade på ut-

ländsk radiostation, läste förbjudna böcker, om man planerade att lämna landet.

Hur kunde myndigheterna ta reda på sådant, undrar du säkert. Ett knep var

till exempel, när läraren frågade eleverna om de tittade på TV hemma.

Hade TV-klockan punkter eller sträck i stället för siffror? Den östtyska TV-

klockan hade punkter, den västtyska hade sträck. På så sätt avslöjades om

familjen tittade på västtysk eller östtysk TV.

77

Rädslan och övervakningen blev en del av livet i DDR och i de övriga länder-

na som tillhörde östblocket. Många människor anpassade sig och vande sig vid

ofriheten. Eller till och med upplevde att det var tryggt att staten bestämde.

De ansåg att det viktigaste var att bygga ett nytt och mer rättvist samhälle.

De små barnen gick i Kindergarten, som daghemmen hette. De större gick

i skolan. Den obligatoriska grundskolan var först åttaårig men blev senare

förlängd till tio år. De viktigaste skolämnena var matte och andra naturvet-

enskapliga ämnen och modersmål. En grundlig utbildning i tyska ansågs vara

förutsättningen för allt annat. Sovjet, och Östtyskland ansåg att det var väldigt

viktigt att fostra framstående forskare och vetenskapsmän för att bli ledande i

världen i teknik och utveckling.

De flesta barn och ungdomar deltog också i Pionjärrörelsen. Det var en kom-

munistisk ungdomsorganisation, som verkade i hela Östeuropa. Pionjärerna

åkte på sommarläger, lärde sig friluftsliv, och engagerades i olika kulturella och

sociala projekt. Det kunde handla om läxläsning med kamrater som hade svårt

i skolan eller högläsning för gamla. Pionjärerna deltog också i alla större parader

och festligheter som kommunistpartiet anordnade.

Sport var en annan prioriterad fråga i DDR. Regeringen satsade stora summor

bland annat på elitskolor där redan små barn tränades för att bli framgångsrika i

sport och idrott. All satsning gav resultat. I världsmästerskapen och i de olym-

piska spelen tog Östtyskland nästan lika många medaljer som USA och Sovje-

tunionen. Bästa grenen för de östtyska idrottsmännen var friidrott, tyngdlyft-

ning, simning och handboll. Staten gjorde allt för att de östtyska idrottsmännen

och kvinnorna skulle bli bäst i världen. Doping var utbrett, framför allt på

elitnivå. De vuxna gick till sina jobb. Alla hade ett arbete, men många hade

väldigt låga löner och ibland till och med flera jobb. Importerade varor från väst

var mycket dyra och svåra att få tag i. Det mesta som vanliga människor kunde

78

köpa var tillverkat inom landet eller inom östblocket. Östtyskland blev känt för

sina bilar, ett märke hette Trabant ett annat Wartburg. Dessa bilmärken såldes

framför allt i Östeuropa. Kameror var andra eftertraktade östtyska produkter

som också såldes till väst.

Bokförlag och tidningar, radio och TV-kanaler – allt ägdes av staten och

kontrollerades av det kommunistiska partiet. Allt som sändes eller trycktes var

granskat och i förväg godkänt av myndigheterna. Meningen var att hindra att

så kallade borgerliga tankar, idéer och levnadssätt spreds i landet. Människorna

skulle övertygas om att allt var mycket bättre i Öst än i Västeuropa och USA.

Fast Östberlinarna kunde titta och lyssna på sändningar från väst.

Brukar du vänta på John Blund när du har svårt att somna? Dockfilmerna om

detta lilla sagoväsen som strör sömnpulver i barnens ögon är ett östtyskt TV-

program, som var mycket populärt också i Sverige under många år. Man talade

tyska på båda sidor om muren, även om det kom att vara olika uttryckssätt i öst

och väst. För att förhindra eller försvåra amerikansk påverkan har myndigheter-

na i Östtyskland på 1960-talet försökt begränsa användningen av engelska

låneord. Man försökte till exempel att officiellt tala om nitbyxor (Nietenhose)

och inte om jeans, men ingen kille eller tjej använde det uttrycket. Naturligtvis

kunde engelska låneord inte förbjudas, men människor ansåg att det var ett

tecken på låg bildningsnivå om någon använde engelska uttryck i stället för

tyska. I DDR ansågs folk från väst som använde amerikanska uttryck som om

de ville skryta.

Många människor, trots myndigheternas övervakning av befolkningen, hade

andra åsikter än det som kommunistpartiet ansåg vara det rätta. Vissa planerade

att lämna landet och fly till Väst, andra uttryckte sina synpunkter och på så sätt

försökte påverka de styrande. Allt detta var strängt förbjudet i hela Östeuropa.

Avvikande politiska åsikter bestraffades hårt. Många människor dömdes till

79

hårda fängelsestraff för sina politiska åsikters skull.

Detta strider mot de allmänna mänskliga rättigheterna. Västvärlden engag-

erade sig i de politiska fångarnas situation. Några politiska fångar släpptes fria

efter påtryckningar från Väst och tvingades att lämna sina hemländer och flytta

till Väst. En av de platser där sådant genomfördes var vid övergången på Glien-

ickerbron, Glienicker Brücke i Berlin. Här gick gränsen mellan Västberlin och

Östberlin mitt på bron över Spree. Övergången användes vanligen endast av

militärer och diplomater.

80

Överst 1: Björnen kom att symbolisera mycket. Den är stor och stark och i många fall skräm-mande. Den ryska björnen var skrämmande i alla fall. Sovjetunionen hann att få många länder alli-erade till sig under de år då de hade herreväldet över världen. Både länder i Asien och Afrika allierade sig med Warshawapakten.Överst 2: I Östtyskland fanns det begränsat med varor, livsmedel så som bruksföremål. Efter mu-rens fall var det många östtyskar som genomgick kriser. De saknade den ordning och reda, den soci-ala kontroll som östtyskland med dess socialistiska stadsskick hade infört. I dåvarande östtyskland gick ingen utan jobb. Alla hade arbete och bostad och mat. Men de var otfria i tanken.

Mellan 1: Hitlerjugend var en ungdomsorganisa-tion som många ungdomar och barn sällade sig till under perioden då HItler ledde Tyskland. Här en propagandaplansch om hur bra jugendskolan var för moralen. I den skulle man lära sig strida med Fürern.Mellan 2: Joh Blund var populär på 1970-talet. Den lilla dockan är en östtysk figur som kom till barnen om kvällen och strödde grus i deras ögon för att de skulle somna.Nderst: Trabant; den östtyska bilen. Tillverkad och distribuerad i Östtyskland mellan åren 1962-1989. Numera en raritet att få tag på. Då var den dyr. Tillverkades på efterfråga. Köpte man en fick man vänta länge på att den skulle bli färdig. Den kostade

81

en hel förmögenhet.Bilden överst: I ett östtyskt hem. Skilde sig inte så mycket från andra hem under den här tiden. men eftersom muren fanns och slutenheten, och bristen på information skapades mänga myter om hur det var i Östtyskland. För att om möjligt normalisera bilden av öst gjordes ett antal tvåfilemr och serier som beskrev hur det var att leva i östtyskland. En del av de här filmenra kunde ses på svensk tv under 1970-talet.

82

13. I murens skugga - Livet i Väst

83

Västberlin blev som ett skyltfönster mot Öst. Här skulle det mesta

och bästa finnas för att bevisa att samhällssystemet som man

byggde i USA och Västeuropa var det mest framgångsrika.

Muren, som på västsidan var en hög betongvägg med rundad topp, blev

snabbt övermålad med slagord och graffitikonstverk. Målningarna på muren

blev nästan som en symbol för att i Väst kan man protestera mot orättvisor och

uttrycka sin åsikt utan att bli straffad. Även om det sker utan tillstånd.

Västberlinarna tyckte att det var svårt att leva omringade och begränsade av

en mur. De kände sig ständigt övervakade, och kontrollerade. Många tyckte

att det östtyska TV-tornet, vars kula glittrade i solskenet och syntes från nästan

hela staden ”såg och hörde” allt. Men Västberlinarna hade friheten att resa och

flytta vart de ville. Många gjorde också så, de flyttade från staden, de flesta till

Västtyskland.

När många människor flyttar från ett ställe, blir det tomt på arbetsplatserna.

Det saknas till exempel människor som kan sköta maskinerna i fabrikerna, ta

hand om de sjuka, stå i affärerna, ja, se till att allt fungerar i staden.

Myndigheterna lockade genom särskilda lagar och bestämmelser framför allt

ungdomar att flytta till Berlin. Pojkarna behövde inte göra värnplikten och man

hade lägre skatter för företag som verkade i staden. Det räckte inte. Därför upp-

muntrades människor från andra länder, främst från Turkiet, att bo och arbeta i

Västberlin. De kallades gästarbetare, för myndigheterna antog att dessa stannar

bara i några år, sedan återvänder de till sina hemländer.

Men väldigt många gästarbetare stannade. De fick barn och barnbarn och

reste till Turkiet bara på somrarna på semester.

Än i dag har en stor andel av Berlins befolkning turkiska rötter.

Västberlinarna kunde från 1964 resa till öst – om de hade speciella pass och

betalade en avgift för passagen. Människor från Östberlin fick inte resa västerut

84

utan särskilda tillstånd.

Berlin blev under årens lopp spionernas stad både i öst och i väst. De två

stormakterna kunde avlyssna varandra särskilt väl här. Västberlin låg ju som en

ö långt in i Östtyskland men behövde ändå information om allt som hände i

Väst. Men spionaget var utbrett i hela Europa. Spioner avslöjas förr eller senare.

Många blev utväxlade – överlämnade till stater vars uppdrag de spionerade för

– i Berlin. Vid Gleinickebron skedde många överlämningar.

85

Överst: Avlyssningsapparat. I östtyskland blev man avlyssnad och registrerad om det var så att man uppträdde eller så någonting som kunde tyda på att man inte höll med stadsmakten. Misstänksamheten var stor, och man angav varandra. Allt registrerade av Stazi, den inhemska östtyska statliga säkerhetspolisen. Många svenskar hamnade också i registret. Stazis arkiv låg i högkvarteret vid Alexanderplatdz. I början av 2000-talet öppnades arkiven för allmänheten.Nederst: Gränskontrollen vid Gleinbrücke. Denna gränskontroll gjordes utbyten av spioner mellan öst och vöst.

86

SPÄNNANDEV E T A N D E • 1963 som Västberlinare för första gången efter att muren byggdes tilläts besöka

sina släktingar i den östra delen av staden. De hade fått köpa ett pass som var

giltigt under ett dygn, mellan den 19 december 1963 och 5 januari 1964. Männi-

skor köade för att få tag i dessa pass. Man fick köpa bara ett pass vid varje tillfälle.

• Det var bara pensionärer från Östberlin som fick pass och tillstånd att besöka

den västra sidan av staden.

• Östtyskland fick betalt av Västtyskland när fångar fick utresetillstånd.

87

Bilden: Fredrischstrasse. Längs denna gata finns många hus som på utsidan mot gatan är renoverade, men går man in på bakgårdarna kan man fortfar-ande se minnen från andra världskriget. I bildens nedre kant ligger Murenmuseet, och den marker-ing i gatan där muren gick, samt gränskontrollen Checko´point Charlie. På den stora ytan mitt i ett utomhusmuseum till minne av offren. För alla dem som dog i försök att fly över till väst.

88

14. Kulturlivet

89

Rivaliteten mellan de två samhällssystemen ledde till positiva saker ock-

så. Ett av dem var att Öst och Väst tävlade också i kultur. Berlinarna

har sedan länge älskat att gå på teater, opera, kabaré-föreställningar.

Nu satsades det speciellt på föreställningarna, de skulle överträffa varandra.

Innan muren byggdes, kunde alla som hade en S-bahn-biljett gå på teater eller

opera, oavsett vilken del av staden dessa låg.

Efter att Berlinmuren byggdes förändrades även kulturlivet i staden. De flesta

gamla teatrarna hamnade i Östberlin. Staten satsade mycket pengar på föreställ-

ningarna och bjöd in många berömda aktörer att medverka.

Men Västberlin antog utmaningen. Nya teaterhus byggdes i snabb takt där

både klassiska och nyskrivna pjäser spelades. Och man inrättade en filmfesti-

val 1951. Filmfestivalen i Berlin blev mycket uppskattad, och anses vara en av

världens stora filmfestivaler, som hålls fortfarande varje år. Samma år, 1951, ar-

rangerades Världsungdomsfestivalen ”För Fred och Vänskap - Mot Kärnvapen”

i Östberlin. Ungdomsfestivalen arrangeras av vänsterorganisationer sedan 1947

och hålls i olika länder. 1973 återkom festivalen till Östberlin.

90

Bild överst 1 föregående sida: Numera utdelas Ber-linbjörnen på Berlins filmfestival. Den finns i guld och silvervariant. Överst 2 föregående sida: Bio Palats är biografen som visar Berlins filmfestivals utbud. Här ifrån hålls också prisutdelningen.Nederst: berlin är också huvudstaden som hyser an-dra festivalen. Bland annat pridefestivalen. Här en bild ifrån marschen från Pridefestivalen 2011.

91

SPÄNNANDEV E T A N D E• Vid Filmfestivalen i Berlin heter Guldbjörnen och Silverbjörnen!

Som en påminnelse av Berlinbjörnen – stadens symbol.

Bilden efterföljande sida: Stasipolisen har upptäckt en flykttunnel. När en tunnel hade upptäckts kunde flykt genom den inte göras längre. Att bli ertappad kunde kosta livet eller långt fängelsestraff.

92

93

15. Det kalla kriget

94

Allt detta tävlande mellan de olika samhällssystemen – det kapitalis-

tiska som man levde efter i väst och det kommunistiska/socialistiska

i öst – kallas för det kalla kriget. De två blocken ville överträffa var-

andra, även med vapenmakt. Båda rustade sina arméer och förberedde sig på det

värsta. De farligaste av alla vapnen utvecklades på bägge sidor – både Sovjetun-

ionen och USA hade kärnvapen nog för att förinta världen, faktiskt flera gånger

om. På så sätt blev ett nytt krig meningslöst, och freden kunde upprätthållas.

Det kalla kriget resulterade också i att soldater och vapen placerades ut efter

gränserna mellan Öst och Väst. Både Sovjetunionen och USA hade trupper i

och kring Berlin.

Men det kalla kriget, den militära upprustningen och tävlandet i teknik ko-

stade ofantligt mycket pengar. Pengar som framför allt saknades i Öst.

Den delen av Europa kämpade med att återuppbygga allt som kriget raserade

samtidigt som man ville bygga ett nytt samhällssystem. Mycket blev därför

eftersatt inom östblocket. Varor saknades i butikerna, människorna köade för

att kunna köpa det som fanns, ena veckan kunde det vara strumpor eller tvålar,

andra veckan kött eller frukt. Bostadsområden renoverades inte i samma takt

som de skulle ha behövts.

Samtidigt berättade de statligt kontrollerade medierna om enorma framsteg.

Många upplevde det som falskt. Östberlinarna kunde också följa radio- och TV-

sändningarna från väst och se de stora skillnaderna mellan hur människor levde

i väst och öst. Den materiella rikedomen och friheten att säga vad man tycker

var sådant som människorna i öst längtade efter.

Många ville resa västerut. Några ville resa bara för att se och uppleva och se-

dan återkomma. Andra ville flytta för gott. Men det var väldigt svårt att lämna

DDR, oavsett av vilken orsak man drömde om att resa. Människorna kände sig

instängda och därför ofria.

95

Trots det kalla kriget har handeln och kontakterna mellan blocken ökat från

år till år. Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov ville under andra hälften av

1980-talet reformera det sovjetiska samhällssystemet genom att ge större frihet

åt folket. Människor skulle få säga vad de tycker, även kritisera regimen, vilket

tidigare var förbjudet. Statens kontroll av det som tidningarna, radio och TV

publicerade lättades också.

En viss ekonomisk frihet infördes, staten skulle inte längre äga och kontrollera

allt. Två ryska ord spreds över världen, som beskrev de viktigaste förändringar-

na. Glasnost som betyder öppenhet och perestrojka som betyder omvandling.

Sovjetunionen gav också satellitstaterna ökade möjligheter till större frihet.

96

Överst: Tomma butikshyllor var i östtyskland inget ovanligt. Eftersom regimen avskydde den väster-ländska imperialismen, köptes det inte in några ut-ländska varor. Sådeles var det då slut på vissa ibland.Nederst 1: Östtysk tv hade en kanal.Nederst 2: Alexanderpladtz, östtyskland stora tor-gområde. Vid Alexanderplatdz ligger Stazis hög-kvarter, Berliner Fernsehturm TV-tornet, som numer inhyser restaurang i toppen , och den stora ankomsthallen för tunnelbana och pendeltåg. Ankonmsthallen är byggd av flera kända östtyska arkitekter, bland annat Herzhog som var med och byggde entren.

97

SPÄNNANDEV E T A N D E• Resulterade också i en tävlan om att erövra rymden. Rymden skulle bland annat

användas för militära ändamål – till exempel genom att skicka upp spionsatelliter

men också för att förbättra kommunikationen i världen.

Sovjetunionen vann den kapplöpningen, till en början.

• Den första konstgjorda satelliten var rysk – Sputnik 1 skickades upp i rymden

i oktober 1957 och sände information till jorden under 22 dygn.

• Hunden Lajka blev den första rymdresenären, han fick följa med Sputnik 2,

1957.

• De ryska rymdfararna kallas kosmonauter, de amerikanska kallas astronauter.

• Första människan i rymden blev Jurij Gagarin, som tog ett varv runt jorden

den 12 april 1961. Den första amerikanen i rymden sköts upp endast 23 dagar

senare. Han heter Alan Shepard. Hans resa tog endast 15 minuter. Den första

amerikanska astronauten som flög ett varv runt jorden heter John Glenn.

• I juli 1969 landade den första människan på Månen. Han kom med Apollo 11

från USA och heter Neil Armstrong.

• Den första tysken i kosmos var östtysk. Sigmund Jähn ingick i en sovjetisk rym-

dbesättning 1978.

• Två amerikanska presidenter har besökt Västberlin under det kalla kriget.

98

Bilden: Berliner Fernsehturm, 338 meter högt tv-torn. Byggdes för att imponera på väst under Öst-tysklands existens.

99

16. Glastnost och

Perestrojka

100

Det finns inte ”lite” frihet. Antingen är man fri eller inte. I alla fall

så tyckte människorna inom östblocket och krävde att alla reform-

er skulle införas på en gång – demokrati och yttrandefrihet, att få

resa när och vart de ville. Myndigheterna som har vant sig att få raka order från

det styrande kommunistpartiet som i sin tur fick sina förhållningsregler från

Sovjetunionens ledning, visste inte riktigt hur de skulle agera. Alla var rädda för

straff, inte minst från den hemliga polisen. Osäkerheten var stor, ingen visste

säkert vad som ansågs vara rätt agerande, i enlighet med den nya öppenheten,

glasnost.

De olika länderna inom östblocket införde reformer i olika takt. I Ungern till

exempel gick förändringarna snabbare. Under sommaren 1989 hade det blivit

lättare för östmedborgare att passera gränsen mellan Österrike och Ungern.

Detta ledde till att flera hundratusen människor, inte minst från Östtyskland,

lämnade sitt land och flydde västerut.

Det östtyska kommunistpartiet som regerade i DDR, var långsamt och fort-

farande i början av 1989 dröjde med förändringar. Så människor protesterade

genom att demonstrera. De största demonstrationerna arrangerades i staden

Leipzig, men så småningom spreds protesterna i hela landet. Demonstrationen

i Östberlin den 4 november 1989 var den största i DDR:s historia. Nästan en

miljon människor krävde yttrandefrihet, fria val till parlamentet men framför

allt, frihet att resa.

101

Överst 1: Under Kalla kriget, som skedde mellan stormakterna USA och Sovjetunionen tävlade man om herraväldet över världen genom olika saker att vara först i. Ryssarna vann rymdkriget med att 1953 redan skicka upp den första satteliten. Överst 2: Ett par år senare även den första beman-nade satteliten, då med hunden Laika i. Laika kom aldrig levandes tillbaka till joden. Mellan: Att besöka släktingar eller att verkligen

flytta från öst till väst var besvärligt. I båda fallen krävdes visum och pass och övriga giltiga handlin-gar om varför man i ena fallet skulle besöka och vem man skulle besöka och i det andra fallet varför man skulle flytta till ett annat land.Nederst: Så att komma över till andra sidan var krängligt och omständigt. Långa väntetider för att få gitliga resehandlingar, länga väntetider för att få komma över gränsen.

102

17. 9 November 1989

103

Demonstrationerna och protesterna gav till slut resultat. Det Östty-

ska kommunistpartiets politbyrå beslöt torsdagen den 9 november

1989 att tillåta östtyska medborgare att resa till Västtyskland, bara

de hade pass och ett utresevisum.

Alla gränsövergångar skulle vara tillåtna att passera, inklusive de i Berlin.

Eftersom väldigt få hade ett pass, skulle det ta tid att utfärda alla dokument.

Ändå hoppades myndigheterna att människorna skulle bli nöjda med vetskapen

om att de får resa, så småningom. Vilket skulle leda till att färre ville fly landet.

Men det blev ett missförstånd då regeringens talesman skulle presentera

beslutet vid en direktsänd presskonferens för internationella medier. På en direkt

fråga när de nya bestämmelserna börjar gälla svarade han att de gör det ”ome-

delbart” – fast egentligen skulle de göra det först dagen efter.

Det blev en kalabalik! Nyheten spreds snabbt över världen. Och Berlinarna

jublade. Östberlinarna som enligt regeringens talesman skulle kunna besöka

Västberlin redan samma kväll! Tiotusentals människor tog sig till gränsövergån-

garna och ville se det med sina egna ögon. Att muren verkligen öppnas för alla.

Få vågade tro att detta verkligen kunde hända! Problemet var bara, att ingen

vid gränsen visste vad som gällde. Några nya order hade inte lämnats till gräns-

vakterna vilka blev överraskade av alla människor och fordon som ville passera.

När inga nya order kom, och allt fler människor trängdes vid gränsstationen

Checkpoint Charlie, öppnades gränsövergången vid elva-tiden på kvällen.

Först släpptes bara de igenom som hade ett pass, men det var så många som ville

passera att gränsvakterna hann inte kontrollera alla.

Det som ingen hade trott eller ens kunnat föreställa sig under de senaste 28

åren har plötsligt hänt – Berlinmuren föll. För första gången på så många år

kunde människorna i öst besöka de västra delarna av sin stad.

104

Det blev en folkfest på västsidan av Muren. Tusentals Västberlinare samlades på

sin sida av muren för att ta emot människorna från öst. De applåderade, sjöng

och dansade. Människor klättrade till och med upp på själva betongmuren av

ren glädje.

Och festen fortsatte. Dagen efter, på fredag förmiddag, var köerna långa vid

övergången. Den östtyska marken kunde inte användas i väst, därför beslutade

Västberlins borgmästare att alla Östberlinare skulle få 100 D-mark i fickpengar

när de besökte Västberlin. Allt fler övergångar öppnades under de närmaste

dagarna och människorna började riva loss bitar ur betongmuren.

Allt gick i rasande fart. Bara ett halvt år senare, i juli 1990 togs alla gränskon-

troller mellan stadsdelarna bort. Den delen av muren som vette mot Väst hack-

ades sönder i småbitar. Människorna ville ha bitar ur muren som minnesstenar,

men också som påminnelse för en historisk tid som orsakade så mycket sorg för

så många.

När människorna rev Berlinmuren i småbitar hade de samtidigt tagit första

steget till att Tyskland åter skulle bli ett enat land. Östtyskland upphörde att

existera ett knappt år senare, den 3 oktober 1990. Så småningom blev Berlin det

enade Tysklands huvudstad.

Öppningen av Berlinmuren blev ett synligt tecken på slutet av en historisk

tid – ett tecken på slutet av det kalla kriget. Men också för delningen av Europa

i öst- och ett västblock. För följderna av glasnost och perestrojka blev att allt fler

länder i östra Europa gjorde sig oberoende av Sovjetunionen. Till och med själva

Sovjetunionen upplöstes sista december 1991 och de sovjetrepubliker vars union

bildade det stora landet, utropade sig som självständiga stater.

105

SPÄNNANDE V E T A N D E • Det delade Berlin sommaren 1963. För att visa sin solidaritet med stadens

invånare avslutade han sitt tal med orden: ”Ich bin ein Berliner”. (Jag är en Ber-

linare)

• Ronald Reagan talade framför Berlinmuren sommaren 1987. President Reagan

uppmanade i sitt tal Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov att ”riva denna

mur” (“Tear down this wall”) som ett tecken för större frihet i Östeuropa.

Överst: efterföljande sida: John F Kennedy var på besök i Berlin och höll sitt berömda Berlintal 1963. "Ich bein ein Berliner" kom att gå till hostorien som ett bra retoriskt tal. Det handlade om beskyddandet av den västtyska befolkningen som USA stod för, mot Warsawapakten och östregimens förtryck.Mellan efterföljande sida: "Wir fordern freie Wold-en" betyder ungrfär "för den fria världen". När muren föll befriandes människor från tvång. Sam-ma bild finns avbildad på en del av muren vid East side Gallery om man vill se den i verkligenheten.Nederst efterföljande sida: en pojk som försöker klättra på muren. Muren beståd av olika lager av be-tong och sten. Den allra första muren byggdes med stålstårdsbockar. Sedan förstärkte man den efter-hand med olika delar för att göra den svåröverkom-

lig på alla sätt. Så sent som i början på 1980-talet byggde man de rundade överdelarna som verkligen försvårade flykt över. Muren mätte i höjd 3,5 meter. Det kan man jämföra med muren mellan Israel och Palestina som är 5 meter hög.

106

107

108

Muren är riven. Men är muren verkligen riven? Den mur som

under det kalla kriget restes i människornas sinnen?

Under årens lopp har man på bägge sidor om muren framhållit

att det egna sättet att tänka och organisera livet på var bättre än det andra.

Men vad innebär att vara bättre än andra?

I dag mäter vi framgång i materiell rikedom.

I så fall, har väst haft ett jättestort försprång. DDR var ett bristsamhälle, det

saknades varor och det som gick att köpa var många gånger av sämre kvalitet än

det som producerades i väst. Människor i väst tyckte synd om dem som levde i

öst, och saknade allt detta.

Men man kan också räkna framgång på annat sätt. Som att alla har ett jobb,

en bostad, ingen behöver svälta och samhället har ett system för att omhänderta

medborgarna. Att det finns ett gemensamt mål för utvecklingen, som väldigt

många engagerar sig i att uppnå. Öst hade allt detta. Även om det fanns stora

brister, lägenheterna var ofta i dåligt skick, det som tillverkades var av dålig

kvalitet, lönerna var låga och pensionerna ännu lägre. Man saknade också fri-

heten att uttrycka sina åsikter eller möjligheten att resa dit och då man ville.

Övervakningen och ofriheten i DDR blev ännu mer tydlig, när den östtyska

säkerhetspolisen Stasis arbete blev känt för människorna. För Stasi tog reda på

även de mest privata sakerna om väldigt många. Väst tyckte än mer synd om de

forna DDR-medborgarna och Östberlinarna speciellt.

Många i Östberlin och i Östtyskland längtade i årtionden efter att leva och

bo i väst. Och då man tidigare bara kunde fantisera om hur livet tedde sig i

väst, trodde många att det var ett mycket bättre liv där än i öst. Många Östber-

linare flyttade så fort de bara kunde till den västra sidan av staden. Få flyttade

i den andra riktningen. Efter att muren öppnades blev butikerna i Östberlin

fulla med varor från väst. Allt fanns att köpa i överflöd, ordagrant från en dag

109

till den andra. Och när den västtyska valutan infördes även i öst, blev det en

köpfest! Man ville snabbt skaffa sig allt västtyskarna hade. Ingen ville köpa de

gamla varumärkena längre. Trabantbilarna, som många fick vänta i åratal på

för att kunna köpa, byttes snabbt ut mot andra bilmärken från väst. Man drack

Coca Cola hellre än Club Cola. Fabriker fick stängas i DDR, då ingen längre

ville köpa det de producerade. Det ledde till stor arbetslöshet i öst – något som

människorna inte upplevt under DDR-tiden.

När Tyskland enades, återstod att baka samman de två samhällssystemen till

ett gemensamt. Lagar behövde skrivas om, arbetsmarknaden planeras annor-

lunda, vägar byggas så att de två landsdelarna knyts samman. Den västtyska

samhällsordningen infördes i det enade Tyskland. DDR fanns inte längre, bara i

människornas minnen. Det mesta i öst stängdes, lades ned och skrotades.

Tiden går, men människor fortsätter att jämföra livet i öst och väst. Vi mot

dom. Ossis, de forna DDR-medborgarna, mot vässis, de som växte upp i väst.

Hur ”Vi” brukade göra i jämförelse med hur ”Dom” tänker, gör, lever. Vad ”Vi”

tycker är viktigt men det ”Dom” tycker är ibland till och med lite löjligt.

Så tänker många människor oavsett om de levde i Öst eller i Väst före murens

fall.

Ossis tycker att de har förlorat sin identitet efter murens fall. De föddes och

uppfostrades i ett land som inte längre finns. Många ossi ser också kritiskt på

det nya samhället och anser att det fanns en hel del bra saker i DDR, som även

Väst borde uppskatta och införa i det gemensamma samhället. De tycker till

exempel att människor jagar pengar, ägodelar och konkurrerar om allt, i stället

för att värdesätta gemenskap. Vässis förstår inte varför de från öst inte är mer

tacksamma för att äntligen vara fria och en del av det enade Tyskland.

I det nya, enade Tyskland talar människorna visserligen samma språk men har

bott i åtskilda samhällen i 40 år. De har olika minnen, blev uppfostrade i olika

110

samhällssystem. Staden Berlin byggdes snabbt till en helhet.

Muren revs och murområdet bebyggdes i en rasande fart. U-bahn och S-bahn-

linjerna kopplades återigen ihop, rälsen fanns ju kvar, nya busslinjer trafikerar

i hela staden. Få saker påminner om Berlinmuren, när man reser runt i staden.

Förutom minnesmärkena förstås. Det är svårare med människornas sinnen.

Ändå, ossis eller vässis, alla känner de sig som Berlinare.

111

Överst: Friheten kom alltså 1989. På natten mellan den 9-10 november. Att plötsligt ha möjligheten att vandra fritt över gränserna mäste ha känts oer-hört märkligt och euforiskt. Tänk er tanken att inte se sina släktingar på 28 år och sendan kunna återförenas med dem. Ala de 12 0000 militärerna som under de 28 åren vaktat muren blev i ett slag arbetslösa.Nederst: Brandenburgr Tor i fredstid. 1987 höll president Ronald reagan sitt Berlintal "Tear this wall down". han lovade återigen att USA och de

alliserade skulle beskydda berlinborna mot östtsta-ternas förtryck.

112

Söka mer fakta / Länkar

Berlinmuren byggdes 1961 och revs 1989. Den delade en stad, ett land och en

världsdel i två delar. En del som styrdes av de som höll på socialismen och de som

höll på imperialismen. Den delade också ett folk i två halvor ekonomiskt, socialt,

politiskt och kulturellt.

Än idag går att titta på muren. 1,3 kilometer av den går att se vid utomhusmu-

seet East Side Gallery i Kreutsberg. Gränsövergångarna går att se vid Sonnenal-

lee, Waltersdorfer Chaussee, InvalidenStrasse, Bornholmer Strasse oc heckpoint

Charlie mf. Vill man gå på eller titta på dödsremsorna/ingenmanländerna kan

man antingen åka S-bahn eller U-bahn, då vissa sträckor går ovan gjord. Eller

vandra runt i dem. De tillhör numera Berlins grönområden. Vill man vidarefor-

ska i något som den här boken handlar om, kan man läsa på de här länkarna. Vill

man besöka Berlin går det också bra naturligtvis!

http://www.berlinmuseet.de

http://www.mauermuseum.de/

http://www.iberlin.se/judiska+museet/

http://www.jmberlin.de/main/EN/00-Visitor-Information/00-visitorinforma-

tion.php

http://www.eastsidegallery-berlin.de/

113

Bilden: 9 år efter krigsuppbrottet 1954 låg staden fortfarande i ruiner.

114

115