Att bo kvar hemma när minnet sviker - · PDF file Se PowerPoint-presentationen! Se...

Click here to load reader

  • date post

    07-Aug-2020
  • Category

    Documents

  • view

    0
  • download

    0

Embed Size (px)

Transcript of Att bo kvar hemma när minnet sviker - · PDF file Se PowerPoint-presentationen! Se...

  • 1

    Att bo kvar hemma när minnet sviker

    Dokumentation av konferensen 1 december 2011 i Göteborg

  • 2

    Att bo kvar hemma när minnet sviker Den 1 december arrangerade Göteborgsregionens kommunalförbund tillsammans med Västra Götalandsregionen en erfarenhets- och inspirationskonferens på temat ”Att bo kvar hemma när minnet sviker – vad krävs av vård- och omsorgsgivarna?”, inom ramen för regeringsprogrammet Bättre liv för sjuka äldre. Konferensen hölls på Folkets Hus, Göteborg, och målgrupper för dagen var förtroendevalda och chefer inom kommun och primärvård/sjukhusvård, enhetschefer eller motsvarande för hemtjänst, hemsjukvård och dagverksamhet samt biståndsbedömare, LSS-handläggare och demenssjuksköterskor med mera.

    Lars-Göran Jansson från GR, Göteborgsregionens

    kommunalförbund, inledde.

    Inledning – Det är SVårt att sia om framtiden, men vissa sa- ker vet vi. Vi kommer att bli äldre. Det är i grunden en positiv utveckling, men det finns också kostnader förknippat med det. Vi kommer att bli allt fler som drabbas av demenssjukdom, säger Lars-Göran Jansson, Göteborgsregionens kommunalförbund, och inleder dagen.

    – Idag ska vi ta tempen på var vi står i det här arbetet, och inspireras av varandra. Två begrepp som återkommer som ledord i dagens program är kompetens och samverkan, säger han. n

  • 3

    BrIttA ScHröDer, Ann-Christine Baar och Sonja Klingén berättade om sina erfarenheter för att få till en bra lokal samverkan. På Hisingen har de arbetat med genombrottsprojektet Hjärnhälsa. Syftet med projektet var att genom tidig upptäckt, stöd och be- handling öka livskvaliteten för personer med demens och deras närstående. Man fokuserade på två delar – att upptäcka demens hos personer över 65 år på ett så tidigt stadium som möjligt samt att förbättra samverkan mellan huvudmännen i demensvården.

    – Vi jobbade tillsammans och skapade tvärprofes- sionella team, över yrkesgränser, organisationsgrän- ser, stadsdelsgränser och gränser mellan dag- och nattpersonal, säger Britta Schröder, sektorschef Äldreomsorg, SDF Norra Hisingen.

    – På det sättet fick vi tillfälle att jobba fram gemensamma värdegrunder, mål och strukturer tillsammans. Detta lever kvar även efter att projektet är avslutat, säger hon.

    Förändringarna har gjort arbetet mer effektivt, vilket i sin tur kortar köerna och ökar tillgänglig- heten av vård och omsorg för den äldre.

    – Jag delar upp arbetet med demenssjukdomar i olika faser utifrån de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom, säger Ann- Christine Baar, projektledare, Primärvården Göte- borgs Stad.

    – Före, då gäller det att få ut information till befolkningen om hur man ska upptäcka demens- sjukdom, så att vi kan diagnostisera och börja behandla. Under själva sjukdomsfasen måste vi fokusera på personcentrerad vård, vi ska utgå från personens levnadsberättelse. Efter handlar det om att följa upp, följa upp och följa upp. I det korta

    perspektivet och i det långa, och det är viktigt att återföra erfarenheterna för ständiga förbättringar, säger hon.

    Ann-Christine tycker att hemmiljön ska vara platsen för insatserna i den mån det är möjligt.

    – En nyligen publicerad forskningsrapport visar att de som kan bo kvar hemma och få besök från sjukvården lever två år längre än de som inte bor kvar hemma, berättar hon.

    – Tillit, vad betyder det? Kan man ha tillit till en organisation, frågar Sonja Klingén, verksamhetschef Neuropsykiatri, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

    Hon berättar att för att uppväga ett dåligt möte så krävs det ungefär tio goda möten, då är tilliten neutral igen.

    – För att få till en bra samverkan måste man beskriva problemet och bestämma att det ska lösas gränsöverskridande. Gör detta utan att diskutera vem som ansvarar för vilken insats, lös ekonomin separat genom att ge och ta mellan organisatio- nerna. Tillit skapas genom att andra tar kostnaden ibland men inte alltid, säger hon.

    SMS-fråga från åhörarna: Är inte ”personcentre- rad vård utan extra ekonomiska resurser” tomma ord? – Nej, det tycker jag inte. Det kräver kanske lite extra tid i början, men man har igen det längre fram. Och vi har egentligen inget att välja på, det är vår skyldighet enligt de nationella riktlinjerna, säger Ann-Christine. n

    Lokal samverkan för helheten Fr. v.: Ann-Christine Baar,

    Britta Schröder och Sonja Klingén

    Se PowerPoint-presentationen!

    http://grkom.se/download/18.48f05b04133d1b068e380002278/Lokal_samverkan_f%C3%B6r_helheten.pdf

  • 4

    På PLAtS I FoLKetS HuS fanns även utställare, bland annat Emma Ståhl som visade upp Kedje- täcket och Henrik Essunger med det mobila trygg- hetslarmet Posifon.

    – Täcket ger ett jämnt tryck över kroppen, det känns nästan som en omfamning, säger Emma Ståhl om kedjetäcket.

    Täcket innehåller längsgående kedjor som ökar täckets vikt, och ger en känsla av omslutning som fungerar bra vid oro, sömn- och koncentrations- problematik.

    Henrik Essunger berättade om det mobila trygg- hetslarmet Posifon.

    utställningen – Det är en ny teknik med en GPS-sändare som

    vid behov av hjälp visar var du är. Han säger att de får många frågor om den etiska

    aspekten, om man kan följa varje steg personen tar. – Det är ingen ständig övervakning. Man kan

    ställa in olika områden och det är först när personen går utanför det trygghetsområdet, till exempel nära en större väg, som man kan se var den befinner sig, berättar Henrik. n

    Henrik Essunger berättade om det mobila trygghets-

    larmet Posifon.

    Emma Ståhl som visade upp Kedjetäcket från ProVista.

    Dessutom var det utställare som visade

    prov på teknik och behandling.

  • 5

  • 6

    – HäLSoeKonomI HAnDLAr inte om att spara pengar utan om att pengarna som vi betalar i skatt ska användas på bästa sätt, så att vi kan ge personer med demensproblem bästa möjliga vård. Siffror behövs visas upp om man kämpar för något, säger Erik Jedenius, sjuksköterska som har doktorerat vid Karolinska Institutet.

    Omkring 150 000 personer lider av någon form av demens i Sverige idag och 25 000 nya patienter tillkommer varje år.

    – Demenssjukdom angår många i Sverige. Om det är 150 000 personer med demens, så blir det ytterligare 100 000 om man räknar närmast anhö- riga, och med barn och andra närstående blir det ytterligare 250 000, berättar Erik.

    – Det är en smygande sjukdom, när på denna resa ska man bli upptäckt? Så tidigt som möjligt, det är en av målsättningarna med riktlinjerna. När man väl tar upp att man oroar sig över minnet så är det redan akut, då kanske man har funderat i två år, säger han.

    I takt med att sjukdomen blir värre så ökar kost-

    naderna. Demensvården kostar 55-60 miljarder kro- nor varje år, och huvuddelen ligger på kommunerna.

    – Närstående står för 5 miljoner. Skulle de ha samma lön som en undersköterska så skulle vi gå i konkurs, frågar Erik.

    – Befolkningen får mer och mer kunskap och ställer högre krav. Vi behöver satsa på framtiden. Det ställer krav på chefer, medarbetare och politiker. Ta hjälp av goda exempel, Kalmar och Kalix till exempel som jag har tittat närmare på, säger han.

    SMS-fråga från åhörarna: Varför vill så många äldre bo kvar hemma? Är det verkligen bättre? -Vi måste gå tillbaka till oss själva. Vad får vi för bild av boenden genom massmedia? Det handlar nog om rädsla. Hemmamiljön är den invanda miljön. Och det handlar ju inte om att bo hemma till varje pris, säger Erik. n

    Att göra rätt från början – en fråga om lokal samverkan?

    – Demensvården kostar 55-60 miljarder kronor varje

    år, och huvuddelen ligger på kommunerna, säger Erik

    Jedenius

    Se PowerPoint-presentationen!

    http://grkom.se/download/18.48f05b04133d1b068e380001035/Att_g%C3%B6ra_r%C3%A4tt_fr%C3%A5n_b%C3%B6rjan.pdf

  • 7

    Det FInnS månGA hälsorisker för anhöriga till de- menssjuka. De känner oro, har dåligt samvete och blir till viss del socialt isolerade eftersom partnern kanske inte kan uppföra sig på samma sätt längre. Annika Svensson och Ann-Sofie O ’Dwyer arbetar på olika sätt med anhöriggrupper.

    – Anhörigstöd handlar om anhöriga men fortfa- rande med den som är sjuk i centrum. Man lyfter bort skammen genom att benämna det, prata om det. Det blir en väldig kraft när man delar erfaren- heter, säger Annika Svensson, kurator på minnes- mottagningen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

    På minnesmottagningen jobbar de mer med de yngre patienterna, eftersom det redan finns ett ut- byggt stöd för äldre.

    – Patienterna har behov av kunskap, fakta och förståelse. De vill veta hur ser forskningen ut, om det finns hopp längre fram och vilka alternativmediciner som finns, berättar hon.

    Ann-Sofie O’Dwyer, Siliviasyster/vårdutvecklare i SDF Västra Götaland och ordförande i Göteborgs Alzheimersförening, har en anhöriggrupp för barn till demenssjuka.

    – Det är en fantastisk grupp. Jag började med att ge dem utbildning, de behöver ju samma kunskap som personalen. Vi får inte gl