Anestesisjuksköterskors upplevelser av vårdmiljöns...
Transcript of Anestesisjuksköterskors upplevelser av vårdmiljöns...
Anestesisjuksköterskors upplevelser av
vårdmiljöns påverkan på överrapportering
vid en postoperativ avdelning
Matilda Hofvendahl
Johan Wikholm
Specialistsjuksköterska, Anestesisjukvård
2017
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Anestesisjuksköterskors upplevelser av vårdmiljöns påverkan på överrapportering vid en postoperativ avdelning
Nurse anesthetist’s experiences on health facility environments effect on the patient handover in a postoperative care unit
Matilda Hofvendahl
Johan Wikholm
Specialistsjuksköterskeprogrammet med
inriktning mot anestesisjukvård O7067H, 15hp, våren 2017
Termin 2, distansutbildning
Examinator: Åsa Engström
Handledare: Stefan Sävenstedt
1
Anestesisjuksköterskors upplevelser av vårdmiljöns påverkan på
överrapportering vid en postoperativ avdelning
Matilda Hofvendahl och Johan Wikholm
Abstrakt
Bakgrund: Överrapporteringen är ett kritiskt moment i patientens vårdkedja. Vid
överrapportering från operation till den postoperativa avdelningen är det därför viktigt att det
sker på ett strukturerat och inarbetat sätt. Bristande kommunikation mellan vårdpersonal har
visat sig vara en vanlig orsak till vårdrelaterade skador. För att kunna bedriva en säker och
högkvalitativ vård krävs en god kommunikation och ett fungerande samarbete mellan
vårdpersonal. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av hur
vårdmiljön påverkar överrapporteringen på en postoperativ avdelning. Metod: Studien
genomfördes med en kvalitativ ansats. Individuella intervjuer genomfördes med åtta
deltagare. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat:
Analysen resulterade i tre kategorier: Att bli avbruten och störd; Att sekretessen och
patientens integritet äventyras och Att avskildhet, struktur och planering är avgörande.
Anestesisjuksköterskor beskrev att dem upplevde en hög arbetsbelastning, hög ljudnivå och
att den fysiska vårdmiljön påverkar överrapporteringen negativt. Dem värnade om
patienternas integritet och sekretess men beskrev att den fysiska vårdmiljön som
kännetecknas av öppna ytor, samt brist på avskärmning påverkar patientens integritet och
sekretess negativt. I resultatet framkom att anestesisjuksköterskor ansåg att det finns behov
av förbättring av den fysiska miljön och efterfrågade ett avskärmat utrymme där
överrapporteringen kan ske ostört. Konklusion: En konklusion av denna studies resultat är
att utformningen av vårdmiljön på en postoperativ avdelning tillsammans med en hög
ljudnivå och arbetsbelastning utgör hinder för en god och patientsäker överrapportering
mellan enheterna. Anestesisjuksköterskor värnar om patientens integritet och säkerhet, men
identifierar hinder för detta och ger förslag på förbättringar av vårdmiljön som skapar
förutsättningar för en god och säker överrapportering. Anestesisjuksköterskor bör göras
delaktiga i förbättringsarbeten kring överrapporteringar lokalt på vårdenheter.
Nyckelord: Anestesi, Kommunikation, Omvårdnad, Patientsäkerhet, Postoperativ, Vårdmiljö,
Överrapportering.
2
Abstract
Background: Patient handover is a critical moment in a patients nursing chain. At patient
handover from surgery to the postoperative care unit it is important that it is performed in a
structured and incorporated way. Lack of communication between health-care professionals
are a common reason to healthcare related patient injuries. To be able to manage a safe and
high quality nursing, a good communication and functioning cooperation between health-care
professionals is needed. Objective: To describe anaesthetist nurse’s experiences of how the
health care facility environment affects the patient handover at a postoperative care unit.
Method: The study took place with a quality approach. Individual interviews took place with
eight participants. Data was analysed with qualitative content analysis with manifest
approach. Results: The analysis resulted in three categories: To be interrupted and disturbed;
The confidentiality and integrity of the patient is endangered and Privacy, structure and
planning are crucial. Anaesthetic nurses described that they has experienced that a high
workload, high noise level and the health facility environment have a negative effect on the
patient handover. They cared for the patient’s integrity and privacy but described that the
physical health facility environment that is defined by open surfaces, with lack of privacy
affects the patients’ integrity and secrecy in a negative way. The results showed that the
anaesthetic nurses believed that there is a need for improvements of the physical environment
and requested a shielded area where the patient handover can be performed without
disturbances. Conclusion: A conclusion from this studies’ result is that the setup of the health
facility environment at a postoperative care unit together with a high noise level and work
load are obstacles for a good and safe patient handover between care units. Anaesthetic
nurses cherish for the patients’ integrity and safety but identify obstacles for this and suggest
improvements of the care environment, which creates foundations for a good and safe patient
handover. Anaesthetic nurses should be a part of quality improvements regarding patient
handover locally at care units.
Keywords: Anaesthesia, Communication, Health facility environment, Nursing, Patient
handover, Patient safety, Postoperative.
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND.......................................................................................................................4Sjuksköterskansroll....................................................................................................................4Patientsäkerhet,kommunikationochöverrapportering..............................................................4Omvårdnadsaspekterpåvårdmiljön...........................................................................................5Vårdmiljöisambandmedrapportering......................................................................................5Rational......................................................................................................................................6Syfte...........................................................................................................................................7
METOD..............................................................................................................................7Urvalochprocedur.....................................................................................................................7Datainsamling.............................................................................................................................7Dataanalys..................................................................................................................................8Etiskaöverväganden...................................................................................................................8
RESULTAT..........................................................................................................................9Attbliavbrutenochstörd...........................................................................................................9Attsekretessenochpatientensintegritetäventyras.................................................................10Attavskildhet,strukturochplaneringäravgörande..................................................................11
DISKUSSION....................................................................................................................13Resultatdiskussion....................................................................................................................13Metoddiskussion......................................................................................................................16
KONKLUSION...................................................................................................................17
REFERENSER....................................................................................................................19Bilaga1.....................................................................................................................................23Bilaga2.....................................................................................................................................24Bilaga3.....................................................................................................................................26Bilaga4.....................................................................................................................................28
4
BAKGRUND
Sjuksköterskans roll
Anestesiologisk omvårdnad är ett brett område och kräver specialistkunskaper inom
sjuksköterskeyrket. Det är många olika faktorer som påverkar anestesisjuksköterskans arbete,
såsom utbildningsbakgrund, bemanningssituation och organisationens uppbyggnad
(Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening, 2012).
Sjuksköterskans sex kärnkompetenser är personcentrerad vård, samverkan i teamarbete,
evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård och slutligen
informatiken. Informatiken är en viktig del av dessa kärnkompetenser och utgör en del av
utvecklingen av patientsäkerheten genom att stärka informations- och
kommunikationssystem. I anestesisjuksköterskans kompetensområde ingår det bland annat att
muntligt och skriftligt/digitalt dokumentera och rapportera, kritiskt utvärdera den
perioperativa vården, samt utföra dokumentation så att god patientsäkerhet alltid optimeras
oavsett arbetsbelastning, vårdtid och vårdtyngd (Riksföreningen för anestesi och intensivvård
& Svensk sjuksköterskeförening, 2012).
Patientsäkerhet, kommunikation och överrapportering
Varje verksamhet inom vården ska bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete.
Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) syftar till att främja hög patientsäkerhet inom hälso-
och sjukvården. Patientsäkerhet definieras som att skydda patienten från vårdrelaterade
skador som uppkommit under vårdtillfället utlösta av omständigheter inom vården och som
kunde ha undvikits (SFS 2010:659).
Brister i kommunikation mellan vårdpersonal är en mycket vanlig orsak till vårdrelaterade
skador på patienten och för att kunna bedriva en säker och högkvalitativ vård så kräver det en
god kommunikation och ett fungerande samarbete mellan vårdpersonalen (Chisholm,
Dornfeld, Nelson & Cordell, 2001). Exempel på vanligt förekommande hinder för en bra
överrapportering är inkomplett överföring av information, inkompletta team, icke utförda
eller dåligt utförande av kliniska arbetsuppgifter och brist på standardisering.
Kommunikationssvårigheter såsom felaktig information eller genomförandet av
arbetsuppgifter i samband med överrapporteringen är också ett hinder för bra
överrapportering. Ovanstående hinder i kombination med bristande kommunikation kan
påverka patientsäkerheten (Segall et al., 2012). Brister i kommunikation mellan vårdgivare är
5
i stor utsträckning associerat till överrapportering och i synnerhet vid överrapportering där
patienten fysiskt byter vårdenhet. Överrapportering från operation till den postoperativa
avdelningen bör ske på ett strukturerat inarbetat sätt. Vid denna överrapportering innebär det
att samtliga i teamet som vårdar patienten byts ut liksom att patienten flyttas fysiskt när
patienten ofta är påverkad efter operationen av exempelvis läkemedel. Teamet runt patienten
har olika utbildning och erfarenhet på operations- respektive postoperativa avdelningen vilket
kan leda till kommunikativa missförstånd. I samband med överrapportering är det av stor vikt
att fokus är på överrapporteringen. Prioriterade uppgifter rekommenderas att utföras innan
överrapporteringen liksom att begränsa konversationen mellan vårdpersonal i samband med
utförandet av uppgifter. Teamträning kan vara ett bra sätt för att förbättra kvaliteten av
överrapportering och kan därigenom leda till en bättre patientsäkerhet (Segall et al., 2012).
Omvårdnadsaspekter på vårdmiljön
Patienter som vårdas postoperativt kan uppleva att de kommer att bli instängda i en
skrämmande och för dem obegriplig miljö där maskiner begränsar deras frihet och integritet.
Patienterna kan uppleva bristande kroppskontroll och att de inte har inflytande över
situationen samtidigt som de blir observerade, granskade och övervakade av
sjukvårdspersonal (Almerud, Alapack, Fridlund & Ekebergh, 2007). Anestesisjuksköterskan
måste perioperativt och postoperativt föra patientens talan, värna om patientens integritet och
skydda patienten från kränkande behandling och minska känsla av maktlöshet (Lindwall &
Von Post, 2005). Patienter påverkas av oljud och buller i vårdmiljön. Patienter som upplever
att det är tyst runt dem har minskad ångest och har i högre utsträckning en känsla av att ha
kontroll över situationen (Gardner, Collins, Osborne, Henderson & Eastwood, 2009).
Vårdmiljö i samband med rapportering
Postoperativa uppvakningsavdelningar har traditionellt byggts som ett stort rum med öppen
planlösning. Sjuksköterskornas arbetsstation är centraliserat i rummet med tillgång till datorer
och telefon. Den öppna planlösningen kan göra att både patienter och sjuksköterskor upplever
stress till följd av den ljudliga miljön. Ett känt problem är bristen på integritet samt att
personal, besökare och patienter kan se allt som händer på avdelningen (Smykowski, 2008).
Solet, Norvell, Rutan och Frankel (2005) beskriver att miljön är en av de fyra stora
barriärerna i överrapporteringen och avgörande för kvalitén. De menar att miljön vid
6
överrapporteringen bör vara privat för att säkerställa patientsäkerheten. De nämner också att
miljön ska vara så lugn som möjligt och att störande ljud såsom andra patienter och övrig
personal kan utgöra ett hinder för själva informationsutbytet i överrapporteringen.
Rapporteringen ska således ske på en plats som inte präglas av störande bakgrundsljud och
eventuella avbrott. Solet et al. (2005) tar också upp att personalen ska ha möjlighet till gott
om utrymme för anteckningar och att lämplig belysning ska finnas.
Sjuksköterskor blir ofta distraherade under sitt arbete. I en observationsstudie av Dante et al.
(2016) blev sjuksköterskor på en vårdavdelning avbrutna i genomsnitt 40 gånger under ett
arbetspass som varade strax över sju timmar. Avbrotten orsakades främst av kollegor, till
följd av organisatoriska problem och patienter och dess närstående. Under eftermiddagar var
avbrotten fler. Överrapportering mellan sjuksköterskor var ett av de mest utsatta tillfällen att
drabbas av avbrott. Anderson, Nicksa och Stewart (2015) observerade överrapporteringar
mellan läkare. De identifierade distraktionsmoment vilket var vanligt förekommande. I
studien var larm/- personsökningar, telefonsamtal, studenter, att andra talar och oljud de
vanligaste störande momenten vilket avbröt överrapporteringen. Distraktionsmomenten i sig
påverkar inte kvaliteten på överrapporteringen men ledde till att överrapporteringen tog
längre tid.
Rational
När patienten fysiskt flyttas från operationsavdelningen till den postoperativa avdelningen
överrapporterar anestesisjuksköterskan till den ansvariga sjuksköterskan på den postoperativa
avdelningen (Segall et al., 2012). Bristande kommunikation i överrapporteringen mellan
vårdpersonal är en vanlig orsak till att vårdrelaterade skador uppstår. För bedriva en säker
och högkvalitativ vård så kräver det en god kommunikation, samt ett fungerande samarbete
mellan vårdpersonalen (Chisholm, et al., 2001). Postoperativa avdelningar utgörs av stora
öppna ytor där vårdpersonalens arbetsstation är lokaliserad till lokalens mitt. Den öppna
planlösningen bidrar till en för patient och personal ogynnsam vårdmiljö som kännetecknas
av till exempel hög ljudnivå och bristande sekretess (Smykowski, 2008). Miljön är avgörande
för kvaliteten vid överrapportering (Solet et al., 2005). Mot denna bakgrund är det motiverat
att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelse av hur vårdmiljön påverkar
överrapporteringen till ansvarig sjuksköterska på en postoperativ avdelning.
7
Syfte
Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av hur vårdmiljön påverkar
överrapporteringen vid en postoperativ avdelning.
METOD Studien genomfördes med kvalitativ ansats. Individuella intervjuer användes för
datainsamling och analys gjordes med innehållsanalys i enlighet med Graneheim och
Lundman (2004).
Urval och procedur
Åtta anestesisjuksköterskor deltog i studien. Dem rekryterades med hjälp av ett
bekvämlighetsurval som enligt Bryman (2011, s. 194) innebär att de personer som tillfrågas
är de som är tillgängliga för forskarna. Informationsbrev (bilaga 2) skickades ut till
verksamhetscheferna vid de valda sjukhusen, ett i Norrbottens län och ett i Hallands län. När
verksamhetscheferna gett sitt godkännande att utföra studien i verksamheten, identifierade de
anestesisjuksköterskor som uppfyllde studiens kriterier. Inklusionskriterier var att
intervjupersonen skulle vara utbildad anestesisjuksköterska, varit yrkesverksam som
anestesisjuksköterska i minst ett år samt gett sitt godkännande att medverka i studien.
Verksamhetscheferna vid de valda sjukhusen skickade ut förfrågan till intervjupersoner vid
varje sjukhus.
Datainsamling
Data samlades in genom semistrukturerade individuella intervjuer. Vid intervjuerna användes
en intervjuguide (Bilaga 1), vilken författarna utformade baserat på studiens syfte. Frågor
såsom; ”Vilka utmaningar upplever du att det finns vid överrapporteringen från dig som
anestesisjuksköterska till ansvarig sjuksköterska på den postoperativa avdelningen”
användes. Intervjuerna med anestesisjuksköterskor spelades in med hjälp av ljudupptagare
innan de skrevs ut ordagrant i text. Detta för att inte data ska gå förlorad, utan allt innehåll
återges precis som det är sagt (jfr. Polit & Beck, 2012, s.62). Intervjuerna genomfördes under
intervjupersonernas arbetspass, på en avskild plats i anslutning till arbetsplatsen. Varje
intervju tog cirka trettio minuter.
8
Dataanalys
Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats enligt Graneheim och
Lundman (2004). När intervjutexterna var nedskrivna lästes hela materialet för att få en
känsla av helheten. Därefter extraherades meningsbärande enheter från datamaterialet. De
meningsbärande enheterna, kondenserades ner till färre ord, utan att påverka kärnan i
innehållet. Enheterna kodades sedan avseende likheter och skillnader. När de
meningsbärande enheterna kodades grupperades koderna i olika kategorier först i en
underkategori och därefter i en huvudkategori. Allt material som svarade mot studiens syfte
ingår i kategorierna vars innehåll sammanfördes till bredare kategorier för att reducera deras
antal. Analysen resulterade i tre kategorier (Tabell 1).
Etiska överväganden
Studien genomfördes efter att författarna fått medgivande från sjukhusens verksamhetschefer.
Medgivandet inhämtades efter att ett informationsbrev skickats ut till berörda
verksamhetschefer (bilaga 2) en ansökan om att få tillstånd för att genomföra en kvalitativ
intervjustudie på sjukhusen. Deltagarna fick information om studien och förfrågan att delta
via verksamhetschefer i ett skriftligt dokument (bilaga 3). Innan intervjuerna genomfördes
fick deltagarna muntlig information av författarna om studiens syfte och att det som
innefattas av studien är en intervju på cirka trettio minuter (jfr. Bryman, 2011, s. 131).
Deltagarna gav sitt informerade samtycke till att delta via ett formulär (bilaga 4), där de fick
information om att deltagandet är frivilligt och att dem har möjlighet att dra sig ur när som
helst utan vidare förklaring (jfr. Kvale & Brinkmann, 2009, s. 87). Deltagarna informerades
enligt de etiska principerna om konfidentialitet och anonymitet (jfr. Bryman, 2011, s. 131).
vilket innebär att ingen information om studiedeltagarna fanns utöver arbetsplats samt
erfarenhet av arbete som anestesisjuksköterska i minst ett år. Ljudfiler och utskrivna
intervjuer förvarades i låst utrymme för att obehöriga inte ska ha tillgång till dem. Endast
avidentifierat material som inte kan kopplas till en enskild studiedeltagare användes i studien.
Riskerna för deltagarna är att de delger författarna intern information som kan anses
olämpligt eller visar en felaktig bild av verksamheten. Nyttan med studien är att deltagarna
ges möjlighet att förmedla sina erfarenheter vilket kan förbättra förutsättningarna vid
överrapportering till den postoperativa vårdavdelningen.
9
RESULTAT
Analysen resulterade i tre kategorier (Tabell 1). Kategorierna presenteras med en beskrivande
brödtext med citat som styrker innehållet i intervjuerna.
Tabell 1. Översikt av kategorier (n=3)
Kategorier
Att bli avbruten och störd
Att sekretessen och patientens integritet äventyras
Att avskildhet, struktur och planering är avgörande
Att bli avbruten och störd
Anestesisjuksköterskor beskrev att de upplevde vårdmiljön på den postoperativa avdelningen
som rörig, stressig och med en hög arbetsbelastning för sjuksköterskorna som arbetar där. De
upplever att ljudnivån är hög, störande och ibland kan beskrivas som katastrofal. I vårdmiljön
upplever anestesisjuksköterskor att det är ett högt patientflöde och många som rör sig i
lokalerna, vilket bidrar till att överrapporteringar kan behöva avbrytas. Exempel på vad som
orsakade avbrott vid överrapporteringen var telefonsamtal, andra arbetsuppgifter som
prioriteras av mottagande sjuksköterska, patienter som redan vårdades på den postoperativa
avdelningen försämrades, behov av smärtlindring, larm från övervakningsutrustning, behov
av att utföra interventioner eller kollegor som avbryter för att ställa frågor. En av deltagarna i
studien upplevde att sjuksköterskan som ska motta överrapporteringen ibland prioriterar att
assistera läkare framför att avsluta överrapporteringen.
Det kan vara stökigt på postop och pågående överrapportering kan behöva avbrytas för
att utföra interventioner och då ser man att de inte fokuserar fullt på överrapporteringen
utan att de tittar på någonting annat (Deltagare 2)
Anestesisjuksköterskor beskrev att de vänjer sig fort att arbeta i en ljudlig miljö trots att
övervakningsutrustning larmar och vårdpersonal arbetar runt omkring så har de förmåga att
fokusera vid överrapportering. De tar även upp att det är av stor vikt att de meddelar
personalen på den postoperativa avdelningen ifall de kommer med en patient som kan vara
extra ljudlig till följd av till exempel en anamnes med psykiska besvär. Personalen på
10
postoperativa avdelningen kan då förbereda sitt arbete och välja en lämplig placering för
patienten på avdelningen.
Även om man hör ljud runt omkring så får man ju på något sätt, man vänjer sig ganska
fort och arbeta i en ljudlig miljö för allt. Det är ju en massa larm som går hela tiden,
övervakningsutrustning tjuter och piper och folk jobbar runt omkring. Det är någonting
man får vänja sig vid och det tror jag att man gör när man väl fokuserar på en
överrapportering (Deltagare 3)
Anestesisjuksköterskor upplever att en hög arbetsbelastning på den postoperativa
avdelningen påverkar överrapporteringen negativt. Dem beskriver att sjuksköterskor som
arbetar på den postoperativa avdelningen kan vårda flera patienter samtidigt vilket leder till
att arbetsbelastningen stundtals är hög. Arbetsbelastningen varierar under dygnet eftersom
antalet patienter som vårdas är relaterat till hur många som opererats. När fler patienter
vårdas samtidigt leder det till att ljudnivån blir högre, övervakningsutrustning larmar,
sjuksköterskorna blir stressade, det blir stökigt och mycket spring vilket upplevs som
störande moment vid överrapporteringen. När anestesisjuksköterskor upplever att
sjuksköterskor på den postoperativa avdelningen är stressade försöker de utföra
överrapporteringen kort och kvalitativ utan att själva bli stressade. Upplevelserna kring
bemanning skiljde sig åt mellan anestesisjuksköterskor. Det fanns upplevelser av att det råder
personalbrist medan andra upplevde att den postoperativa avdelningen var välbemannad.
Det är personalbrist. Telefoner ringer, andra patienter behöver hjälp och vid larm måste
ju personalen gå till den patienten först. Det beror troligt på att det är för lite personal
(Deltagare 4)
Att sekretessen och patientens integritet äventyras
Anestesisjuksköterskor beskrev att dem värnar om patienten men att den fysiska miljön
främst i form av öppna ytor och brist på avskärmning på den postoperativa avdelningen gör
det svårt att upprätthålla patientens integritet och sekretess i samband med överrapportering.
De upplever att det inte finns något utrymme i lokalen där dem kan överrapportera i fred utan
att obehöriga kan ta del av informationen. Överrapporteringen sker i de flesta fall vid en disk
eller ett skrivbord placerat i mitten av lokalen, alternativt bedside bredvid patienten. De anser
11
även att det är högt patientflöde in och ut ur den postoperativa avdelningen vilket innebär att
många kan lyssna till den sekretessbelagda informationen. På postoperativa avdelningar som
tar emot patienter efter dagkirurgiska ingrepp upplever anestesisjuksköterskor att det kan vara
svårare att upprätthålla sekretess och integritet eftersom patienterna i många fall är helt
vakna. Detta framhålls främst i samband med besiderapportering då patienter i sängarna
bredvid kan höra informationen som överrapporteras, vilket kränker patientens integritet.
Patienter på den dagkirurgiska avdelningen sitter ofta upp i sängen och kan lätt observera
patienten som inkommer från operationssalen. Detta skiljer sig mot en postoperativ avdelning
som är kopplad till en central operationsavdelning där större och mer avancerade operationer
bedrivs. Dessa patienter anses mer påverkade av operationen och av läkemedel och därav
äventyras inte sekretessen på samma nivå.
Utelämnande för patienterna, ingen chans att vara ifred. Patienternas sekretess kan inte
hållas, svårigheter i ett stort rum med många patienter och stort in och utflöde (Deltagare
6)
Överrapporteringen anpassas enligt anestesisjuksköterskorna genom att inte högt uttala
känsliga uppgifter från patientens bakgrund eller fynd under operationen. Dem försöker att
anpassa samtalsnivån så att medpatienter och anhöriga inte ska höra. Dem anpassar sig också
utifrån situationen och frångår ibland sina normala rutiner om rutinerna skulle kunna ha
negativ inverkan på patientens sekretess. Exempel på detta kan vara att inte fråga om namn
och personnummer i samband med att en patient hämtas till operation.
Alltså då tänker jag mer när man hämtar patienter på DKE [dagkirurgiska enheten]. Jag
brukar inte fråga personnummer och namn där inne för där har du ju tio andra som ligger
och lyssnar (Deltagare 4)
Att avskildhet, struktur och planering är avgörande
Anestesisjuksköterskor beskrev att dem upplever att det finns förbättringsmöjligheter
avseende den fysiska miljön i samband med överrapportering på den postoperativa
avdelningen. De önskar förändra den fysiska miljön och efterfrågar ett rum eller avskärmat
utrymme där överrapporteringen kan ske ostört utan att obehöriga kan höra vad som
överrapporteras. I dagens läge behöver personalen ta sig ut från den postoperativa
12
avdelningen för att kunna sitta ostört. Resonemanget är att det är svårt ur ett bemannings- och
patientsäkerhetsperspektiv att lämna den postoperativa avdelningen för att överrapportera och
att man från utrymmet där överrapporteringen sker bör kunna ha uppsikt över patienterna.
Anestesisjuksköterskor beskrev att om de själva inte kan ha uppsikt över patienten måste de
förlita sig på övrig personal som vid tidpunkten för överrapporteringen ännu inte erhållit
information om patientens tillstånd. Anestesisjuksköterskor menar att både sekretess och
patienternas integritet skulle stärkas genom att förändra den fysiska miljön. De uppger även
att den fysiska miljön och lokalens utformning har sämre funktion vid höga patientflöden.
Lokalernas brister framgår exempelvis genom att anestesisjuksköterskor på eftermiddagar
upplever att de till följd av ett högt patientflöde kan tvingas köa in till den postoperativa
avdelningen tillsammans med sin patient. Anestesisjuksköterskor upplever även en variation
under året där den postoperativa avdelningen belastas hårt under sommaren på grund av
neddragningar och där intensivvårdsavdelningen och den postoperativa avdelningen periodvis
delar lokaler.
Att kunna gå iväg och rapportera kräver att det finns tillräckligt med personal. Det ideala
vore att ha ett utrymme där man kan sitta avskärmat men samtidigt ha koll på vad som
händer med patienten. I nuläget måste man ta sig till ett annat rum för att sitta avskärmat
och då har man personligen ingen koll på sin patient. Lokalerna fungerar inte bra i
nuläget (Deltagare 3)
För att säkerställa patientsäkerheten och minska risken att information går förlorad vid till
exempel avbrott, alternativt att personalen blir ofokuserad av störande moment under
överrapporteringen betonar anestesisjuksköterskorna vikten av samarbete och strukturerade
överrapporteringar enligt SBAR. Överrapporteringarna underlättas om anestesisjuksköterskan
är väl förberedd och att den sjuksköterska som ska ta emot patienten har hunnit förbereda sig.
Anestesisjuksköterskor vill att sjuksköterskorna på den postoperativa avdelningen ska känna
att de har möjlighet att avsätta tid för överrapporteringen. Samtidigt nämns vårdpersonalens
attityd och inställning till överrapportering. Anestesisjuksköterskor beskriver att det är
otydligt var eller till vem patienten ska lämnas på den postoperativa avdelningen men menar
att det hör samman med att det är en akut verksamhet. De upplever att samarbetet mellan
anestesisjuksköterskorna och sjuksköterskorna som arbetar på den postoperativa avdelningen
fungerar väl i det stora hela och att det är viktigt att alla som deltar i överrapporteringen är
13
fokuserade på överrapporteringen och inte låter sig störas av omgivningen.
Spring, man vet inte var man ska, olika besked om var patienten ska lämnas, oklara besked, så är det med akut verksamhet. (Deltagare 5)
DISKUSSION
Resultatdiskussion
I studien framkommer det att anestesisjuksköterskor upplever att vårdmiljön på den
postoperativa avdelningen bidrar till att överrapporteringar avbryts till följd av att den
mottagande sjuksköterskan inte är fokuserad då de tvingas prioritera andra uppgifter som till
exempel telefonsamtal, smärtlindring eller kollegor som avbryter för att ställa frågor. Det
överensstämmer med Owen, Hemmings och Brown (2009) som beskriver att det i samband
med rapportering finns personal som inte är fokuserade vid överlämnandet av patienter.
Bristen på fokusering berodde på att de hade flera uppgifter att sköta, många patienter att
vårda, samt mycket som kunde distrahera dem. Det är vanligt förekommande att personal
utför kliniska arbetsuppgifter i samband med överrapportering från operation till
postoperativa avdelningar (Van Rensen, Groen, Numan, Smit, Cremer, Tates & Kalkman,
2012) vilket även framkom i denna studie där mottagande sjuksköterskor uppgavs prioritera
andra uppgifter i samband med överrapportering. Van Rensen et al. (2012) visar att
sjuksköterskor i högre utsträckning än andra yrkeskategorier väljer att utföra patientnära
uppgifter såsom att koppla upp övervakningsutrustning. Detta trots att sjuksköterskor
föredrog muntlig överrapportering med ögonkontakt mellan de som rapporterade och
möjlighet att anteckna.
I denna studie framkommer att anestesisjuksköterskor upplever att en hög arbetsbelastning
påverkar överrapporteringen negativt, samt att dem önskar att överrapporteringar ska få ske
ostört och att mottagande sjuksköterska ska kunna fokusera enbart på överrapporteringen.
Detta får stöd i studien av Arenas, Tabaac, Fastovets och Patil (2014) som har visat att
sjuksköterskor på en postoperativ avdelning kommer ihåg en större del av överrapporterad
patientinformation om de kan fokusera i samband med överrapporteringen. Arenas et al.
(2014) framhåller att det är av stor vikt att överrapporteringar får ske ostört eftersom det i
akuta situationer som kan uppstå på en postoperativ avdelning inte alltid finns tid att gå
igenom patientens journal för att hitta information. I vår studie tillfrågades inte
14
anestesisjuksköterskorna om konsekvenser av överrapporteringar, men det framkom att den
höga arbetsbelastningen kunde leda till en bristande patientsäkerhet på grund av avbrott eller
störningar vid överrapporteringen. Detta kan relateras till Arenas et al. (2014) studie som att
sjuksköterskor på en postoperativ avdelning ofta vårdar flera patienter samtidigt och har
många uppgifter som de ansvarar för vilket kan medföra risker för patientsäkerheten i akuta
situationer.
I denna studies resultat framkom att anestesisjuksköterskor upplevde ljudnivån som störande
på de postoperativa avdelningarna och associerade en hög ljudnivå med de tider då många
patienter vårdas samtidigt. Anestesisjuksköterskor valde att anpassa sin samtalston genom att
prata tystare för att inte äventyra patienternas sekretess vilket rekommenderas som en lämplig
åtgärd i studien av Malcolm (2005). Som författare till denna studie menar vi att detta kan
påverka själva överrapporteringen och indirekt patientsäkerheten då anestesisjuksköterskorna
tvingas att tala med låg röstvolym i en redan hög ljudnivå som präglas av larm från
övervakningsutrustning, mycket personal och patienter samt en stökig miljö.
I studien framkommer att vårdmiljön är ett hinder för att upprätthålla patientens integritet och
sekretess i samband med överrapportering vilket får stöd av Calleja och Forrest (2011) som
framhåller att en muntlig överrapportering som utförs i närhet av patienter kan leda till att
känslig information kan höras av obehöriga. Den postoperativa vårdmiljön kännetecknas av
en öppen planlösning, trånga utrymmen där endast gardiner skiljer mellan patienter vilket
påverkar patientens integritet (Calleja & Forrest, 2011; Karro, Dent & Farish, 2005) och
sekretess (Karro, Dent & Farish, 2005). Malcolm (2005) visar att patienter önskar att deras
integritet ska skyddas men har förståelse för att det inom vården inte alltid är möjligt. I vår
studie framkom det att anestesisjuksköterskor försökte undvika att obehöriga fick ta del av
sekretessbelagd information genom att anpassa sitt arbetssätt. Patienter som upplevt att deras
integritet påverkats eller riskerat att påverkas rapporterade att det främst var på grund av att
de hört andra patienters samtal med vårdpersonal. Därefter kom i turordning patienternas
upplevelse av att andra fått information om dem själva, att de undanhållit information på
grund av rädsla att andra ska ta del av den samt att obehöriga sett privata delar av deras
kroppar (Karro, Dent & Farish, 2005). I vår studie framkom det att vårdmiljön gör det svårt
att avskärma patientplatser på en postoperativ avdelning. För att skapa avskildhet kan det för
patienter upplevas vara tillräckligt med ett draperi som förhindrar att obehöriga personer kan
15
se patienten (Persson & Määttä, 2012).
Kerr (2002) påpekar att det är viktigt att sjuksköterskor använder sig av riktlinjer gällande
sekretess vid överrapportering av känslig information för att minska risken att andra patienter
hör. I vår studies resultat framkom det av anestesisjuksköterskornas beskrivningar att
rutinerna för överrapportering skiljde sig åt mellan sjukhusen. Vid ett av sjukhusen valde man
att utföra samtliga rapporter vid fotändan av patientens säng. På det andra sjukhuset bedrevs
den postoperativa vården på två avdelningar, en för dagkirurgiska och mindre operationer och
en för patienter som genomgått större kirurgi eller med svåra sjukdomstillstånd. Vid båda
dessa avdelningar utfördes överrapporteringen vid en öppen disk med överblick över
postoperativa avdelningen. Anestesisjuksköterskor i denna studie uttryckte önskemål att få ett
utrymme i anslutning till den postoperativa avdelningen där överrapportering kunde utföras
ostört men där patienter och den postoperativa avdelningen kunde visualiseras. Enligt Kerr
(2002) kan ett alternativ för överrapportering vara att känslig information överrapporteras
separat och att resterande del av rapporten därefter kan utföras vid patientens säng. Som
författare till denna studie menar vi att detta skulle kunna implementeras på postoperativa
avdelningar trots skilda rutiner för överrapportering och att det skulle kunna leda till att stärka
patientens sekretess och integritet. På sjukhuset som vid studiens genomförande utförde
överrapportering bedside skulle en fysisk förändring av miljön innebära att känslig
information kan rapporteras i det avskilda rummet och övrig information bedside hos
patienten.
I studiens resultat framkom det att anestesisjuksköterskor upplevde att det var av stor vikt att
överrapporteringar utfördes enligt en standardiserad mall då detta minskade risken för att
viktig information skulle gå förlorad. Detta styrks av Laws och Amato (2010) som menar att
ett standardiserat rapporteringsverktyg ökar patientsäkerheten. I vår studie ansåg deltagarna
att överrapporteringen blev bättre om ansvarig anestesisjuksköterska rapporterade enligt
SBAR som var standardiserat på de aktuella sjukhusen. De ansåg även att det minskade
risken för förlorad information i samband med avbrott i överrapporteringen, samt att
personalen var mer fokuserad på överrapporteringen i samband med störande moment.
Anestesisjuksköterskor i studien var positivt inställda till och hade goda erfarenheter av
SBAR som rapporteringsmodell. Velji et al. (2008) påvisar att SBAR som verktyg hjälper
både den enskilda sjuksköterskan men påverkar även kommunikationen inom en grupp och
16
kan leda till förbättringar av patientsäkerheten. SBAR underlättar överföring av information
på en lämplig nivå samt innehåller en miljö som accepterar och förväntar frågor (Telem,
Buch, Ellis, Coakley & Divino, 2011). I vår studie framkommer det att det är viktigt att
anestesisjuksköterskan som ska överrapportera är väl förberedd, samt att den sjuksköterska
som ska ta emot rapporten har haft tid att förbereda sig. Velji et al. (2008) visar att om
mottagande sjuksköterska inte haft tid att förbereda sig kan det vara orsakat av för hög
arbetsbelastning och för lite personal. I likhet med denna studie menar Velji et al. (2008) att
vårdpersonal behöver ges tid till förberedelse inför överrapportering eftersom det är en viktig
del för ett välfungerande samarbete. En effektiv och god kommunikation vårdpersonal
sinsemellan vid rapporten ökar effektiviteten samt minskar överbelastning hos vårdpersonal.
Metoddiskussion
En kvalitativ studie ansågs som lämpligt med tanke på att studiens syfte var att beskriva
anestesisjuksköterskan upplevelser av hur vårdmiljön påverkar den postoperativa
överrapporteringen. De tre kategorierna som framkom motsvarade studiens syfte. Tolkning
av textmaterial har olika betydelser beroende på författarnas tolkning och påverkas av
författarnas bakgrund (Graneheim & Lundman, 2004). Vid datainsamling och analys togs det
hänsyn till författarnas utbildning och erfarenhet. Författarna har kunskap om
överrapportering som sjuksköterska men saknar erfarenhet av att arbeta i den
högteknologiska miljön där anestesisjuksköterskor rapporterar till sjuksköterskor.
I studien analyserades åtta anestesisjuksköterskors berättelser från två olika sjukhus i Sverige
för att få variation på berättelserna. Trovärdigheten och evidensen för studien är större med
tanke på att intervjuerna gjordes på två sjukhus i Sverige, vilket i menar kan vara
representativt för anestesisjuksköterskor i landet. En svaghet i studien är att det är ett relativt
få intervjuer som genomfördes. Ett större antal intervjuer hade kunnat genomföras för att
jämföra sjukhusens olika sätt att rapportera mot varandra, men detta var inte syftet med
studien. Samtliga tillfrågade intervjupersoner var positiva till att delta i studien. För att uppnå
trovärdighet var ett inklusionskriterium att deltagarna skulle ha minst ett års erfarenhet av
anestesisjukvård för att öka möjligheten att få svar på frågeställningarna från olika aspekter
(jfr. Graneheim & Lundman, 2004).
Intervjuerna bearbetades och lästes igenom flera gånger av båda författarna för att få ett ut ett
17
så korrekt resultat som möjligt (jfr. Graneheim & Lundman, 2004). I tolkning av text finns
det risk att författarna skriver ned sina egna idéer och snedvrider informationen. För att
minska risken för detta valde författarna att lyssna på deltagarna och låta dem berätta.
Författarna hoppas att deltagarnas berättelser är sanna och att de beskriver hur det ser ut
utifrån deras perspektiv i sammanhanget (jfr. Holloway & Wheeler, 2010).
Trovärdigheten bestäms hur likheter och skillnader bedöms mellan de olika kategorierna. För
att komma närmare detta presenteras citat från den transkriberade texten. Studien fokuserar
till stor del på ämnen och på likheter och skillnader, i intervjuerna svarade de flesta
intervjupersonerna på liknande sätt. Pålitligheten ökar när resultatet presenteras så att läsaren
själv har möjlighet att bedöma pålitligheten och söka efter andra förslag av tolkning (jfr.
Graneheim & Lundman, 2004). Bekvämlighetsurvalet som använts i studien är positivt för
studien, personer som finns tillgängliga medverkar, samtliga som tillfrågades medverkade.
Styrkan med bekvämlighetsurval i studien är möjligheten att samla in data från ett urval som
forskarna inte vill missa att ha med i studien (Bryman, 2011, s. 195). Styrkor med studien är
att olika störande moment i överrapporteringen identifieras. Detta leder till att det är lättare
för verksamheter att göra förbättringar i den postoperativa miljön. Studiens resultat går att
implementera i alla verksamheter som har operation och en postoperativ avdelning. Svagheter
med studien är att deltagarna får själva berätta om sina upplevelser om miljön, vilket är
individuellt hur man upplever miljön. Detta kan ge en missvisande bild. Risken med
kvalitativ forskning som genomförs på författarnas verksamhetsförlagda utbildning är att det
finns en stor risk att intervjupersonerna kommer bli arbetskollegor i framtiden och relationen
mellan deltagare och författare kan skadas, konflikter kan bildas (jfr. Polit & Beck, 2012,
s.153). Vid genomförandet av denna studie bedömdes dock detta inte utgöra en stor risk då
alla deltagarna gav sitt informerade samtycke att medverka, samt att författarna till studien
garanterade dem en anonym presentation av resultatet.
KONKLUSION En viktig del av anestesisjuksköterskans arbete är att överrapportera patienter till mottagande
sjuksköterska på en postoperativ avdelning. Överrapporteringen är ett kritiskt moment i
patientens vårdkedja som kräver att samtliga som deltar i överrapporteringen är fokuserade. I
denna studies resultat framkom att anestesisjuksköterskor upplever att en hög
arbetsbelastning, hög ljudnivå och den fysiska vårdmiljön påverkar överrapporteringen med
18
risk för att patientsäkerheten, patientens sekretess och integritet äventyras.
Anestesisjuksköterskor har en vilja att värna om patienten samtidigt som de har en förståelse
för att sjuksköterskor på den postoperativa avdelningen har en hög arbetsbelastning som
påverkar överrapporteringen. För att säkerställa en patientsäker och god överrapportering ser
dem behov av förbättringar av vårdmiljön som skapar förutsättningar snarare än hindrar detta
arbete. Detta innebär att förbättringsarbeten lokalt på vårdenheter liksom fortsatta studier bör
inkludera anestesisjuksköterskor för att förbättra överrapporteringar specifikt men även vård-
och arbetsmiljön generellt på postoperativa avdelningar.
19
REFERENSER
Almerud, S., Alapack, R. J., Fridlund, B., & Ekebergh, M. (2007). Of vigilance and
invisibility–being a patient in technologically intense environments. Nursing in Critical Care,
12(3), 151-158. doi: 10.1111/j.1478-5153.2007.00216.x
Anderson, C. E., Nicksa, G. A., & Stewart, L. (2015). Distractions during resident handoffs.
JAMA Surgery, 150(5), 396. doi:10.1001/jamasurg.2014.2459
Arenas, A., Tabaac, B., Fastovets, G., & Patil, V. (2014). Undivided attention improves
postoperative anesthesia handover recall. Advances in Medical Education and Practice, 215.
doi:10.2147/amep.s65361
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Malmö: Liber.
Calleja, P., & Forrest, L. (2011). Improving patient privacy and confidentiality in one
regional emergency department–A quality project. Australasian Emergency Nursing Journal,
14(4), 251-256. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.aenj.2011.05.002
Chisholm, C. D., Dornfeld, A. M., Nelson, D. R., & Cordell, W. H. (2001). Work interrupted:
A comparison of workplace interruptions in emergency departments and primary care offices.
Annals of Emergency Medicine, 38(2), 146–151. doi:10.1067/mem.2001.115440
Dante, A., Andrigo, I., Barone, F., Bonamico, R., De Chiara, A., Nait, M., … Palese, A.
(2016). Occurrence and duration of interruptions during nursesʼ work in surgical wards.
Journal of Nursing Care Quality, 31(2), 174–182. doi:10.1097/ncq.0000000000000159
Gardner, G., Collins, C., Osborne, S., Henderson, A., & Eastwood, M. (2009). Creating a
therapeutic environment: A non-randomised controlled trial of a quiet time intervention for
patients in acute care. International journal of nursing studies, 46(6), 778-786.
doi:10.1016/j.ijnurstu.2008.12.009
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today, 24(2),
20
105-112. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.nedt.2003.10.001
Holloway, I. & Wheeler, S. (2010). Qualitative research in nursing and healthcare
[Elektronisk resurs]. (3., [updated] ed.) Chichester, West Sussex: Wiley-Blackwell.
Karro, J., Dent, A. W., & Farish, S. (2005). Patient perceptions of privacy infringements in an
emergency department. Emergency Medicine Australasia, 17(2), 117–123.
doi:10.1111/j.1742-6723.2005.00702.x
Kerr, M. P. (2002). A qualitative study of shift handover practice and function from a socio-
technical perspective. Journal of advanced nursing, 37(2), 125-134. doi: 10.1046/j.1365-
2648.2002.02066.x
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. (2. uppl.) Lund:
Studentlitteratur.
Laws, D., & Amato, S. (2010). Incorporating bedside reporting into change-of-shift report.
Rehabilitation Nursing, 35(2), 70-74. doi: 10.1002/j.2048-7940.2010.tb00034.x
Lindwall, L. & von Post, I. (red) (2005). Människan i det perioperativa vårdandet:
Antropologisk och etisk reflektion. (Forskningsrapport, Karlstad Universitet, Institutionen för
samhällsvetenskap)
Malcolm, H. A. (2005). Does privacy matter? Former patients discuss their perceptions of
privacy in shared hospital rooms. Nursing Ethics, 12(2), 156–166.
doi:10.1191/0969733005ne772oa
Owen, C., Hemmings, L., & Brown, T. (2009). Lost in translation: Maximizing handover
effectiveness between paramedics and receiving staff in the emergency department.
Emergency Medicine Australasia, 21(2), 102-107. doi: 10.1111/j.1742-6723.2009.01168.x
Persson, E., & Määttä, S. (2012). To provide care and be cared for in a multiple-bed hospital
room. Scandinavian journal of caring sciences, 26(4), 663-670. doi: 10.1111/j.1471-
6712.2012.00976.x
21
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing research: generating and assessing evidence for
nursing practice. (9.ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams &
Wilkins.
Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening. (2012).
Kompetensbeskrivning: Legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med
inriktning mot anestesisjukvård. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad 5,
februari, 2017, från http://www.aniva.se/wp-content/uploads/2014/12/komp-beskrivning-
anestesi.pdf
Segall, N., Bonifacio, A. S., Schroeder, R. A., Barbeito, A., Rogers, D., Thornlow, D. K., …
Mark, J. B. (2012). Can we make postoperative patient handovers safer? A systematic review
of the literature. Anesthesia & Analgesia, 115(1), 102–115.
doi:10.1213/ane.0b013e318253af4b
SFS 2010:659. Patientsäkerhetslag. Stockholm: Socialdepartementet.
Smykowski, L. (2008). A novel PACU design for noise reduction. Journal of PeriAnesthesia
Nursing, 23(4), 226-229. doi:10.1016/j.jopan.2007.12.003
Solet, D. J., Norvell, J. M., Rutan, G. H., & Frankel, R. M. (2005). Lost in translation:
Challenges and opportunities in physician-to-physician communication during patient
handoffs. Academic Medicine, 80(12), 1094–1099. doi:10.1097/00001888-200512000-00005
Telem, D. A., Buch, K. E., Ellis, S., Coakley, B., & Divino, C. M. (2011). Integration of a
formalized handoff system into the surgical curriculum: resident perspectives and early
results. Archives of Surgery, 146(1), 89-93. doi:10.1001/archsurg.2010.294
Van Rensen, E. L. J., Groen, E. S. T., Numan, S. C., Smit, M. J., Cremer, O. L., Tates, K., &
Kalkman, C. J. (2012). Multitasking during patient handover in the recovery room.
Anesthesia & Analgesia, 115(5), 1183–1187. doi:10.1213/ane.0b013e31826996a2
22
Velji, K., Baker, G. R., Fancott, C., Andreoli, A., Boaro, N., Tardif, G., ... & Sinclair, L.
(2008). Effectiveness of an adapted SBAR communication tool for a rehabilitation setting.
Healthcare Quarterly, 11(Sp). doi:10.12927/hcq.2008.19653
23
Bilaga 1
Intervjufrågor
Kan du beskriva hur det går till vid överrapportering mellan anestesisjuksköterska och
ansvarig sjuksköterska på postoperativa avdelningen?
Vilka utmaningar upplever du att det finns vid överrapporteringen från dig som
anestesisjuksköterska till ansvarig sjuksköterska på den postoperativa avdelningen?
Har du exempel på när det fungerat bra/mindre bra.
Har du upplevt några störande moment i samband med överrapporteringen?
Hur upplever du miljön när du ska lämna patienten på den postoperativa avdelningen?
Har du upplevt någonting i vårdmiljön som har varit störande i samband med
överrapportering? Och i så fall vad?
Upplever du att det finns något i vårdmiljön som äventyrar patientsäkerheten?
Har du några tankar och funderingar på hur man skulle kunna förbättra arbets- och
vårdmiljön på postoperativa avdelningen?
24
Bilaga 2
Förfrågan till verksamhetschef/chefsjuksköterska vid operation- och anestesiavdelning om genomförande och förmedlande av deltagare till intervjustudie Vi som genomför studien studerar på specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot anestesisjukvård via Luleå Tekniska Universitet och studien är en del av vår magisteruppsats.
Bristande kommunikation mellan vårdgivare är en patientsäkerhetsrisk och vanlig orsak till vårdrelaterade skador. Överrapporteringar mellan anestesisjuksköterska till sjuksköterska på en postoperativ avdelning är situationer där samtliga i teamet runt patienten byts ut och där patienten även fysiskt byter vårdenhet. Det peroperativa- och postoperativa vårdteamet har olika specialistkompetenser vilket kan leda till kommunikativa missförstånd. Vårdmiljön där överrapporteringar sker påverkar kvaliteten på överrapporteringar. Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av hur vårdmiljön påverkar den postoperativa överrapporteringen till sjuksköterskor på en postoperativ avdelning. Detta informationsbrev är en ansökan om tillstånd för att få genomföra en kvalitativ intervjustudie på detta sjukhus. Vi är också tacksamma om ni skulle kunna vidarebefordra vår förfrågan till anestesisjuksköterskor som kan tänkas vilja delta i denna studie. Vi är i behov av 4 intervjupersoner som uppfyller inklusionskriterierna för studien. Våra inklusionskriterier kommer att vara yrkesverksam anestesisjuksköterska med minst 1 års erfarenhet av anestesisjukvård. Efter ert medgivande planerar vi att dela ut informationsbrev och svarstalong till de personer som är intresserade och uppfyller inklusionskriterierna. I dialog med personer som vill medverka i studien avtalar vi därefter tid och plats för intervjun.
Studien planeras att utföras på två olika sjukhus, ett i Norrbottens län och ett i Hallands län. Godkännande från ansvarig verksamhetschef/chefsjuksköterska på vardera enhet kommer att inhämtas innan rekrytering av intervjupersoner. I samband med intervjuerna kommer vi att samla in undertecknade svarstalonger från intervjupersonerna. Deltagandet i studien är helt frivilligt och skulle intervjupersonerna vilja avbryta kan det ske när som helst under intervjun utan att behöva ange skäl. Informationen behandlas konfidentiellt, ingen kommer i efterhand att kunna identifiera vem som sagt vad. Intervjun är beräknad att ta 30 minuter och intervjun kommer att genomföras på en plats som är överenskommen mellan intervjupersonen och författarna. Intervjun kommer att spelas in digitalt och enbart författarna till studien och ansvarig handledare kommer att ha tillgång till datamaterialet. Insamlad data kommer att raderas då studien godkänts och publicerats. Studien kommer när den är godkänd att publiceras i Luleå Tekniska Universitets databas, www.ltu.se samt databasen Diva, http://www.diva-portal.org.
25
Ifall ni har några funderingar eller övriga frågor till oss eller vår handledare så tveka inte att kontakta oss. Med vänliga hälsningar Matilda och Johan. Matilda Hofvendahl Johan Wikholm Leg. Sjuksköterska Leg. Sjuksköterska [email protected] [email protected] Handledare Stefan Sävenstedt Professor omvårdnad [email protected] Institution för omvårdnad Luleå tekniska universitet Tel 0920-491000 v
26
Bilaga 3
Informationsbrev angåendedeltagande i studie Förfrågan om att delta i intervjustudie om vårdmiljöns påverkan vid överrapportering till Dig som arbetar som anestesisjuksköterska Bristande kommunikation mellan vårdgivare är en patientsäkerhetsrisk och vanlig orsak till vårdrelaterade skador. Överrapportering mellan anestesisjuksköterska till sjuksköterska på en postoperativ avdelning är situationer där samtliga i teamet runt patienten byts ut och att patienten även fysiskt byter vårdenhet. Det peroperativa- och postoperativa vårdteamet har olika specialistkompetenser vilket kan leda till kommunikativa missförstånd. Vårdmiljön där överrapporteringen sker påverkar kvaliteten på överrapporteringen. Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av hur vårdmiljön påverkar den postoperativa överrapporteringen till sjuksköterskor på en postoperativ avdelning. Studien planeras att utföras på två olika sjukhus, ett i Norrbottens län och ett i Hallands län. Godkännande från ansvarig chefssjuksköterska på vardera enhet kommer att inhämtas innan rekrytering av intervjupersoner. Studien planeras att genomföras som en kvalitativ intervjustudie med ca 8 intervjupersoner. 4 anestesisjuksköterskor på vardera sjukhus. Inklusionskriterier för deltagande är yrkesverksam anestesisjuksköterska med minst ett års erfarenhet av anestesisjukvård. Varje intervju beräknas ta 30 minuter. Efter medgivande från deltagare avtalas tid och plats för intervjun i dialog mellan intervjuperson och författarna. I samband med intervjuerna kommer vi att samla in undertecknade svarstalonger från intervjupersonerna. Deltagande i studien är helt frivillig och skulle intervjupersonerna vilja avbryta kan det ske när som helst under intervjun utan att behöva ange skäl. Informationen behandlas konfidentiellt, ingen kommer i efterhand att kunna identifiera vem som sagt vad. Intervjun är beräknad att ta 30 minuter och intervjun kommer att genomföras på en plats som är överenskommen mellan intervjupersonen och författarna. Intervjun kommer att spelas in digitalt och enbart författarna till studien och ansvarig handledare kommer att ha tillgång till datamaterialet. Studien kommer när den är godkänd att publiceras i Luleå Tekniska Universitets databas, www.ltu.se samt databasen Diva, http://www.diva-portal.org
Vi som genomför studien studerar på specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot anestesisjukvård via Luleå Tekniska Universitet och studien är en del av vår magisteruppsats.
Om du är intresserad av att medverka i studien så anmäls intresse via kontaktuppgifter.
Vid övriga frågor är du välkommen att kontakta någon av oss. Med vänliga hälsningar Matilda och Johan.
27
Matilda Hofvendahl Johan Wikholm Leg. Sjuksköterska Leg. Sjuksköterska [email protected] [email protected] Handledare Stefan Sävenstedt Professor omvårdnad [email protected] Institution för omvårdnad Luleå tekniska universitet Tel 0920-491000 v
28
Bilaga 4
Svarstalong Denna svarstalong skrivs under och överlämnas till författarna i samband med intervjun för att bekräfta samtycke. Du är välkommen att kontakta någon av författarna eller ansvarig handledare om du vill ha mer information om studien innan du bestämmer dig angående deltagande.
Jag har tagit del av informationen om studiens upplägg och syfte. Jag önskar delta i studien och ger härmed mitt informerade samtycke:
Namn: Telefonnummer: E-post:
------------------------------------------------------------------------------------------------------ Datum / underskrift