Alkoholmissbrukets betydelse för kontinuitet i brottslighetMaja Todorovic - 2 - - 3 -...
Transcript of Alkoholmissbrukets betydelse för kontinuitet i brottslighetMaja Todorovic - 2 - - 3 -...
-
Kriminologiska institutionen
Alkoholmissbrukets betydelse för
kontinuitet i brottslighet
En longitudinell undersökning
Examensarbete 1 15 hp Kriminologi Examensarbete 1, Avancerad nivå (15 hp) Vårterminen 2010 Maja Todorovic
-
- 2 -
-
- 3 -
Sammanfattning
Jag har i denna undersökning studerat kopplingen mellan alkohol och brott utifrån ett
longitudinellt perspektiv. Mot bakgrund av data från Metropolitprojektet har fokus legat
på kvinnor och män som i ungdomen har haft alkoholrelaterade problem samt vad dessa
har betytt för framtida upphörande och kontinuitet i brott. För det första visar resultaten
att missbruk i tidig ålder kan ses som en riskfaktor för kriminalitet i vuxen ålder för
både kvinnor och män. Resultaten visar att störst risk för fortsatt kriminalitet i vuxen
ålder löper de som i ungdomen har dels ett alkoholmissbruk och dels begår brott. Detta
gäller speciellt för männen, varav nästan hälften av de som har registrerade
alkoholproblem i ungdomen och begår brott samtidigt, fortsätter med brott i vuxen
ålder. Var femte kvinna som i ungdomen har haft alkoholrelaterade problem och
samtidigt begår brott, fortsätter att begå brott även i vuxen ålder. Resultaten visar även
att det finns en stark koppling mellan alkoholrelaterade problem samt brottstyperna
stöld och våld. Sammantaget tyder resultaten på att alkohol i större utsträckning finns
närvarande bland de individer som begår brott jämfört med de som inte begår brott.
-
- 4 -
-
- 5 -
Innehållsförteckning
1 Inledning ............................................................................................................... - 7 -
1.1 Syfte och frågeställningar ............................................................................. - 8 -
1.2 Disposition .................................................................................................... - 9 -
2 Teoretisk ansats och tidigare forskning ................................................................ - 9 -
2.1 Alkohol och kriminalitet ............................................................................... - 9 -
2.2 Bruk eller missbruk? ................................................................................... - 11 -
2.3 Tidigt alkoholbruk ...................................................................................... - 12 -
2.4 Tidigare forskning ...................................................................................... - 13 -
2.4.1 Alkohol och våld ................................................................................ - 14 -
2.4.2 Alkohol som social företeelse bland ungdomar? ................................ - 15 -
2.4.3 Långsiktiga konsekvenser................................................................... - 17 -
3 Materialbeskrivning ............................................................................................ - 18 -
3.1 Metropolitprojektet ..................................................................................... - 18 -
3.1.1 Styrkor och svagheter ......................................................................... - 19 -
3.1.2 Etik ..................................................................................................... - 20 -
4 Operationaliseringar ........................................................................................... - 21 -
4.1.1 Alkohol ............................................................................................... - 21 -
4.1.2 Kriminalitet ......................................................................................... - 22 -
5 Mätfel ................................................................................................................. - 23 -
5.1 Reliabilitet och validitet.............................................................................. - 23 -
6 Resultat ............................................................................................................... - 25 -
6.1 Alkoholproblem bland kohortmedlemmarna.............................................. - 25 -
6.2 Kriminalitet bland kohortmedlemmarna .................................................... - 27 -
6.2.1 Är alkohol relaterat till någon specifik brottstyp? .............................. - 28 -
6.2.2 Kriminalitet under olika perioder i livet ............................................. - 29 -
6.3 Alkohol och kriminalitet ............................................................................. - 30 -
6.3.1 Finns det samband mellan tidiga alkoholproblem och kriminalitet? .. - 31 -
6.3.2 Vilken roll spelar alkoholen för upphörande av kriminalitet? ............ - 33 -
7 Avslutande diskussion ........................................................................................ - 33 -
Litteraturförteckning ................................................................................................... - 38 -
Tabellförteckning........................................................................................................ - 41 -
-
- 6 -
-
- 7 -
1 Inledning
Åtskilliga undersökningar har presenterat ett positivt samband mellan alkohol och våld
på både strukturell och individuell nivå. Prevalensstudier visar att en stor andel såväl
gärningspersoner som offer till våldsbrott har varit alkoholpåverkade vid brottstillfället.
Men andel alkoholpåverkade vid brott skiftar mellan olika länder och sambandet mellan
alkohol och våld har visat sig vara särskilt starkt i de nordiska länderna. För
Skandinavien gäller att ca 75 procent av gärningspersonerna och 50 procent av offren
vid misshandel och mord har varit alkoholpåverkade vid brottstillfället (Tryggvesson &
Bullock, 2004. 13f, Lidberg & Wiklund, 2008. s. 298). Alkoholkonsumtionsmönstret
för de nordiska länderna brukar beskrivas som berusningsorienterat och explosivt,
starka samband har redovisats mellan alkoholbruk och dess negativa effekter.
Tidsserieanalyser bekräftar detta när de visar att sambandet varierar i styrka och natur
mellan olika geografiska och kulturella områden (för en forskningsgenomgång se
Tryggvesson & Bullock, 2004). Omkring 40 procent av svenskar som vårdas för
alkoholmissbruk förekommer i kriminalregistret jämfört med omkring tio procent av
befolkningen i övrigt. Alkoholmissbruk är särskilt vanligt bland dem som återfaller i
brott och bland kvinnliga gärningsmän finns en större andel alkoholpåverkade vid
brottet, jämfört med manliga gärningsmän (Tryggvesson & Bullock, 2004. s. 18,
Lidberg & Wiklund, 2004. s. 297ff). Tidigare forskning visar att en stor andel av de som
har alkoholproblem begår brott samt att en stor andel av kriminella personer också har
alkoholproblem (Temple & Ladouceur, 1986. s. 90).
I en longitudinell studie från Nya Zeeland över unga män upp till 26-årsåldern, visar
resultaten att missbruk medför större risk för antisocialt beteende än förväntat för
individen utifrån dennes förutsättningar. Författarna till studien menar att missbruk ska
förstås i termer av ”snara” eller ”fälla”1 på så sätt att de unga männen fastnar i förhöjda
kriminalitetsmönster när ett missbruk är närvarande i sammanhanget. Resultaten visar
också att de män som levde med tyngre missbruk under uppväxttiden, uppvisade tyngre
kriminalitet i ung vuxenålder vilket pekar mot att de individer som missbrukar i större
1 Min översättning från engelskans snare.
-
- 8 -
utsträckning är inblandade i kriminella handlingar än individer utan alkoholmissbruk
närvarande (Hussong, Curran, Moffitt, Caspi & Carrig, 2004. s. 1029ff).
Laub och Sampson (2003) har utifrån en tidigare studie, gjort en longitudinell
uppföljning över 500 ungdomsvårdsplacerade pojkar i USA fram till 70-årsåldern. De
har identifierat olika grupper vars brottsaktivitet varierar under livets gång och det
gemensamma för samtliga grupperna är att brottsaktiviteten minskar med åldern. Men,
resultaten visar också att för de individer som fortsätter att begå brott i vuxen ålder
tenderar alkoholmissbruk att ständigt finnas närvarande. Alkohol jämfört med andra
droger verkar vara en betydande riskfaktor för antisocialt beteende och en viktig
komponent för de som fortsätter med kriminalitet genom livet, inte minst därför att det
frekventa intaget för med sig negativa konsekvenser och sociala svårigheter. En av
förklaringarna till varför alkoholmissbrukare har svårare att avstå från brott än andra är
att de har svårare att behålla ett stadigt arbete och stanna i relationer, vilka Laub och
Sampson menar är avgörande i livet för att människor ska sluta att begå brott (ibid. s.
3ff, 166, 186f, 284).
Den för svenska förhållanden, relativt outforskade frågan är hur sambandet mellan
alkohol och kriminalitet ser ut ur ett långsiktigt perspektiv. Vilken betydelse har ett
tidigt alkoholmissbruk för den kriminella karriären eller för de individer som har ett
alkoholmissbruk och samtidigt begår brott? I denna undersökning kommer fokus att
ligga på alkoholens betydelse för upphörande och kontinuitet i brott utifrån ett
livsförloppsperspektiv.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med föreliggande undersökning är att utifrån longitudinella individdata
undersöka kvinnor och mäns alkoholvanor relaterat till kriminalitet. Fokus kommer att
ligga på betydelsen ett alkoholmissbruk i ungdomsåren kan ha för kriminalitet i vuxen
ålder samt vilka brottstyper det är kopplat till. Följande frågeställningar kommer att
undersökas:
Finns det en koppling mellan tidiga alkoholproblem och kriminalitet?
Är alkohol kopplat till specifika brottstyper eller är det en del av ett mer
generellt antisocialt beteende?
-
- 9 -
Vilken roll spelar alkoholen för upphörande av/fortsatt kriminalitet?
1.2 Disposition
I följande avsnitt presenteras ett avsnitt med teori och tidigare forskning där både
svensk och internationell forskning tas upp. Efter det följer ett avsnitt som beskriver
Metropolitprojektet samt en diskussion om etik. I avsnittet efter det redovisas för hur
operationaliseringar har gått till och efter det diskuteras mätfel och hur de kan påverka
denna undersökning. Därefter presenteras resultaten följt av en avslutande diskussion.
Slutligen återfinns en tabellförteckning som bilaga.
2 Teoretisk ansats och tidigare forskning
Nedan presenteras olika teorier samt tidigare forskning om alkohol och kriminalitet. I
min genomgång av tidigare forskning kommer fokus i första hand att ligga på
longitudinella studier där man har uppmärksammat samband mellan alkohol och
kriminalitet. Inledningsvis presenteras studier som belyser alkoholens roll som en social
riskfaktor och sedan presenteras studier som visar på samband mellan ungdomars
drickande och kriminalitet.
2.1 Alkohol och kriminalitet
Historiskt sett kan man urskilja en tydlig samvariation mellan utvecklingen för
registrerad alkoholkonsumtion och lagföringar för misshandel.2 Det är viktigt att påpeka
att de allra flesta som dricker inte slåss och att inte alla som slåss också dricker. Men
perioder med högre alkoholkonsumtion har varit kopplade till högre
misshandelsfrekvenser och vice versa vilket kan tolkas i termer av att alkohol kan vara
en betydelsefull faktor, bland andra, för förståelsen av våldsutvecklingen i Sverige (von
Hofer, 2008. s. 51ff). Andra forskare är dock kritiska till alltför förhastade slutsatser om
kausalitet när man pratar om förhållandet mellan alkohol- och drogmissbruk och de
problem de anses orsaka (Temple & Ladouceour, 1986. s. 104, Lenke, 2001. s. 69f).
Lenke (ibid.) menar att de starka sambanden inte bör avfärdas utan studeras närmare ur
ett kontrollpolitiskt perspektiv. Han utgår bland annat från teorin om social kontroll när
han menar att alkoholen ständigt är närvarande i samhället medan den sociala kontrollen
2 Gäller för svenska förhållanden.
-
- 10 -
minskar och han kopplar det till ungdomsarbetslöshet, som en riskfaktor för missbruk.
Han pekar vidare på olika slag av alkoholbruk, dels finns det som kallas för
restaurangkonsumtion som är kopplat till mindre grov våldsbrottslighet och dels
berusningsdrickandet som är kopplat till den grövre våldsbrottsligheten bland ungdomar
(Lenke, 2001. s. 69f, 79ff).
Att det föreligger en koppling mellan alkohol och kriminalitet verkar ändå de flesta vara
överens om. Fergusson, Lynskey och Horwood (1996. s. 483f) menar att ungdomar som
dricker mycket och ofta samt uppvisar alkoholrelaterade problem löper större risk att
begå brottsliga handlingar, om man jämför med ungdomar som inte tillhör denna grupp.
De menar att sambandet kan förklaras på olika sätt, dels finns det direkta kopplingar
mellan alkoholbruk och brottsliga handlingar, dels finns det situationella, psykologiska,
sociala och familjära förklaringar – som dessutom samverkar med varandra. Sett till
riskfaktorer för alkoholbruk och kriminalitet, har man upptäckt att det finns en stor
mängd sådana som både liknar och överlappar varandra (Fergusson mfl., 1996. s. 483f,
Vårdguiden, 2009). Klingemann (1996) menar att förutom att det finns gemensamma
riskfaktorer för alkoholmissbruk och kriminalitet, är samhällets reaktioner på ett
avvikande beteende en faktor som kan leda till fortsatt avvikande beteende och förändra
självbilden för den unge (ibid. s. 502f).
Hussong mfl. (2004) menar att riskfaktorer kan tolkas i termer av mekanismer, som en
del av den ”fällande” rollen som missbruk kan anta. En av dessa är att missbruk kan
medföra svårigheter och/eller avstånd till de konventionella vuxna rollerna som också
anses vara brottspreventiva, exempelvis äktenskap. En annan del i sammanhanget är att
avbruten skolgång/utbildning samt frihetsberövande antas i sig vara ”snaror” som
förstärker det antisociala beteendet. Den tredje mekanismen är återspeglingen av ett
fysiskt beroende som ger skäl för antisocialt beteende i den vardagliga jakten på alkohol
och droger. Negativa egenskaper som kommer med alkohol och droger ökar risken att
förlora det goda omdömet, impulsivitet tenderar att ta över och kan leda till handlingar
som rankas som antisociala eller kriminella. Den sista avgörande mekanismen är att
missbrukskretsar unga människor vistas i kan medföra att aktiviteter blir till rutiner och
banden till andra avvikande individer stärks. Av detta skulle man kunna tolka att
missbruk i ungdomsåren riskerar att förstärka det antisociala och kriminella beteendet
-
- 11 -
som för övrigt verkar vara ganska vanligt förekommande för de flesta ungdomar (ibid.
s. 1033).
Alkohol är den mest använda drogen världen över och används av de flesta
människorna vid sociala sammanhang och i lagom mängder. Men för vissa som dricker
alkohol mycket och ofta, kan det innebära negativa, fysiska och/eller psykiska
konsekvenser. Det finns flera olika relationer mellan alkohol och kriminalitet, olyckor
och andra sociala problem (Deehan, 1999. s. 1). Ring (2001) uppmärksammar att
alkoholförtäring bland ungdomar, likväl brott och stöld, egentligen inte är att betrakta
som avvikande utan en ganska vanlig företeelse i åldergruppen. Detta gör han mot
bakgrund av att en stor del ungdomar uppger i självrapportundersökningar att de har
druckit alkohol vid minst ett tillfälle det senaste året och var femte har gjort det mer än
tio gånger (ibid. s. 61, 66).
Alkohol som orsak till kriminalitet kan bland annat antas för att människor begår brott
för att få tag på alkohol. Det kan även vara så att man söker modet som krävs för att
begå brott i alkoholen eller använder alkoholen som ursäkt för ens missgärningar. Vissa
forskare hävdar att ungas alkoholvanor är viktiga att uppmärksamma därför att man på
så sätt kan förutse och förebygga framtida kriminalitet. Andra menar att man måste fästa
större vikt vid riskfaktorer och social kontroll därför att alkohol i ungdomsåren knappast
är en ovanlig företeelse och istället en del av ungdomskulturen (Deehan, 1999. s. 1f,
Klingemann, 1996. s. 502). Flera svenska kvalitativa studier har visat att alkoholen
fungerar som ursäkt för otillåtna handlingar eller att alkoholen brukas med syftet att
frigöra sig från de normer som vanligtvis råder i samhället. Detta skulle man kunna
tolka som att effekterna av alkohol till stor del är socialt inlärda och kulturellt bestämda
(Tryggvesson & Bullock, 2004. s. 15, 18).
2.2 Bruk eller missbruk?
Det är inte alltid lätt att definiera eller fastställa när ett överdrivet alkoholintag blir
problematiskt för individen. De flesta människor dricker alkohol vid sociala
sammanhang och i mängder som inte innebär några negativa konsekvenser för deras
leverne men problemen som uppkommer kan också vara av olika svårighetsgrad.
Konsekvenserna är primärt fysiska, ibland sociala eller psykiska men oftast en
kombination av alla dessa. Den alkoholbrukande populationen skulle kunna
-
- 12 -
klassificeras som allt ifrån de som dricker utan problem till de som dricker och har
problem men lyckas fungera relativt normalt till de som är beroende av och missbrukar
alkohol. Mellan dessa kategorier finns en mängd andra zoner. Kriminalitet kan utan
tvekan kopplas till det problematiska missbruket men många av de problem som polisen
och sjukvården handskas med är inte ett resultat av alkoholmissbruket utan de
vardagliga brukarna som har fått i sig så pass mycket att de inte kan kontrollera sitt
beteende (Deehan, 1999. s. 1f).
2.3 Tidigt alkoholbruk
Den vanligaste kontakten mellan ungdomar och alkohol sker i det vardagliga livet. De
flesta unga har någon gång sett vuxna människor dricka redan i barndomen. Ofta kan de
urskilja de olika alkoholsorterna genom utseendet eller doften och även beskriva
effekterna av alkohol vid 10 års ålder. På så sätt börjar många unga dricka, som en
normal socialiseringsprocess. Ungdomars syn på alkohol skapas av den sociala miljön
de befinner sig i och kanske allra främst i hemmet och deras föräldrar (Deehan, 1999. s.
2f, 30). Hirschi (1974) nämner alkoholbruk som en vuxenaktivitet när han studerar
samband mellan alkohol och kriminalitet bland studenter. Han menar att studenter vars
engagemang i utbildning har falnat tenderar att ta till vuxenaktiviteter, såsom rökning,
alkoholdrickande, dating, köra bil och begå brott för att hävda sin position i samhället.
Han förnekar att det skulle finnas ett samband mellan tidig alkoholdebut och den
kriminella karriär man gör men hävdar att det finns ett starkt samband mellan
alkoholdrickande och kriminella handlingar (ibid. s. 165, 168).
Forskning har visat att frekvensen och volymen alkohol människor dricker tenderar att
förändras över åren på så sätt att alkoholbruk i ungdomsåren endast till en viss grad kan
förutse bruk i vuxen ålder. Vanligtvis börjar man dricka i ungdomsåren och det är även
då som alkoholproblem kan kopplas till kriminalitet och är vanligt bland unga män. Den
högsta andelen av alkoholrelaterade problem återfinns i gruppen unga män i nitton-
tjugoårsåldern. Det allmänna alkoholbruket tenderar att öka fram till sena ungdomsår
eller tidig tjugoårsålder. Därefter minskar alkoholkonsumtionen såväl som de
alkoholrelaterade problemen markant. Andelen människor som kan kategoriseras som
alkoholmissbrukare blir färre och processen kallas för att mogna ut ur
alkoholproblemen. Typen och graden av problemens allvar är på så sätt åldersrelaterade.
-
- 13 -
Unga människor tenderar att oftare köra rattfulla, råka ut för frekventa förgiftningar och
symptomatiska besvär medan äldre människor är mer mottagliga för hälsorelaterade
problem eller sådana som påverkar deras arbete och familj. På samma sätt som man
menar att alkoholvanor är åldersrelaterade menar Temple och Ladouceur (1986) att det
kriminella beteendet också är åldersrelaterat. Många av de kriminella ungdomarna har
sin brottsdebut redan vid 14 årsåldern. Efter den punkten tenderar den kriminella
aktiviteten att öka fram till de sena tonåren och den kriminella toppåldern3 beräknas till
någonstans mellan 15 och 18 år. Även självrapporterade undersökningar visar att det är i
den åldern flest antal brott begås (ibid. s. 90f ).
2.4 Tidigare forskning
Det finns en kunskapslucka när det gäller kriminologisk forskning om flickors
brottslighet, riskfaktorer och livsförlopp – och inte minst när det gäller longitudinella
studier därför att de innehåller för få brottsliga flickor/kvinnor. Det är därför väl belagt
att fler pojkar än flickor begår olika typer av brott men det är inte speciellt undersökt i
vilken mån livsförloppen skiljer sig åt för dessa flickor och pojkar (Nilsson & Estrada,
2009. s. 6).
I en 20-årig uppföljningsstudie från 1980-talet över barn till alkoholiserade fäder visas
att särskilt pojkar från alkoholisthem löper risk att få betydande sociala
anpassningssvårigheter i vuxen ålder jämfört med kontrollgruppen. Under uppväxtåren
fungerade barnen sämre i skolan än vad de borde ha gjort med tanke på deras
intellektuella kapacitet, de försummades fysiskt och psykiskt då fäderna under ruset
beskrevs som aggressiva och hotfulla och mödrarna var utarbetade och orkade inte med
barnen vid dessa förhållanden. Barnen vars mödrar var i gott psykiskt skick och vars
fäder stod under bevakning klarade sig bättre. Iakttagna effekter av detta blev att barnen
visade symptom på otrygghet och asocialitet och pojkarna fick ofta tidigt själva
alkoholproblem, försörjningssvårigheter och hamnade i kriminalitet (Rydelius, 1981. s.
9, 84ff. Socialstyrelsen, 1993. s. 24f).
Nilsson (2002) menar att svenska tidigare studier visar på omfattande alkoholproblem
bland fångar. I sin studie över svenska fångars levnadsförhållanden visar Nilsson att
3 Min översättning från engelskans top age.
-
- 14 -
nästan en fjärdedel av fångarna konsumerade en så stor mängd alkohol minst några
gånger i veckan att de kunde betraktas som högkonsumenter4. Andelen fångar som
anser sig ha alkoholproblem är ungefär lika stor som de som högkonsumerar vilket
tyder på att alkoholmissbruk är utbrett bland intagna på svenska anstalter (ibid. s. 93f).
2.4.1 Alkohol och våld
Fergusson mfl. (1996) har studerat sambandet mellan alkohol och brott i en
longitudinell studie över 1265 ungdomar, upp till 16 års åldern, från Nya Zeeland. I
detta urval har 8,3 procent av ungdomarna visat sig tillhöra gruppen som missbrukar
alkohol vid 16 års ålder. 12,8 procent av dem hade begått två eller flera egendomsbrott
och 7,2 procent hade begått två eller flera våldsbrott. Ungdomarna hade begått i
genomsnitt fem brott under det senaste året och detta gäller för bägge brottstyperna. Vid
kontroll för olika riskfaktorer för brottslighet fann man att sämre sociala förhållanden,
olika motgångar inom familjen, individuella karaktärsdrag och umgänge med andra
kriminella hade svaga men signifikanta positiva samband med alkoholbruk och brott.
Man konstaterade att ungdomar, både flickor och pojkar, vilka vid 16 års ålder hade
utvecklat ett tungt, frekvent eller problematiskt drickande löpte risk för att begå både
vålds- och egendomsbrott. Man fann att ungdomarna kom från förhållanden vilka i stor
grad kan tillskrivas förhöjda risker för både missbruk och kriminalitet. Gemensamma
faktorer för dessa förhållanden var låg intelligens, föräldrars missbruksbeteende,
beteendeproblem i barndomen, ungdomsbrottslighet fram till 15 års ålder och umgänge
med andra kriminella. Vid kontroll för dessa risk- och bakgrundsfaktorer upptäckte man
att sambandet mellan alkoholmissbruk och ungdomsbrottsligheten minskade markant.
Resultaten visar att det inte fanns något orsakssamband mellan alkoholmissbruk och
egendomsbrottslighet utan att detta samband i stort kan förklaras av andra faktorer.
Däremot visar resultaten att det fanns ett samband mellan alkoholmissbruk och risk för
våldsbrottslighet oberoende av andra riskfaktorer eller livsstilen dessa medförde.
Resultaten stämmer väl överens med andra kontrollerade studier som visar att ökat
alkoholintag är tydligt sammankopplat till ökade tendenser för aggressivt beteende
(Fergusson mfl. 1996. s. 485f, 491ff).
4 Motsvarande siffra för jämförelsepopulationen är mindre än två procent.
-
- 15 -
Brå (2009) konstaterar i en riksrepresentativ studie över 615 slumpmässigt valda
misshandelsanmälningar,5 att misshandelsbrott i regel sker under helgnätter. Vidare
kännetecknas omständigheterna av att händelsen sker mellan två unga, berusade,
svenska män, som inte är missbrukare eller har ett kriminellt förflutet. Drygt 70 procent
gärningspersonerna och målsägandena noterades som alkoholpåverkade och i 60
procent av fallen var båda fulla. Att endast i ett fåtal av fallen var alkoholmissbrukare
inblandade menar Brå (ibid.) har att göra med att missbrukare utgör en grupp som
generellt är mindre benägna att anmäla brott – och speglar inte den verkliga bilden av
andel missbrukare inblandade i våld. Samma resonemang förklarar antagligen den låga
andelen kriminella personer inblandade i situationerna. Vidare framkommer att i de fall
målsägande var alkoholpåverkad upplevdes denne av polisen som mindre trovärdig och
fallen prioriterades markant mer sällan. Däremot verkar det som om polisen i högre
utsträckning utreder fall där gärningspersonen är kriminell eller missbrukare (ibid. s. 6,
21f, 42).
2.4.2 Alkohol som social företeelse bland ungdomar?
Temple och Ladouceur (1986) undersökte relationen mellan alkohol och kriminalitet
genom att följa en kohort unga män, i Pacific Northwest i Nordamerika, i åldern 16 till
30 år. De var speciellt intresserade av att undersöka alkohol- och brottsmönster samt
relationen mellan dessa variabler och utvecklingen över tid. Projektet inleddes 19646
och analysen bygger på information om 302 individer från en mellanstor stad. För att
identifiera och mäta alkoholmissbruk användes frågor såsom Dricker du så pass mycket
att du känner dig full? varpå respondenterna kunde svara Regelbundet, ibland, sällan
eller aldrig. För att identifiera och mäta kriminalitet använde man sig av nationella
polisregister7 där man fick information om brottets typ och individernas kontakter med
rättsväsendet (Temple & Ladouceur, 1986. s. 92ff).
En stor andel respondenter svarade att de som tonåringar fram till tidig 20-årsålder
drack tills de blev fulla. Det problematiska alkoholbruket var vanligast i 23-årsåldern då
53 procent av respondenterna svarade att de regelbundet drack tills de blev fulla. Man
upptäckte också att i princip alla kriminella respondenterna oavsett ålder drack alkohol
5 Period 1 september 2006 - 31 augusti 2007.
6 Datainsamling genom enkäter pågick mellan 1967-1979.
7 Fram till år 1980.
-
- 16 -
och drog slutsatsen att detta uppfattades som normativt beteende från tidig ålder
(Temple & Ladouceur, 1986. s. 95ff). Denna upptäckt, menar Temple och Ladouceur,
stöds av andra studier som visar att uppemot 90 procent av de kriminella i urvalen även
brukar alkohol. Resultaten visar också att det inte finns signifikanta samband mellan en
persons alkoholbruk i tonåren och i tidig vuxenålder. Majoriteten av respondenterna
drack sig regelbundet fulla när de var 31 år gamla – oavsett hur mycket de drack när de
var 19 år gamla. Med detta avfärdar man teorier om ”alkoholkarriärer”, sådana som
människor började i tonåren och som förutspådde deras framtida beteenden. Istället
menar man att alkoholbruk i tonåren karaktäriseras som socialt, rebelliskt eller
experimentellt beteende snarare än allvarliga beteendeproblem med långsiktiga
konsekvenser (Temple & Ladouceur, 1986. s. 95ff).
Kriminellt beteende var mest vanligt i åldern 16 – 20 år. Utbredningen minskade sakta
efter 21-årsåldern och vid 31-årsåldern hade de flesta av respondenterna officiellt slutat
att begå brott. I detta urval fortsatte 51 procent av respondenterna att begå brott även i
vuxen ålder varav 36 procent begick endast ett brott. För dem som fortsatte att begå
brott i vuxen ålder har det visat sig att allvarsgraden av ungdomskriminaliteten
korrelerar med allvarsgraden av vuxenkriminaliteten (ibid. s. 99f).
I analysen slår Temple och Ladouceur (1986) fast att alkoholbruk nödvändigtvis inte
behöver leda till kriminalitet och vice versa samt att respondenterna tenderade att dricka
alkohol i mycket större grad än att begå brott, varje år. Istället är det möjligt att det finns
andra faktorer som leder till både drickande och kriminalitet; fulla människor är lättare
att upptäcka och människor som begår en typ av brott tenderar att begå samma typ av
brott oavsett om de är fulla eller nyktra. Deras resultat visar att kriminaliteten nådde sin
topp år 1966 då respondenterna var 18 år gamla och planade ut därefter. Alkoholbruket
hade sin topp fem till sex år senare, åren 1971-1972 vilket visar att det inte finns något
direkt samband mellan alkoholbruk och brott för kohorten. Däremot hittade man
signifikanta samband mellan de problematiska alkoholmissbrukarna och den mest
allvarliga kriminaliteten samt mellan allvarlig ungdomskriminalitet och
vuxenkriminalitet. Sammantaget visar studien att ålder spelar en viktig roll när det
gäller förståelsen för alkohol och brott. Eftersom alkohol och brottsbenägenhet är starkt
relaterade endast under en viss period i livet bör kopplingen mellan dessa förstås i
-
- 17 -
termer av sociala omständigheter mer än kausala förhållanden (Temple & Ladouceur,
1986. 101ff).
2.4.3 Långsiktiga konsekvenser
Nilsson och Estrada (2009) har undersökt kriminalitetens långsiktiga konsekvenser
genom att titta på hur livssituationen i vuxen ålder ser ut för de individer som under
tonåren har blivit registrerade för brott. Denna longitudinella studie bygger på
datamaterialet Stockholm Birth Cohort Study, SBC, som är en sammanslagning av
databaserna Metropolitprojektet och HSIA (Hälsa, sjukdom, inkomst och arbete
databasen) och innehåller information om 14 294 individer. Resultaten visar att var
femte individ i Stockholmskohorten någon gång har registrerats för brott fram till 31 års
ålder. Sju procent av kvinnorna och 33 procent av männen förekommer i polisregistret
och bland kvinnor återfinns den största brottsbelastade gruppen bland dem som har fått
sin första brottsbelastning i vuxen ålder. 11 procent av männen begick brott både som
tonåringar och vuxna men de stod för mer än 75 procent av de manliga
kohortmedlemmarnas registrerade kriminalitet (ibid. s. 6f, 10ff).
När det gäller olika brottstyper är det tillgreppsbrott som dominerar under tonåren, i
vuxen ålder är det tillgreppsbrott, trafik- och bedrägeribrott som är vanligast. Dessa tre
brottstyper står för omkring två tredjedelar av samtliga brott som kohortmedlemmarna
blivit lagförda för i vuxen ålder. Som riskfaktorer för kriminalitet utpekas resursbrister
och problem under uppväxten. 15 procent av de brottsbelastade männen har växt upp
med alkoholmissbrukande föräldrar och bland pojkar var det påtagligt vanligare med en
svår uppväxt. En jämförelse mellan pojkar och flickor visar att en av fyra män
respektive en av tjugo kvinnor som växer upp med allvarliga familjeproblem och blir
lagförda för brott både i ungdomen och vuxna livet. En stor andel av dem som fortsätter
att begå brott i vuxen ålder är narkotikamissbrukare, speciellt bland kvinnor. Författarna
till studien vill dock betona att det finns ytterst små skillnader mellan de som begick
brott som unga och de icke brottsbelastade när det gäller senare möjligheter i livet vilket
betyder att det för de allra flesta som begått brott som unga trots allt har gått bra
(Nilsson & Estrada, 2009. s. 10ff, 34).
-
- 18 -
3 Materialbeskrivning
I detta avsnitt presenteras datamaterialet, Metropolitprojektet, föreliggande studie
bygger på. En diskussion om materialets styrkor och svagheter förs samt de etiska
aspekterna projektet berör.
3.1 Metropolitprojektet
Metropolitprojektet startades år 1964 på initiativ av Kaare Svalastoga på universitetet i
Köpenhamn. Syftet var att skapa en longitudinell studie över sociala förhållanden med
utgångspunkt i de nordiska huvudstäderna. Metropolitmaterialet innehåller både pojkar
och flickor, födda i Sverige år 1953 och folkbokförda i Stockholm metropolitan area8
den 1 november 1963. 15 117 individer ingår i Metropolitprojektet (Stenberg, 2007. s.
105) varav 7 719 män och 7 398 kvinnor (Jansson, 1995. s. 20).
Den första omfattande datainsamlingen skedde år 1966, även kallad för
skolundersökningen, och bestod av två enkätundersökningar som utfördes i skolan
under skoltid när individerna gick i sjätte klass. Dessa enkäter tog fasta på individernas
intelligens, attityder till skolan, utbildning och fritidsintressen samt framtidsplaner vad
gäller utbildning samt fritidsvanor (Stenberg, 2007. s. 105f). Bortfallet för
skolundersökningen uppgår till 9 procent och består av elever som var frånvarande i
skolan dagen då undersökningen skedde (Jansson, 1995. s. 20). Familjeundersökningen
utfördes två år senare, år 1968, då ett stratifierat urval på 4 021 mödrar intervjuades om
sin egen samt det då 15-åriga barnets fars utbildning, sysselsättning samt attityd till
olika samhällsfenomen och planer inför framtiden för kohortindividerna (Stenberg,
2007. s. 105f). Även för denna undersökning uppgår bortfallet till 9 procent (Jansson,
1995. s. 20). År 1985, då kohortindividerna var 32 år, skickades ett frågeformulär till de
vars mödrar hade deltagit i intervjuerna år 1968. Det externa bortfallet uppgick till 24
procent (Stenberg, 2007. s. 105f). Under tiden projektet pågick inhämtades också data
från register såsom social-, person- och belastningsregistret, barnavårdsnämnden och
hälsodataregister (Jansson, 1995. s. 22, Nilsson & Estrada, 2009. s. 7).
8 Boo, Botkyrka, Danderyd, Djursholm, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Märsta, Nacka, Salem, Saltsjöbaden,
Sollentuna, Solna, Stockholm, Stocksund, Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands Väsby, Vallentuna,
Väster- och Österhaninge.
-
- 19 -
Sedan dess har Metropolitprojektet presenterats i ett antal forskningsrapporter, studier
och artiklar som har berört områden såsom utbildning, social klass, avvikelse och
kriminalitet, psykiska sjukdomar och missbruk (Stenberg, 2007. s. 105f).
3.1.1 Styrkor och svagheter
Denna databas ger oss möjlighet att studera människors sociala förhållanden i
barndomen samt hur de kan tänkas påverka individens möjligheter senare i livet.
Databasen är omfattande och berör olika områden i dessa individers liv från barndom
fram till 30-årsålder. Materialets storlek erbjuder goda möjligheter till hög reliabilitet
samt generaliserbara resultat – inte minst därför att information från bland annat polis-,
social- och patientregistren ger en bred kunskapsöversikt om ett stort antal individer
från deras födelse till år 1985 (Jansson, 1995. s. 20). Av relevans för denna studie är att
materialet ger oss möjlighet att ur ett långsiktigt perspektiv studera sociala resurser
under individernas uppväxtår samt hur dessa påverkar deras framtida sociala position,
hälsa, missbruk och kriminalitet (Stenberg, 2007. s. 108). Fördelen med att använda sig
av longitudinella studier för att undersöka sociala beteenden är att vi får möjlighet att
kontrollera för företeelsens långvarighet och eventuella mönster som kan tänkas uppstå.
Longitudinella studier erbjuder även möjligheter till resultattolkningar som kan säga
något om kausalitet (Jansson, 1995. s. 31) vilket lämpar sig väl för denna studie och
speciellt ifråga om och hur alkohol antas påverka den unges kriminella handlingar.
Laub och Sampson (2003) menar att en av de största styrkorna med longitudinella
datamaterial är att vi får möjlighet att urskilja mönster för avvikande beteende och
kriminalitet över tid (Laub & Sampson, 2003. s. 10). Temple och Ladouceur (1986)
menar att för att bättre förstå relationen mellan alkoholbruk och kriminalitet, bör man
studera ålderns olika dimensioner. De menar att tidigare forskning i liten grad har fäst
vikt vid ålderns betydelse och förespråkar longitudinella studier som följer individer
över tid och studerar olika effekter av debuter, mönster och förändringar i alkoholvanor
och brottsligt beteende (ibid. s. 92).
Det är av betydelse att också flickor är inkluderade i materialet vilket ger oss möjlighet
att studera deras sociala och kriminella karriärer. Som nämnt ovan, är det historiskt sett
vanligt att endast pojkar har inkluderats i empiriska studier av kriminologiska fenomen
-
- 20 -
vilket gör att det finns ytterst få empiriskt grundade uttalanden om flickors brottslighet.
Nilsson och Estrada (2009) menar att studier av både pojkar och flickor är en stor fördel
jämfört med studier av endast pojkar. Forskningsfältet breddas ytterligare och speciellt
när vi har att göra med omfattande datamaterial som Metropolitprojektet och kan uttala
oss om långsiktiga konsekvenser av uppväxt- och levnadsförhållanden. En annan klar
styrka med detta material är att kunna studera individer från ett annat samhälle än det
som hittills dominerat forskningsfältet9 för att kunna beskriva generella processer som
varken är tids- eller rumsbundna (Nilsson & Estrada, 2009. s. 7). När det gäller
resultatens giltighet för dagens förhållanden har Brå (2000) undersökt skillnader mellan
olika födelsekohorter10
för att kunna bedöma i vilken utsträckning resultaten står sig
över tid och funnit att dessa är giltiga även idag (ibid. s. 8).
3.1.2 Etik
Enligt vetenskapsrådet forskningsetiska principer ska man inom vetenskaplig forskning
alltid väga forskningskravet och individskyddskravet mot varandra. Syftet med
avvägningen är att utveckla, fördjupa och förbättra kunskap och metoder samtidigt som
medverkande individer inte får utsättas för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse
eller kränkning. Individskyddskravet är ett skydd mot otillbörlig insyn i en individs
privatliv och består av fyra huvudkrav; informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002. s. 5f).
Metropolitprojektets omfattande och kompletterande information från statliga register
räknas till en av projektets svagheter ur ett etiskt perspektiv. För de genomförda
enkäterna gäller att kohortmedlemmarna fick välja huruvida de skulle medverka eller
inte men de hade ingen vetskap om eller något att säga till om den kompletterande
registerdatan som inhämtades, tack vare offentlighetsprincipen. Med detta menas att
kohortmedlemmarna har fått information om och givit samtycke om att medverka i
enkätundersökningarna men inte det omfattande projekt de egentligen deltog i. Jansson
(1995) menar att de etiska aspekterna räknas till en av de största svagheterna med
longitudinella studier generellt, just med tanke på individens integritet samt att ett
projekt kan pågå i många år, med många personer inblandade vilket ökar riskerna för
misstag som exempelvis att information läcker ut (Jansson, 1995. s. 88).
9 USA och möjligen andra anglosaxiska samhällen.
10 Årskullar från 1960, 1965, 1970 och 1975.
-
- 21 -
Datainsamlingen för Metropolitprojektet avbröts år 1984 och materialet avidentifierades
år 1985, inte minst efter en massiv påtryckning från media och allmänheten (Stenberg
mfl. 2007. s. 106). Det material jag har haft tillgång till är därmed avidentifierat och jag
har dessutom haft tillgång till en begränsad mängd variabler.
4 Operationaliseringar
I detta avsnitt redovisas för hur operationaliseringar har gått till. Operationaliserade
begrepp utgörs av bland annat alkoholrelaterade problem, tidig alkoholdebut och
kriminalitet. Bryman (2001) föreslår att man använder sig av flera indikatorer för att få
fram information om ett begrepp för att på så sätt mäta det man är intresserad av (ibid. s.
83). För att fånga upp hela begreppen och minimera risken för missförstånd eller
feltolkningar kommer flera indikatorer/frågor att användas som mått på ett begrepp.
4.1.1 Alkohol
Uppgifter om alkoholmissbruk har hämtats från socialregistret, Patientjournalen samt
polisens person- och belastningsregister (Kodbok II, IV och V). Tidig alkoholdebut
operationaliseras genom en variabeloperationalisering gjord av Bäckman & Nilsson
(2010). Den variabeln utgörs av uppgifter från Socialregistret där noteringar har gjorts
om kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade problem såsom fylleri, rattfylleri och
missbruk under åren 1966-1972 (då kohortmedlemmarna var 13-18 år, Kodbok II). En
dikotomisering har därefter gjorts, de som aldrig har registrerats för alkoholrelaterade
problem och de som har registrerats vid minst ett tillfälle. Vid mätningarna har de
enskilda variablerna från kodboken redovisats i frekvenstabeller för ge en generell
beskrivning över kohortmedlemmarnas alkoholvanor under perioderna 1960-65 samt
1966-1972. Variabelindex över alkoholrelaterade problem under perioden 1966-1971
används i mätningarna för att mäta kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade problem i
ungdomsåren, det vill säga fram till 19-årsåldern.
För att mäta alkoholrelaterade problem i vuxen ålder används variabeloperationalisering
som Bäckman & Nilsson (2010) ursprungligen gjort för perioden 1972-1983.
Variablerna är konstruerade utifrån noteringar om alkoholrelaterade diagnoser från
Patientjournalen, socialregistret samt uppgifter om kohortmedlemmarnas lagföringar för
-
- 22 -
rattfylla under åren 1972-1983 (Kodbok IV och V). En dikotomisering har även här
gjorts, de som aldrig har registrerats för alkoholrelaterade problem och de som har
registrerats vid minst ett tillfälle. Vid mätningarna har detta index använts för att mäta
förekomsten av alkoholrelaterade problem i vuxen ålder, under perioden 1972-1983, det
vill säga då kohortmedlemmarna var 20 till 30 år gamla.
Därefter har ett alkoholindex över kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade problem
fram till 30 årsåldern skapats genom att indexen ovan har slagits samman till ett
alkoholindex. Denna är klassindelad i två kategorier, de som aldrig har registrerats för
alkoholrelaterade problem och de som har registrerats vid minst ett tillfälle. Jag har gjort
bedömningen att resultaten skulle kunna bli mer svårtydiga om variabeln hade
klassindelats i tre eller fler kategorier mot bakgrund av vilken information jag får enskilt
från de ursprungliga variablerna. Med det menar jag att det redan finns en
klassindelning om två grupper; de som inte finns registrerade i socialregistret under
gällande år och de som är registrerade vid minst ett tillfälle. Vid mätningarna har detta
index använts för att mäta alkoholrelaterade problem i ungdoms- och vuxenåldern, det
vill säga fram till år 1983.
4.1.2 Kriminalitet
Uppgifter om kohortmedlemmarnas kriminalitet har i två omgångar11
hämtats från
Polisens person- och belastningsregister. Registret innehåller uppgifter om brott som har
lett till en lagföring samt rapporteringar till Barnavårdsnämnden i de fall det rör sig om
minderåriga gärningspersoner (Kodbok IV). För samtliga åren 1966-1984 finns
uppgifter om antal och typ av brott (Nilsson & Estrada, 2009. s. 8). Kriminalitet
operationaliseras inledningsvis genom sammanslagningar av de enskilda
brottskategorivariablerna för åren 1966-1984. Materialet är indelat i sju brottskategorier;
våldsbrott, stöld, bedrägeri, skadegörelse, trafikbrott, narkotikabrott och övriga brott. På
så sätt har det skapats index för varje brottskategori för dessa år. Indexen har sedan
omkodats så att frekvenstabeller kan redovisa för antal lagförda brott per individ samt
medel- och typvärden. Efter det har en dikotomisering gjorts på samtliga index för att
särskilja de som har blivit lagförda för brott från de som inte har blivit lagförda för
brott. Genom dikotomisering av variablerna har mätningarna underlättats och
11
Åren 1979 samt 1984.
-
- 23 -
resultattolkningen gjorts tydligare. Därefter har ett brottsindex skapats över de som inte
är lagförda för brott respektive de som är lagförda för brott.
Eftersom den oberoende variabeln alkoholrelaterade problem i vuxenåldern innehåller
notering om kohortmedlemmarnas lagföringar för rattfylla, har ytterligare ett
brottsindex skapats. Denna är dock utan trafikbrott, och används när alkohol i vuxen
ålder testas mot variabeln brottslighet, se exempelvis Tabell 1.6.
Upphörande eller fortsatt kriminalitet operationaliseras genom en klassindelad variabel
som består av fyra indelningar beroende på när i livet kohortmedlemmen har varit
brottsaktiv. Indelningarna är ej brottsbelastad, brott enbart upp till 19 år, brott enbart
efter 20 år samt brott både innan och efter 20 år. Indelningen i fyra grupper har gjorts i
syfte att skilja ut två grupper tonårsbrottslingar, de som upphör och de som fortsätter
med kriminalitet även efter ungdomsåren. Dessutom ger denna indelning möjlighet att
jämföra resultaten med andra longitudinella studier som har använt denna indelning
(Nilsson & Estrada, 2009. s. 8f).
5 Mätfel
I vetenskapliga undersökningar eftersträvas alltid hög reliabilitet och hög validitet
samtidigt som det är oundvikligt att mätfel uppstår någon gång under
mätningsprocessen. En hög reliabilitet talar om för oss att undersökningens resultat
kvarstår vid upprepade mätningar och att risken för slumpmässiga fel är liten. En hög
validitet talar om att de valda indikatorerna verkligen mäter det vi avser att mäta och att
risken för systematiska fel är liten. Nedan presenteras begreppen mer utförligt samt på
vilket sätt de påverkar denna undersökning.
5.1 Reliabilitet och validitet
En undersöknings reliabilitet tar fasta på överrensstämmelsen och pålitligheten av
begreppens mätningar. För att bekräfta en undersöknings reliabilitet använder man sig
av samma operationella definitioner upprepade gånger för att se om mätproceduren
genererar samma mätresultat varje gång. En replikerbar undersökning ger således hög
reliabilitet och frånvaro av slumpmässiga fel i mätningarna (Bryman, 2001. s.
-
- 24 -
86).Validitet tar fasta på om vi verkligen mäter det vi avser att mäta det vill säga om
begreppets mätningar och indikatorer mäter begreppet ifråga. Av vikt för att korrekt
mäta begreppet ifråga är att de operationella definitionerna anges noga. (Björkman,
2000. s. 34f, 42ff).
En begränsning med att använda sig av polisens person- och belastningsregister som
mått på kriminalitet är att siffrorna gäller enbart de individer som har blivit lagförda för
brott. Det betyder att vi har att göra med sådana brott som har kommit till polisens
kännedom och att det finns en mängd brott som aldrig registreras för att de inte
upptäcks, inte uppfattas som brott eller anses som oviktiga för att rapporteras – sådana
som kallas för mörkertal och påverkar resultaten vi får. I kritiken som framförs mot
offentlig statistik är det just mätningar av kriminalitet som uppmärksammas som
problematiska (Bryman, 2001. s. 211f). I detta fall hade självrapporterad kriminalitet
varit att föredra eller att komplettera med för att få en mer rättvis bild av kriminaliteten
bland kohortmedlemmarna. Bortsett från det bedömer Brå (2000) att uppgifterna från
den officiella statistiken är pålitliga som en objektiv mätare av individers brottslighet
(ibid. s. 13). År 1952 definierades alkoholism som en sjukdom för första gången av
Världshälsoorganisationen och så sent som år 1977 avkriminaliserades fylleri på allmän
plats. Sedan dess har alkoholen fått en legitim plats i vårt samhälle och det har blivit
mer legitimt för kvinnor att dricka alkohol. Jag menar att det finns en risk för att
kohortmedlemmarnas registrerade alkoholbruk kan vara underrapporterad därför att ett
alkoholmissbruk har brutit mot gällande samhällsnormer och att självrapporterade
uppgifter hade kunnat ge en mer rättvis bild av fenomenet.
När det gäller måtten på alkoholmissbruk används uppgifter från socialregistret,
Patientjournalen samt lagföringar för rattfylla som källor. Även här handlar det i första
hand om att uppgifterna som används måste ha kommit myndigheter till känna. Med det
menar jag att det finns en risk för att förekomsten av alkoholproblem bland
kohortmedlemmarna speglar de allvarligaste fallen och att en del mindre allvarliga fall
hamnar inom ramarna för mörkertal vilket kan påverka validiteten för denna
undersökning. Patientjournalen innehåller uppgifter om enskilda individers
hälsotillstånd och består av anteckningar i samband med vård vilket innebär att det finns
en risk dels med att informationen är insamlad i ett annat syfte. Dels därför att
intervjuareffekt kan påverka svaren patienter lämnar och dels för att flera olika
-
- 25 -
människor har fyllt i journalerna vilket i sin tur påverkar reliabiliteten. För att styrka
validiteten i denna undersökning har jag använt mig av delvis redan studerade och
operationaliserade begrepp och variabler. Bland annat består alkoholindexet av redan
sammansatta variabler använda i annan studie12
men undersökningen har inte genomgått
validitetsprövning.
Av betydelse är att nämna att jag hade tillgång till endast ett urval av alla variabler i
Metropolitprojektet och att validiteten för indikatorn tidiga alkoholproblem därför bör
diskuteras. I denna undersökning har jag, som nämnt ovan, använt mig av information
från socialregistret vilket är en pålitlig källa i sig men jag vill belysa att ett
alkoholmissbruk eller alkoholproblem bland ungdomar eller vuxna inte behöver komma
socialsekreterare eller myndigheter till känna vilket ökar risken för skeva resultat vad
gäller denna aspekt av undersökningen.
6 Resultat
Nedan presenteras resultat denna undersökning har genererat. Inledningsvis ges en
översikt över kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade problem, kriminalitet, olika
brottstyper de är lagförda för samt kriminalitet under olika perioder i livet.
Genomgående görs en uppdelning som möjliggör jämförelser mellan kvinnor och män.
Skillnader som redovisas är statistiskt säkerställda på en promillenivån.
6.1 Alkoholproblem bland kohortmedlemmarna
Frekvenstabeller över de enskilda variablerna som bygger på uppgifter från
socialregistret och Barnavårdsnämnden över kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade
problem under perioden 1960-1965 visar att endast 2 fall av ringa alkoholmissbruk
finns registrerade. Inga fall av rattfylleri eller mer omfattande alkoholmissbruk finns
registrerade. Vidare visar frekvenstabellerna att ingen fylla finns registrerad, varken
som enskild eller upprepad händelse.
Frekvenstabeller över de enskilda variablerna från socialregistret under perioden 1966-
1972 visar däremot att flera fall av alkoholmissbruk, rattfylleri samt fylla finns
12
Se appendix i Bäckman & Nilsson, 2010.
-
- 26 -
registrerade. Sju procent av pojkarna och två procent av flickorna finns registrerade för
alkoholproblem i ungdomsåren fram till år 1972 (då kohortmedlemmarna är 19 år
gamla) enligt socialregistret. Resultaten visar att 8,2 procent av kohortmedlemmarna har
registrerats minst en gång för alkoholrelaterade problem. Nedan visas de registrerade
alkoholrelaterade problem för kvinnor och män under perioderna 1966-1971 samt 1972-
1983, för den andra perioden baseras alkoholproblemvariabeln på uppgifter från
socialregistret, patientjournalen samt lagföringar för rattfylla.
Tabell 1.1 Procentuell fördelning över alkohol-
problem för kvinnor och män under perioden 1966-1971.
Alkohol-
problem
Kön %
Kvinnor Män
Inga 98 93,1
Minst ett 2 6,9
Totalt %
N
100
7398
100
7719
x² = 211,402
Tabellen ovan visar kvinnor och mäns registrerade alkoholrelaterade problem under
tonåren, det vill säga i åldern 13 till 18. Två procent av kvinnorna och drygt sju procent
av männen har blivit registrerade för minst ett alkoholrelaterat problem i
ungdomsåldern.
Tabell 1.2 Procentuell fördelning över alkohol-
problem för kvinnor och män under perioden 1972-1983.
Alkohol-
Problem
Kön %
Kvinnor Män
Inga 99 91,3
Minst ett 1 8,7
Totalt %
N
100
7398
100
7719
x² = 481,102
Tabellen ovan visar kvinnor och mäns registrerade alkoholrelaterade problem under
vuxenlivet. En procent av kvinnorna och 8,7 procent av männen har blivit registrerade
-
- 27 -
för alkoholrelaterade problem i vuxenlivet. Sammantaget har 13,3 procent av
kohortmännen och 2,8 procent av kohortkvinnorna blivit registrerade för
alkoholrelaterade problem fram till 30-årsåldern. Det finns en skillnad mellan kvinnor
och mäns registreringar, kvinnorna tenderar att bli registrerade i ungdomsåldern medan
männen tenderar att bli registrerade i vuxenåldern.
6.2 Kriminalitet bland kohortmedlemmarna
Tabell 1.3 Procentuell fördelning över kvinnor och mäns olika typ av
brottsbelastning samt medelvärden för dem som har lagförts för respektive
brottstyp.
Kön Typ av brott
Antal brott
Våld
Stöld
Bedrägeri
Skade-
görelse
Trafik-
brott
Narkotika-
brott
Övriga
brott
Kvinnor %
n = 7398
1,1 4,4 1,8 0,4 1,3 1,1 1,1
Medelvärde 1,95 3,13 5,41 1,42 5,0 3,76 3,0
Män %
n = 7719
7,8
19,2
6,1
5,9
15,5
4,4
13,2
Medelvärde 2,73 8,31 4,38 1,77 4,20 4,60 3,0
N 15117
Tabellen ovan visar en procentuell fördelning över kvinnor och mäns lagföringar för
olika typer av brott samt antal brott, under perioden 1966-1984. Tabellen illustrerar väl
att andelen män inom alla brottskategorier är högre än andelen kvinnor. Flest lagförda
kvinnor återfinns inom stöld vilket också har ett ganska högt medelvärde när det gäller
antal brott medan skadegörelse inrymmer minst andel kvinnor och har det lägsta
medelvärdet. Det högsta medelvärdet återfinns inom bedrägeri och ligger på 5,41 antal
brott, näst högsta återfinns inom trafikbrott och därefter kommer narkotikabrott, stöld
och övriga brott som också har relativt höga medelvärden – runt tre brott per lagförd
kvinna för gällande brottstyp.
För männen visar tabellen avsevärt högre siffror, dels när det gäller andel män inom
respektive brottskategori och dels när det gäller antal brott per lagförd. Flest andel
lagförda män återfinns inom stöld, vilket fallet även var för de lagförda kvinnorna. Näst
-
- 28 -
högst andel återfinns inom trafikbrott och därefter övriga brott. Minst andel män
återfinns inom narkotikabrott. Det högsta medelvärde som utmärker sig för männen är
det stöldrelaterade, vilket ligger på dryga 8 gärningar per lagförd man. Medelhöga
medelvärden ligger runt fyra gärningar per man och återfinns inom narkotika- och
trafikbrott samt bedrägerier. Det lägsta medelvärdet återfinns för männen, liksom för
kvinnorna, inom skadegörelse. Typvärdet är ett för samtliga brottskategorier för båda
könen.
6.2.1 Är alkohol relaterat till någon specifik brottstyp?
Tabell 1.4 Procentuell fördelning över kvinnor och mäns olika typ av
brottsbelastning relaterat till alkoholproblem.
Alkohol-
problem
Typ av brott
Våld
Stöld
Bedrägeri Skade-
görelse
Trafik-
brott
Narkotika-
brott
Övriga
brott
Kvinnor %
Inga 0,7 3,6 1,4 0,3 0,9 0,8 0,7
Minst ett 14,8 33 16,7 5,7 17,2 9,6 12
n = 7398
Män %
Inga 4,1 13,7 3,3 3,2 7,6 2,3 9,0
Minst ett 31,4 55,2 24,3 23,1 66,7 17,9 40,8
n = 7719
Tabellen ovan visar den procentuella fördelningen över kvinnor och mäns typ av
brottslighet beroende på om de är registrerade för alkoholrelaterade problem. De
kvinnor och män som finns registrerade för alkoholrelaterade problem är i större
utsträckning lagförda för brott än de kvinnor och män som inte är registrerade för
alkoholrelaterade problem. Man kan även utläsa att männens värden är generellt högre
än kvinnornas vilket tyder på att alkohol är en större riskfaktor för män än kvinnor men
detta bekräftar också bilden av män som överrepresenterade bland lagförda kriminella.
För kvinnorna finns den största skillnaden när det gäller stöld där 33 procent av dem
som är registrerade för alkoholrelaterade problem återfinns även lagförda för stöld
jämfört med knappt fyra procent av dem som inte är registrerade för alkoholrelaterade
problem. Ganska stora skillnader återfinns även för; (i fallande ordning) trafikbrott,
-
- 29 -
bedrägeri, våld samt övriga brott. Minsta skillnaderna återfinns inom skadegörelse
samt narkotikabrott. Av detta kan tolkas att för kvinnor gäller att den typ av brottslighet
som verkar ha starkast koppling till alkohol förefaller vara stöldrelaterad.
För männen återfinns den största skillnaden inom trafikbrott, där nära 67 procent av
dem registrerade för alkoholrelaterade problem även finns lagförda för trafikbrott
jämfört med drygt åtta procent av dem som inte är registrerade för alkoholrelaterade
problem. Stora skillnader återfinns även för; (i fallande ordning) stöld, övriga brott och
våld. Minsta skillnader för män återfinns inom bedrägeri, skadegörelse samt
narkotikabrott. Av detta kan tolkas att för männen gäller att flera typer av brott verkar
vara relaterade till alkohol. Det allra största sambandet återfinns bland de lagförda för
trafikbrott. Detta ska dock ses i ljuset av att alkoholproblemindexet delvis baseras på
rattfylleri vilket också ingår i trafikbrott. Sammantaget kan man säga att
kohortmedlemmarnas brottslighet domineras av stöld, våld, trafik och bedrägeri med
desto högre frekvens för dem med alkoholrelaterade problem.
6.2.2 Kriminalitet under olika perioder i livet
Tabell 1.5 Procentuell fördelning över kvinnor och mäns
brottsbelastning under olika perioder i livet.
Brottsbelastning
Kön
Kvinnor Män
% %
Ej brottsbelastad
Brott enbart upp till 19 år
93
2,7
66,7
11,9
Brott enbart efter 20 år
Brott både innan och
efter 20 år
3,1
1,2
10,4
11
Totalt %
N
100
7398
100
7719
Tabellen ovan visar att 93 procent av kvinnorna och nästan 67 procent av männen i
kohorten aldrig har blivit lagförda för brott. Nära tolv procent av männen och knappt
tre procent av kvinnorna har blivit registrerade för brott endast under ungdomsåren och
liknande är siffrorna för dem som har blivit registrerade för brott endast i vuxen ålder.
Tabellen visar även att elva procent av männen och drygt en procent av kvinnorna har
-
- 30 -
blivit registrerade för brott både i ungdoms- och vuxenåldern vilket tyder på att män
som begår brott i tonåren riskerar att i större utsträckning begå brott även i vuxen ålder,
jämfört med motsvarande grupp kvinnor.
6.3 Alkohol och kriminalitet
Ovan har jag redovisat för förekomst av alkoholmissbruk och kriminalitet bland
kohortmedlemmarna. Hur ser då sambandet mellan alkohol och brott för dessa individer
ut? I det följande redovisas för hur ett alkoholmissbruk kan tänkas påverka
brottsaktivitet i vuxenlivet. Jag vill nämna att för de två följande tabellerna gäller att
alkoholproblemindexet delvis baseras på rattfylleri vilket också ingår i
brottsbelastningsindexet.
Tabell 1.6 Procentuell fördelning över kvinnor och mäns
brottsbelastning och alkoholproblem.
Brotts-
belastning
Kön
Kvinnor
Män
(ej trafik-
brott)
Inga
alkoholproblem
7%
Minst ett
alkoholproblem
7%
Inga
alkoholproblem
7%
Minst ett
alkoholproblem
7%
Ej lagförd
Minst ett
brott
94,8
5,2
55,5
44,5
77,1
22,9
28,4
71,6
Totalt %
N
100
7189
100
209
100
6691
100
1028
Phi = 0,269 Phi = 0,363
Tabellen ovan visar den procentuella fördelningen över kvinnor och mäns
brottsbelastning beroende på om de är registrerade för alkoholrelaterade problem.
Resultaten visar att nästan hälften, 44,5 procent av kvinnorna som är registrerade för
alkoholrelaterade problem återfinns som lagförda för minst ett brott. Motsvarande siffra
för männen är 71,6 procent. Av de kvinnor som inte är registrerade för alkoholrelaterade
problem återfinns drygt fem procent som lagförda för minst ett brott. Motsvarande siffra
-
- 31 -
för männen är drygt 23 procent. Phi-värdet13
indikerar positiva, svaga samband för både
kvinnor och män när det gäller kriminalitet utifrån alkoholproblem.
6.3.1 Finns det samband mellan tidiga alkoholproblem och kriminalitet?
Tabell 1.7 Procentuell fördelning över kvinnor och mäns brottsbelastning
relaterat till alkoholproblem i ungdomsåldern.
Brottsbelastning
Kön
Kvinnor
Män
Inga
alkoholproblem
7%
Minst ett
alkoholproblem
7%
Inga
alkoholproblem
7%
Minst ett
alkoholproblem
7%
Ej brottsbelastad
Brott enbart
upp till 19 år
93,8
2,4
52,3
16,8
69,9
11,3
24,7
20,0
Brott enbart
efter 20 år
Brott både innan
och efter 20 år
3,0
0,8
12,1
18,8
10,4
8,4
9,9
45,4
Totalt % 100
7249
100
149
100
7184
100
535
Tabellen ovan visar den procentuella fördelningen över kvinnor och mäns
brottsbelastning i olika perioder i livet relaterat till de registrerade alkoholrelaterade
problemen i tonåren, perioden 1966-1971. Tabellen visar att 149 kvinnorna i kohorten
någon gång har blivit registrerade för alkoholrelaterade problem. Av dessa är drygt
hälften inte lagförda för något brott, drygt 17 procent har blivit lagförda för brott under
ungdomsåren, tolv procent har blivit lagföra under vuxenåldern och nästan var femte,
drygt 19 procent, har blivit lagförda för brott både under ungdoms- samt vuxenåldern.
Majoriteten av kohortmedlemmarnas kvinnor, 7249 stycken har inga registrerade
alkoholrelaterade problem. Av detta kan tolkas att de kvinnor som har blivit registrerade
för alkoholrelaterade problem i tonåren i större utsträckning är lagförda för brott under
livets alla perioder än de kvinnor som inte har några registrerade alkoholrelaterade
problem i tonåren. Tabellen visar också att en betydande del av dem kvinnor som har
13
Phi-koefficienten används när analysen innehåller minst en dikotom variabel. Värdet
varierar mellan 0 och 1, där 1 indikerar ett fullständigt positivt samband.
-
- 32 -
blivit registrerade för alkoholrelaterade brott i tonåren samt lagförda för brott i tonåren
även fortsätter med brott i vuxen ålder, drygt 19 procent, jämfört med respektive grupp
bland de som inte är registrerade för alkoholrelaterade problem, som inte ens är en
procent.
Bland männen är det också en klar majoritet, 7184 stycken, som inte har blivit
registrerade för alkoholrelaterade problem under ungdomsåren medan 535 stycken har
blivit det. Av dem som har blivit registrerade är det en knapp fjärdedel som inte har
blivit lagförda för brott, medan en femtedel har blivit lagförda för brott under
ungdomsåren och drygt tio procent har blivit lagförda för brott i vuxen ålder. Av
relevans är att nästan hälften, 45,4 procent av de män som har blivit registrerade för
alkoholrelaterade problem under ungdomsåren finns lagförda för brott både som
ungdomar och vuxna. Av de män inte som inte är registrerade för alkoholrelaterade
problem är drygt 70 procent ej lagförda för något brott. Drygt elva procent har blivit
lagförda för brott under ungdomsåren, drygt tio procent under vuxenåldern och åtta
procent har blivit lagförda för brott både i ungdoms- och vuxenåldern.
Av denna tabell kan tolkas att de män som har blivit registrerade för alkoholrelaterade
problem under ungdomsåren löper en överhängande risk för fortsatt kriminalitet även i
vuxenåldern. Siffrorna visar även att alkoholproblem i ungdomen medför ökad risk för
tidig brottsdebut, särskilt för kvinnor. Den stora skillnaden mellan könen är att fler män
finns bland de registrerade för alkoholrelaterade problem under ungdomsåren och att en
större del av dem finns lagförda för brott både under ungdoms- samt vuxenåldern
medan situationen för de registrerade kvinnorna ser något bättre ut sett ur ett långsiktigt
perspektiv.
-
- 33 -
6.3.2 Vilken roll spelar alkoholen för upphörande av kriminalitet?
Tabell 1.8 Procentuell fördelning över kvinnor och mäns brottsbelastning
relaterat till alkoholproblem.
Brottsbelastning
Kön
Kvinnor
Män
Inga
alkoholproblem
7%
Minst ett
alkoholproblem
7%
Inga
alkoholproblem
7%
Minst ett
alkoholproblem
7%
Ej brottsbelastad
Brott enbart
upp till 19 år
94,3
2,7
47,8
17,2
74,8
8,8
14,2
20,7
Brott enbart
efter 20 år
Brott både innan
och efter 20 år
2,3
0,7
15,3
19,6
11,1
5,4
16,9
48,2
Totalt %
N
100
7189
100
209
100
6691
100
1028
Tabellen ovan visar den procentuella fördelningen över kvinnor och mäns brottslighet
under olika perioder i livet beroende på om de har blivit registrerade för
alkoholrelaterade problem fram till år 1984. Liksom Tabell 1.7 visar denna att
skillnaderna är störst bland män som är registrerade för alkoholrelaterade problem.
Närmare hälften av dem är lagförda för brott både innan och efter 20-årsåldern och
dessa är i större utsträckning lagförda för brott både under ungdoms- och vuxenåldern
jämfört med de män som inte är registrerade för alkoholrelaterade brott. För kvinnor
gäller att närmare hälften av dem som är registrerade för alkoholrelaterade problem
förblir icke lagförda för brottslighet. Samtidigt finns även inom denna grupp en stor
skillnad mellan de icke registrerade och registrerade för alkoholrelaterade problem när
det gäller huruvida de blir lagförda för brott både i ungdoms- samt vuxenåldern, där var
femte från den sistnämnda gruppen blir lagförd för brott jämfört med en knapp procent
från den andra gruppen.
7 Avslutande diskussion
Mina resultat bekräftar det som har framkommit i tidigare forskning om att
kriminaliteten är mer vanligt förekommande och omfattande bland män än kvinnor. Jag
finner liksom Nilsson och Estrada, att kvinnor tenderar att ha sin brottsdebut i vuxen
-
- 34 -
ålder medan män debuterar i ungdomsåren samt att en större andel män fortsätter att
begå brott även i vuxen ålder jämfört med kvinnor.
Stöld är mest vanligt förekommande bland båda könen och utmärks av höga
medelvärden när det gäller antal brott, mer än åtta stycken per lagförd man. Skillnaden
som finns mellan medelvärdet och typvärdet skulle kunna förklaras av att en mindre
andel individer begår många brott inom respektive brottskategori. När det gäller
kopplingen mellan alkohol och stöld kan man tänka sig att den grupp individer som
begår många brott av denna typ, gör det för att få tag på alkohol så som Tryggvesson
och Bullock menar. Det kan vara så att människor tenderar att begå samma brott om och
om igen vilket gör att de som begår stöldrelaterade brott får ett högt medelvärde. Det
kan även vara så att människor stjäl alkohol eller andra varor för att finansiera ett
missbruk vilket i sin tur betyder att det finns en risk med ett långvarigt missbruk i sig.
Ett moment tjugotvå uppstår när missbruket finansieras med hjälp av andra småbrott
och det, förutom själva missbruket i sig, en risk för att bli gripen när man begår de nya
brotten (Nilsson & Estrada, 2009. s. 27). Dessa resultat skulle kunna kopplas till
forskning som visar att både kriminalitet och missbruk inverkar negativt på
arbetsmarknadsförankringen (Bäckman & Nilsson, 2010. s. 3) vilket i sin tur kan leda
till ekonomiska svårigheter för individen. Jag kan tänka mig att en situation av detta
slag är svår att komma ur när det sociala nätverket består av andra avvikande individer,
banden till det konventionella samhället är svaga och alkoholproblem ständigt finns
närvarande.
Bland männen som är registrerade för alkoholrelaterade problem är trafikbrott också
vanligt förekommande. Än en gång vill jag uppmärksamma att information om rattfylla
ingår dels i alkoholindexet och dels i trafikbrott och uppvisar ett starkt samband till viss
del därför. Sambandet skulle också kunna förklaras av att en del av dem som är lagförda
för rattfylla har alkoholproblem i sin vardag och tenderar att köra alkoholpåverkade i
större utsträckning än de som inte har alkoholproblem.
Det verkar finnas ett ganska starkt samband mellan våld och alkohol på så sätt att var
tredje man och var sjunde kvinna som har registrerade alkoholrelaterade problem också
är dömda för våldsbrott. Ytterligare tester visar att drygt 54 procent av de män som har
dömts för våldsbrott har alkoholrelaterade problem jämfört med drygt tio procent av
-
- 35 -
dem som inte har dömts för våldsbrott. För kvinnorna gäller drygt 40 respektive två
procent. Det skulle kunna kopplas till det Fergusson mfl., Deehan samt Brå (2009)
skriver om att det finns en tendens till ökad aggressivitet i samband med alkoholintag
och att de flesta våldssituationer som myndigheterna kommer tillkänna är resultat av
vardagliga brukares urspårade situationer. Information som används i denna
undersökning bygger på officiella uppgifter och om alkoholmissbrukare generellt är
mindre benägna att anmäla brott, undrar jag i vilken omfattning de egentligen hamnar i
sådana situationer? Man kan tänka sig att ett alkoholmissbruk i sig kan vara
frustrerande, skapa tendenser till aggressivitet och riskfyllda situationer. Jag vill dock
belysa att bakomliggande faktorer såsom sociala, psykiska eller direkt farmakologiska
kan tänkas påverka sambandet mellan alkohol och brott. Man kan tänka sig att inte
enbart alkohol styr en människas kriminella handlingar utan att det finns andra starkt
bidragande faktorer. Det kan även finnas gemensamma riskfaktorer för missbruk och
kriminalitet, eftersom båda dessa faller under ett avvikande beteende.
Det finns stora skillnader mellan kvinnor och mäns fortsatta kriminalitet beroende på
om de har registrerade alkoholproblem i ungdomsåren. Bilden ser dyster ut för de
kvinnor och män som har alkoholproblem i ungdomen men ännu dystrare ut för dem
som samtidigt begår brott. Nästan hälften av männen och var femte kvinna fortsätter att
begå brott i vuxen ålder. Av detta kan tolkas som att alkoholmissbruk i ungdomsåren är
en riskfaktor när det gäller upphörande av kriminalitet i vuxen ålder och speciellt för
män. Frågan är dock, varför verkar kvinnor med problem i ungdomen klara sig bättre
senare i livet jämfört med män? Det skulle kunna vara så att pojkar och flickor
uppfostras olika när det gäller risktagande och beteende på så sätt att flickorna hålls
under uppsikt medan pojkar tillåts vara äventyrslystna och får mer frihet. Detta i sin tur
kan leda till att när flickor hamnar i problem upptäcks det snabbare och lättare än när
pojkar gör det men även att pojkar i större utsträckning tillåts vara problematiska. Det
kan vara så att det sociala nätverket till följd av uppfostran och självständighet skiljer
sig åt mellan flickor och pojkar och på samma sätt som ovan verkar skyddande med sin
närvaro och uppsikt.
Ursprungligen tänkte jag använda information från familjeundersökningen för att mäta
tidig alkoholdebut, mot bakgrund av det Deehan (1999) skriver om ungas kontakt med
alkohol i den sociala miljön. I undersökningen fanns frågor om de då 15-åriga
-
- 36 -
kohortmedlemmarna hade fått tillgång till alkohol hemma eller någon annanstans. Jag
har dock inte haft tillgång till familjeundersökningen varpå information från
socialregistret fick användas istället. Frågeställningen fick modifieras till tidiga
alkoholproblem istället för tidig alkoholdebut eftersom det hade blivit svårt att uttala sig
om tidig alkoholdebuts koppling till kriminalitet med tanke på indikatorerna som
begreppet mättes med. Så här i efterhand anser jag att ett tidigt alkoholmissbruk kan i
hög grad vara tecken på tidig alkoholdebut men en tidig alkoholdebut behöver
nödvändigtvis inte leda till ett tidigt alkoholmissbruk, vilket gör att jag endast kan uttala
mig om att ett tidigt alkoholmissbruk och konsekvenser av det. Självrapporterade
uppgifter hade varit att föredra för att studera alkoholbruk och tidig debut och för att få
en mer rättvis bild av fenomenet samt kopplingen till kriminalitet.
När det gäller alkoholens generella roll för upphörande av kriminalitet, går resultaten i
samma riktning som för föregående. Alkoholproblem ökar risken för kriminalitet under
alla perioder i livet om man jämför med de kvinnor och män som inte har
alkoholproblem. Av dem är majoriteten inte är lagförda för brott. Risken är störst för
män och kan bekräftas Hussong mfl. teori om alkoholmissbrukets fällande roll och
bidragande faktor till att unga män förstärker det antisociala beteendet eller fastnar i
kriminalitetsmönster. Dessa män har svårt för att behålla ett jobb, stanna kvar i
romantisk relation eller upprätthålla relationer till det konventionella samhället. Även
Laub och Sampsons longitudinella studie visar att alkoholmissbruk och en viss
instabilitet ständigt finns närvarande för de individer som återfaller i brott i vuxen ålder.
Av detta kan tolkas att alkoholmissbruk är en riskfaktor för både kvinnor och män när
det gäller upphörande av kriminalitet och närvaro av alkoholmissbruk bidrar till fortsatt
kriminalitet i vuxen ålder. Mot bakgrund av ovannämnda siffror för alkoholproblemens
långsiktiga betydelse är det av stor vikt att undersökningar som denna genomförs. Det
är viktigt att uppmärksamma människorna som lever i ett missbruk, som lever i ett
utanförskap och finansierar sin vardag genom att begå brott. För resultaten visar att
vägen ut ur problemen är lång.
Jag vill i denna del av undersökningen nämna alkoholmissbrukets definition och del av
samhällsnormerna som en omständighet som kan påverka longitudinella undersökningar
som denna. Som jag har skrivit om tidigare är det svårt att dra en tydlig linje mellan ett
-
- 37 -
alkoholbruk och missbruk och det som uppfattas som normalt i idag i vårt samhälle
behöver inte nödvändigtvis göra det i ett annat samhälle eller under en annan tidsperiod.
Det är en brist att jag inte har kunnat skilja på bruk och missbruk av alkohol i materialet
för det hade varit värdefullt att bidra till forskningsfältet med information om hur dessa
skiljer sig åt och konsekvenser av dem. Min undersökning skiljer sig från Temple och
Ladouceurs på så sätt att jag utgår från registrerat alkoholmissbruk medan de mäter bruk
av olika allvarsgrad genom självrapporterade surveys vilket självklart också påverkar
resultaten. Dock bekräftas mina resultat av deras, genom att de finner att ungdomar med
den mest allvarliga kriminaliteten tenderar att bli de mest kriminellt belastade som
vuxna samt att de mest kriminella i stor utsträckning hade allvarliga alkoholproblem.
Till framtida forskning skulle det vara intressant att djupare studera sambandet mellan
alkohol och kriminalitet för att se vilka bakomliggande faktorer som kan tänkas påverka
upphörande eller kontinuitet i brott. Jag tror att det är av betydelse att belysa ungdomars
uppväxtförhållanden såsom omständigheter inom familjen, skolan och vänner samt
vilka omständigheter som skiljer sig åt för pojkar och flickor. Temple och Ladouceur
drar slutsatsen i sin studie att ålder i hög grad samverkar med upphörande av brott och
detta skulle kunna tolkas i termer av Laub och Sampsons teori om vändpunkter i livet
som brottsförebyggande. Det skulle vara intressant att titta på vilka händelser eller
vändpunkter som kan tänkas finnas och om det finns några skillnader för pojkar och
flickor. Jag tror att bilden av alkohol som prediktor för avvikande beteende är mer
komplex än vad som hittills visat sig. Det skulle vara värdefullt att studera skillnader
mellan ungdomars bruk och missbruk av alkohol för att få en helhetsbild av fenomenet
alkohol och brott.
-
- 38 -
Litteraturförteckning
Björkman, N-M. (2000). Fyra metodologiska teman. Stockholm.
Bryman, A. (2001). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber Utbildning AB.
Brå. (2000). Strategiska brott. Vilka brott förutsäger en fortsatt brottskarriär? Rapport
2000:3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brå. (2009). Misshandel mellan obekanta. Kan fler brott klaras upp? Del 2. Rapport
2009:1. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Bäckman, O. & Nilsson, A. (2010). Pathways to Social Exclusion – A Life-Course
Study. I European Sociological Review. (Advance Access jan 2010)
Deehan, A. (1999). Alcohol and Crime: Taking Stock. UK: The Home Office.
Ferguson, D. M., Lynskey, M. T. & Horwood, L. J. (1996). Research Report: Alcohol
misuse and juvenile offending in adolescence. Carfax Publishing Company.
Hirschi, T. (1974). Causes of delinquency. Berkeley: University of California Press.
Hussong, A. M., Curran, P. J., Moffitt, T. E., Caspi, A. & Carrig, M. M. (2004).
Substance abuse hinders desistance in young adults’ antisocial behavior. I Development
and Psychopathology 16, 1029-1046.
Jansson, C-G. (1995). Research Report No 40. On Project Metropolitan and the
Longitudinal Perspective. Stockholm: Stockholms Universitet.
Jonsson, R. (1973). Alkoholmissbruk. Förhållandet mellan alkoholmissbrukaren och
samhället. Orsaker, utveckling, vård. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Klingemann, H. K. H. (1996). ‘Unraveling juvenile delinquency’ revisited-cohort
studies at risk. I Addiction 91(4). 502-504.
-
- 39 -
Laub, J. H. & Sampson, R. J. (2003). Shared beginnings, divergent lives. Delinquent
boys to age 70. Cambridge: Harvard University Press.
Lidberg, L. & Wiklund, N. (2004). Svensk rättspsykiatri. Psykisk störning, brott och
påföljd. Lund: Studentlitteratur.
Lenke, L. (2001). Ungdomsmissbrukets betydelse för ungdomsbrottslighetens
utveckling. I: Estrada, F. & Flyghed, J. (2001). Den svenska ungdomsbrottsligheten.
Lund: Studentlitteratur.
Nilsson, A. (2002). Fånge i Marginalen. Uppväxtvillkor, levnadsförhållanden och
återfall i brott bland fångar. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms
universitet.
Nilsson, A. & Estrada, F. (2009). Kriminalitet och livschanser. Uppväxtvillkor,
brottslighet och levnadsförhållanden som vuxen. Arbetsrapport 2009:20. Institutet för
Framtidsstudier. Stockholm.
Ring, J. (2001). Förekomst av stöld, droger och våld bland flickor och pojkar. I:
Estrada, F. & Flyghed, J. (2001). Den svenska ungdomsbrottsligheten. Lund:
Studentlitteratur.
Rydelius, P-A. (1981). Barn till alkoholiserade fäder. Social anpassning och
hälsotillstånd under 20 år. Stockholm: Liberförlag.
Sarnecki, J. (2003). Introduktion till kriminologi. Lund: Studentlitteratur.
Socialstyrelsen. (1993). Barn till alkoholmissbrukare. SOS-rapport 1993:18.
Stockholm: Modin-Tryck AB.
Stenberg, S-Å., Vågerö, D., Österman, R., Arvidsson, E., von Otter, C. and Janson, C-
G. (2007) Stockholm Birth Cohort Study 1953-2003: A New Tool for Life Course
Studies. I Scandinavian Journal of Public Health 35(1). 104-110.
-
- 40 -
Temple, M. & Ladouceur, P. (1986). The alcohol-crime relationship as an age-specific
phenomenon: a longitudinal study. I Contemporary Drug Problems 13. 89-115.
Tryggvesson, K. & S. L. Bullock. (2004). ”Äsch, han var bara full” – om un