Kriminologiska institutionen

Alkoholmissbrukets betydelse för

kontinuitet i brottslighet

En longitudinell undersökning

Examensarbete 1 15 hp Kriminologi Examensarbete 1, Avancerad nivå (15 hp) Vårterminen 2010 Maja Todorovic

- 2 -

- 3 -

Sammanfattning

Jag har i denna undersökning studerat kopplingen mellan alkohol och brott utifrån ett

longitudinellt perspektiv. Mot bakgrund av data från Metropolitprojektet har fokus legat

på kvinnor och män som i ungdomen har haft alkoholrelaterade problem samt vad dessa

har betytt för framtida upphörande och kontinuitet i brott. För det första visar resultaten

att missbruk i tidig ålder kan ses som en riskfaktor för kriminalitet i vuxen ålder för

både kvinnor och män. Resultaten visar att störst risk för fortsatt kriminalitet i vuxen

ålder löper de som i ungdomen har dels ett alkoholmissbruk och dels begår brott. Detta

gäller speciellt för männen, varav nästan hälften av de som har registrerade

alkoholproblem i ungdomen och begår brott samtidigt, fortsätter med brott i vuxen

ålder. Var femte kvinna som i ungdomen har haft alkoholrelaterade problem och

samtidigt begår brott, fortsätter att begå brott även i vuxen ålder. Resultaten visar även

att det finns en stark koppling mellan alkoholrelaterade problem samt brottstyperna

stöld och våld. Sammantaget tyder resultaten på att alkohol i större utsträckning finns

närvarande bland de individer som begår brott jämfört med de som inte begår brott.

- 4 -

- 5 -

Innehållsförteckning

1 Inledning ............................................................................................................... - 7 -

1.1 Syfte och frågeställningar ............................................................................. - 8 -

1.2 Disposition .................................................................................................... - 9 -

2 Teoretisk ansats och tidigare forskning ................................................................ - 9 -

2.1 Alkohol och kriminalitet ............................................................................... - 9 -

2.2 Bruk eller missbruk? ................................................................................... - 11 -

2.3 Tidigt alkoholbruk ...................................................................................... - 12 -

2.4 Tidigare forskning ...................................................................................... - 13 -

2.4.1 Alkohol och våld ................................................................................ - 14 -

2.4.2 Alkohol som social företeelse bland ungdomar? ................................ - 15 -

2.4.3 Långsiktiga konsekvenser................................................................... - 17 -

3 Materialbeskrivning ............................................................................................ - 18 -

3.1 Metropolitprojektet ..................................................................................... - 18 -

3.1.1 Styrkor och svagheter ......................................................................... - 19 -

3.1.2 Etik ..................................................................................................... - 20 -

4 Operationaliseringar ........................................................................................... - 21 -

4.1.1 Alkohol ............................................................................................... - 21 -

4.1.2 Kriminalitet ......................................................................................... - 22 -

5 Mätfel ................................................................................................................. - 23 -

5.1 Reliabilitet och validitet.............................................................................. - 23 -

6 Resultat ............................................................................................................... - 25 -

6.1 Alkoholproblem bland kohortmedlemmarna.............................................. - 25 -

6.2 Kriminalitet bland kohortmedlemmarna .................................................... - 27 -

6.2.1 Är alkohol relaterat till någon specifik brottstyp? .............................. - 28 -

6.2.2 Kriminalitet under olika perioder i livet ............................................. - 29 -

6.3 Alkohol och kriminalitet ............................................................................. - 30 -

6.3.1 Finns det samband mellan tidiga alkoholproblem och kriminalitet? .. - 31 -

6.3.2 Vilken roll spelar alkoholen för upphörande av kriminalitet? ............ - 33 -

7 Avslutande diskussion ........................................................................................ - 33 -

Litteraturförteckning ................................................................................................... - 38 -

Tabellförteckning........................................................................................................ - 41 -

- 6 -

- 7 -

1 Inledning

Åtskilliga undersökningar har presenterat ett positivt samband mellan alkohol och våld

på både strukturell och individuell nivå. Prevalensstudier visar att en stor andel såväl

gärningspersoner som offer till våldsbrott har varit alkoholpåverkade vid brottstillfället.

Men andel alkoholpåverkade vid brott skiftar mellan olika länder och sambandet mellan

alkohol och våld har visat sig vara särskilt starkt i de nordiska länderna. För

Skandinavien gäller att ca 75 procent av gärningspersonerna och 50 procent av offren

vid misshandel och mord har varit alkoholpåverkade vid brottstillfället (Tryggvesson &

Bullock, 2004. 13f, Lidberg & Wiklund, 2008. s. 298). Alkoholkonsumtionsmönstret

för de nordiska länderna brukar beskrivas som berusningsorienterat och explosivt,

starka samband har redovisats mellan alkoholbruk och dess negativa effekter.

Tidsserieanalyser bekräftar detta när de visar att sambandet varierar i styrka och natur

mellan olika geografiska och kulturella områden (för en forskningsgenomgång se

Tryggvesson & Bullock, 2004). Omkring 40 procent av svenskar som vårdas för

alkoholmissbruk förekommer i kriminalregistret jämfört med omkring tio procent av

befolkningen i övrigt. Alkoholmissbruk är särskilt vanligt bland dem som återfaller i

brott och bland kvinnliga gärningsmän finns en större andel alkoholpåverkade vid

brottet, jämfört med manliga gärningsmän (Tryggvesson & Bullock, 2004. s. 18,

Lidberg & Wiklund, 2004. s. 297ff). Tidigare forskning visar att en stor andel av de som

har alkoholproblem begår brott samt att en stor andel av kriminella personer också har

alkoholproblem (Temple & Ladouceur, 1986. s. 90).

I en longitudinell studie från Nya Zeeland över unga män upp till 26-årsåldern, visar

resultaten att missbruk medför större risk för antisocialt beteende än förväntat för

individen utifrån dennes förutsättningar. Författarna till studien menar att missbruk ska

förstås i termer av ”snara” eller ”fälla”1 på så sätt att de unga männen fastnar i förhöjda

kriminalitetsmönster när ett missbruk är närvarande i sammanhanget. Resultaten visar

också att de män som levde med tyngre missbruk under uppväxttiden, uppvisade tyngre

kriminalitet i ung vuxenålder vilket pekar mot att de individer som missbrukar i större

1 Min översättning från engelskans snare.

- 8 -

utsträckning är inblandade i kriminella handlingar än individer utan alkoholmissbruk

närvarande (Hussong, Curran, Moffitt, Caspi & Carrig, 2004. s. 1029ff).

Laub och Sampson (2003) har utifrån en tidigare studie, gjort en longitudinell

uppföljning över 500 ungdomsvårdsplacerade pojkar i USA fram till 70-årsåldern. De

har identifierat olika grupper vars brottsaktivitet varierar under livets gång och det

gemensamma för samtliga grupperna är att brottsaktiviteten minskar med åldern. Men,

resultaten visar också att för de individer som fortsätter att begå brott i vuxen ålder

tenderar alkoholmissbruk att ständigt finnas närvarande. Alkohol jämfört med andra

droger verkar vara en betydande riskfaktor för antisocialt beteende och en viktig

komponent för de som fortsätter med kriminalitet genom livet, inte minst därför att det

frekventa intaget för med sig negativa konsekvenser och sociala svårigheter. En av

förklaringarna till varför alkoholmissbrukare har svårare att avstå från brott än andra är

att de har svårare att behålla ett stadigt arbete och stanna i relationer, vilka Laub och

Sampson menar är avgörande i livet för att människor ska sluta att begå brott (ibid. s.

3ff, 166, 186f, 284).

Den för svenska förhållanden, relativt outforskade frågan är hur sambandet mellan

alkohol och kriminalitet ser ut ur ett långsiktigt perspektiv. Vilken betydelse har ett

tidigt alkoholmissbruk för den kriminella karriären eller för de individer som har ett

alkoholmissbruk och samtidigt begår brott? I denna undersökning kommer fokus att

ligga på alkoholens betydelse för upphörande och kontinuitet i brott utifrån ett

livsförloppsperspektiv.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med föreliggande undersökning är att utifrån longitudinella individdata

undersöka kvinnor och mäns alkoholvanor relaterat till kriminalitet. Fokus kommer att

ligga på betydelsen ett alkoholmissbruk i ungdomsåren kan ha för kriminalitet i vuxen

ålder samt vilka brottstyper det är kopplat till. Följande frågeställningar kommer att

undersökas:

Finns det en koppling mellan tidiga alkoholproblem och kriminalitet?

Är alkohol kopplat till specifika brottstyper eller är det en del av ett mer

generellt antisocialt beteende?

- 9 -

Vilken roll spelar alkoholen för upphörande av/fortsatt kriminalitet?

1.2 Disposition

I följande avsnitt presenteras ett avsnitt med teori och tidigare forskning där både

svensk och internationell forskning tas upp. Efter det följer ett avsnitt som beskriver

Metropolitprojektet samt en diskussion om etik. I avsnittet efter det redovisas för hur

operationaliseringar har gått till och efter det diskuteras mätfel och hur de kan påverka

denna undersökning. Därefter presenteras resultaten följt av en avslutande diskussion.

Slutligen återfinns en tabellförteckning som bilaga.

2 Teoretisk ansats och tidigare forskning

Nedan presenteras olika teorier samt tidigare forskning om alkohol och kriminalitet. I

min genomgång av tidigare forskning kommer fokus i första hand att ligga på

longitudinella studier där man har uppmärksammat samband mellan alkohol och

kriminalitet. Inledningsvis presenteras studier som belyser alkoholens roll som en social

riskfaktor och sedan presenteras studier som visar på samband mellan ungdomars

drickande och kriminalitet.

2.1 Alkohol och kriminalitet

Historiskt sett kan man urskilja en tydlig samvariation mellan utvecklingen för

registrerad alkoholkonsumtion och lagföringar för misshandel.2 Det är viktigt att påpeka

att de allra flesta som dricker inte slåss och att inte alla som slåss också dricker. Men

perioder med högre alkoholkonsumtion har varit kopplade till högre

misshandelsfrekvenser och vice versa vilket kan tolkas i termer av att alkohol kan vara

en betydelsefull faktor, bland andra, för förståelsen av våldsutvecklingen i Sverige (von

Hofer, 2008. s. 51ff). Andra forskare är dock kritiska till alltför förhastade slutsatser om

kausalitet när man pratar om förhållandet mellan alkohol- och drogmissbruk och de

problem de anses orsaka (Temple & Ladouceour, 1986. s. 104, Lenke, 2001. s. 69f).

Lenke (ibid.) menar att de starka sambanden inte bör avfärdas utan studeras närmare ur

ett kontrollpolitiskt perspektiv. Han utgår bland annat från teorin om social kontroll när

han menar att alkoholen ständigt är närvarande i samhället medan den sociala kontrollen

2 Gäller för svenska förhållanden.

- 10 -

minskar och han kopplar det till ungdomsarbetslöshet, som en riskfaktor för missbruk.

Han pekar vidare på olika slag av alkoholbruk, dels finns det som kallas för

restaurangkonsumtion som är kopplat till mindre grov våldsbrottslighet och dels

berusningsdrickandet som är kopplat till den grövre våldsbrottsligheten bland ungdomar

(Lenke, 2001. s. 69f, 79ff).

Att det föreligger en koppling mellan alkohol och kriminalitet verkar ändå de flesta vara

överens om. Fergusson, Lynskey och Horwood (1996. s. 483f) menar att ungdomar som

dricker mycket och ofta samt uppvisar alkoholrelaterade problem löper större risk att

begå brottsliga handlingar, om man jämför med ungdomar som inte tillhör denna grupp.

De menar att sambandet kan förklaras på olika sätt, dels finns det direkta kopplingar

mellan alkoholbruk och brottsliga handlingar, dels finns det situationella, psykologiska,

sociala och familjära förklaringar – som dessutom samverkar med varandra. Sett till

riskfaktorer för alkoholbruk och kriminalitet, har man upptäckt att det finns en stor

mängd sådana som både liknar och överlappar varandra (Fergusson mfl., 1996. s. 483f,

Vårdguiden, 2009). Klingemann (1996) menar att förutom att det finns gemensamma

riskfaktorer för alkoholmissbruk och kriminalitet, är samhällets reaktioner på ett

avvikande beteende en faktor som kan leda till fortsatt avvikande beteende och förändra

självbilden för den unge (ibid. s. 502f).

Hussong mfl. (2004) menar att riskfaktorer kan tolkas i termer av mekanismer, som en

del av den ”fällande” rollen som missbruk kan anta. En av dessa är att missbruk kan

medföra svårigheter och/eller avstånd till de konventionella vuxna rollerna som också

anses vara brottspreventiva, exempelvis äktenskap. En annan del i sammanhanget är att

avbruten skolgång/utbildning samt frihetsberövande antas i sig vara ”snaror” som

förstärker det antisociala beteendet. Den tredje mekanismen är återspeglingen av ett

fysiskt beroende som ger skäl för antisocialt beteende i den vardagliga jakten på alkohol

och droger. Negativa egenskaper som kommer med alkohol och droger ökar risken att

förlora det goda omdömet, impulsivitet tenderar att ta över och kan leda till handlingar

som rankas som antisociala eller kriminella. Den sista avgörande mekanismen är att

missbrukskretsar unga människor vistas i kan medföra att aktiviteter blir till rutiner och

banden till andra avvikande individer stärks. Av detta skulle man kunna tolka att

missbruk i ungdomsåren riskerar att förstärka det antisociala och kriminella beteendet

- 11 -

som för övrigt verkar vara ganska vanligt förekommande för de flesta ungdomar (ibid.

s. 1033).

Alkohol är den mest använda drogen världen över och används av de flesta

människorna vid sociala sammanhang och i lagom mängder. Men för vissa som dricker

alkohol mycket och ofta, kan det innebära negativa, fysiska och/eller psykiska

konsekvenser. Det finns flera olika relationer mellan alkohol och kriminalitet, olyckor

och andra sociala problem (Deehan, 1999. s. 1). Ring (2001) uppmärksammar att

alkoholförtäring bland ungdomar, likväl brott och stöld, egentligen inte är att betrakta

som avvikande utan en ganska vanlig företeelse i åldergruppen. Detta gör han mot

bakgrund av att en stor del ungdomar uppger i självrapportundersökningar att de har

druckit alkohol vid minst ett tillfälle det senaste året och var femte har gjort det mer än

tio gånger (ibid. s. 61, 66).

Alkohol som orsak till kriminalitet kan bland annat antas för att människor begår brott

för att få tag på alkohol. Det kan även vara så att man söker modet som krävs för att

begå brott i alkoholen eller använder alkoholen som ursäkt för ens missgärningar. Vissa

forskare hävdar att ungas alkoholvanor är viktiga att uppmärksamma därför att man på

så sätt kan förutse och förebygga framtida kriminalitet. Andra menar att man måste fästa

större vikt vid riskfaktorer och social kontroll därför att alkohol i ungdomsåren knappast

är en ovanlig företeelse och istället en del av ungdomskulturen (Deehan, 1999. s. 1f,

Klingemann, 1996. s. 502). Flera svenska kvalitativa studier har visat att alkoholen

fungerar som ursäkt för otillåtna handlingar eller att alkoholen brukas med syftet att

frigöra sig från de normer som vanligtvis råder i samhället. Detta skulle man kunna

tolka som att effekterna av alkohol till stor del är socialt inlärda och kulturellt bestämda

(Tryggvesson & Bullock, 2004. s. 15, 18).

2.2 Bruk eller missbruk?

Det är inte alltid lätt att definiera eller fastställa när ett överdrivet alkoholintag blir

problematiskt för individen. De flesta människor dricker alkohol vid sociala

sammanhang och i mängder som inte innebär några negativa konsekvenser för deras

leverne men problemen som uppkommer kan också vara av olika svårighetsgrad.

Konsekvenserna är primärt fysiska, ibland sociala eller psykiska men oftast en

kombination av alla dessa. Den alkoholbrukande populationen skulle kunna

- 12 -

klassificeras som allt ifrån de som dricker utan problem till de som dricker och har

problem men lyckas fungera relativt normalt till de som är beroende av och missbrukar

alkohol. Mellan dessa kategorier finns en mängd andra zoner. Kriminalitet kan utan

tvekan kopplas till det problematiska missbruket men många av de problem som polisen

och sjukvården handskas med är inte ett resultat av alkoholmissbruket utan de

vardagliga brukarna som har fått i sig så pass mycket att de inte kan kontrollera sitt

beteende (Deehan, 1999. s. 1f).

2.3 Tidigt alkoholbruk

Den vanligaste kontakten mellan ungdomar och alkohol sker i det vardagliga livet. De

flesta unga har någon gång sett vuxna människor dricka redan i barndomen. Ofta kan de

urskilja de olika alkoholsorterna genom utseendet eller doften och även beskriva

effekterna av alkohol vid 10 års ålder. På så sätt börjar många unga dricka, som en

normal socialiseringsprocess. Ungdomars syn på alkohol skapas av den sociala miljön

de befinner sig i och kanske allra främst i hemmet och deras föräldrar (Deehan, 1999. s.

2f, 30). Hirschi (1974) nämner alkoholbruk som en vuxenaktivitet när han studerar

samband mellan alkohol och kriminalitet bland studenter. Han menar att studenter vars

engagemang i utbildning har falnat tenderar att ta till vuxenaktiviteter, såsom rökning,

alkoholdrickande, dating, köra bil och begå brott för att hävda sin position i samhället.

Han förnekar att det skulle finnas ett samband mellan tidig alkoholdebut och den

kriminella karriär man gör men hävdar att det finns ett starkt samband mellan

alkoholdrickande och kriminella handlingar (ibid. s. 165, 168).

Forskning har visat att frekvensen och volymen alkohol människor dricker tenderar att

förändras över åren på så sätt att alkoholbruk i ungdomsåren endast till en viss grad kan

förutse bruk i vuxen ålder. Vanligtvis börjar man dricka i ungdomsåren och det är även

då som alkoholproblem kan kopplas till kriminalitet och är vanligt bland unga män. Den

högsta andelen av alkoholrelaterade problem återfinns i gruppen unga män i nitton-

tjugoårsåldern. Det allmänna alkoholbruket tenderar att öka fram till sena ungdomsår

eller tidig tjugoårsålder. Därefter minskar alkoholkonsumtionen såväl som de

alkoholrelaterade problemen markant. Andelen människor som kan kategoriseras som

alkoholmissbrukare blir färre och processen kallas för att mogna ut ur

alkoholproblemen. Typen och graden av problemens allvar är på så sätt åldersrelaterade.

- 13 -

Unga människor tenderar att oftare köra rattfulla, råka ut för frekventa förgiftningar och

symptomatiska besvär medan äldre människor är mer mottagliga för hälsorelaterade

problem eller sådana som påverkar deras arbete och familj. På samma sätt som man

menar att alkoholvanor är åldersrelaterade menar Temple och Ladouceur (1986) att det

kriminella beteendet också är åldersrelaterat. Många av de kriminella ungdomarna har

sin brottsdebut redan vid 14 årsåldern. Efter den punkten tenderar den kriminella

aktiviteten att öka fram till de sena tonåren och den kriminella toppåldern3 beräknas till

någonstans mellan 15 och 18 år. Även självrapporterade undersökningar visar att det är i

den åldern flest antal brott begås (ibid. s. 90f ).

2.4 Tidigare forskning

Det finns en kunskapslucka när det gäller kriminologisk forskning om flickors

brottslighet, riskfaktorer och livsförlopp – och inte minst när det gäller longitudinella

studier därför att de innehåller för få brottsliga flickor/kvinnor. Det är därför väl belagt

att fler pojkar än flickor begår olika typer av brott men det är inte speciellt undersökt i

vilken mån livsförloppen skiljer sig åt för dessa flickor och pojkar (Nilsson & Estrada,

2009. s. 6).

I en 20-årig uppföljningsstudie från 1980-talet över barn till alkoholiserade fäder visas

att särskilt pojkar från alkoholisthem löper risk att få betydande sociala

anpassningssvårigheter i vuxen ålder jämfört med kontrollgruppen. Under uppväxtåren

fungerade barnen sämre i skolan än vad de borde ha gjort med tanke på deras

intellektuella kapacitet, de försummades fysiskt och psykiskt då fäderna under ruset

beskrevs som aggressiva och hotfulla och mödrarna var utarbetade och orkade inte med

barnen vid dessa förhållanden. Barnen vars mödrar var i gott psykiskt skick och vars

fäder stod under bevakning klarade sig bättre. Iakttagna effekter av detta blev att barnen

visade symptom på otrygghet och asocialitet och pojkarna fick ofta tidigt själva

alkoholproblem, försörjningssvårigheter och hamnade i kriminalitet (Rydelius, 1981. s.

9, 84ff. Socialstyrelsen, 1993. s. 24f).

Nilsson (2002) menar att svenska tidigare studier visar på omfattande alkoholproblem

bland fångar. I sin studie över svenska fångars levnadsförhållanden visar Nilsson att

3 Min översättning från engelskans top age.

- 14 -

nästan en fjärdedel av fångarna konsumerade en så stor mängd alkohol minst några

gånger i veckan att de kunde betraktas som högkonsumenter4. Andelen fångar som

anser sig ha alkoholproblem är ungefär lika stor som de som högkonsumerar vilket

tyder på att alkoholmissbruk är utbrett bland intagna på svenska anstalter (ibid. s. 93f).

2.4.1 Alkohol och våld

Fergusson mfl. (1996) har studerat sambandet mellan alkohol och brott i en

longitudinell studie över 1265 ungdomar, upp till 16 års åldern, från Nya Zeeland. I

detta urval har 8,3 procent av ungdomarna visat sig tillhöra gruppen som missbrukar

alkohol vid 16 års ålder. 12,8 procent av dem hade begått två eller flera egendomsbrott

och 7,2 procent hade begått två eller flera våldsbrott. Ungdomarna hade begått i

genomsnitt fem brott under det senaste året och detta gäller för bägge brottstyperna. Vid

kontroll för olika riskfaktorer för brottslighet fann man att sämre sociala förhållanden,

olika motgångar inom familjen, individuella karaktärsdrag och umgänge med andra

kriminella hade svaga men signifikanta positiva samband med alkoholbruk och brott.

Man konstaterade att ungdomar, både flickor och pojkar, vilka vid 16 års ålder hade

utvecklat ett tungt, frekvent eller problematiskt drickande löpte risk för att begå både

vålds- och egendomsbrott. Man fann att ungdomarna kom från förhållanden vilka i stor

grad kan tillskrivas förhöjda risker för både missbruk och kriminalitet. Gemensamma

faktorer för dessa förhållanden var låg intelligens, föräldrars missbruksbeteende,

beteendeproblem i barndomen, ungdomsbrottslighet fram till 15 års ålder och umgänge

med andra kriminella. Vid kontroll för dessa risk- och bakgrundsfaktorer upptäckte man

att sambandet mellan alkoholmissbruk och ungdomsbrottsligheten minskade markant.

Resultaten visar att det inte fanns något orsakssamband mellan alkoholmissbruk och

egendomsbrottslighet utan att detta samband i stort kan förklaras av andra faktorer.

Däremot visar resultaten att det fanns ett samband mellan alkoholmissbruk och risk för

våldsbrottslighet oberoende av andra riskfaktorer eller livsstilen dessa medförde.

Resultaten stämmer väl överens med andra kontrollerade studier som visar att ökat

alkoholintag är tydligt sammankopplat till ökade tendenser för aggressivt beteende

(Fergusson mfl. 1996. s. 485f, 491ff).

4 Motsvarande siffra för jämförelsepopulationen är mindre än två procent.

- 15 -

Brå (2009) konstaterar i en riksrepresentativ studie över 615 slumpmässigt valda

misshandelsanmälningar,5 att misshandelsbrott i regel sker under helgnätter. Vidare

kännetecknas omständigheterna av att händelsen sker mellan två unga, berusade,

svenska män, som inte är missbrukare eller har ett kriminellt förflutet. Drygt 70 procent

gärningspersonerna och målsägandena noterades som alkoholpåverkade och i 60

procent av fallen var båda fulla. Att endast i ett fåtal av fallen var alkoholmissbrukare

inblandade menar Brå (ibid.) har att göra med att missbrukare utgör en grupp som

generellt är mindre benägna att anmäla brott – och speglar inte den verkliga bilden av

andel missbrukare inblandade i våld. Samma resonemang förklarar antagligen den låga

andelen kriminella personer inblandade i situationerna. Vidare framkommer att i de fall

målsägande var alkoholpåverkad upplevdes denne av polisen som mindre trovärdig och

fallen prioriterades markant mer sällan. Däremot verkar det som om polisen i högre

utsträckning utreder fall där gärningspersonen är kriminell eller missbrukare (ibid. s. 6,

21f, 42).

2.4.2 Alkohol som social företeelse bland ungdomar?

Temple och Ladouceur (1986) undersökte relationen mellan alkohol och kriminalitet

genom att följa en kohort unga män, i Pacific Northwest i Nordamerika, i åldern 16 till

30 år. De var speciellt intresserade av att undersöka alkohol- och brottsmönster samt

relationen mellan dessa variabler och utvecklingen över tid. Projektet inleddes 19646

och analysen bygger på information om 302 individer från en mellanstor stad. För att

identifiera och mäta alkoholmissbruk användes frågor såsom Dricker du så pass mycket

att du känner dig full? varpå respondenterna kunde svara Regelbundet, ibland, sällan

eller aldrig. För att identifiera och mäta kriminalitet använde man sig av nationella

polisregister7 där man fick information om brottets typ och individernas kontakter med

rättsväsendet (Temple & Ladouceur, 1986. s. 92ff).

En stor andel respondenter svarade att de som tonåringar fram till tidig 20-årsålder

drack tills de blev fulla. Det problematiska alkoholbruket var vanligast i 23-årsåldern då

53 procent av respondenterna svarade att de regelbundet drack tills de blev fulla. Man

upptäckte också att i princip alla kriminella respondenterna oavsett ålder drack alkohol

5 Period 1 september 2006 - 31 augusti 2007.

6 Datainsamling genom enkäter pågick mellan 1967-1979.

7 Fram till år 1980.

- 16 -

och drog slutsatsen att detta uppfattades som normativt beteende från tidig ålder

(Temple & Ladouceur, 1986. s. 95ff). Denna upptäckt, menar Temple och Ladouceur,

stöds av andra studier som visar att uppemot 90 procent av de kriminella i urvalen även

brukar alkohol. Resultaten visar också att det inte finns signifikanta samband mellan en

persons alkoholbruk i tonåren och i tidig vuxenålder. Majoriteten av respondenterna

drack sig regelbundet fulla när de var 31 år gamla – oavsett hur mycket de drack när de

var 19 år gamla. Med detta avfärdar man teorier om ”alkoholkarriärer”, sådana som

människor började i tonåren och som förutspådde deras framtida beteenden. Istället

menar man att alkoholbruk i tonåren karaktäriseras som socialt, rebelliskt eller

experimentellt beteende snarare än allvarliga beteendeproblem med långsiktiga

konsekvenser (Temple & Ladouceur, 1986. s. 95ff).

Kriminellt beteende var mest vanligt i åldern 16 – 20 år. Utbredningen minskade sakta

efter 21-årsåldern och vid 31-årsåldern hade de flesta av respondenterna officiellt slutat

att begå brott. I detta urval fortsatte 51 procent av respondenterna att begå brott även i

vuxen ålder varav 36 procent begick endast ett brott. För dem som fortsatte att begå

brott i vuxen ålder har det visat sig att allvarsgraden av ungdomskriminaliteten

korrelerar med allvarsgraden av vuxenkriminaliteten (ibid. s. 99f).

I analysen slår Temple och Ladouceur (1986) fast att alkoholbruk nödvändigtvis inte

behöver leda till kriminalitet och vice versa samt att respondenterna tenderade att dricka

alkohol i mycket större grad än att begå brott, varje år. Istället är det möjligt att det finns

andra faktorer som leder till både drickande och kriminalitet; fulla människor är lättare

att upptäcka och människor som begår en typ av brott tenderar att begå samma typ av

brott oavsett om de är fulla eller nyktra. Deras resultat visar att kriminaliteten nådde sin

topp år 1966 då respondenterna var 18 år gamla och planade ut därefter. Alkoholbruket

hade sin topp fem till sex år senare, åren 1971-1972 vilket visar att det inte finns något

direkt samband mellan alkoholbruk och brott för kohorten. Däremot hittade man

signifikanta samband mellan de problematiska alkoholmissbrukarna och den mest

allvarliga kriminaliteten samt mellan allvarlig ungdomskriminalitet och

vuxenkriminalitet. Sammantaget visar studien att ålder spelar en viktig roll när det

gäller förståelsen för alkohol och brott. Eftersom alkohol och brottsbenägenhet är starkt

relaterade endast under en viss period i livet bör kopplingen mellan dessa förstås i

- 17 -

termer av sociala omständigheter mer än kausala förhållanden (Temple & Ladouceur,

1986. 101ff).

2.4.3 Långsiktiga konsekvenser

Nilsson och Estrada (2009) har undersökt kriminalitetens långsiktiga konsekvenser

genom att titta på hur livssituationen i vuxen ålder ser ut för de individer som under

tonåren har blivit registrerade för brott. Denna longitudinella studie bygger på

datamaterialet Stockholm Birth Cohort Study, SBC, som är en sammanslagning av

databaserna Metropolitprojektet och HSIA (Hälsa, sjukdom, inkomst och arbete

databasen) och innehåller information om 14 294 individer. Resultaten visar att var

femte individ i Stockholmskohorten någon gång har registrerats för brott fram till 31 års

ålder. Sju procent av kvinnorna och 33 procent av männen förekommer i polisregistret

och bland kvinnor återfinns den största brottsbelastade gruppen bland dem som har fått

sin första brottsbelastning i vuxen ålder. 11 procent av männen begick brott både som

tonåringar och vuxna men de stod för mer än 75 procent av de manliga

kohortmedlemmarnas registrerade kriminalitet (ibid. s. 6f, 10ff).

När det gäller olika brottstyper är det tillgreppsbrott som dominerar under tonåren, i

vuxen ålder är det tillgreppsbrott, trafik- och bedrägeribrott som är vanligast. Dessa tre

brottstyper står för omkring två tredjedelar av samtliga brott som kohortmedlemmarna

blivit lagförda för i vuxen ålder. Som riskfaktorer för kriminalitet utpekas resursbrister

och problem under uppväxten. 15 procent av de brottsbelastade männen har växt upp

med alkoholmissbrukande föräldrar och bland pojkar var det påtagligt vanligare med en

svår uppväxt. En jämförelse mellan pojkar och flickor visar att en av fyra män

respektive en av tjugo kvinnor som växer upp med allvarliga familjeproblem och blir

lagförda för brott både i ungdomen och vuxna livet. En stor andel av dem som fortsätter

att begå brott i vuxen ålder är narkotikamissbrukare, speciellt bland kvinnor. Författarna

till studien vill dock betona att det finns ytterst små skillnader mellan de som begick

brott som unga och de icke brottsbelastade när det gäller senare möjligheter i livet vilket

betyder att det för de allra flesta som begått brott som unga trots allt har gått bra

(Nilsson & Estrada, 2009. s. 10ff, 34).

- 18 -

3 Materialbeskrivning

I detta avsnitt presenteras datamaterialet, Metropolitprojektet, föreliggande studie

bygger på. En diskussion om materialets styrkor och svagheter förs samt de etiska

aspekterna projektet berör.

3.1 Metropolitprojektet

Metropolitprojektet startades år 1964 på initiativ av Kaare Svalastoga på universitetet i

Köpenhamn. Syftet var att skapa en longitudinell studie över sociala förhållanden med

utgångspunkt i de nordiska huvudstäderna. Metropolitmaterialet innehåller både pojkar

och flickor, födda i Sverige år 1953 och folkbokförda i Stockholm metropolitan area8

den 1 november 1963. 15 117 individer ingår i Metropolitprojektet (Stenberg, 2007. s.

105) varav 7 719 män och 7 398 kvinnor (Jansson, 1995. s. 20).

Den första omfattande datainsamlingen skedde år 1966, även kallad för

skolundersökningen, och bestod av två enkätundersökningar som utfördes i skolan

under skoltid när individerna gick i sjätte klass. Dessa enkäter tog fasta på individernas

intelligens, attityder till skolan, utbildning och fritidsintressen samt framtidsplaner vad

gäller utbildning samt fritidsvanor (Stenberg, 2007. s. 105f). Bortfallet för

skolundersökningen uppgår till 9 procent och består av elever som var frånvarande i

skolan dagen då undersökningen skedde (Jansson, 1995. s. 20). Familjeundersökningen

utfördes två år senare, år 1968, då ett stratifierat urval på 4 021 mödrar intervjuades om

sin egen samt det då 15-åriga barnets fars utbildning, sysselsättning samt attityd till

olika samhällsfenomen och planer inför framtiden för kohortindividerna (Stenberg,

2007. s. 105f). Även för denna undersökning uppgår bortfallet till 9 procent (Jansson,

1995. s. 20). År 1985, då kohortindividerna var 32 år, skickades ett frågeformulär till de

vars mödrar hade deltagit i intervjuerna år 1968. Det externa bortfallet uppgick till 24

procent (Stenberg, 2007. s. 105f). Under tiden projektet pågick inhämtades också data

från register såsom social-, person- och belastningsregistret, barnavårdsnämnden och

hälsodataregister (Jansson, 1995. s. 22, Nilsson & Estrada, 2009. s. 7).

8 Boo, Botkyrka, Danderyd, Djursholm, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Märsta, Nacka, Salem, Saltsjöbaden,

Sollentuna, Solna, Stockholm, Stocksund, Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands Väsby, Vallentuna,

Väster- och Österhaninge.

- 19 -

Sedan dess har Metropolitprojektet presenterats i ett antal forskningsrapporter, studier

och artiklar som har berört områden såsom utbildning, social klass, avvikelse och

kriminalitet, psykiska sjukdomar och missbruk (Stenberg, 2007. s. 105f).

3.1.1 Styrkor och svagheter

Denna databas ger oss möjlighet att studera människors sociala förhållanden i

barndomen samt hur de kan tänkas påverka individens möjligheter senare i livet.

Databasen är omfattande och berör olika områden i dessa individers liv från barndom

fram till 30-årsålder. Materialets storlek erbjuder goda möjligheter till hög reliabilitet

samt generaliserbara resultat – inte minst därför att information från bland annat polis-,

social- och patientregistren ger en bred kunskapsöversikt om ett stort antal individer

från deras födelse till år 1985 (Jansson, 1995. s. 20). Av relevans för denna studie är att

materialet ger oss möjlighet att ur ett långsiktigt perspektiv studera sociala resurser

under individernas uppväxtår samt hur dessa påverkar deras framtida sociala position,

hälsa, missbruk och kriminalitet (Stenberg, 2007. s. 108). Fördelen med att använda sig

av longitudinella studier för att undersöka sociala beteenden är att vi får möjlighet att

kontrollera för företeelsens långvarighet och eventuella mönster som kan tänkas uppstå.

Longitudinella studier erbjuder även möjligheter till resultattolkningar som kan säga

något om kausalitet (Jansson, 1995. s. 31) vilket lämpar sig väl för denna studie och

speciellt ifråga om och hur alkohol antas påverka den unges kriminella handlingar.

Laub och Sampson (2003) menar att en av de största styrkorna med longitudinella

datamaterial är att vi får möjlighet att urskilja mönster för avvikande beteende och

kriminalitet över tid (Laub & Sampson, 2003. s. 10). Temple och Ladouceur (1986)

menar att för att bättre förstå relationen mellan alkoholbruk och kriminalitet, bör man

studera ålderns olika dimensioner. De menar att tidigare forskning i liten grad har fäst

vikt vid ålderns betydelse och förespråkar longitudinella studier som följer individer

över tid och studerar olika effekter av debuter, mönster och förändringar i alkoholvanor

och brottsligt beteende (ibid. s. 92).

Det är av betydelse att också flickor är inkluderade i materialet vilket ger oss möjlighet

att studera deras sociala och kriminella karriärer. Som nämnt ovan, är det historiskt sett

vanligt att endast pojkar har inkluderats i empiriska studier av kriminologiska fenomen

- 20 -

vilket gör att det finns ytterst få empiriskt grundade uttalanden om flickors brottslighet.

Nilsson och Estrada (2009) menar att studier av både pojkar och flickor är en stor fördel

jämfört med studier av endast pojkar. Forskningsfältet breddas ytterligare och speciellt

när vi har att göra med omfattande datamaterial som Metropolitprojektet och kan uttala

oss om långsiktiga konsekvenser av uppväxt- och levnadsförhållanden. En annan klar

styrka med detta material är att kunna studera individer från ett annat samhälle än det

som hittills dominerat forskningsfältet9 för att kunna beskriva generella processer som

varken är tids- eller rumsbundna (Nilsson & Estrada, 2009. s. 7). När det gäller

resultatens giltighet för dagens förhållanden har Brå (2000) undersökt skillnader mellan

olika födelsekohorter10

för att kunna bedöma i vilken utsträckning resultaten står sig

över tid och funnit att dessa är giltiga även idag (ibid. s. 8).

3.1.2 Etik

Enligt vetenskapsrådet forskningsetiska principer ska man inom vetenskaplig forskning

alltid väga forskningskravet och individskyddskravet mot varandra. Syftet med

avvägningen är att utveckla, fördjupa och förbättra kunskap och metoder samtidigt som

medverkande individer inte får utsättas för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse

eller kränkning. Individskyddskravet är ett skydd mot otillbörlig insyn i en individs

privatliv och består av fyra huvudkrav; informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002. s. 5f).

Metropolitprojektets omfattande och kompletterande information från statliga register

räknas till en av projektets svagheter ur ett etiskt perspektiv. För de genomförda

enkäterna gäller att kohortmedlemmarna fick välja huruvida de skulle medverka eller

inte men de hade ingen vetskap om eller något att säga till om den kompletterande

registerdatan som inhämtades, tack vare offentlighetsprincipen. Med detta menas att

kohortmedlemmarna har fått information om och givit samtycke om att medverka i

enkätundersökningarna men inte det omfattande projekt de egentligen deltog i. Jansson

(1995) menar att de etiska aspekterna räknas till en av de största svagheterna med

longitudinella studier generellt, just med tanke på individens integritet samt att ett

projekt kan pågå i många år, med många personer inblandade vilket ökar riskerna för

misstag som exempelvis att information läcker ut (Jansson, 1995. s. 88).

9 USA och möjligen andra anglosaxiska samhällen.

10 Årskullar från 1960, 1965, 1970 och 1975.

- 21 -

Datainsamlingen för Metropolitprojektet avbröts år 1984 och materialet avidentifierades

år 1985, inte minst efter en massiv påtryckning från media och allmänheten (Stenberg

mfl. 2007. s. 106). Det material jag har haft tillgång till är därmed avidentifierat och jag

har dessutom haft tillgång till en begränsad mängd variabler.

4 Operationaliseringar

I detta avsnitt redovisas för hur operationaliseringar har gått till. Operationaliserade

begrepp utgörs av bland annat alkoholrelaterade problem, tidig alkoholdebut och

kriminalitet. Bryman (2001) föreslår att man använder sig av flera indikatorer för att få

fram information om ett begrepp för att på så sätt mäta det man är intresserad av (ibid. s.

83). För att fånga upp hela begreppen och minimera risken för missförstånd eller

feltolkningar kommer flera indikatorer/frågor att användas som mått på ett begrepp.

4.1.1 Alkohol

Uppgifter om alkoholmissbruk har hämtats från socialregistret, Patientjournalen samt

polisens person- och belastningsregister (Kodbok II, IV och V). Tidig alkoholdebut

operationaliseras genom en variabeloperationalisering gjord av Bäckman & Nilsson

(2010). Den variabeln utgörs av uppgifter från Socialregistret där noteringar har gjorts

om kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade problem såsom fylleri, rattfylleri och

missbruk under åren 1966-1972 (då kohortmedlemmarna var 13-18 år, Kodbok II). En

dikotomisering har därefter gjorts, de som aldrig har registrerats för alkoholrelaterade

problem och de som har registrerats vid minst ett tillfälle. Vid mätningarna har de

enskilda variablerna från kodboken redovisats i frekvenstabeller för ge en generell

beskrivning över kohortmedlemmarnas alkoholvanor under perioderna 1960-65 samt

1966-1972. Variabelindex över alkoholrelaterade problem under perioden 1966-1971

används i mätningarna för att mäta kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade problem i

ungdomsåren, det vill säga fram till 19-årsåldern.

För att mäta alkoholrelaterade problem i vuxen ålder används variabeloperationalisering

som Bäckman & Nilsson (2010) ursprungligen gjort för perioden 1972-1983.

Variablerna är konstruerade utifrån noteringar om alkoholrelaterade diagnoser från

Patientjournalen, socialregistret samt uppgifter om kohortmedlemmarnas lagföringar för

- 22 -

rattfylla under åren 1972-1983 (Kodbok IV och V). En dikotomisering har även här

gjorts, de som aldrig har registrerats för alkoholrelaterade problem och de som har

registrerats vid minst ett tillfälle. Vid mätningarna har detta index använts för att mäta

förekomsten av alkoholrelaterade problem i vuxen ålder, under perioden 1972-1983, det

vill säga då kohortmedlemmarna var 20 till 30 år gamla.

Därefter har ett alkoholindex över kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade problem

fram till 30 årsåldern skapats genom att indexen ovan har slagits samman till ett

alkoholindex. Denna är klassindelad i två kategorier, de som aldrig har registrerats för

alkoholrelaterade problem och de som har registrerats vid minst ett tillfälle. Jag har gjort

bedömningen att resultaten skulle kunna bli mer svårtydiga om variabeln hade

klassindelats i tre eller fler kategorier mot bakgrund av vilken information jag får enskilt

från de ursprungliga variablerna. Med det menar jag att det redan finns en

klassindelning om två grupper; de som inte finns registrerade i socialregistret under

gällande år och de som är registrerade vid minst ett tillfälle. Vid mätningarna har detta

index använts för att mäta alkoholrelaterade problem i ungdoms- och vuxenåldern, det

vill säga fram till år 1983.

4.1.2 Kriminalitet

Uppgifter om kohortmedlemmarnas kriminalitet har i två omgångar11

hämtats från

Polisens person- och belastningsregister. Registret innehåller uppgifter om brott som har

lett till en lagföring samt rapporteringar till Barnavårdsnämnden i de fall det rör sig om

minderåriga gärningspersoner (Kodbok IV). För samtliga åren 1966-1984 finns

uppgifter om antal och typ av brott (Nilsson & Estrada, 2009. s. 8). Kriminalitet

operationaliseras inledningsvis genom sammanslagningar av de enskilda

brottskategorivariablerna för åren 1966-1984. Materialet är indelat i sju brottskategorier;

våldsbrott, stöld, bedrägeri, skadegörelse, trafikbrott, narkotikabrott och övriga brott. På

så sätt har det skapats index för varje brottskategori för dessa år. Indexen har sedan

omkodats så att frekvenstabeller kan redovisa för antal lagförda brott per individ samt

medel- och typvärden. Efter det har en dikotomisering gjorts på samtliga index för att

särskilja de som har blivit lagförda för brott från de som inte har blivit lagförda för

brott. Genom dikotomisering av variablerna har mätningarna underlättats och

11

Åren 1979 samt 1984.

- 23 -

resultattolkningen gjorts tydligare. Därefter har ett brottsindex skapats över de som inte

är lagförda för brott respektive de som är lagförda för brott.

Eftersom den oberoende variabeln alkoholrelaterade problem i vuxenåldern innehåller

notering om kohortmedlemmarnas lagföringar för rattfylla, har ytterligare ett

brottsindex skapats. Denna är dock utan trafikbrott, och används när alkohol i vuxen

ålder testas mot variabeln brottslighet, se exempelvis Tabell 1.6.

Upphörande eller fortsatt kriminalitet operationaliseras genom en klassindelad variabel

som består av fyra indelningar beroende på när i livet kohortmedlemmen har varit

brottsaktiv. Indelningarna är ej brottsbelastad, brott enbart upp till 19 år, brott enbart

efter 20 år samt brott både innan och efter 20 år. Indelningen i fyra grupper har gjorts i

syfte att skilja ut två grupper tonårsbrottslingar, de som upphör och de som fortsätter

med kriminalitet även efter ungdomsåren. Dessutom ger denna indelning möjlighet att

jämföra resultaten med andra longitudinella studier som har använt denna indelning

(Nilsson & Estrada, 2009. s. 8f).

5 Mätfel

I vetenskapliga undersökningar eftersträvas alltid hög reliabilitet och hög validitet

samtidigt som det är oundvikligt att mätfel uppstår någon gång under

mätningsprocessen. En hög reliabilitet talar om för oss att undersökningens resultat

kvarstår vid upprepade mätningar och att risken för slumpmässiga fel är liten. En hög

validitet talar om att de valda indikatorerna verkligen mäter det vi avser att mäta och att

risken för systematiska fel är liten. Nedan presenteras begreppen mer utförligt samt på

vilket sätt de påverkar denna undersökning.

5.1 Reliabilitet och validitet

En undersöknings reliabilitet tar fasta på överrensstämmelsen och pålitligheten av

begreppens mätningar. För att bekräfta en undersöknings reliabilitet använder man sig

av samma operationella definitioner upprepade gånger för att se om mätproceduren

genererar samma mätresultat varje gång. En replikerbar undersökning ger således hög

reliabilitet och frånvaro av slumpmässiga fel i mätningarna (Bryman, 2001. s.

- 24 -

86).Validitet tar fasta på om vi verkligen mäter det vi avser att mäta det vill säga om

begreppets mätningar och indikatorer mäter begreppet ifråga. Av vikt för att korrekt

mäta begreppet ifråga är att de operationella definitionerna anges noga. (Björkman,

2000. s. 34f, 42ff).

En begränsning med att använda sig av polisens person- och belastningsregister som

mått på kriminalitet är att siffrorna gäller enbart de individer som har blivit lagförda för

brott. Det betyder att vi har att göra med sådana brott som har kommit till polisens

kännedom och att det finns en mängd brott som aldrig registreras för att de inte

upptäcks, inte uppfattas som brott eller anses som oviktiga för att rapporteras – sådana

som kallas för mörkertal och påverkar resultaten vi får. I kritiken som framförs mot

offentlig statistik är det just mätningar av kriminalitet som uppmärksammas som

problematiska (Bryman, 2001. s. 211f). I detta fall hade självrapporterad kriminalitet

varit att föredra eller att komplettera med för att få en mer rättvis bild av kriminaliteten

bland kohortmedlemmarna. Bortsett från det bedömer Brå (2000) att uppgifterna från

den officiella statistiken är pålitliga som en objektiv mätare av individers brottslighet

(ibid. s. 13). År 1952 definierades alkoholism som en sjukdom för första gången av

Världshälsoorganisationen och så sent som år 1977 avkriminaliserades fylleri på allmän

plats. Sedan dess har alkoholen fått en legitim plats i vårt samhälle och det har blivit

mer legitimt för kvinnor att dricka alkohol. Jag menar att det finns en risk för att

kohortmedlemmarnas registrerade alkoholbruk kan vara underrapporterad därför att ett

alkoholmissbruk har brutit mot gällande samhällsnormer och att självrapporterade

uppgifter hade kunnat ge en mer rättvis bild av fenomenet.

När det gäller måtten på alkoholmissbruk används uppgifter från socialregistret,

Patientjournalen samt lagföringar för rattfylla som källor. Även här handlar det i första

hand om att uppgifterna som används måste ha kommit myndigheter till känna. Med det

menar jag att det finns en risk för att förekomsten av alkoholproblem bland

kohortmedlemmarna speglar de allvarligaste fallen och att en del mindre allvarliga fall

hamnar inom ramarna för mörkertal vilket kan påverka validiteten för denna

undersökning. Patientjournalen innehåller uppgifter om enskilda individers

hälsotillstånd och består av anteckningar i samband med vård vilket innebär att det finns

en risk dels med att informationen är insamlad i ett annat syfte. Dels därför att

intervjuareffekt kan påverka svaren patienter lämnar och dels för att flera olika

- 25 -

människor har fyllt i journalerna vilket i sin tur påverkar reliabiliteten. För att styrka

validiteten i denna undersökning har jag använt mig av delvis redan studerade och

operationaliserade begrepp och variabler. Bland annat består alkoholindexet av redan

sammansatta variabler använda i annan studie12

men undersökningen har inte genomgått

validitetsprövning.

Av betydelse är att nämna att jag hade tillgång till endast ett urval av alla variabler i

Metropolitprojektet och att validiteten för indikatorn tidiga alkoholproblem därför bör

diskuteras. I denna undersökning har jag, som nämnt ovan, använt mig av information

från socialregistret vilket är en pålitlig källa i sig men jag vill belysa att ett

alkoholmissbruk eller alkoholproblem bland ungdomar eller vuxna inte behöver komma

socialsekreterare eller myndigheter till känna vilket ökar risken för skeva resultat vad

gäller denna aspekt av undersökningen.

6 Resultat

Nedan presenteras resultat denna undersökning har genererat. Inledningsvis ges en

översikt över kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade problem, kriminalitet, olika

brottstyper de är lagförda för samt kriminalitet under olika perioder i livet.

Genomgående görs en uppdelning som möjliggör jämförelser mellan kvinnor och män.

Skillnader som redovisas är statistiskt säkerställda på en promillenivån.

6.1 Alkoholproblem bland kohortmedlemmarna

Frekvenstabeller över de enskilda variablerna som bygger på uppgifter från

socialregistret och Barnavårdsnämnden över kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade

problem under perioden 1960-1965 visar att endast 2 fall av ringa alkoholmissbruk

finns registrerade. Inga fall av rattfylleri eller mer omfattande alkoholmissbruk finns

registrerade. Vidare visar frekvenstabellerna att ingen fylla finns registrerad, varken

som enskild eller upprepad händelse.

Frekvenstabeller över de enskilda variablerna från socialregistret under perioden 1966-

1972 visar däremot att flera fall av alkoholmissbruk, rattfylleri samt fylla finns

12

Se appendix i Bäckman & Nilsson, 2010.

- 26 -

registrerade. Sju procent av pojkarna och två procent av flickorna finns registrerade för

alkoholproblem i ungdomsåren fram till år 1972 (då kohortmedlemmarna är 19 år

gamla) enligt socialregistret. Resultaten visar att 8,2 procent av kohortmedlemmarna har

registrerats minst en gång för alkoholrelaterade problem. Nedan visas de registrerade

alkoholrelaterade problem för kvinnor och män under perioderna 1966-1971 samt 1972-

1983, för den andra perioden baseras alkoholproblemvariabeln på uppgifter från

socialregistret, patientjournalen samt lagföringar för rattfylla.

Tabell 1.1 Procentuell fördelning över alkohol-

problem för kvinnor och män under perioden 1966-1971.

Alkohol-

problem

Kön %

Kvinnor Män

Inga 98 93,1

Minst ett 2 6,9

Totalt %

N

100

7398

100

7719

x² = 211,402

Tabellen ovan visar kvinnor och mäns registrerade alkoholrelaterade problem under

tonåren, det vill säga i åldern 13 till 18. Två procent av kvinnorna och drygt sju procent

av männen har blivit registrerade för minst ett alkoholrelaterat problem i

ungdomsåldern.

Tabell 1.2 Procentuell fördelning över alkohol-

problem för kvinnor och män under perioden 1972-1983.

Alkohol-

Problem

Kön %

Kvinnor Män

Inga 99 91,3

Minst ett 1 8,7

Totalt %

N

100

7398

100

7719

x² = 481,102

Tabellen ovan visar kvinnor och mäns registrerade alkoholrelaterade problem under

vuxenlivet. En procent av kvinnorna och 8,7 procent av männen har blivit registrerade

- 27 -

för alkoholrelaterade problem i vuxenlivet. Sammantaget har 13,3 procent av

kohortmännen och 2,8 procent av kohortkvinnorna blivit registrerade för

alkoholrelaterade problem fram till 30-årsåldern. Det finns en skillnad mellan kvinnor

och mäns registreringar, kvinnorna tenderar att bli registrerade i ungdomsåldern medan

männen tenderar att bli registrerade i vuxenåldern.

6.2 Kriminalitet bland kohortmedlemmarna

Tabell 1.3 Procentuell fördelning över kvinnor och mäns olika typ av

brottsbelastning samt medelvärden för dem som har lagförts för respektive

brottstyp.

Kön Typ av brott

Antal brott

Våld

Stöld

Bedrägeri

Skade-

görelse

Trafik-

brott

Narkotika-

brott

Övriga

brott

Kvinnor %

n = 7398

1,1 4,4 1,8 0,4 1,3 1,1 1,1

Medelvärde 1,95 3,13 5,41 1,42 5,0 3,76 3,0

Män %

n = 7719

7,8

19,2

6,1

5,9

15,5

4,4

13,2

Medelvärde 2,73 8,31 4,38 1,77 4,20 4,60 3,0

N 15117

Tabellen ovan visar en procentuell fördelning över kvinnor och mäns lagföringar för

olika typer av brott samt antal brott, under perioden 1966-1984. Tabellen illustrerar väl

att andelen män inom alla brottskategorier är högre än andelen kvinnor. Flest lagförda

kvinnor återfinns inom stöld vilket också har ett ganska högt medelvärde när det gäller

antal brott medan skadegörelse inrymmer minst andel kvinnor och har det lägsta

medelvärdet. Det högsta medelvärdet återfinns inom bedrägeri och ligger på 5,41 antal

brott, näst högsta återfinns inom trafikbrott och därefter kommer narkotikabrott, stöld

och övriga brott som också har relativt höga medelvärden – runt tre brott per lagförd

kvinna för gällande brottstyp.

För männen visar tabellen avsevärt högre siffror, dels när det gäller andel män inom

respektive brottskategori och dels när det gäller antal brott per lagförd. Flest andel

lagförda män återfinns inom stöld, vilket fallet även var för de lagförda kvinnorna. Näst

- 28 -

högst andel återfinns inom trafikbrott och därefter övriga brott. Minst andel män

återfinns inom narkotikabrott. Det högsta medelvärde som utmärker sig för männen är

det stöldrelaterade, vilket ligger på dryga 8 gärningar per lagförd man. Medelhöga

medelvärden ligger runt fyra gärningar per man och återfinns inom narkotika- och

trafikbrott samt bedrägerier. Det lägsta medelvärdet återfinns för männen, liksom för

kvinnorna, inom skadegörelse. Typvärdet är ett för samtliga brottskategorier för båda

könen.

6.2.1 Är alkohol relaterat till någon specifik brottstyp?

Tabell 1.4 Procentuell fördelning över kvinnor och mäns olika typ av

brottsbelastning relaterat till alkoholproblem.

Alkohol-

problem

Typ av brott

Våld

Stöld

Bedrägeri Skade-

görelse

Trafik-

brott

Narkotika-

brott

Övriga

brott

Kvinnor %

Inga 0,7 3,6 1,4 0,3 0,9 0,8 0,7

Minst ett 14,8 33 16,7 5,7 17,2 9,6 12

n = 7398

Män %

Inga 4,1 13,7 3,3 3,2 7,6 2,3 9,0

Minst ett 31,4 55,2 24,3 23,1 66,7 17,9 40,8

n = 7719

Tabellen ovan visar den procentuella fördelningen över kvinnor och mäns typ av

brottslighet beroende på om de är registrerade för alkoholrelaterade problem. De

kvinnor och män som finns registrerade för alkoholrelaterade problem är i större

utsträckning lagförda för brott än de kvinnor och män som inte är registrerade för

alkoholrelaterade problem. Man kan även utläsa att männens värden är generellt högre

än kvinnornas vilket tyder på att alkohol är en större riskfaktor för män än kvinnor men

detta bekräftar också bilden av män som överrepresenterade bland lagförda kriminella.

För kvinnorna finns den största skillnaden när det gäller stöld där 33 procent av dem

som är registrerade för alkoholrelaterade problem återfinns även lagförda för stöld

jämfört med knappt fyra procent av dem som inte är registrerade för alkoholrelaterade

problem. Ganska stora skillnader återfinns även för; (i fallande ordning) trafikbrott,

- 29 -

bedrägeri, våld samt övriga brott. Minsta skillnaderna återfinns inom skadegörelse

samt narkotikabrott. Av detta kan tolkas att för kvinnor gäller att den typ av brottslighet

som verkar ha starkast koppling till alkohol förefaller vara stöldrelaterad.

För männen återfinns den största skillnaden inom trafikbrott, där nära 67 procent av

dem registrerade för alkoholrelaterade problem även finns lagförda för trafikbrott

jämfört med drygt åtta procent av dem som inte är registrerade för alkoholrelaterade

problem. Stora skillnader återfinns även för; (i fallande ordning) stöld, övriga brott och

våld. Minsta skillnader för män återfinns inom bedrägeri, skadegörelse samt

narkotikabrott. Av detta kan tolkas att för männen gäller att flera typer av brott verkar

vara relaterade till alkohol. Det allra största sambandet återfinns bland de lagförda för

trafikbrott. Detta ska dock ses i ljuset av att alkoholproblemindexet delvis baseras på

rattfylleri vilket också ingår i trafikbrott. Sammantaget kan man säga att

kohortmedlemmarnas brottslighet domineras av stöld, våld, trafik och bedrägeri med

desto högre frekvens för dem med alkoholrelaterade problem.

6.2.2 Kriminalitet under olika perioder i livet

Tabell 1.5 Procentuell fördelning över kvinnor och mäns

brottsbelastning under olika perioder i livet.

Brottsbelastning

Kön

Kvinnor Män

% %

Ej brottsbelastad

Brott enbart upp till 19 år

93

2,7

66,7

11,9

Brott enbart efter 20 år

Brott både innan och

efter 20 år

3,1

1,2

10,4

11

Totalt %

N

100

7398

100

7719

Tabellen ovan visar att 93 procent av kvinnorna och nästan 67 procent av männen i

kohorten aldrig har blivit lagförda för brott. Nära tolv procent av männen och knappt

tre procent av kvinnorna har blivit registrerade för brott endast under ungdomsåren och

liknande är siffrorna för dem som har blivit registrerade för brott endast i vuxen ålder.

Tabellen visar även att elva procent av männen och drygt en procent av kvinnorna har

- 30 -

blivit registrerade för brott både i ungdoms- och vuxenåldern vilket tyder på att män

som begår brott i tonåren riskerar att i större utsträckning begå brott även i vuxen ålder,

jämfört med motsvarande grupp kvinnor.

6.3 Alkohol och kriminalitet

Ovan har jag redovisat för förekomst av alkoholmissbruk och kriminalitet bland

kohortmedlemmarna. Hur ser då sambandet mellan alkohol och brott för dessa individer

ut? I det följande redovisas för hur ett alkoholmissbruk kan tänkas påverka

brottsaktivitet i vuxenlivet. Jag vill nämna att för de två följande tabellerna gäller att

alkoholproblemindexet delvis baseras på rattfylleri vilket också ingår i

brottsbelastningsindexet.

Tabell 1.6 Procentuell fördelning över kvinnor och mäns

brottsbelastning och alkoholproblem.

Brotts-

belastning

Kön

Kvinnor

Män

(ej trafik-

brott)

Inga

alkoholproblem

7%

Minst ett

alkoholproblem

7%

Inga

alkoholproblem

7%

Minst ett

alkoholproblem

7%

Ej lagförd

Minst ett

brott

94,8

5,2

55,5

44,5

77,1

22,9

28,4

71,6

Totalt %

N

100

7189

100

209

100

6691

100

1028

Phi = 0,269 Phi = 0,363

Tabellen ovan visar den procentuella fördelningen över kvinnor och mäns

brottsbelastning beroende på om de är registrerade för alkoholrelaterade problem.

Resultaten visar att nästan hälften, 44,5 procent av kvinnorna som är registrerade för

alkoholrelaterade problem återfinns som lagförda för minst ett brott. Motsvarande siffra

för männen är 71,6 procent. Av de kvinnor som inte är registrerade för alkoholrelaterade

problem återfinns drygt fem procent som lagförda för minst ett brott. Motsvarande siffra

- 31 -

för männen är drygt 23 procent. Phi-värdet13

indikerar positiva, svaga samband för både

kvinnor och män när det gäller kriminalitet utifrån alkoholproblem.

6.3.1 Finns det samband mellan tidiga alkoholproblem och kriminalitet?

Tabell 1.7 Procentuell fördelning över kvinnor och mäns brottsbelastning

relaterat till alkoholproblem i ungdomsåldern.

Brottsbelastning

Kön

Kvinnor

Män

Inga

alkoholproblem

7%

Minst ett

alkoholproblem

7%

Inga

alkoholproblem

7%

Minst ett

alkoholproblem

7%

Ej brottsbelastad

Brott enbart

upp till 19 år

93,8

2,4

52,3

16,8

69,9

11,3

24,7

20,0

Brott enbart

efter 20 år

Brott både innan

och efter 20 år

3,0

0,8

12,1

18,8

10,4

8,4

9,9

45,4

Totalt % 100

7249

100

149

100

7184

100

535

Tabellen ovan visar den procentuella fördelningen över kvinnor och mäns

brottsbelastning i olika perioder i livet relaterat till de registrerade alkoholrelaterade

problemen i tonåren, perioden 1966-1971. Tabellen visar att 149 kvinnorna i kohorten

någon gång har blivit registrerade för alkoholrelaterade problem. Av dessa är drygt

hälften inte lagförda för något brott, drygt 17 procent har blivit lagförda för brott under

ungdomsåren, tolv procent har blivit lagföra under vuxenåldern och nästan var femte,

drygt 19 procent, har blivit lagförda för brott både under ungdoms- samt vuxenåldern.

Majoriteten av kohortmedlemmarnas kvinnor, 7249 stycken har inga registrerade

alkoholrelaterade problem. Av detta kan tolkas att de kvinnor som har blivit registrerade

för alkoholrelaterade problem i tonåren i större utsträckning är lagförda för brott under

livets alla perioder än de kvinnor som inte har några registrerade alkoholrelaterade

problem i tonåren. Tabellen visar också att en betydande del av dem kvinnor som har

13

Phi-koefficienten används när analysen innehåller minst en dikotom variabel. Värdet

varierar mellan 0 och 1, där 1 indikerar ett fullständigt positivt samband.

- 32 -

blivit registrerade för alkoholrelaterade brott i tonåren samt lagförda för brott i tonåren

även fortsätter med brott i vuxen ålder, drygt 19 procent, jämfört med respektive grupp

bland de som inte är registrerade för alkoholrelaterade problem, som inte ens är en

procent.

Bland männen är det också en klar majoritet, 7184 stycken, som inte har blivit

registrerade för alkoholrelaterade problem under ungdomsåren medan 535 stycken har

blivit det. Av dem som har blivit registrerade är det en knapp fjärdedel som inte har

blivit lagförda för brott, medan en femtedel har blivit lagförda för brott under

ungdomsåren och drygt tio procent har blivit lagförda för brott i vuxen ålder. Av

relevans är att nästan hälften, 45,4 procent av de män som har blivit registrerade för

alkoholrelaterade problem under ungdomsåren finns lagförda för brott både som

ungdomar och vuxna. Av de män inte som inte är registrerade för alkoholrelaterade

problem är drygt 70 procent ej lagförda för något brott. Drygt elva procent har blivit

lagförda för brott under ungdomsåren, drygt tio procent under vuxenåldern och åtta

procent har blivit lagförda för brott både i ungdoms- och vuxenåldern.

Av denna tabell kan tolkas att de män som har blivit registrerade för alkoholrelaterade

problem under ungdomsåren löper en överhängande risk för fortsatt kriminalitet även i

vuxenåldern. Siffrorna visar även att alkoholproblem i ungdomen medför ökad risk för

tidig brottsdebut, särskilt för kvinnor. Den stora skillnaden mellan könen är att fler män

finns bland de registrerade för alkoholrelaterade problem under ungdomsåren och att en

större del av dem finns lagförda för brott både under ungdoms- samt vuxenåldern

medan situationen för de registrerade kvinnorna ser något bättre ut sett ur ett långsiktigt

perspektiv.

- 33 -

6.3.2 Vilken roll spelar alkoholen för upphörande av kriminalitet?

Tabell 1.8 Procentuell fördelning över kvinnor och mäns brottsbelastning

relaterat till alkoholproblem.

Brottsbelastning

Kön

Kvinnor

Män

Inga

alkoholproblem

7%

Minst ett

alkoholproblem

7%

Inga

alkoholproblem

7%

Minst ett

alkoholproblem

7%

Ej brottsbelastad

Brott enbart

upp till 19 år

94,3

2,7

47,8

17,2

74,8

8,8

14,2

20,7

Brott enbart

efter 20 år

Brott både innan

och efter 20 år

2,3

0,7

15,3

19,6

11,1

5,4

16,9

48,2

Totalt %

N

100

7189

100

209

100

6691

100

1028

Tabellen ovan visar den procentuella fördelningen över kvinnor och mäns brottslighet

under olika perioder i livet beroende på om de har blivit registrerade för

alkoholrelaterade problem fram till år 1984. Liksom Tabell 1.7 visar denna att

skillnaderna är störst bland män som är registrerade för alkoholrelaterade problem.

Närmare hälften av dem är lagförda för brott både innan och efter 20-årsåldern och

dessa är i större utsträckning lagförda för brott både under ungdoms- och vuxenåldern

jämfört med de män som inte är registrerade för alkoholrelaterade brott. För kvinnor

gäller att närmare hälften av dem som är registrerade för alkoholrelaterade problem

förblir icke lagförda för brottslighet. Samtidigt finns även inom denna grupp en stor

skillnad mellan de icke registrerade och registrerade för alkoholrelaterade problem när

det gäller huruvida de blir lagförda för brott både i ungdoms- samt vuxenåldern, där var

femte från den sistnämnda gruppen blir lagförd för brott jämfört med en knapp procent

från den andra gruppen.

7 Avslutande diskussion

Mina resultat bekräftar det som har framkommit i tidigare forskning om att

kriminaliteten är mer vanligt förekommande och omfattande bland män än kvinnor. Jag

finner liksom Nilsson och Estrada, att kvinnor tenderar att ha sin brottsdebut i vuxen

- 34 -

ålder medan män debuterar i ungdomsåren samt att en större andel män fortsätter att

begå brott även i vuxen ålder jämfört med kvinnor.

Stöld är mest vanligt förekommande bland båda könen och utmärks av höga

medelvärden när det gäller antal brott, mer än åtta stycken per lagförd man. Skillnaden

som finns mellan medelvärdet och typvärdet skulle kunna förklaras av att en mindre

andel individer begår många brott inom respektive brottskategori. När det gäller

kopplingen mellan alkohol och stöld kan man tänka sig att den grupp individer som

begår många brott av denna typ, gör det för att få tag på alkohol så som Tryggvesson

och Bullock menar. Det kan vara så att människor tenderar att begå samma brott om och

om igen vilket gör att de som begår stöldrelaterade brott får ett högt medelvärde. Det

kan även vara så att människor stjäl alkohol eller andra varor för att finansiera ett

missbruk vilket i sin tur betyder att det finns en risk med ett långvarigt missbruk i sig.

Ett moment tjugotvå uppstår när missbruket finansieras med hjälp av andra småbrott

och det, förutom själva missbruket i sig, en risk för att bli gripen när man begår de nya

brotten (Nilsson & Estrada, 2009. s. 27). Dessa resultat skulle kunna kopplas till

forskning som visar att både kriminalitet och missbruk inverkar negativt på

arbetsmarknadsförankringen (Bäckman & Nilsson, 2010. s. 3) vilket i sin tur kan leda

till ekonomiska svårigheter för individen. Jag kan tänka mig att en situation av detta

slag är svår att komma ur när det sociala nätverket består av andra avvikande individer,

banden till det konventionella samhället är svaga och alkoholproblem ständigt finns

närvarande.

Bland männen som är registrerade för alkoholrelaterade problem är trafikbrott också

vanligt förekommande. Än en gång vill jag uppmärksamma att information om rattfylla

ingår dels i alkoholindexet och dels i trafikbrott och uppvisar ett starkt samband till viss

del därför. Sambandet skulle också kunna förklaras av att en del av dem som är lagförda

för rattfylla har alkoholproblem i sin vardag och tenderar att köra alkoholpåverkade i

större utsträckning än de som inte har alkoholproblem.

Det verkar finnas ett ganska starkt samband mellan våld och alkohol på så sätt att var

tredje man och var sjunde kvinna som har registrerade alkoholrelaterade problem också

är dömda för våldsbrott. Ytterligare tester visar att drygt 54 procent av de män som har

dömts för våldsbrott har alkoholrelaterade problem jämfört med drygt tio procent av

- 35 -

dem som inte har dömts för våldsbrott. För kvinnorna gäller drygt 40 respektive två

procent. Det skulle kunna kopplas till det Fergusson mfl., Deehan samt Brå (2009)

skriver om att det finns en tendens till ökad aggressivitet i samband med alkoholintag

och att de flesta våldssituationer som myndigheterna kommer tillkänna är resultat av

vardagliga brukares urspårade situationer. Information som används i denna

undersökning bygger på officiella uppgifter och om alkoholmissbrukare generellt är

mindre benägna att anmäla brott, undrar jag i vilken omfattning de egentligen hamnar i

sådana situationer? Man kan tänka sig att ett alkoholmissbruk i sig kan vara

frustrerande, skapa tendenser till aggressivitet och riskfyllda situationer. Jag vill dock

belysa att bakomliggande faktorer såsom sociala, psykiska eller direkt farmakologiska

kan tänkas påverka sambandet mellan alkohol och brott. Man kan tänka sig att inte

enbart alkohol styr en människas kriminella handlingar utan att det finns andra starkt

bidragande faktorer. Det kan även finnas gemensamma riskfaktorer för missbruk och

kriminalitet, eftersom båda dessa faller under ett avvikande beteende.

Det finns stora skillnader mellan kvinnor och mäns fortsatta kriminalitet beroende på

om de har registrerade alkoholproblem i ungdomsåren. Bilden ser dyster ut för de

kvinnor och män som har alkoholproblem i ungdomen men ännu dystrare ut för dem

som samtidigt begår brott. Nästan hälften av männen och var femte kvinna fortsätter att

begå brott i vuxen ålder. Av detta kan tolkas som att alkoholmissbruk i ungdomsåren är

en riskfaktor när det gäller upphörande av kriminalitet i vuxen ålder och speciellt för

män. Frågan är dock, varför verkar kvinnor med problem i ungdomen klara sig bättre

senare i livet jämfört med män? Det skulle kunna vara så att pojkar och flickor

uppfostras olika när det gäller risktagande och beteende på så sätt att flickorna hålls

under uppsikt medan pojkar tillåts vara äventyrslystna och får mer frihet. Detta i sin tur

kan leda till att när flickor hamnar i problem upptäcks det snabbare och lättare än när

pojkar gör det men även att pojkar i större utsträckning tillåts vara problematiska. Det

kan vara så att det sociala nätverket till följd av uppfostran och självständighet skiljer

sig åt mellan flickor och pojkar och på samma sätt som ovan verkar skyddande med sin

närvaro och uppsikt.

Ursprungligen tänkte jag använda information från familjeundersökningen för att mäta

tidig alkoholdebut, mot bakgrund av det Deehan (1999) skriver om ungas kontakt med

alkohol i den sociala miljön. I undersökningen fanns frågor om de då 15-åriga

- 36 -

kohortmedlemmarna hade fått tillgång till alkohol hemma eller någon annanstans. Jag

har dock inte haft tillgång till familjeundersökningen varpå information från

socialregistret fick användas istället. Frågeställningen fick modifieras till tidiga

alkoholproblem istället för tidig alkoholdebut eftersom det hade blivit svårt att uttala sig

om tidig alkoholdebuts koppling till kriminalitet med tanke på indikatorerna som

begreppet mättes med. Så här i efterhand anser jag att ett tidigt alkoholmissbruk kan i

hög grad vara tecken på tidig alkoholdebut men en tidig alkoholdebut behöver

nödvändigtvis inte leda till ett tidigt alkoholmissbruk, vilket gör att jag endast kan uttala

mig om att ett tidigt alkoholmissbruk och konsekvenser av det. Självrapporterade

uppgifter hade varit att föredra för att studera alkoholbruk och tidig debut och för att få

en mer rättvis bild av fenomenet samt kopplingen till kriminalitet.

När det gäller alkoholens generella roll för upphörande av kriminalitet, går resultaten i

samma riktning som för föregående. Alkoholproblem ökar risken för kriminalitet under

alla perioder i livet om man jämför med de kvinnor och män som inte har

alkoholproblem. Av dem är majoriteten inte är lagförda för brott. Risken är störst för

män och kan bekräftas Hussong mfl. teori om alkoholmissbrukets fällande roll och

bidragande faktor till att unga män förstärker det antisociala beteendet eller fastnar i

kriminalitetsmönster. Dessa män har svårt för att behålla ett jobb, stanna kvar i

romantisk relation eller upprätthålla relationer till det konventionella samhället. Även

Laub och Sampsons longitudinella studie visar att alkoholmissbruk och en viss

instabilitet ständigt finns närvarande för de individer som återfaller i brott i vuxen ålder.

Av detta kan tolkas att alkoholmissbruk är en riskfaktor för både kvinnor och män när

det gäller upphörande av kriminalitet och närvaro av alkoholmissbruk bidrar till fortsatt

kriminalitet i vuxen ålder. Mot bakgrund av ovannämnda siffror för alkoholproblemens

långsiktiga betydelse är det av stor vikt att undersökningar som denna genomförs. Det

är viktigt att uppmärksamma människorna som lever i ett missbruk, som lever i ett

utanförskap och finansierar sin vardag genom att begå brott. För resultaten visar att

vägen ut ur problemen är lång.

Jag vill i denna del av undersökningen nämna alkoholmissbrukets definition och del av

samhällsnormerna som en omständighet som kan påverka longitudinella undersökningar

som denna. Som jag har skrivit om tidigare är det svårt att dra en tydlig linje mellan ett

- 37 -

alkoholbruk och missbruk och det som uppfattas som normalt i idag i vårt samhälle

behöver inte nödvändigtvis göra det i ett annat samhälle eller under en annan tidsperiod.

Det är en brist att jag inte har kunnat skilja på bruk och missbruk av alkohol i materialet

för det hade varit värdefullt att bidra till forskningsfältet med information om hur dessa

skiljer sig åt och konsekvenser av dem. Min undersökning skiljer sig från Temple och

Ladouceurs på så sätt att jag utgår från registrerat alkoholmissbruk medan de mäter bruk

av olika allvarsgrad genom självrapporterade surveys vilket självklart också påverkar

resultaten. Dock bekräftas mina resultat av deras, genom att de finner att ungdomar med

den mest allvarliga kriminaliteten tenderar att bli de mest kriminellt belastade som

vuxna samt att de mest kriminella i stor utsträckning hade allvarliga alkoholproblem.

Till framtida forskning skulle det vara intressant att djupare studera sambandet mellan

alkohol och kriminalitet för att se vilka bakomliggande faktorer som kan tänkas påverka

upphörande eller kontinuitet i brott. Jag tror att det är av betydelse att belysa ungdomars

uppväxtförhållanden såsom omständigheter inom familjen, skolan och vänner samt

vilka omständigheter som skiljer sig åt för pojkar och flickor. Temple och Ladouceur

drar slutsatsen i sin studie att ålder i hög grad samverkar med upphörande av brott och

detta skulle kunna tolkas i termer av Laub och Sampsons teori om vändpunkter i livet

som brottsförebyggande. Det skulle vara intressant att titta på vilka händelser eller

vändpunkter som kan tänkas finnas och om det finns några skillnader för pojkar och

flickor. Jag tror att bilden av alkohol som prediktor för avvikande beteende är mer

komplex än vad som hittills visat sig. Det skulle vara värdefullt att studera skillnader

mellan ungdomars bruk och missbruk av alkohol för att få en helhetsbild av fenomenet

alkohol och brott.

- 38 -

Litteraturförteckning

Björkman, N-M. (2000). Fyra metodologiska teman. Stockholm.

Bryman, A. (2001). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber Utbildning AB.

Brå. (2000). Strategiska brott. Vilka brott förutsäger en fortsatt brottskarriär? Rapport

2000:3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Brå. (2009). Misshandel mellan obekanta. Kan fler brott klaras upp? Del 2. Rapport

2009:1. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Bäckman, O. & Nilsson, A. (2010). Pathways to Social Exclusion – A Life-Course

Study. I European Sociological Review. (Advance Access jan 2010)

Deehan, A. (1999). Alcohol and Crime: Taking Stock. UK: The Home Office.

Ferguson, D. M., Lynskey, M. T. & Horwood, L. J. (1996). Research Report: Alcohol

misuse and juvenile offending in adolescence. Carfax Publishing Company.

Hirschi, T. (1974). Causes of delinquency. Berkeley: University of California Press.

Hussong, A. M., Curran, P. J., Moffitt, T. E., Caspi, A. & Carrig, M. M. (2004).

Substance abuse hinders desistance in young adults’ antisocial behavior. I Development

and Psychopathology 16, 1029-1046.

Jansson, C-G. (1995). Research Report No 40. On Project Metropolitan and the

Longitudinal Perspective. Stockholm: Stockholms Universitet.

Jonsson, R. (1973). Alkoholmissbruk. Förhållandet mellan alkoholmissbrukaren och

samhället. Orsaker, utveckling, vård. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Klingemann, H. K. H. (1996). ‘Unraveling juvenile delinquency’ revisited-cohort

studies at risk. I Addiction 91(4). 502-504.

- 39 -

Laub, J. H. & Sampson, R. J. (2003). Shared beginnings, divergent lives. Delinquent

boys to age 70. Cambridge: Harvard University Press.

Lidberg, L. & Wiklund, N. (2004). Svensk rättspsykiatri. Psykisk störning, brott och

påföljd. Lund: Studentlitteratur.

Lenke, L. (2001). Ungdomsmissbrukets betydelse för ungdomsbrottslighetens

utveckling. I: Estrada, F. & Flyghed, J. (2001). Den svenska ungdomsbrottsligheten.

Lund: Studentlitteratur.

Nilsson, A. (2002). Fånge i Marginalen. Uppväxtvillkor, levnadsförhållanden och

återfall i brott bland fångar. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms

universitet.

Nilsson, A. & Estrada, F. (2009). Kriminalitet och livschanser. Uppväxtvillkor,

brottslighet och levnadsförhållanden som vuxen. Arbetsrapport 2009:20. Institutet för

Framtidsstudier. Stockholm.

Ring, J. (2001). Förekomst av stöld, droger och våld bland flickor och pojkar. I:

Estrada, F. & Flyghed, J. (2001). Den svenska ungdomsbrottsligheten. Lund:

Studentlitteratur.

Rydelius, P-A. (1981). Barn till alkoholiserade fäder. Social anpassning och

hälsotillstånd under 20 år. Stockholm: Liberförlag.

Sarnecki, J. (2003). Introduktion till kriminologi. Lund: Studentlitteratur.

Socialstyrelsen. (1993). Barn till alkoholmissbrukare. SOS-rapport 1993:18.

Stockholm: Modin-Tryck AB.

Stenberg, S-Å., Vågerö, D., Österman, R., Arvidsson, E., von Otter, C. and Janson, C-

G. (2007) Stockholm Birth Cohort Study 1953-2003: A New Tool for Life Course

Studies. I Scandinavian Journal of Public Health 35(1). 104-110.

- 40 -

Temple, M. & Ladouceur, P. (1986). The alcohol-crime relationship as an age-specific

phenomenon: a longitudinal study. I Contemporary Drug Problems 13. 89-115.

Tryggvesson, K. & S. L. Bullock. (2004). ”Äsch, han var bara full” – om un