60-talsparadiset i Småland

Å R E N 1 9 6 2 –1 9 7 6

EN BOK AV LENA BIRGERSSON

& ANDERS ROOS

Stort tack till Alvesta kommun och Kafé de luxe, Växjö, för ert stöd till projektet.

Två spellistor, Tyrolen – 60-tal och Tyrolen – 70-tal, med artister som uppträtt på Tyrolen, finns på Spotify.

På www.tyrolenboken.se finns listor med alla de artister och orkestrar som uppträdde på Tyrolen 1962–1976.

Tyrolenboken finns också på Facebook.

Omslagsfoto: Anders Roos (dagens Tyrolen) och Kjell-Åke Wribe (åren 1962–1976.

© Text: Lena Birgersson 2017

© Foto: Anders Roos

Form: Benny Mårtensson

Redaktör: Malin Hansson

Tryck: CA Andersson, Malmö

ISBN: 978-91-98328-02-8

ROOS Böcker

5

I N N E H Å L L

Förord   5

KAPITEL 1 Tyrolen slår upp portarna   6

KAPITEL 2 Härliga tider, strålande tider   18

KAPITEL 3 Beatles, Stålfarfar och Husebyfröken tar plats i parken   36

KAPITEL 4 ”In för jävelen och spela dansmusik!”   46

KAPITEL 5 Det var på Tyrolen vi mötte varandra   64

KAPITEL 6 De oförglömliga artisterna som uppträdde på Tyrolen   78

KAPITEL 7 Helgonet kommer!   98

KAPITEL 8 Spik nykter, på örat eller packad?   112

KAPITEL 9 Egen bil var ingen omöjlighet   120

KAPITEL 10 70-talet är här och nya vindar blåser   128

Källförteckning   140

Foto   140

Författarnas tack   140

Förord

V ilket hedersuppdrag att få skriva förordet till Tyrolen – en kärlekshistoria. Bokti-teln skulle också kunna vara

Olle Olofsson – en fantastisk entreprenör i nöjesbranschen.

Olle Olofsson lärde jag känna genom våra spelningar på Linkullen. När Olle kom hem till mig på Hermansdalsgatan i Växjö hösten 1961 och förklarade att han skul-le bygga en folkpark på samma plats som Björknäset i Blädinge, tänkte jag:

– Olle är den ende i hela världen, som kan lyckas med en så tokdjärv idé.

OCH VILKEN FORMIDABEL succé det blev. Till Tyrolen kom dansälskande från hela södra Sverige. Tyrolen blev, som dans-palats, i många år väldigt populärt.

Faktum är att min orkester redan som-maren 1956 spelade på platsen där Tyro-len senare uppfördes. Då hette dansbanan Björknäset och drevs av Alvesta skridsko-klubb. När vi kom till den lilla dansbanan, observera utan tak, välkomnades orkes-tern av en mycket trevlig ung man vid namn Egon Pelle Petersson.

Satsningen på onsdagsdanser på Björknä-set blev ingen framgång men Egon Pelle slutade senare sin yrkeskarriär som en av toppcheferna för ICA-koncernen. Det var kanske tur att han lämnade Björknäset och på så sätt gjorde plats för Olle Olofsson.

MIN ORKESTER FICK många underbara spelkvällar på Tyrolen. En viss balansgång fick vi ha på vår repertoar, för framför est-raden stod alltid ett femtiotal jazzdiggare och önskade jazzlåtar. Ett par jazzlåtar fick det således bli, men det var inte alls popu-lärt bland de dansande, eller som en kille sa till mig en kväll: ”Ingmar, spela ‹saukta› för jag har sorg.”

Jag minns med stor glädje Olle Olofsson och våra danskvällar på Tyrolen.

Ingmar Nordström

9

Öppettiden är utsträckt till klockan 01. Klock-an 20 spelar ”den välkände TV-stjärnan” Öst-en Warnerbring med sin sexmannaorkester upp till dans, och vid midnatt uppträder ”Eng-lands förnämsta rockkvartett”, The Phant-oms, med sångaren Ken Lewy. Annonserna i

dagstidningarna har utlovat goda parkeringsmöjligheter för minst 1 000 bilar – och buss för alla nöjeslystna rullar från järnvägssta-tionen i Växjö klockan 19.30, via Gemla och Alvesta.

Visst, det finns konkurrens denna lördagskväll. Sjöhagen i Bolm-stad, Kvarneket i Moheda och Torne Idrottspark lockar med dans precis som Björkå Folkets Park, där Göingeflickorna uppträder. På Centrum-Bion i Alvesta visas komedin ”Lita på mej älskling” med Jarl Kulle och Maj-Britt Nilsson. På TV:ns enda kanal visas underhållning med sångerskan Bibi Johns i en Nordvisionssänd-ning. Radion nöjer sig med att spela önskeskivor för alla som är födda 1905–1910.

När byggmästare Lorentz Bergstrand, med snickarlådan i

hand, lämnar Tyrolen sent på eftermiddagen lördagen den 12

maj 1962 känner han sig ganska nöjd. Efter flera månader av

hårt arbete står nu festplatsen klar och redo att invigas sam-

ma kväll. Premiären har fått skjutas upp en vecka, in i det sista

har han jobbat, och på hemvägen möter han de finklädda pre-

miärbesökarna. När han senare kommer tillbaka denna kyliga

försommarkväll är nästan 4 000 personer på plats.

K a p i t e l e t t

Tyrolen slår upp

portarna

1110

UTE UNDER EN av festplatsens vackra björkar står denna kväll Sylwie Johansson, en blond tjej som snart ska fylla 20 och som bor vid järnvägsstationen bara någon kilometer bort. Sylwie job-bar som kontorist på ett konfektionsföretag i Växjö och har sin nya snygga kappa på sig. Kappan är rosa i ett spräckligt tyg och med en tygrosett baktill.

Plötsligt kommer en lång mörk yngling fram till Sylwie där hon står tillsammans med sin väninna.

– Får jag lov? frågar han artigt. Sylwie blir paff. Han ser trevlig ut, men hon står ju så långt från

dansbanan! Lite konstigt är det att han bjuder upp härute, tycker hon – men följer med honom. Killen heter Kjell Sandahl och är 20 år gammal.

Sylwie och Kjell dansar hela kvällen. Kjell bor i Värnamo och brukar vanligtvis bara besöka dansbanorna kring hemstaden. Men ikväll har han ihop med tvillingbrorsan Arne och två kompisar be-stämt sig för att åka till invigningen av Tyrolen.

Gänget har tagit sig hit i Kjells nya bil, en grön gammal Ford Pre-fect från 1950. De har blivit lockade av de stora och påkostade annonserna.

”SOMMARENS TRÄFFPUNKT BLIR TYROLEN! ALLA KOMMER ATT TRIVAS med denna stora nybyggda dans-bana med TAK över såväl dansgolv som runt hela dans-golvet där servering finns.”

FRÅN OCH MED den här kvällen är Kjell fast på Tyrolen, som blir Sylwies och hans stamställe. Här får de tillsammans uppleva sin tids stjärnor och artister och dansa till de bästa orkestrarna.

Midsommarafton året därpå förlovar sig Kjell och Sylwie – och ännu ett år senare gifter de sig i kyrkan bara ett stenkast bort. De är gifta än idag och björken där Sylwie stod när Kjell bjöd upp hen-ne, den finns kvar.

G, H, F, K, L, M och N på registreringsskyltarna

SOMMAREN 1962 FÅR alltså Småland och hela södra Sverige en festplats som kommer att locka danssugna och nöjeslystna från när och fjärran under hela 60-talet och större delen av 70-talet.

Tyrolen blir en av Sydsveriges största nöjesmetropoler under den här perioden – en tid då vi fortfarande har länsbokstäver på registreringsskyltarna. På parkeringsplatsen dominerar G-skyltar-na då Blädinge ligger strategiskt väl placerat mitt i Kronobergs län. Men här ses många bilar från grannlänen – Jönköping (F), Kalmar (H), Blekinge (K), Kristianstad (L), Malmöhus (M) och Halland (N).

INVIGNINGSKVÄLLEN ÄR KYLIG, termometern visar på bara några få plusgrader när dansen drar igång. Men det verkar inte be-komma någon. Lorentz och hans mannar har gjort ett rejält jobb på Tyrolen, där man nu dansar nästan inomhus. Över den stora dansbanan, inte mindre än 326 kvadratmeter, finns ett rejält tak.

7 Pang, sa det redan första kvällen när Sylwie och Kjell Sandahl träffades under en björk i Tyrolen och de är fortfa-rande gifta.

1 Annons i Smålandsposten 3 maj 1962

3 Olle Olofsson gillade svängig musik och Östen Warnerbrings lite jazziga stil var helt i hans smak. Så Östen fick spela på premiärkvällen och han återkom sedan flitigt under hela 60-talet.

1 Första kvällen körde Kjell Sandahl i sin gröna Ford Prefect till Tyrolen. Ganska snart byt-tes den mot en Opel Kapitän som blev hans och Sylwies bil i många år.

13

Mer och mer folk strömmar till och parkeringsplatsen räcker snart inte till. Det blir kö ut på väg 126. Henrik Sandahl, lantbrukaren som hyr ut marken för festplatsen, kommer dock till undsättning genom att riva upp staketet till några fler av sina åkrar så att alla bilar får plats.

LORENTZ BROR ELWOOD var klar med ritningarna över dans-banan fyra månader tidigare, i januari 1962, och snart ljöd de första hammarslagen ut över åkrar och ängar. Stora planer och investe-ringar kom i dagen och blev verklighet. Men mot slutet blev det bråttom att få bygget klart – den sista ti-den fick Lorentz ta in hela 15 snickare från bygden för att kunna färdigställa allt. Det sista Lorentz lade handen vid på invignings-dagen var bryggan upp till dansgolvet. Under promenaden på vä-gen därifrån oroar han sig för om den ska hålla. Men det gjorde den – och den håller än idag.

Lorentz uppdragsgivare var Olle Olofsson, handlarson från Hä-radsbäck, några mil söder om Blädinge i södra Småland.

Olle hade tagit över sin fars lanthandel och drev redan Linkullen, en dansbana i närheten. Den hade han köpt och öppnat tillsammans med sin bror Nisse och en kompanjon, Edward Agnsfeldt redan i slutet av 40-talet. Men Olle märkte snart att dansbanan var en bra investering och ett utmärkt tillskott till lanthandelns inkomster. Olles far, Per Olof Olofsson, var den som uppmuntrade honom att köpa Linkullen och som hjälpte till att låna ihop de pengar som af-fären och verksamheten krävde. Under ett par säsonger drev Olle också en dansbana i Jämshög, men där blev han utkonkurrerad av en annan nöjeskung – Ulrik Wittman –som ägde en dansbana inte långt därifrån.

OLLE VAR NU 35 år fyllda, energisk och ständigt på språng och taggad inför nya utmaningar. När Olles svåger Ivar Håkansson tip-sade honom om den gamla festplatsen Björknäset i byn Blädinge, sju kilometer söder om Alvesta, blev Olle genast intresserad. På Linkullen bedrevs verksamheten under höst och vinter, så en ny festplats kunde blir ett bra komplement på sommarsäsongen.

7 Olle Olofsson blev ”Smålands nöjes kung”. Han blev omtyckt bland artister och musiker, många av dem berättar gärna om det varma mottagandet de alltid fick, Lill-Babs var inget undantag.

1514

Olle blir direktör och Smålands nöjeskung

– VI BILDAR bolag och hyr festplatsen, sa Olle. Och så blev det. Ivars fru Myrtel fanns också med på ett hörn i

bolagsbildningen och även Olles fru Rut fick en viktig roll då hon ofta satt i kassan och hade hand om all bokföring.

I verksamheten var det dock Olle som var ansiktet utåt – det var han som snart tillskrevs epitetet ”Smålands nöjeskung” och som titulerades direktör, åtminstone på artistkontrakten.

ATT MAN VÄLJER att döpa en festplats till ”Tyrolen” kan tyck-as underligt.

Olles fru Rut har berättat att Olle i slutet av 50-talet var intres-serad av att köpa en festplats i Skrea i Halland med det namnet. Men ägaren dog och köpet blev aldrig av. På något sätt hade nam-net fastnat och Olle gillade det. Så nu fick Björknäset heta Tyrolen.

Men Olle Olofsson var ingen traditionell direktörstyp som gil-lade att sitta stilla bakom ett skrivbord. Han rörde sig vant i alla kretsar och var mycket omtyckt och ansedd som lätt att ha att göra med. Alltid välklädd, i kostym och slips – precis som propert klädda herrar såg ut på den tiden. Ofta hade han också en cigarill i mun-gipan. På Tyrolens danskvällar gled han glad och meddelsam runt på festplatsen, hejade på alla och välkomnade dem. Och visst, är man lanthandlarson och själv lanthandlare så har man garanterat en stor – både medfödd och förvärvad – social kompetens.

FÖRSTA SOMMAREN BLIR en succé. Tyrolen sopar helt enkelt banan med de andra festplatserna. Lördagskvällarna är fullspikade, så pass att ordet ”lördagskväll” blir synonymt med ”Tyrolenkväll” för flera generationer ungdomar från och med 1962.

Men på den här tiden är det en bred publik som vill roa sig. I en intervju säger Olle Olofsson att hans publik är mellan 15 och 35 år gammal och att det särskilt sommartid är vanligt att familjer med barn besöker festplatsen. I ett försök att fånga upp äldre besökare

försöker Olle lansera det han kallar ”medelåldersdans”, något som inte riktigt lyckas.

Publiken är och förblir ung på Tyrolen – oftast bara mellan 15 och 23 år gammal. De som är äldre, kanske över 30, får stryka längs med väggarna för att inte synas, berättar några av de musiker som ofta spelade här. Men 15 år var åldersgränsen, det visste alla. An-nars var det målsmans sällskap som gällde. Och konfirmerad skul-le man vara! Att besöka Tyrolen eller någon annan festplats före konfirmationen det gick inte för sig.

”Spela ’Splanky’”!

FÖRSTA SOMMAREN FÅR publiken uppleva en rad orkestrar med en hel del jazzlåtar på repertoaren. Östen Warnerbring inle-der som sagt säsongen och följs sedan av Jean Josefssons 7-man-naband, Inge Nilssons 8-mannaband, La Paloma-orkestern, Leif Kronlunds 12-manna Skansen-orkester, Janne Zaars 7-mannaor-kester och Tommy Nilssons sextett. Och Ingmar Nordströms spe-lar för första gången med sitt ”elitband” på Tyrolen.

3 Ingmar Nordströms blev snart en av Sveriges mest kän-da dansbandsorkestrar. De kommer från Växjö och har alltid nära till spelningarna på Tyrolen, bara ett par mil. Under årens lopp blir de flitiga gäster på Tyrolen.

1716

Olle var själv en mycket duktig dansör, det har hans fru Rut vittnat om, och hans musiksmak var klart ”jazzig”. Detta styrde naturligtvis valet av orkestrar i början. Men så småningom ser vi hur Olle, ly-hörd för vad publiken vill ha, engagerar mer dansvänliga orkestrar.

Ingmar Nordström, som kom att spela på Tyrolen hela 17 gånger totalt under 14 års tid, berättar om hur tudelad publikens musik-smak var. På ena sidan scenen kunde det stå ett gäng, oftast killar, som enbart ville höra jazz. De ville bara spisa, inte dansa.

– Spela ”Splanky”, ropade de. Det var en populär jazzlåt på den tiden. I nästa ögonblick ropade dansparen på andra sidan: – Nej, spela ingen jazz, vi vill dansa!

Första sommaren blir en succé

FÖRSTA SOMMAREN FÅR vi också uppleva en rad moderna inslag som Olle med näsa för allt nytt vaskar fram, både bland det som artistförmedlingarna har att erbjuda och på egen hand. Idag hade vi nog sagt att Olle hade koll på dåtidens trender.

Nybildade Spotnicks är snabbt på väg uppåt. De spelar instru-mental gitarrmusik och blir under 60-talet Sveriges internationellt mest kända band. De har spelat in några skivor, har turnerat i Tysk-land och England och medverkat i TV. På Tyrolen den 11 augusti presenteras de som ”TWIST-ORKESTERN FRÅN GÖTEBORG som gjort internationell succé.” Strax ljuder deras speciella gitarr-sound ut över Blädingenejden och låtar som ”Ghost Riders in the Sky” och ”Orange Blossom Special” gillas av publiken. Spotnicks får komma tillbaka till Tyrolen många gånger.

Några andra heta artister 1962 är Inger Berggren, ”Rockande Samen” och Arne Lamberth.

INGER BERGGREN VINNER Melodifestivalen med melodin ”Sol och vår”. Hon hamnar på sjunde plats i Eurovisionsschlager-finalen och uppträder på Tyrolen strax innan hon beger sig ut på

5 Nybildade Spotnicks gör suc-cé och kommer tillbaka flera gånger till Tyrolen.

5 Arne Lamberth, "Skandinaviens trumpetkung", uppträder på Tyrolen en ljum sommarkväll i juni. Med sig har han en 6-manna-orkester som spelar till dans hela kvällen.

3 Tjejerna valde oftast att placera sina handväs-kor framme på scenen vid musikernas fötter. Där var de obevakade och det hände, även om det var ovanligt, att de stals därifrån. Smålandsposten 28 augusti 1962.

1 Här blev det fel, "Rockande Samen" blev "Sjungande Samen".1 Inger Berggren är en av Sveriges toppartister 1962. Hon har just

vunnit Melodifestivalen när hon kommer till Tyrolen.

Europaturné. ”Rockande Samen”, Sven-Gösta Jonsson, har slag-it igenom stort. Nu, under sin tredje sommarturné, besöker han Tyrolen – men i annonsen blir det något fel och han kallas bara ”Sjungande Samen”. Arne Lamberth, ”Mannen med den gyllene trumpeten”, gästar tillsammans med sin 6-mannaorkester Tyro-len. Hans inspelningar av ”Oh, Mein Papa” och ”Natt i Moskva” blir senare stora skivhits.

1918

Kennert Nilsson har bott granne med Tyrolen i hela sitt liv och tillbringat många danskvällar där. De första åren efter invigning-en var han för ung för att få besöka dansbanan, men från mitten av 6o-talet och framåt blev han stamgäst.

– Alla i byn var positiva, det vågar jag säga. Man tyckte att dan-serna livade upp och det var roligt med besökare. Visserligen fick bönderna med mark i närheten gå rundor på söndagsmorgnarna för att plocka upp krossade glasflaskor. Det fanns en skräck för att be-tesdjuren skulle komma till skada. Djupt religiösa har vi Blädinge-bor heller aldrig varit, mer ”husbehovsreligiösa”. Så några uttalade moraliska invändningar mot festplatsen har jag heller aldrig hört. Men visst, en och annan kan nog ha förfasat sig över den moderna ungdomens nöjen.

FÖRSTA SOMMAREN PÅ Tyrolen avlöper väl, även om Vislan-dapolisen rapporterar om upprepade stölder av ytterkläder, spe-ciellt kappor. Smålandsposten kommenterar detta så här: ”Vissa tecken tyder på att det är flickor som stjäl.”

Klockan 23 på kvällen den 18 augusti inträffar dock ett stort och mycket snöpligt strömavbrott. Stora dansbanan är full av folk och The Phantoms, orkestern som gjorde stor succé på invigningen, är tillbaka och ska spela ytterligare en timma. Då smäller det plötsligt till ordentligt, strömmen går och allt blir svart.

Oro utbryter i mörkret och dansen ställs in. Men hur ska flick-orna hitta sina väskor som ligger uppe på scenen och hur ska mu-sikerna kunna packa ihop sina instrument?

ORDNINGSVAKTERNA FINNER PÅ råd. I publiken finns en äga-re till en röd Folkvagn med taksökare, Kjell Söderström från Lidnäs.

– Kör in genom grindarna och upp på dansbanan. Vi behöver lyse! ropar vakterna.

Kjell ställer upp på detta men låter kompisen Leif Killberger, 19 år gammal, ratta Folkan upp på tiljorna.

– Jag riktade in taksökaren och lyste tills alla var nöjda, be-rättar Leif. Sen tog vi en galant vänstersväng runt dansbanan och körde ut igen.

Vem som stod för sabotaget den här kvällen vet vi inte – men ryk-tet säger att det var en av de busar som länge retat sig på förste po-liskonstapel Gustavsson från Vislanda, en ibland övernitisk herre som ofta besökte Tyrolen både i och utanför tjänsten.

PÅ MÅNDAGEN, DEN 20 augusti 1962, kastar Smålandsposten ljus på incidenten med strömavbrottet.

MÖRKLAGT I TYROLENFestplatsen Tyrolen i Blädinge mörklades vid 23-tiden på lördagen mitt under pågående fest. Orsaken visade sig vara, att någon ägnat sig åt att binda samman ett par hästskor med en 12–15 meter lång hässjetråd och kasta denna över den elektriska ledningen. Följden härav blev självfallet kortslutning och mörkläggning, som pågick ända fram till dess festen skulle sluta. Tråden kastades över ledningen mitt inne i en beteshage. Stämningen blev orolig, när mörkret inträdde, bl.a. fick en person en bula i huvudet, medan en annan fick tre tänder utslagna i tu-multet. Efterräkningarna lär bli dryga.